Jobbar på psyk, fråga mig vad ni vill

Ja men precis det är det jag också fått höra att det är. Så därför lockar det mig väldigt mycket. Men jag vill gärna få mer kött på benen innan, vilket jag tycker verkar sunt också. där jag jobbar har vi också väldigt bra relation, dock kvarstannar de inte lika längre som patienterna gör på rättspsyk. Har du jobbat där? Berätta gärna mer isåfall!

Jag jobbar inte där längre, jag började på en psykosavdelning för många år sen, sen boendestödjare i kommunen till de med psykiska sjukdomar , sen PIVA och psykakuten och sist rättsspyk, måste säga att rättsspyk var nog den absolut tråkigaste arbetsplats jag har haft , det händer ingenting , jag upplevde att de som jobbar där tar sig lite på förstorat allvar , många personal som blåste upp sig och var coola vältränade , sånt som provocerar många gånger . Patienterna var väldigt snälla. Att jobba på vanlig vårdavdelning är så mycket tuffare men betydligt roligare , patienter kommer och ut i ett flöde hela tiden. Du ska inte alls tänka att du behöver ha mer kött på benen för att börja där om du redan jobbar inom. psykiatrin. På rättsspyk bestämmer överläkaren typ allt så man tar som personal aldrig egna beslut om nått. Det finns regler för allt. Så mycket svårare att jobba på vårdavdelning när patienter varit ute och man inte får visitera hur som helst . På rättsspyk är det domstolen och överläkaren som bestämmer , man behöver inte tänka, får patienterna ta in det här på avdelning sånt man annars måste hela tiden tänka på.

Om en person har varit inlagd på psyk vid flera tillfällen på grund av fysiska problem med kroppen och fått felaktiga psykiatriska diagnoser samt behandling hur stor chans till upprättelse har denna person?
Då han vid kontakt med öppenvården träffat en läkare som tagit bort dessa felaktiga psykiatriska diagnoser.

Men om en öppenvårdsläkaren kritiserat dom tidigare bedömningarna av patienten och dessutom tagit bort dessa godtyckliga diagnoser hur värderas detta inom vården?

Om samma person skulle råka hamna inom slutenvården igen har då detta uttalande i journalen från denna läkare någon betydelse eller kommer det med största sannolikhet att bli samma procedur igen med godtyckliga diagnoser?

Det känns som om det är väldigt lätt för en läkare inom slutenvården att både ordna med LPT och tvångsmedicinering utan utredning eller vårdplan som bara blir en längre typ av förvaring utan att personen får någon riktig vård i slutändan.

Lägg där till att om samma person vill bli rehabiliterad från detta trauma så är det kö i närmare 2års tid för att få komma till en arbetsterapeut som ska hjälpa personen.

Det är ju också svårt att veta om personen som varit inlåst hos psykiatrin har fått några kognitiva svårigheter av dessa behandlingar och då psykiatrins läkare vägrar att utreda sånt vem gör det då i stället?

Nedsatta kognitiva förmågor innebär ju nedsatt arbetsförmåga så om kön till arbetsterapeuten hos psykiatrin blir för lång finns det andra vägar att gå då i stället?

Sverige har ju länge kritiserat andra länder för att godtyckligt låsa in folk inom psykiatrin.

Okej jag ställer en till fråga.
Om en person som är inskriven inom psyk söker vård inom den övriga sjukvården till ex stressrehabiliteringen som patienter kan söka egenremisser för varför diskrimineras alltid personer som varit eller är kontakt med psykiatrin?

Jag känner en person som gjort detta att han sökte till andra vårdställen pga att psyk inte kunde hjälpa han med rehabilitering men det blev ändå avslag.

En person som en gång varit inskriven hos psyk utan att behövt ha någon riktig psykiatrisk diagnos är det så att den personen alltid prioriteras bort och diskrimineras så att han hamnar längst ner i vårdkön?

Skulle det vara lättare för en sån person att få hjälp om han gick via en privat vårdcentral i stället?

