Mordet på Marie Johansson i Göteborg 2005

Jag noterar att jag ännu en gång förväntas besvara påståenden som redan har bemötts, ofta flera gånger, i både den här tråden och andra trådar och tidigare inlägg.

Det mesta du nu skriver bygger inte på det jag faktiskt har sagt, utan på antaganden om vad du tror att jag menar eller gör. Det är en avgörande skillnad.
Jag vet vad jag talar om eftersom jag lever mitt liv i verkligheten, inte i hypotetiska moraliska modeller eller forumretorik.

Du och andra här fortsätter att diskutera utifrån förenklade bilder av hur ansvar, konsekvenser och föräldraskap “måste” se ut. Men ni saknar både insyn och faktisk kunskap om situationen ni uttalar er så tvärsäkert om. Det gör att diskussionen gång på gång glider över i spekulationer, inte sakliga resonemang.

Jag har redan varit tydlig med var jag står, vem jag är, vad jag tar ansvar för och vilka gränser jag sätter. Att ni inte accepterar det innebär inte att det är otydligt – bara att ni inte delar min utgångspunkt.
Det finns inget nytt här som kräver ytterligare svar.

Jag vet vad jag gör, varför jag gör det och vad jag står för.
Att ni inte förstår eller håller med förändrar inte det.

Det som ofta saknas i den här diskussionen är insikten om att jag inte pratar utifrån teori eller romantisering. Jag pratar utifrån levd erfarenhet.

Jag vet exakt vad kriminalitet gör med barn. Jag vet hur det präglar ett liv – och just därför tar jag ansvar, sätter gränser och låter inte mitt barn växa upp i förnekelse eller lögner.

När ni spekulerar gör ni det från avstånd. När jag talar gör jag det från erfarenhet. Det är en avgörande skillnad.

Du vet verkligen inte vad du pratar om...

Bemöter exakt de du säger. Men återigen så tror du att allt du säger gäller andra men inte dig tydligen? För som sagt du pratar om moral, utbildning, ansvar, integritet osv som att de är något du har men dina handlingar visar något helt annat när du säger i samma andetag att din fru inte borde sitta i fängelse för ett oprovocerat mord.

Jag bemöter det du faktiskt säger – men jag accepterar inte den falska premissen du bygger det på.

Du fortsätter att påstå att jag säger att min fru inte ska ta ansvar eller inte ska straffas. Det har jag aldrig sagt. Det är din tolkning, inte mina ord. Och det är just där problemet ligger.

Ansvar och kärlek är inte motsatser.
Gränser och lojalitet utesluter inte varandra.

Att jag inte delar din förenklade syn på hur ansvar måste se ut, betyder inte att jag saknar moral eller integritet.

Det betyder att jag har levt tillräckligt länge – och tillräckligt nära verkligheten – för att veta att livet inte fungerar i slagord.

Jag vet vad kriminalitet gör med familjer och barn. Inte i teorin. I praktiken. Min egen bakgrund gör att jag tar just dessa frågor på större allvar än de flesta här inne. Därför tänker jag inte låta internetretorik eller andras behov av moralisk överlägsenhet definiera mina livsval.

Du får gärna fortsätta att upprepa samma påståenden.
Men att upprepa något gör det inte mer sant.

Jag står för det jag har skrivit, det jag gör i verkligheten och det ansvar jag faktiskt tar. Mer än så finns det inget behov av att förklara – särskilt inte för människor som redan bestämt sig för att inte lyssna.

Återigen känns de bara som du gömmer dig bland överdrivet mycket ord som låter bra men är tomma. Du säger att du står för de du säger men det gör du egentligen inte. Det hade varit mycket mer förståeligt om du höll dig till att du bara aldrig vill leva livet utan din fru och drf inte vill att hon ska sona sina brott. Det hade varit mer självklart. Inte accepterat antagligen men jag hade säkert känt samma om jag var i din situation. Vad jag anser baserar jag på vad du själv säger att du tycker, de du skriver och hur du beter dig här i tråden. Som sagt, du bland annat hotar folk som vill använda/nämna era namn, när det redan är helt blastat över hela facebook och du gömmer dig bakom citat från machiavelli och liknande när folk antyder på att dina ord inte matchar dina handlingar gentemot familj och ansvar, de du predikar om i varenda inlägg om att du har.
Gå och var den där "superpappan" du påstår dig vara istället för att sitta här och argumentera emot folk som tkr din syn på ansvar, skuld och uppfostran är skev? Nej, det är inte ditt brott, och nej de är inte du som ska ha skuld, de är inte det jag säger. Der jag säger är att det finns inga förmildrande omständigheter för en kvinna på 17 år som har ihjäl någon, oavsett hur långtid efter och att de du säger om att du lär ditt barn att handlingar får konsekvenser inte stämmer överens med att du samtidigt lär honom att hans mamma kan undankomma ansvar för ett mord, eftersom hon då inte får en konsekvens, och att hon är ändrad samtidigt som hon sitter på kåken för något annat. Återigen, det är inte upp till dig om hon får ett straff eller inte, de är inte det jag säger, men alla som läser dina inlägg i tråden kommer förstå vad jag syftar på.

