Citat:
Ursprungligen postat av
JagheterHenrik
Inte ett enda ord om socialismens dysfunktionalitet?
Det är en rättmätig invändning om man ser på det ur ett klassiskt ekonomiskt perspektiv. Men för att möta det argumentet måste vi skilja på ideologi och struktur. Kritiken om "socialismens dysfunktionalitet" i Venezuela handlar oftast om att statlig kontroll leder till ineffektivitet. Men i Venezuelas fall är det mer komplicerat än bara "för mycket stat":
Priskontroller som slog bakut: Ambitionen att hålla matpriser låga för de fattiga ledde till att bönder slutade producera eftersom det kostade mer att odla maten än att sälja den. Det är en klassisk kritik mot planekonomi: när man sätter marknadskrafterna ur spel utan att ha en fullgod ersättare, uppstår bristsituationer.
Nationalisering utan återinvestering: När staten tog över företag användes vinsterna till sociala program här och nu, istället för att underhålla maskiner och infrastruktur. Det fungerade så länge oljepriset var 100 dollar, men när priset föll fanns ingen produktionsapparat kvar att luta sig mot.
Byråkratisk centralisering: Istället för "folkmakt" fick man en enorm statlig apparat där beslut fattades långt ifrån verkligheten. Det skapade den tröghet som motparten kallar dysfunktionalitet.
Man kan alltså argumentera för att det inte var "för mycket socialism" som var felet, utan en ofullständig och illa förvaltad socialism som blev hängande i ett vakuum mellan marknad och stat. Samtidigt kan man fråga sig: hur mycket av denna dysfunktionalitet var ett resultat av ideologi, och hur mycket var ett resultat av att styra ett land under belägring?