Hur pass manipulativa är de intagna?

Jag har både jobbat med människor och haft kunder med riktigt läskiga metoder av att försöka psyka för få vad de vill igenom.

Hur pass långt kan de intagna gå?

Många psykiskt sjuka saknar självinsikt och tror att psykiater och mentalskötare är sadister. De är där för att hjälpa även om det såklart finns olämplig personal också.

Om man ser till de mediciner som man inte sällan förespråkar livslång tvångsmedicinering på, så ligger det nära till hands att dra den slutsatsen.
Det må vara besvärligt och ett stort lidande i de fall personen de facto är psykotisk eller schizofren till exempel men det är högst tveksamt om det är etiskt försvarbart att med tvång trycka i dom preparat som enligt läkemedelsbolagens egna studier (som är gjorda för att bli godkända hos FDA med flera) dels saknar effekt vid det initiala stadiet av psykos och dels är extremt farligt med potentiellt livshotande biverkningar.

Många av preparaten har en ökad risk för plötslig död hos unga samt unga vuxna på dubbelt så stor risk som om man inte får medicinen. För folk som är äldre än 65 år, då fyrdubblas risken.

Listan är oändlig på vidriga biverkningar varav den främsta är att man i princip kemiskt lobotomerar patienten. Det budskapet förmedlades så sent som i förra veckan av en dansk psykiater i svensk press.
(Din avatar här på FB som är hämtad ifrån filmen "Gökboet" den exemplifierar den ECT-behandling som används än idag under tvång, bara en sån sak...)

Vilka mediciner är det du syftar på så att jag kan kolla upp biverkningar, risker mm istd att blint lita på vad en skribent på FB skriver...

Vad är alternativet till medicinering tycker du?
När det väl gått så långt att man beslutar om tvångsmedicinering har man ju i principt dömt ut alla alternativ. Psykiatrisk vård är ju inte direkt gratis heller så det är ju ingenting som det svenska moderna samhället vill överanvända längre. Tvärtom..

En del av medicinerna kan vara livsfarliga på lång sikt, andra är livsfarliga ganska omgående för 0.01 - 0.02% av användarna så man ska inte överdriva riskerna och döma ut medicinerna helt.

Men biverkningarna med rejäl övervikt pga ökad aptit, yrsel, hög risk för diabetes typ mm är ju inte kul för de påverkar ju det psykiska måendet negativt än mer, liksom all livskvalite.
Alternativet att inte medicinera alls är dock värre.

Gällande valet av profilbild som du påpekade har jag förklarat det tidigare under min långa historia här på Flashback. Det har ingenting med filmen Gökboets innehåll i sig att göra. Det är helt enkelt en bra bild på Jack Nicholson ur min favoritfilm.

Riskerna med ECT överdrivs också rätt mycket. Det är inte som att hamna i elektriska stolen direkt. Däremot är filmens mycket korta skildring av lobotomins effekter realistisk. Det är en synnerligen grym behandling men används ju inte längre. Sverige slutade med det 1969, två år efter jänkarna.

Jaha ja... Det är okej med personligt tyckande om du är avsändaren men inte mottagaren menar du? (Se det "fetade" av mig.)

Att du låtsas ovetandes till vilka mediciner det skulle vara frågan, det är bara löjligt eftersom du mycket väl vet vad det är för slags mediciner som åsyftas.
Det är i princip endast antipsykotisk medicinering som ges med tvång och depåinjektioner.

Jämfört med allmänpsykiatrin är det i rättspsykiatrin vanligare med flera psykiatriska diagnoser samtidigt, till exempel psykossjukdom, autismspektrumtillstånd, personlighetssyndrom och substansbrukssyndrom. Vården ges under tvång. När det gäller läkemedel får majoriteten av patienterna antipsykotiska läkemedel, och det gäller även patienter utan psykosdiagnos. Det är också vanligare att patienter får flera antipsykotiska läkemedel, och traditionella antipsykotiska läkemedel är också vanligare


Man medicinerar alltså med antipsykotisk medicin även i de fall där vården inte anser att det föreligger psykossjukdom. Man gör så trots horribla biverkningar och kraftigt ökad risk för plötslig död.
https://lakartidningen.se/nyheter/mer-forskning-behovs-om-behandlingseffekter-inom-rattspsykiatrin/

Min bild av det är att ni gör det för att dels rättfärdiga olika former av slutenvård och dels för att det gör patienterna mer fogliga.



