Vardagliga tecken på att någon har låg empati?

Ursäkta att jag skjuter in mig i konversationen. Det jag vill ha sagt är att empati är det som får människor att ändra sig, i längden.
Om någon röker/snusar/knarkar så funkar det ALDRIG att lägga fram fakta, logiska och sakliga argument för att låta bli med beteendet. Detta är självklara saker alla vet och till och med framförs direkt på förpackningen i överväldigande tydlighet gällande rökning i varje fall.

En överviktig människa tar sällan, om nånsin, tag i sin fetma för att folk påpekar problemen med att vara fet. Det är INTE en fråga om upplysning av fakta. Anledningen till deras fetma och andra problem som nämndes ovan är i stor del känslostyrda. Det KÄNNS bra att te.x äta onyttigt eller mycket, det är GUTT att röka och ta paus, snus ger VÄLBEFINNANDE, knark upplevs som FANTASTISKT eller rentav LUGNANDE, alkohol får en att VARVA NER efter en veckas slit. Om vi då tar en partner som säger att man är en sjuk jävla alkoholist som super bort livet och sabbar barnens liv så kommer en överväldigande majoritet inte bara känna "SHIT nu måste jag ta tag i livet!". Dom kommer istället känna sig påhoppade och tjatade på, egot tar en törn och man har ingen lust att gå personen till mötes när dom är så oförskämda.

Om någon är med i en sjuk sekt så gräver den sig djupare om alla börjar vråla att dom är med i en sjuk sekt som gör folk dumma i huvudet och slutar i mass-självmord!
Istället behöver dom ett ankare till den vanliga verkligheten som inte aktivt ifrågasätter allting angående sekten varje dag. Någon dom litar på som indirekt visar att sekttillhörigheten är inte av godo och troligen har konstiga o-motiverade ritualer och hireakier. Saker som tar LÅNG TID att ha effekt. Förståelse, tålamod, empati, sympati och RESPEKT.

Folk som skryter om att de äter kött är något lite skeva på olika sätt.
Som att det skulle vara något att skryta om.

Gbggenius förklara mycket bra kring empati och är den i tråden som förstår det mer i ett större sammanhang.

Affektiv empati är färmågan att känna med någon via spegelneuroner mm medan kognitiv empati är att mentalt kunna förstå hur någon annan känner även om man inte känner in sig i det.
Nej, hur ofta man använder ordet jag, eller berättar om dig själv har ingenting med huruvida man kan känna empati eller inte.
Jag är född med högre empati än andra, både förmåga till affektiv som kognitiv empati. Det märks även på en hel del barn i släkten att de genetiskt är predisponerade för högre empati. Exempelvis tog jag med mig ett barn på cirkus i 6-årspresent och lyckades fånga på kort exakt stunden då barnet drabbades av empati baserat på att akrobaterna utförde sitt nummer genom att hoppa på hästarna. Det var direkt smärta i uppsynen på ungen av tanken på att hästarna "behandlades fel". Jag hittade en änger inomhus en gång och ungen "räddade" genom att ta upp och släppa ut den i det fria genom att snabbt ta på sig skorna och springa ut med den istället för att jag skulle döda den.
Du har delvis rätt i att många projicerar men projicerandet är en förutsättning för att utöva och uppleva empati varpå ditt inlägg är aningen irrationellt och felaktigt.
Det här inlägget förklarar vad empati är ganska bra.

Empati är att känna med någon, känna för någon och att kunna förstå någon.

Preach! Säger inte emot. Tror också att morot och samarbete är mer potent än piska och isolerande.

Jag är dock, efter två veckor som deltagande part på forumet, övertygad om att ett av Flashbacks primära syften är att agera ventil. Folk lajvar empatilöshet här, för att deras livssituation av någon anledning kräver det utloppet. Det blir något slags hårdför karikatyr av deras egentliga åsikter, gärna baserat på ett mantra man anser vara förbjudet och provocerande.

Så skulle mest troligt en person med låg empati aldrig agera, för det ger inte tillräckligt med bang for the buck. Dom bryr sig inte om reaktioner. Snarare är den typen av beteende en indikation på att man behöver få lite mer uppmärksamhet.

Man får nog leva med att vissa, ganska många till och med, här på Flashback drar på med argument som att hög empati är satans straff mot mänskligheten utan att egentligen tycka det. Bara för att det känns lite gött att vara motvals.

Min tumregel i alla offentliga rum är att uttrycka mig på ett sätt som jag kan stå för även om det anonyma lagret skulle försvinna och mitt egentliga namn skulle synas.

Då tycker vi olika!

Har du ett extremt stort ego så följer ofta en grandios självbild med det, i detta med att hela tiden tänka jag, jag vill, jag måste, jag vill ha, jag behöver, jag tycker osv osv osv

Detta gör det nästintill omöjligt att känna med andra, du kan säga det, men jag menar att ett stort ego med narcissism och galet självförtroende inte är förenligt med hög empati och medmänsklighet, du kan ha olika grader och nivåer, men större ego ger mindre utrymme för empati!

Kan väl likagärna vara så att en person som förstår att andra har andra åsikter, tycke och smak och använder ordet jag för att påpeka att detta bara gäller personligt, vilket ÄR ett tecken på god theory of mind och ren respekt.

Jag menar inte såklart att min teori gäller vardagliga ting och direkta frågor som:

-Jag ska köpa bil, vad tycker du om din BMW?

-Jag trivs med min BMW och tycker om den väldigt mycket!

