Frågor om Jehovas Vittnen

Det är klart att vi har instinkter att vara socialt accepterade i vår "flock". Lever man dessutom i en i detta fall i en religiös miljö där hotet om social uteslutning är överhängande, så får detta konsekvenser. Dock har de flesta sunda och framgångsrika kulturer vi känner till uppmanar föräldrar att prioritera sina barns överlevnad.

Jisses....ja, jag får väl inse att jag börjar bli gammal. Jag lämnade i slutet av 80-talet. 😀
Men ja...denne Levin hade tydligen ett väldigt grepp om många systrar i organisationen. Och de verkade utöva påtryckningar på sina män. Men faktum är att det mest var kvinnor som lovordade denne Levin. Och likaså verkade det mest vara systrar/kvinnor som höll på med alternativ medicin. Man undrar om detta beror på att kvinnorna i organisationen var tillbakahållna och marginaliserade och därför inte mådde bra. Min känsla var att många systrar hade psykosomatiska symtom. Jag tror inte att det var en slump att man kallade fibromyalgi för systersjukan.

Ja, jag är ett ex vittne. Mina första allvarliga tvivel kom 1994 95 när organisationen lämnade eller ändrade läran om generationen. Jag viste ju innan vad som kännetecknar en falsk profet. Att den som profeterar nâgot som är falskt är en falsk profet.

5 Moseboken 18:20–22
20 Men den profet som är så förmäten att han talar i mitt namn något som jag inte har befallt honom att tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten ska dö.
21 Och om du säger i ditt hjärta: ”Hur ska vi kunna veta vilket ord Jehova inte har talat?”
22 När profeten talar i Jehovas namn och det inte inträffar eller går i uppfyllelse, då är det ett ord som Jehova inte har talat. Profeten har talat det i förmätenhet. Du ska inte frukta honom.

Organisationen säger att man aldrig profeterar men varför stod det då i förordet i alla nummer av Vakna fram till 1995 att Jehova hade lovat att de som upplevde 1914 aldrig skulle försvinna? Att predika att Jehova hade lovat detta, är det inte att profetera?

Sedan läste jag Samvetskris av Raymond Franz i smyg på biblioteket. Jag vågade inte låna den då jag tänkte att jag skulle bli upptäckt. Jag var helt paranoid. Jag rös i hela kroppen när jag läste olika delar av boken. Jag såg mitt läsande som en dödssynd. Men det jag lade märke till var att Franz hela tiden citerade från sällskapets egna literatur. Jag tänkte att det här måste jag kontrollera. Satt i biblioteket i Rikets sal och kollade alla källhänvisningar. Bröder och systrar som av olika anledningar kom till Rikets sal, tex möte för tjänst eller städning, såg mig i biblioteket. De tänkte nog, vilken flitig broder som sitter här och studerar. Men vad de inte visste var att jag studerade av en helt annan anledning. Jag såg i vilket fall, att det Franz skrev, det stämde. Och det var inga bagateller. Det var hårresande saker. Tex sällskapets hållning i Malawi jämfört med Mexico.

I vilket fall är det svårt att lämna en kult. Man tappar fotfästet och alla sina vänner, så det tog nästan 10 år innan jag till slut lämnade denna falska religon.

Herre min skapare. Jag skulle kunna skriva en hel bok om detta!

Gör det. Skriv en bok alltså

Skriv gärna en bok. Det skulle vara en intressant läsning.
Det måste varit väldigt svårt att dra ut lämnandeprocessen under så lång tid. Blev du mycket ifrågasatt och "tillrättavisad', eller lyckades du flyga under radarn? Jag vill minnas att du dessutom var betelit. Eller förväxlar jag dig med någon annan?
Hade du någon speciell plan eller strategi inför ditt avhopp?

Ni vann ju för länge sen.
Förstörde man så mycket luft för lite hjärnåk?

Ja, jag var betelit under en tid.
Att det tog så lång tid att lämna berodde på flera saker. Alltså, när jag fick upp ögonen där kring 95 tänkte jag nog som många andra, att det är nog sant ändå. Det är bara ofullkomliga saker och man ska inte kräva att allt ska vara perfekt osv.

En annan sak som är svårare att förklara, är när man har "privilegier" i församlingen, och andra ser upp till en, ska jag verkligen göra dem besvikna och gå ur?

Familjeband och vänner är en annan sak som inte behöver förklaras närmare för du vet ju hur det är.

Tiden gick och jag accepterade att "sanningen" kanske inte är bättre än såhär. Men om inte detta är "sanningen" vilka har den då? Sant eller inte, jag var fylld av tvivel.

Raymond Franz andra bok fyllde alla luckor. Sökandet efter Kristen frihet tror jag den heter på svenska. Jag läste den engelska. Den övertygade mig om att frälsning inte är beroende av en mänsklig organisation.

Väldigt känsligt att svara tydligt på dina frågor som du kanske förstår, men i vilket fall så lämnade jag för gott under första halvan av 2000 talet.