Förskrivningen av neuroleptika till barn 5–17 år ökade från 5 till 23 recept per 1 000 barn under perioden 2004–2023.

Majoriteten av barnen förskrivs nyare neuroleptika, som rekommenderas framför äldre neuroleptika. Till barn och ungdomar 5–17 år förskrivs främst risperidon och aripiprazol, men regionala variationer förekommer.
https://lakartidningen.se/vetenskap/forskrivning-av-neuroleptika-till-barn-och-ungdomar-okar/



Tilsette i Food and Drug Administration (FDA), som godkjenner nye legemiddel i USA, har sett på kor stor skilnaden var mellom antipsykotika og placebo. Studiar gjennomførte i Nord-Amerika mellom 1999 og 2007 viste i gjennomsnitt berre seks poeng større reduksjon på PANSS-skår med medikament enn med placebo (4). Denne skilnaden er altså ikkje ein gong rekna som «minimal betring». Den er så liten at den vil vere vanskeleg å oppdage og neppe er klinisk interessant.

Vid de studier som har gjorts på 80talet där man jämförde med effekten av benzo kontra antipsykotisk medicin så var det inget som tydde på att antipsykotisk medicinering hade bättre effekt än vad benzo hade.
När sedan Cochrane institutet gjorde en mer icke "bias"-studie så visade sig benzo-preparaten ha avsevärt mycket bättre effekt än antipsykos-läkemdlen hade.
https://tidsskriftet.no/nn/2025/03/kronikk/har-antipsykotika-effekt-mot-akutt-psykose




Angående biverkningar och risk för ökad dödlighet så redovisar respektive läkemedelsbolag sina egenbetalda studier för respektive läkemedel och trots att de är "polerade" så gott det går, så framgår där precis det jag påstår om dubblad risk för plötslig död för unga och unga vuxna samt fyrdubblad risk för folk över 65 år.

Likadant visar rapporteringen härifrån https://www.sbu.se/286

Samt mitt påstående om att det är en modern form av lobotomi = kemisk lobotomi.

Många har blivit lobotomerade.

– Man kan gå in genom ögonhålen och skära av en del av hjärnan, frontalloben. Den är kopplad till ens personlighet och reaktionsmönster. Om man är mycket utåtagerande och reagerar våldsamt så kunde man dämpa det med lobotomi, säger Martin Wirenfeldt.

Det handlade alltså om att kapa nervceller och därmed signaler i hjärnan. I dag behandlas människor med liknande diagnoser istället med medicin. Ett kemiskt och återkalleligt sätt att kapa signaler i hjärnan.

– Det är dagens lobotomi, säger Martin.

(Martin Wirenfeldt Nielsen är patolog och överläkare, men också föreståndare för hjärnsamlingen.)

https://www.gp.se/9ae9b9e1-bc56-45a0-85a9-9b8aa53370de



Som ett sista medskick, jag uppskattar verkligen din mästrande för att inte säga nedlåtande ton till de som du utövar makt över i ditt yrke.
Det är inte undra på att dessa patienter inte sällan känner sig vedervärdigt behandlade....

Jag vet inte exakt vilka mediciner det handlar om nej. Däremot vet jag att vissa antipsykotiska mediciner ger biverkningar precis som andra mediciner gör det men jag har inte koll på de olika neuroleptiska preparaten eftersom jag aldrig läst farmakologi och gräva ned mig i olika mediciner är inget som lockar.

Det är fakta att många psykiskt sjuka saknar sjukdomsinsikt. Det ingår liksom i sjukdomsbilden.

