Vardagliga tecken på att någon har låg empati?

Följt Snobirds tråd om intelligens med stort intresse, och är sugen på att höra Flashbacks tankar om en liknande frågeställning:

Har du genom livet formulerat några vardagliga subtila tecken, telltale signs, som du tycker återkommande hjälper dig bedöma om en person har låg empati?

Det är inte så att dom själva brukar erkänna det liksom. Tvärtom.

Exempel:
Jag drar alltid öronen åt mig när någon har problem att förstå konceptet med fackförbund. Detta handlar inte om när någon politiskt tycker att fackförbund har en försvårande plats i det ekonomiska klimatet, eller att balansen mellan fackförbund och arbetsgivare är skev vid en given tidpunkt, utan när man på ett basalt plan blir PROVOCERAD av att vissa människor understår sig att samarbeta för att tillsammans undvika att eventuella svagheter utnyttjas av andra.

Det har uteslutande rört sig om skithögar, som helt enkelt jagar upp sig för att dom blir berövade möjligheten att vilseleda andra till sin egen fördel. Någon enstaka gång har det handlat om omognad.

Har du några signaler som får dina varningsklockor att ringa?

De äter kött eller vegetariskt, bryr sig generellt inte om djur. Anser platt att naturen har sin gång. Matar inte fåglar, uttrycker hat hundar och katter. De tror på en allsmäktig gud och påstår att om man tror på den så ska allt lösa sig. Det är väl de vanligaste.

Om någon plötsligt skriker åt dig ”du är ful och dum och luktar illa” och slår dig på truten så du rasar ihop och sedan sparkar dig medvetslös när du ligger på golvet så KAN det vara ett tecken på att den personen har låg empati.

"skiter i"

Personligen sjunker min empati drastiskt när människor är korkade.

Folk som ständigt pratar skit om andra har dålig empati och ofta låg iq.

Jag pratar sällan skit om andra, men har troligen dålig empati och iq.

Som jag förstår är empati en känsla som kommer när man ser en person eller ett djur som gör att man upplever den känsla som uttrycks.

Man kan nog fyllas av en massa känslor och inte ha plats för någon empati.
Så om man går och bär på sina egna jobbiga känslor så finns det inte plats för att vara empatisk.
Känsligare personer bör i så fall mindre empatiska.

Låta en jakthund stå i en hundgård den tid den inte används för jakt.

Om du är så jävla dålig att du inte kan föra din egen talan gentemot arbetsgivaren ska du givetvis fortsätta att göda sossepatrasket!

Vilket utmärkt exempel du kom med, jag håller med.

Överlag så signalerar folk sin låga empati när dom grundlöst (eller med bortförklaringar) tycker att saker som är bra för världen är dåliga saker (och vice versa). Det kan handla om vad som helst. Facket till exempel, som du nämner. Eller sjukare saker för all del, tex att någon ny lag ligger på tapeten där man ska göra det lättare att få fast dom som utför våldsdåd - då kommer rätt många fram och predikar kring varför en sådan förbättring för världen egentligen är "extremt dålig". Likaså om någon kommer med en idé om hur man skulle kunna bromsa ett krig eller sjukdomar på olika sätt, då kommer samma människor fram och hinner knappt blinka innan dom uppjagat vräker ur sig alla möjliga bortförklaringar till varför detta inte ska göras eller att vi åtminstone bör skjuta upp på det och helst också försvåra/komplicera till det.

Det kryllar av sådana människor! Även här på fb kan man i dom flesta trådar alltid hitta ett par stycken.

Vad du snackar strunt.

Man kan visst känna empati samtidigt som man har massor av andra känslor. Nu hittade du bara på, utan vetenskapligt stöd, att det skulle finnas en gräns för hur många känslor som får plats samtidigt. Varför gjorde du det?

Personer som lider brukar tvärtom bli mer empatiska, till och med "people-pleasers".

Människor som använder ordet "jag" väldigt mycket och ofta, alla tankar, händelser och upplevelser utgår ifrån dem själv och kretsar kring deras ego, svårt att vara empatisk då!