Jobbar på psyk, fråga mig vad ni vill

Hej.
Jobbar som skötare inom psykiatrin på en akut slutenvårdsavdelning. Fråga mig vad ni vill, ta upp fördomar och funderingar!
Mvh

Hur ofta har ni patienter med Borderline, samt hur hanterar ni dom?

Hej.
Sen i januari så gick vi ifrån en psykosavdelning till allmän psykiatrisk avdelning med neuropsykiatri. Vilket innebar att vi fick fler EIPS och självskadepatienter
Det är fortfarande nytt för oss, men vi är väldigt fyrkantiga med de. Så när de självskadar gullar vi inte med de, utan är väldigt fyrkantiga. Vi är rätt tråkiga med de då de brinner för uppmärksamhet i alla dess former. De är otroligt svåra patienter.

Japp jag vet, har träffat ett flertal. En del har verkligen kontroll över sjukdomen men en del är galna. Är själv diagnostiserad (är man) med den men jag tycker Borderline skiljer sig mycket mellan könen. Hur menar du fyrkantiga?

Vad brukar läkare sätta in för mediciner i akuta skeden?

Skulle du säga att det är ett bra arbete?

Vad tycker du om lönen, arbetstider, arbetsmiljö och eventuell stress?

Det är absolut skillnad på manliga eips patienter och kvinnliga. Kvinnliga är mer självdestruktiva medans männens humör kan skifta något rejält (av det jag sett och observerat)
Med fyrkantig menar jag att man är väldigt rak och kanske säger ”oj det var ju inte bra att du skar dig” istället för ”Nemen gumman varför gjorde du så?” För det är just det de vill höra många gånger, de njuter utav det.
Anafranil och Phenergan, särskilt det sistnämnda. Det älskar EIPS tjejerna

Vad är det läskigaste/jobbigaste du varit med om på jobbet? Tänker typ om du hittat nån som försökt ta livet av sig eller blivit hotad med våld?

Det är ett ”roligt” och spännande jobb. Ingen dag ser ut som den andra. Det enda som är likt den enda dagen till den andra är våra rutiner. Frukost, lunch, middag, plocka undan, diska mm.
Lönen är okej, kan absolut bli bättre. Arbetstiderna delar vi upp i 3 olika turer, dag kväll och natt. Dag och kväll är på 8 h och natt 10h. Arbetsmiljön är ok, vissa har jobbat alldeles för länge och stängt av känslorna helt mentalt, men det blir ju så tyvärr. Stressen blir man van vid.

Vad är bra resp dåligt med psykvården i Sverige?
Vad anser du kan förbättras?

Det jobbigaste måste ha varit när jag sprang på ett överfallslarm och det är en äldre karl som hängt sig. Jag såg direkt att han var död och det tog extremt hårt på mig då det var första händelsen jag var med om. Har även bevittnat självmordsförsök samt allvarliga självskador.
Jag har blivit hotad, slagen, blivit kallad för saker och blivit spottad på. Det är standard

Njuter ni och läkarna av att spärra in folk?
Jag fick sitta inne på ett psyk i två veckor och i mina ögon var läkarna rena jävla psykopaterna och sadisterna.

Tycker ni ska vara försiktiga med att tro att alla med EIPS är likadana. Vissa har ett enormt skadat känsloliv och känner faktiskt så som de uttrycker sig. Dvs de är inte manipulativa som många inom psykiatrin tänker, de kan inte hantera sina egna känslor överhuvudtaget, självskadan är ett reglerande av dessa känslor. En självskada som upplevs skuldbeläggas kan göra att personen mår ännu sämre. Då pratar jag alltså om personer som verkligen har EIPS (eller trauma av något slag), inte småtjejer som vill ha uppmärksamhet. (Men man får också fråga sig varför någon går till en sådan extrem för att få uppmärksamhet, vad ligger bakom det?)

Finns en vanlig tendens inom psykiatrin att tänka att EIPS är manipulativa och bara gör saker för att få uppmärksamhet, och att det inte finns några riktiga känslor bakom. Och även någon slags fostrande ideologi där man direkt eller indirekt belönar "bra" beteende och bestraffar "dåligt" beteende.

Jag har både efarenhet av psykiatrin som anställd, har själv varit inlagd, har även haft en relation med en EIPS, vilket är något helt annat än att ha dem som patienter.