Venezuelas president Maduro tillfångatagen av USA

Ditt resonemang lider av tre fundamentala tankefel som vi måste reda ut om vi ska ha en vuxen diskussion om Venezuela, USA och världsordningen.

Du utgår från premissen att man antingen måste stödja USA:s interventionism till 100 procent, eller vara en "vänster-kommunist" som älskar Maduro. Detta är en intellektuell återvändsgränd. Man kan och bör hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det är fullt möjligt, och högst rationellt, att erkänna att Nicolás Maduros regim är inkompetent, korrupt och auktoritär, samtidigt som man inser att USA:s inblandning inte drivs av altruism utan av cynisk Realpolitik. Att kritisera amerikansk imperialism är inte synonymt med att hylla venezuelansk socialism. Det handlar om att värna principen om nationell suveränitet, en grundpelare i folkrätten sedan den Westfaliska freden 1648.

Du påstår att USA ”gör världen en tjänst”. Låt oss granska detta empiriskt. Historien i Latinamerika – från störtandet av Allende i Chile till stödet för contras i Nicaragua – visar att USA sällan agerar för att installera demokrater, utan för att installera regimer som är lojala mot Washington. När USA inför sanktioner eller stöder kuppförsök i Venezuela handlar det inte primärt om de venezuelanska medborgarnas välmående. Om så vore fallet skulle USA agera lika hårt mot Saudiarabien (som är en betydligt värre regim gällande mänskliga rättigheter). Men Saudiarabien är en allierad oljepartner, medan Venezuela är en geopolitisk motståndare. Att blunda för detta hyckleri och tro att USA agerar som en "global polis" av ren godhet är, milt uttryckt, naivt. Sanktioner drabbar dessutom sällan diktatorn i palatset; de drabbar den fattiga befolkningen som saknar medicin och mat. Är det att "göra världen en tjänst" att svälta en civilbefolkning för att tvinga fram ett regimskifte?

Slutligen, din kommentar om ”ryss och kina-runkare” avslöjar en bristande förståelse för den multipolära världsordning vi lever i. Ryssland och Kina agerar i Venezuela för att säkra sina egna ekonomiska intressen och utmana USA:s hegemoni. Det gör dem inte till "goda", men det gör konflikten till ett geopolitiskt schackspel, inte en moralisk kamp mellan ont och gott.

Att avfärda alla som analyserar dessa maktspel kritiskt som "kommunister" är en intellektuell lättja. Det finns gott om konservativa realister och liberala demokrater som motsätter sig extern inblandning i suveräna stater just för att det ofta leder till kaos, inbördeskrig och flyktingströmmar som destabiliserar hela regioner. Titta på Irak. Titta på Libyen. Blev världen "tjänad" av dessa interventioner?

En seger för Venezuelas befolkning i alla fall!

Dom försökte övertala Maduros' pilot vid ett tidigare tillfälle att avvika från sin flight path och överlämna Maduro. Denna strategi har använts med lycka i Mexiko på jakten efter kartellbossar.

Hur som helst är det naturligtvis oacceptabelt att agera så här.

Nej, men han skrev "bör" som om det finns på världskartan. Har man grundläggande förståelse för amerikansk politik och ideologi vet man från början att detta är inte ett alternativ.

Det är väl bara realism att inse att Venezuela fick böja sig för övermakten?
Måste få Mearsheimer att känna sig kunnig i sin värld.

Är det inte sant?

Så är det

Trump kommer bli sur, men påverkar nog inte "fredsförhandlingarna" för Trump stödjer ju Ryssland i det kriget.

I USA så spär ju detta på splittringen mellan en äldre sorts krigsrepublikaner ála Bush som tycker USA är starka och mäktiga om de krigar. Men den nya nationalistiska rörelsen är ju mot att USA skall kriga om olja i världen. Ingen älskar väl Maduro men de vill inte ha USA som världspolis. Många kommer tycka att "Deep State" under Trump är precis som gamla Deep State. Kanske precis samma Deep State och militärindustriella komplex som vill ha krig, sälja vapen och belasta statsbudgeten.

Beror väl på vad som kommer. Knappast en seger för Chiles befolkning när jänkarna mulade Allende och tryckte in Pinochet.