Kan inte gå på så mkt mer är fup från henne och hennes familjs tidigare brott. Detta är inga bra människor. Oavsett om du älskar din fru.
Bara smuts går på äldre människor som jobbar hela livet och snor deras tillhörigheter. Lägg på ett mord på de plus att hennes morsa dessutom också varit inblandad i ett mord i sthlm... say less

plus att hennes morsa dessutom också varit inblandad i ett mord i sthlm... say less

De visste jag inte.. kan du berätta mer?

Du upprepar att mina ord inte matchar mina handlingar. Jag hör vad du säger. Men du utgår från att du vet vad mina handlingar är – och det gör du inte.

Du tolkar min lojalitet som ett avståndstagande från ansvar. Det är din tolkning. Inte min position.
Att något är juridiskt, moraliskt och mänskligt komplext betyder inte att man gömmer sig bakom ord. Det betyder att man vägrar förenkla något som faktiskt är svårt.

Jag har aldrig sagt att brott inte ska få konsekvenser. Jag har sagt att jag inte reducerar en människa till en handling – och att jag inte accepterar kollektiv skuld.
Det är skillnad.

Du säger att jag borde leva livet utan min fru om jag verkligen stod för ansvar. Det är din värdering. Jag gör mina livsval baserat på min erfarenhet, min bakgrund och mitt ansvar som far. Det är inte ett internetbeslut.
Om du anser att jag är inkonsekvent har du rätt att tycka det.

Men att upprepa det gör det inte mer sant.
Jag har inget behov av att bevisa moral inför en tråd. Jag lever den i verkligheten.

Du låter ditt barn växa upp med en oerhört grym människa. En mörderska som dessutom var tjuv. Och var så oerhört grym att hon i decennier förvägrade de anhöriga till offret ett slut, en förklaring. En som inte har fått tillstymmelse till straff för detta vidriga brott. Som har plågat dem i decennier. Denna kvinna väljer du att uppfostra barn med. Det är DIN handling, och det är ju helt bisarrt. Både hennes och dina värderingar är helt uppåt väggarna. Du vet om och ser denna decennielånga grymhet och brottslighet och säger "henne ska jag ha" och sen låter du henne vara med barn? Hennes värderingar sipprar ju ner till dem. Antingen delar du dessa vidriga värderingar och grymheter, eller så skiter du i att de sipprar ner till barnen. Det finns inga ursäkter för det du gör heller. Din fru ska inte vara i närheten av barn men du främjar det. Finns inga ord för det.

Jag har redan förklarat min position flera gånger.

Nej, du har hoppat över den oerhörda grymhet hon i decennier visat mot anhöriga till Marie Johansson och hennes värderingar. Samt dina värderingar som verkar vara "oh, denna vidrigt grymma person som torterar a) människor b) anhöriga till människor som hon dödad under decennier, henne ska jag låta uppfostra barn. Jag struntar i att hennes värderingar är helt störda och att hon är grym och ond, jag tycker hon ska sprida sina värderingar och sin grymhet vidare".

Du har inte förklarat den positionen. Du har sagt att du har läst Napoleon Hill och Marcus Aurelius, men det är inte en förklaring till att man släpper sina barn i närheten ens av denna grymma ondskefulla människa. Det finns bara en förklaring till det - att man delar de värderingarna och tycker "det är ju inte så farligt. Hon lagar bra mat". Alla andra hade i avsky ryggat tillbaka och tänkt "Det är min plikt att skydda mitt barn. Hon är för grym, för elak för att jag ska släppa barn i närheten av henne".

Att du inte reagerar så säger allt om dig. Och nej, vare sig stoicismen, Napoleon Hill eller liknande människor säger att man ska abdikera från sitt ansvar som förälder och låta dem växa upp med en av Sveriges grymmaste människor.