Jobbar på psyk, fråga mig vad ni vill

Hej.
Jag tycker det låter förskräckligt, med handen på hjärtat, det du fått gå igenom? Det låter ju helt konstigt om jag får uttrycka mig så.
Hos oss spelar det ingen roll om du är på LPT eller HSL. Endast ytlig visitation och du har kläderna på. Vi kan kräva att du tar av dig skorna och strumporna, men aldrig att vi gör en fängelse visitation på en patient som redan mår dåligt som dessutom ska behandlas på psyk? Jag har aldrig någonsin vart med om detta eller hört att det ska ha skett. Tråkigt att du fått vara med om det

Vårdas du på LPT så måste du medverka till vård, det är för att du anses vara såpass sjuk att du måste ha hjälp, att du anses vara för sjuk för att själv bestämma hur du ska vårdas.
Tyvärr kan jag inte svara på om du MÅSTE genomgå ECT när du vårdas enligt LPT. Men jag vet att du har rätt att överklaga LPT samt att du har rätt att prata med din advokat/stödperson om att du ej vill ha ECT så får man rodda vidare i det.

Och det här med stödsamtal, ja, tyvärr är det så att vissa skötare inte sköter stödsamtal. Vissa har små samtal ute i tv rummet och anser det vara ett sorts stödsamtal. För mig är stödsamtal där jag frågar patienten om vi ska prata om dagen/kvällen. Då sitter jag cirka 20 min med patienten(om patienten ens vill, ibland vill inte patienterna prata och det får man respektera), frågar lite allt möjligt, frågar patienten om det känns ok att avsluta samtalet, dokumenterar därefter i journalen.

När det händer incidenter på en avdelning där andra patienter får bevittna otäcka saker fångar vi upp de med så mycket stöd vi bara kan. För alla som är inneliggande är i samma båt- de mår dåligt.
Jag förskönar absolut ingenting, utan detta är så vi har det hos oss. Vi tar ifrån er kläder med snöre/skor m snöre /skärp/laddare/speglar/nycklar, ALLT som vi anser ni kan skada er med.
Många tycker vi jävlas när vi tar ifrån patienter deras hörlurar med sladd, men nej - vi pallar ärligt talat inte se suicidförsök eller lyckade suicids på avdelningen. Ni är under vårat ansvar.

Tyvärr är jag helt seriös. Har legat på PIVA först när jag kommit in, sedan flyttats vidare till annan avdelning efter 1-2 nätter. Direkt vid ankomst inne på PIVA har jag tilldelats ett rum, fått klä av mig framför 2 skötare där inne, lämna över alla mina ägodelar förutom trosorna och min mobil (utan laddaren såklart). ALLT har de tagit. Jag fattar självklart att man tar saker som är befogat, men det var bara så sjukt jävla kränkande att stå framför 2 personer och klä av sig, rufsa sig i håret så att de kunde se att jag inte hade något där heller, sen att de går igenom hela väskan , tar ut saker som jag inte får behålla.. men sen ändå låser in allt annat också! Fick bara som svar att det förekommit patienter som förvarat förbjudna saker insytt i sina kläder, därför fick man inte ha sina privata. Inga smycken, ingenting, bara trosor och sen fick jag sjukhuskläder.

Ja, det är helt galet att det är så stor skillnad då. Blir fan mållös. Förstår att man inte kan ha stödsamtal hela tiden heller, men i mitt fall kändes det hela enbart som förvaring. När jag hittade medpatienten som var blå fick jag bara ett "tack för att du sa till". Har läst min journal och det enda som står om det hela är "patienten förmedlar oro över annan patient."

All övrig kontakt var bara för att be om saker, tex klädbyten, sängkläder, handdukar, få ladda telefonen, när de delade ut medicin eller när de dagligen (i veckor) tjatade vid frukosten om att jag borde göra ECT, trots att jag redan nekat. De enda som faktiskt småpratade lite var personalen på nattskiftet som frågade varför man hade svårt för att sova. De flesta skötarna gjorde ju sitt jobb i övrigt, men som övervakning bara, inget stöd. Hade perioder där jag hade övervakning, bland annat med rumskontroll 1 gång i timmen (men inte klossvak) och även då gjorde man bara kontroller och övervakning, inget stödsamtal på 5 minuter ens när de ändå var och surrade runt mig.