Tack för att du berättat. Det är tankar och synpunkter som jag tror att många tänkande JVn brottats med. Fr a allt det du skrev om att "sanningen" kanske inte blir bättre än såhär. De flesta borde tänkt den tanken efter 1975.

Jag var väl kanske sedd som lite påläggskalv, blev mer aktiv när jag passerat de 20 och var kanske mer intressant bland "systrarna". Jag ansågs som kunnig (vilket är på gott och ont) och tydligen också en god talare. Detta är ju helt klart ett förtroende. Men jag hade hela tiden tvivel. Men visst, på ett sätt var det på ett sätt en härlig tid att få många fina systrars uppmärksamhet.
Men, någon gång typ 87-88 kom Uppenbarelse s storslagna hemlighet ut på områdessammankomsten. Efter sammankomsten plöjde jag boken. Jag kollade detaljer som tolkningen av vissa profetior som fortfarande tillämpades på Russell och Rutherford. Väldigt mycket i Uppenbarelseboken tolkades som syftade på ett tal som Rutherford hade i Cedar Point i Ohio.
Jag tyckte detta lät väldigt skumt.........och förmätet.

Jo, men systrarna kanske inte hade så många att välja på 😁

Jag undrar hur JV ser på den boken idag? Den blir väl snart lika bannlyst som de andra gamla skrifterna av Russel och Rutherford. Just det där med profetiorna du nämner minns jag också. Jag var bokstudieledare då och hade rätt svårt att följa logiken och svara på andras frågor som uppkom. På den tiden var det ju ganska ok att diskutera fritt på just det mötet. Ibland blev det många sidospår. Jag minns att just det där om profetiorna förbryllade många. Ingen ifrågasatte förklaringarna på mötet, men däremot efteråt.

Lämnade du direkt eller blev det en utdragen historia?

Äsch, man är så gammal som man känner sig

När gick du med? Hur gick du med? Infödd eller övertalad i tjänsten? Jag var aldrig döpt, var född in i JV, men ”lämnade” som 14–15-åring. Men fick ändå höra från polare att deras föräldrar inte gillade att vi umgicks, ”för att jag inte gick på mötena”.

Det roliga var att dessa kompisar ofta var värre än mig när det kom till att supa, tjejer och allt annat som tonårsgrabbar håller på med. Men de gick på mötena och var då ”bra” killar, haha.

Jag räknade lite löst på de barndomsvänner jag hade inom JV, och jag tror att mer än hälften inte är vittnen i dag, i vuxen ålder. Jag antar att detta frånfälle inom rörelsen mycket väl kan ligga runt något slags snitt över hur många infödda barn som stannar respektive lämnar rörelsen.

Jag ska fråga min mor, som är utesluten i dag, om denne Levin nästa gång vi träffas. Hon vet säkert vem det är, då hon lever i Västsverige. Min mor höll på mycket med alternativ medicin och har efter sin uteslutning sagt att det är massor av hennes ex-väninnor som mådde/mår psykiskt dåligt. Min mor är även en av dessa ”fibromyalgi-kärringar”.

Sjukt ändå att dina erfarenheter av JV-kvinnor stämmer så väl överens med mina…

Du hade alltså tvivel i tio år? Ja, men jag förstår att det tar tid. JV är ju byggd för social kontroll och att lämna - kostar. Vet du om de fanns fler vittnen som hade tvivel - eller höll ni allt för er själva med tanke på vad yppandet av något sådant kunde ställa till med?

Jag ser att du läst Samvetskris och kom och tänka på ett klipp jag så på en Llyod Evans, som också är ett ex vittne och driver en Youtube kanal. Han har sjösatt något projekt med en tidskrift som liknar Vakna och Vakttornet och vars syfte är att få vittnen att vakna upp.

Här är länken om du vill kolla. https://www.youtube.com/watch?v=_ClZBxI7fFw

Väldigt intressant taktik och jag tror den kan fungera. Tidskriften ser ut som Vakna eller Vakttornet och har samma layout och text.

Riktigt smart idé.

EDIT. Jag ville också passa på och fråga dig och andra ex vittnen här, om ni upplevde gemenskapen i era respektive församling som falsk? Jag minns att de var mycket snack om bröder och systrar hit och dit och att man skulle bry sig om varandra och så. Men jag upplevde det mest som att det bara var just snack - och att det inte direkt fanns någon större gemenskap. Kanske bara var så i den församlingen jag växt upp i iofs. Eller att jag uppfattat det hela fel.

Kommer ihåg att det fanns vissa vittnen som var lite utstötta, som de andra knappt hälsade på och som man aldrig såg på olika tillställningar utanför möten och så vidare. Kan ju vara så att dessa frivilligt var enstöringar och höll sig för sig själva.

Jag minns också en kompis farsa, som fick någon slags reprimand direkt av en äldste på podiet, gällandes att han inte gått i tjänsten tillräckligt mycket på lång tid. Denna man började då tjafsa tillbaka direkt under ett möte i sin mikrofon haha.

Jag minns att den mannen verkligen föll i popularitet, han blev inte utesluten, men andra vittnen liksom frös ut honom.

Det blev väl litet utdraget. Jag tillämpade det som numera kallas "fading". 😀