Vardagliga tecken på att någon har låg empati?

Medhåll! Att det blir viktigare att sänka någon än att faktiskt mötas.

För om dom går med på föreslagen lösning tappar dom sin ursprungliga poäng, att härska mot andra med hjälp av sin maktställning. Tycker jag se detsamma titta fram i förhandlingar ibland, att det ska göras ett meningslöst statement av att du är obetydlig och jag är superstark, utan att någon av parterna får ut någonting av det.

Förutom den lågempatiska då, som får något slags intern orgasm av att ha vunnit i denna egenpåhittade konflikt.

Det är väl avsaknaden av denna del som i grund och botten leder till att dragen kallas antisociala när dom blir för starka, för att man blir lite immun mot dom primära verktygen för att hålla flocken på banan - skam och skuld. Skulle du säga att du är mer immun mot skuld än skam? Tänker att skuld helt baseras på hur du agerar gentemot din egen kompass, medan skam är mer hur du uppfattas. För du beskriver det som att ekonomi och karriär är viktigt.




Tack för utförligt svar. Har motpartens intention någon betydelse för brottets gradering inom dig, och den eventuella hämnden, eller är det helt och hållet utfallet som avgör?

Låt säga att något klantarsel på jobbet RÅKAR vidarebefordra ett mail, kontra att någon slipad rövslickar vidarebefordrar samma mail med en ganska tydlig intention. Båda skadar ditt anseende likvärdigt, blir domen densamma?

Ja misstag är misstag. Men om man medvetet har för avsikt att skada eller förstöra så är det en helt annan sak än att man råkar göra nått för att man är klantig. Det är avsikten som räknas, intentionen.

I största allmänhet är jag som andra. Helt ointresserad av konflikter och bråk. Brukar göra rätt för mig. Plockar undan efter mig, pratar inte skit om folk, stör inte folk, sköter mitt. Det blir ju också lite lurigt. För folk förstår inte alltid vad de ger sig in i och vilken position de sätter sig i när de börjar jävlas på ett eller annat sätt. Det är därför man aldrig ska jävlas med folk man inte känner, för du vet inte alltid vad du ger dig in i. Jag kan på olika sätt trakassera och bryta ner folk utan att de förstår att det är jag, om du förstår vad jag menar. Jag kan nicka inställsamt offentligt och låtsas som att jag inte bryr mig, för att sedan ställa till ett helvete utan att den drabbade ens är medveten om att det är jag.
Eller så kan jag göra de medveten om att det är jag. Det beror på situationen, dvs vad jag har att vinna och förlora på något.

Jag släpper inte heller saker. Det kan vara saker som skedde för 25 år sedan och som idag är obetydliga. Men jag kan uppleva ett enormt behov av att hämnas. Jag har faktiskt aktivt sökt efter folk som jag blivit kränkt av när jag var barn, i syfte att skada de.

Man bör generellt inte jävlas med folk, för man vet inte vem man jävlas med eller vad som händer. Och aldrig underskatta någon.
Jag själv drar mig för att skada andra eftersom jag utgår från mig själv. Jag försöker hålla mig på min kant och sköta mina affärer, utan att vara i konflikt med folk i onödan. Jag är artig, kort och tuppar mig aldrig trots att jag har fysisk kapacitet att sänka de allra flesta.
Jag är lugn och sköter min grej. Hånar inte folk, stör inte folk, snackar inte skit om folk.

De tycker det är skoj att jävlas med bättre människor. "Hehe, om jag gör så här som man inte får göra så får jag säkert en kul reaktion." Ofta anser de sig vara förträffliga som står över moraliskt trams, fast deras böjelser är lika godtyckliga som alla andras.

Jag tänker lite på hur jag uppfattas. Jag vill ju inte uppfattas som vad eller som vem som helst. Men jag bryr mig om folk ogillar mig. Jag bryr mig inte om de undviker mig för att de tycker att jag är ett svin eller vad som. Jag bryr mig inte om social uteslutning på det sättet. Däremot vill jag ju uppfattas som stark och självständig.

Jag vet ju att folk kommer och går. Om exempelvis 3 vänner börjar ogilla och undvika mig, då finns det 3 okända andra som väntar runt hörnet. Samma sak med arbeten osv. Jag bryr mig inte.

När du skriver om att tänka på hur man uppfattas. Jag vet faktiskt inte hur folk uppfattar mig riktigt. Många brukar säga saker som inte alls har med mig att göra hur ofta som helst.

Dom är aktiva i Mellanösterntrådarna. Riktigt sjuka psykopater som håller till där.

Man kan ju ha vänner å "vänner". Bryr du dig inte ens om en äkta vän börjar ogilla å undvika dig?

Men för övrigt håller jag med angående "vänner", dvs oäkta, falska, dom gör det inget om dom avlägsnar sig själva. Det är bara win-win.

I see. Tack! Det känns som att intentionen alltid tar sån plats inom brott och straff, lite oberoende av tid och plats i mänsklighetens historia. Tänkte om det var byggt på den empatiska egenskapen, men det låter inte som så åtminstone i ditt fall. Eller så hämtas det från en del av din empatiska förmåga som är mer framträdande.


Det låter rimligt. Det ligger ju hur man än vrider och vänder på det i allas intresse att undvika konflikter och stök. Man hamnar i skottlinjen för allt möjligt om man beter sig kriminellt och avvikande. Skulle du säga att du får hålla dig från att passera dessa gränser löpande, är du sugen EGENTLIGEN, eller är det någonting som sker naturligt?


Det var det jävligaste. 25 år alltså! Jag kan knappt uppbåda ilska för något som skedde för 14 dagar sen.

Ligger det inuti dig och gnager konstant, eller blossar det upp då och då?


Word! Vi fick lära oss detta detta den hårda vägen under uppväxten vi, genom mötet med folk från skamkulturer.

Vi levde i villfarelsen att det var här och nu, sen var det överstökat. Oj vad fel vi hade. Med ett vanligt krogtjafs startades något som gjorde att man kunde få tänka på var man rörde sig i åratal efter. För dem var ju heder allt, och att krossa oss och återta sitt rykte var dom beredda att offra mycket för.

Men, det var också lite fostrande. Skulle inte säga att det gjort mig rädd för konflikter, däremot är jag sannerligen mer beredd på vad det kan kosta - innan jag ger mig in.

Nej nej, han snackar om helt vanliga vänner. För honom är dom vännerna motsvarande 3 kronor, och om han tappar bort dom kronorna kan han skaffa 3 nya kronor.

Fram tills att han får tag på nya kronor, så är han bara utan kronorna, utan någon som helst påverkan på livet. Förutom om han kanske ska flytta just då kanske, då hade det varit bra med flytthjälpen.

Vännerna fyller endast en funktion, ingenting mer än så.

Ok 😕

Jag har i denna tråden sett argument för att detta de facto beror på låg empati. Men jag håller nog med dig, det känns snarare som okontrollerat hög empati, med frånkopplad logik. Balansen är det viktigaste.

Men tror du för hög empati, den moderna feminina samhället, är något som för med sig mer problem än lågempatiska makthavare utan möjlighet att förstå vår art?

För empati är också grunden till att korrekt kunna läsa av reaktioner, motivatorer, social stämning och massa annat. Även för att kunna se långsiktiga, planetens överlevnad, kontra kortsiktiga, utvecklingen av kärnvapen. En som saknar empatisk förmåga tänker ytterst lite på framtida generationer, då dom är abstrakta och nonsens.

Trump håller på lite så just nu, exempel. Bränner världen för att skydda sitt ego.