Tycker att ni borde sprida ert arbetssätt till resten av Sverige, för det låter betydligt mer humant än där jag varit.

Hej igen.
Efter att kollat runt, pratat med några överläkare samt sökt så vet jag att en chefsöverläkare kan ta beslut om en kroppsbesiktning, dvs patienten tar av sig allt förutom trosor/kalsonger om det finns en misstanke om att farliga föremål kan intas. Men då kollar man inte i vagina/rumpa.

Jag fick även veta att en patient som vårdas enligt LPT kan bli tvingad till ECT om man anser att det är det bästa för patient. Även om man inkräktar patientens integritet. Man vill helst undvika det även vid LPT, utan försöker prata fram det tillsammans med patienten.
Hur som helst har detta aldrig skett hos oss, det ska ändå krävas otroligt mycket för att detta ska ske. Jag vet att vår PIVA ska ha så lite stimuli som möjligt, men jag vet att de har stödsamtal med patienterna. Dock är vissa såpass sjuka (de som är på PIVA) att man många gånger inte ens kan prata med de, utan de är otroligt medicinerade.

Vid kroppsbesiktningen, var du utan trosor?
Hur var det när du kom till en annan avdelning? Fick du mer stödsamtal där? Om du inte känner dig bekväm med att skriva ut i tråden, skicka gärna ett PM till mig!

Tack för du upplyser mig kring hur du har haft det, så tråkigt att du upplevt detta verkligen. Det är inte så en behjälplig vård ska gå till. ❤️

Tack för att du har kollat upp det, uppskattar det! Då är det ju ändå en godkänd rutin att göra så, känns bättre att veta det även om det var förjävligt. Jag känner väl att jag kom in under ärliga omständigheter, men visst.. de känner ju inte mig, så de kanske inte ansåg att jag var pålitlig.

Det här med ECT känns ju ändå som ett sorts ingrepp, så det är skrämmande att man skulle kunna bli tvingad till det om man är inne på LPT. 😖 Fy.. min värsta mardröm.

Jag fick ha trosorna på mig, (det var allt) och de rörde inte mig, men jag fick själv lyfta ut tyget lite från kroppen. De ville nog se om jag hade stoppat något innanför troskanten som skulle trilla ut antar jag. Sen fick jag snurra, visa/spreta på fingrar och tår, släppa ner håret och visa att jag inte gömt något där heller. Sen fick jag stå där i trosor tills de rotat genom allt och ställt tusen frågor.

Nej, PIVA är ju bara bisarrt. Folk som pissar rakt upp och ner på golvet, slår isönder inredningen, står i ens rum på natten, eller bara är helt väck. Förstår att man måste samla alla för att lättare kunna övervaka när allt är på helspänn, men det är så fruktansvärt kaosartat att bara sitta ner och äta frukost med så många extremt sjuka människor när man själv inte mår bra. Hade bara velat dra mig undan där, men det gick inte. Var man på toa 1 minut för länge enligt deras åsikt, så stod de och bankade och hotade med att öppna om man inte gjorde det omgående självmant.

Nej, jag fick inte mer stödsamtal på de andra slutna avdelningarna heller. Hade en öppenvårdskontakt som t o m gick in på avdelningen och frågade varför de inte pratade med mig. Det var dessutom den behandlaren som tagit mig till PIVA från början, så hon var mer än missnöjd. Hade anhöriga som ringde till avdelningen och bad personalen att försöka ta kontakt med mig mer eftersom jag behövde distraheras, men det skedde aldrig någon förändring.

Har frågat fler som legat på samma ställe, alla säger samma sak. De som inte hade någon form av extra övervakning har dessutom uppgett att de endast såg personalen när de själva vistades i gemensamma utrymmen eller när de fick sina mediciner. Många upplevde att personalen satte sig inne i köket och snackade bara, (där vi inte fick vistas).