Om du har hallucinationer och upplever dem som helt autentiska och inte har insikt i att det är hallucinationer så är det klart du reagerar på det. Om jag i min fantasivärld ser en framrusande yxmördare eller ett monster spelar det ingen roll att ingen i min omgivning inte ser samma sak. Jag kommer tänka "dom ljuger för mig, dom luras".

Är jag paranoid schizofren och tror att jag blir buggad och förföljd av SÄPO kommer jag såklart leta igenom hela lägenheten efter buggar, vara misstänksam mot människor, spana genom persiennerna och kikhålet i dörren mm. Inget ologiskt alls. Kommer då läkare och säger att jag ska ta piller för att må bra är risken stor att jag tänker "tsss..han försöker bara förgifta mig för SÄPO vill mörda mig". Det handlar ju inte om att vara idiot eller korkad men man fungerar inte som man ska för att man inbillar sig saker.

Det är läkare och lagar som styr besluten kring tvångsmedicinering och det är ju inte konstigt alls. Vem skulle annars fatta besluten? Patienten? Det ska gå rätt långt innan de fattar beslut om att någon ska tvångsmedicineras. Det är inte bara frågan om godtyckligt tyckande eller beslut fattade på elaka eller sadistiska grunder. Oavsett vilket är det ingenting som jag har med att göra. Jag är inte beslutsfattare, psykiater, sjuksköterska eller psykolog.

Jag hade en släkting som efter många års tungt IV-missbruk började blanda en massa droger med diverse mediciner. H#n blev helt paranoid, "fick hemliga meddelanden från tv-sändningarna" "hörde röster" osv. Jag vet inte om h#n hade andra hallisar också men personen ifråga blev hemlös och hittades ihjälfrusen ute i skogen för några år sen.

Varför babblar du om mitt yrke? Jag jobbar inte inom psykiatrin.

Du hade/har så extremt starka och tydliga fördomar och åsikter som du torgförde likt de vore fakta gällande hur psykiskt sjuka patienter är och verkar.
Därav tog jag för givet att du åtminstone var yrkesverksam inom aktuellt skrå. (Avseende det "fetade" av mig.)

Nu visar det sig att du är bara en storkäftad tyckare utan varken substans eller kunskap....

Zypadhera (vidareutveckling av Zyprexa) man testade inte ens läkemedlet fullt ut med hänvisning till att det i många delar liknar Zyprexa. Inte särskilt seriöst eller hur?
Vanlig biverkning hos patient är bland annat att utveckla Parkinsson. (Ja, "VANLIG" biverkning.)

Mindre vanlig biverkning är plötslig död, diabetes med mera. (Med andra ord, det är inte ens en "sällsynt" biverkan....)
https://www.ema.europa.eu/sv/documents/product-information/zypadhera-epar-product-information_sv.pdf

https://www.lakemedelsverket.se/sv/sok-lakemedelsfakta/lakemedel/20071027000063/zypadhera-300-mg-pulver-och-vatska-till-injektionsvatska-depotsuspension


Det här är bara ett av alla vedervärdiga läkemedel som man trycker i dessa stackars satar till patienter. (Det är minst lika illa på övriga preparat likt Risperdal, Haldol och så vidare.)

Och ja, det finns alternativ. I det akuta läget kan med fördel benzo-preparat användas.

I nästa läge har olika former av ändring i diet/kost visat sig till och med kunnat helt och hållet bota schizofreni vilket är häpnadsväckande, inte minst när man har i åtanke att psykiaters tvingar i patienterna dessa totalt livsfarliga läkemedel, som varje studie dessutom har visat är helt verkningslöst i det akuta stadiet på psykos och schizofreni.

Samt minst lika illa är att dessa psykiaters i princip alltid tvingar patienterna till livslång medicinering med läkemedel som förkortar deras liv samt gör de intellektuellt och känslomässigt lobotomerade.


Den som är i psykiatrins våld, den personen är chanslös om den inte känner en journalist eller har vänner inom rättsväsendet med makten att väcka åtal.