Ja lika bra att fortsätta nu då de har farten uppe!
Medborgarna i dessa länder kommer att jubla!

Finns det kommunism i Saudiarabien? Nej Saudiarabien är ett traditionalistiskt gammalt kungadöme. Detta ska förstås respekteras.

Det kommunistiska narkotikaspridande Venezuela är besegrat och nu är det dags att tillsätta en USA-lojal marionett i landet. Befolkningen ska hållas nere och amerikanska globala bolag etablera sig starkt i landet.

Perfecto!!!

Detta är en klassisk, emotionellt driven reaktion som är fullt förståelig på ett mänskligt plan, men som tyvärr lider av en grav "geopolitisk naivitet". Du måste kunna skilja på moralisk tillfredsställelse (att se en diktator falla) och politisk realitet (vad som faktiskt händer med en statsapparat när en främmande makt halshugger dess ledning).

Det mest fundamentala problemet med regimskiften som initieras av främmande makt är bristen på inhemsk legitimitet. För att en demokrati ska kunna slå rot efter en diktatur, måste befolkningen uppleva att förändringen kommer inifrån – att det är deras seger.

Om USA griper Maduro, reduceras den efterföljande övergångsregeringen omedelbart till "amerikanska marionetter" i ögonen på en stor del av befolkningen och regionen. Detta skapar en så kallad Quisling-effekt. Varje beslut den nya regeringen fattar, oavsett hur nödvändigt det är ekonomiskt, kommer att avfärdas av oppositionen (chavisterna) som order från Washington. Det omöjligör den nationella försoning som är absolut nödvändig för att återuppbygga Venezuela. En "seger" som levereras av amerikanska specialstyrkor är en förgiftad gåva som delegitimerar demokratin innan den ens börjat.

Maduros och Chávez ideologiska bygge vilar helt på narrativet att Venezuela är under attack av "det amerikanska imperiet". Genom att fysiskt ingripa och tillfångata statschefen, ger USA retroaktivt Maduro rätt.

Han går från att vara en enligt USA:s beskrivning "inkompetent idiot som förstörde sitt lands ekonomi", till att bli en politisk martyr som "offrades" av imperiet. Det riskerar att radikalisera den hårda kärnan av chavister (som fortfarande kontrollerar miliser, s.k. colectivos) och skapa en väpnad motståndsrörelse som kan destabilisera landet i decennier. Istället för att diskrediteras av sina egna misslyckanden, helgonförklaras han av fiendens aggression. Titta på Irak 2003 eller Libyen 2011, visar oss att när man tar bort diktatorn utan att ha en robust, inhemsk institutionell struktur på plats, får man inte demokrati. Man får kaos.

Maduro är inte ensam; han är toppen på en pyramid bestående av militärgeneraler, drogkarteller och politiska allierade som alla har allt att förlora. Om toppen kapas av en extern kraft, splittras maktstrukturen. Risken för ett blodigt inbördeskrig mellan olika fraktioner av militären, lojalister och oppositionen är överhängande. I ett sådant scenario är det civilbefolkningen som betalar priset i blod. Att byta ut matbrist mot gatustrider och total anarki är knappast en "seger" för den vanliga venezuelanen.

Slutligen måste du lyfta blicken. Om du accepterar att en terrorist-aktig stormakt (USA) har rätten att kidnappa ledaren för en suverän stat (Venezuela) för att de ogillar dennes politik, då har vi raserat grundvalarna för internationell rätt. Detta skapar ett prejudikat där "den starkes rätt" gäller. Vad hindrar då andra stormakter från att göra samma sak mot ledare de ogillar? Det underminerar den diplomatiska världsordningen och skapar en osäkrare värld för alla, inklusive små stater som Sverige. En seger för venezuelanerna måste vara en återgång till rule of law, men en sådan process kan inte inledas genom ett grovt brott mot internationell suveränitet.

Håller du kvar samma tankegång trots ovanstående kanske du kan mejla USA och be dem fortsätta med Saudia next?

En mycket intressant fråga.
Hur utspelar sig nästa samtal mellan puttefnask (putte efter pappa) och trumpeten?

Fluga i samtalet!