En av många händelser som gjorde mig förvirrad också, skedde när jag inte hade någon utgång (av giltiga skäl). Jag fick tjata gaaaalet många veckor för att till slut få permission på 30 min så att jag kunde få gå till affären en bit bort bara. Då bestämdes det att jag endast fick gå ut med ett par "stabila" medpatienter, samt skötare. Fick skorna, men inga skosnören och ingen halsduk tex. De fäste skorna tillfälligt med buntband istället, vilket kändes ännu mer kränkande att behöva gå ut offentligt med skötare, sjukhuskläder och buntband på skorna. Jag fick iofs min egna jacka, (men jag fick inte ha något i fickorna, mer än pengar förstås).

De andra fick dela på en skötare, jag fick en som skulle gå intill mig hela tiden. När vi var i affären och jag råkade gå några meter för långt ifrån och blev tillsagd, så jag bad om ursäkt och då sa skötaren bara- "bara så du vet, om du springer nu så tänker inte jag springa efter och stoppa dig, jag anser inte att det ingår i mitt jobb". Jag tänkte ju direkt att jag har min chans då! Dock sprang jag aldrig, för de hade låst in både mobil och nycklar på avdelningen, vilket jag var skitförbannad över och var fixerad på i den stunden, samt för att jag var livrädd för att de skulle ändra det till LPT om jag skrev ut mig själv eller i detta fallet bara sprang + att jag var helt väck på mediciner. Men jag tänkte på det konstant inför och under varje permission efter det, om jag skulle få chansen igen.

Att den skötaren överhuvudtaget sa så, det har jag funderat mycket på i efterhand. Jag tänkte initialt på att de tagit alla mina saker och att jag var "utelåst" och inte kunde göra vad jag ville, men jag hade likabra kunnat ta livet av mig utomhus där och då. Det var så jävla motsägelsefullt att plantera den idén efter allt annat skit de satt regler om.

Såhär i efterhand känner jag att jag kommer aldrig någonsin söka mig dit frivilligt, hur sjuk jag än blir. Fick ingen hjälp. Blev drogad med tunga mediciner som jag fick biverkningar av och inte kunde ens föra samtal på. Blev övervakad, ifrågasatt och förvarad.. that's it. Är man inte redan ordentligt sjuk i huvudet så blir man det när man är inlagd på psyk, det är tyvärr den erfarenhet jag fått. 😬☹

Det där är ju åtminstone inte ovanligt...

Ifall man blivit dömd för tex ringa narkotikabrott


Kan man ändå utbilda sig och sedan jobba med dit jobb?

Hej! Funderar starkt på att utbilda mig till skötare. Hur ser en vanlig arbetsdag ut ? Vad gör man under dagen?
Får man hjälpa patienter på toa/ dusch?
Finns det mycket dötid eller är det stressigt?
Är det mest kvinnlig eller manligt personal ?

Tack på förhand!

Jag undrar vad du har för utbildning samt hur lönen ser ut?

Mvh

Förlåt för sent svar
Ja sålänge det gått 5 år och att ditt register är ”rent” så går det bra.
Arbetsgivaren kommer vilja se ditt register, särskilt när du ska jobba med människor
Mvh

Hejsan. Förlåt för sent svar Va roligt att du funderar på det.
En vanlig arbetsdag för mig ser som så ut att vi får rapport om patienterna. Hur de mår i nuläget, vad planerna för dagen ser ut ang patienterna. Efter rapporten kan vi tex testa våra larm så de funkar. Sedan fixar vi frukost, väcker patienterna.. de får sina läkemedel. De kanske har läkarsamtal som vi ska vara med på. Sedan kan vi gå ut på promenader med patienterna, ibland spelar vi spel eller kollar på tv tillsammans.
Ibland kommer det in äldre patienter som har behov utav hjälp med ex duschning eller på toa. Men det händer sällan
Det är både stressigt och rastlöst ibland måste jag säga. Beror på antal patienter och hur sjuka de är
Där jag jobbar är det 50/50 med kvinnlig och manlig. Tror det beror på vilken avd man också jobbar på
Hoppas jag besvarade dina frågor.
Mvh

Hej, Förlåt för sent svar
Jag gick vård och omsorgsprogrammet med inriktning psykiatri. Lönen är olika beroende på erfarenhet samt från region till region. Skulle tippa på cirka 26-27000 innan skatt.
Mvh

Rättspsyk är det lugnaste stället av alla inom psykiatrin,alla är väl medicinerade sen åratal. Som personal har man ofta en bra relation till patienterna ,man hänger med varandra i åratal.