Ovan är något vardagligt och naturligt som hör till det sociala spelet, jag åsyftar med min teori när det går till överdrift och en person går upp totalt i sig själv, sina problem, sina sjukdomar, sina jobbiga kollegor, sina jobbiga grannar osv osv osv

Jag vet då ingen som uppskattar det och hela tiden får ge i en relation eller samtal där allt hela tiden handlar om den parten!

Mm... varit med om det. Att läkare VILL att man ska bli sjukare.

Det är mer än att sakna empati, det är att vara sadist.

Du har en personlighetsstörning och kraftiga narcissistiska drag men även kanske bitvis antisociala och möjligtvis schizoida drag. Narcissistisk är du utan tvekan. Det skulle kunna röra sig om vagt autistiska drag men saken är att alla med moralkompass är inte autistiska så det är det väl ändå inte mycket som pekar på kanske.

Det var fler inlägg jag läste men i första citeringen av ett annat inlägg så föll det bort. Orkar inte läsa igenom tråden och leta.

Om du var våldsutsatt som barn så kan din sexualitet ha förändrats av det samtidigt som din empatiska förmåga blev störd.

För ett litet barn är omsorgspersonerna/anknytningspersonerna livsnödvändiga och om du då som liten utsätts för våld och försummelse, olika former av övergrepp så reagerar hjärnan med att börja stänga av eftersom samtidigt som det lilla barnet måste anpassa sig efter generellt föräldrar som är oberäkneliga, känslokalla och till och med i vissa fall farliga.

För att det lilla barnet ska lyckas öka möjligheterna att överleva anpassar det sig mycket tidigt, redan som spädbarn efter sin yttre miljö. Barn som inte tröstas slutar gråta osv. Barn med opålitliga föräldrar lär sig vilka beteenden som skapar omsorg, de skriker och gråter eller söker sig till föräldrarna baserat på hur de tas o hand om.

Ett spädbarns hjärna är otroligt fantastiskt i vad som sker bara av att man håller det intill sig och talar mjukt till det. Att stryka det och ge det leenden, är ren magi för en ny människa.

https://www.verywellmind.com/harry-harlow-and-the-nature-of-love-2795255

https://campusbokhandeln.se/b/9789185703098/karlekens-roll-hur-kanslomassig-narhet-formar-spadbarnets-hjarna?pc=1&gad_source=1&gad_campaignid=2069310833 4&gbraid=0AAAAADroY6rwmzncBJ-5PHXrcH8KMiSSd&gclid=CjwKCAiAtq_NBhA_EiwA78nNWDv5w 9WWALu5hqus-iDTf8AtJIpplDAoE5Ui7myVFPvNAn6Gfxr5kBoCN3cQAvD_BwE

Barn som utsätts för olika sorters trauman och övergrepp måste samtidigt som.de anpassar sig efter en oberäknelig, farlig anknytningsperson stänga av den empatiska utvecklingen för att beroendet är otroligt stort.

Barnets affektiva enpati, att känna med en potentiellt farlig människa, är mycket skadligt och riskabelt eftersom det minskar sannolikheten för barnet att kunna undfly sin förövare när den känner med någon som skadar den. Däremot behövs den kognitiva empatin, dvs möjligheten att fortfarande kunna beräkna och föutse nästa handling.

Om du inte känner för människor men för djur och reagerar illa på djurskrik så är sannolikheten extremt stor aþ du utsatts för svårare övergrepp som liten. Att du uppger att du är sexualsadist ökar sannolikheten då du använder sexualitet för att få kontroll över din inre förövare. Det är mycket vanligt att barn som utsätts för våld och sexuella övergrepp, tidigare i livet, som vuxna har svårt att kunna hantera mer "normal" sexuell närhet. Människan generellt strävar efter att ha kontroll över sin situation och alltid gällande sex eftersom sexualiteten är bland det mest intima människan kan komma en annan eller när den är som sårbarast själv.

Om du gråter till vissa filmer men inte är en blödig människa överlag så är det sannolikt någpt som påminner dig om bortträngda känslor som du inte vill möta.

Nu är empati inte en åsikt utan ett ämnen jag faktiskt kan saker inom.

Du blandar begreppen. Att använda ordet jag, ofta är dessutom inte ett kriterie för narcissism.

Jag berättar otroligt mycket om mig själv och skriver ofta i första person. Min empati är långt mer utvecklad än många andras. Jag kan bearbeta information utan svårigheter och beskriver för andra för att de lättare ska kunna relatera och sätta sig in i en situation.

Ni mindre insatta gör generellt otroligt många fel när ni försöker bearbeta info och det är en myt som uppkommit att ordet jag, skulle hänga samman med narcissism. Det handlar om låga kunskapsnivåer och att människor som kan väldigt lite drar felaktiga slutsatser

Länken mellan att tala i första person och psykisk störning är välkänt bland mer kunniga, en allvarlig risk för självmord som allvarligast utfall.

Länkar men har inte läst. Tycker bara att det är så drygt att man år efter år hör folk sitta och hitta på skit som de dessutom vägrar undersöka eftersom de tror på allt de tänker.

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10967986/

Ett subtilt tecken på låg empati som jag märkt är när en person omedvetet förväntar sig en viss nivå av uppoffring från sin omgivning och sedan när omgivningen ställer liknande krav tillbaka så sker ett litet hjärnlagg där personen för en stund framstår vara förnärmad. Om det är en narcissist så uttrycks det kanske verbalt men annars är det bara som en liten fördröjning som tyder på att personen inte vet att hen står i nivå att kunna vara skyldig dig

Jag kan ha fel, men visst finns det väl forskning på att låg empati för djur kan vara en indikation på psykopati?