Skandiamannen

Skulle inte en aktiv skytt ha rifflat igenom de där kulorna rätt snabbt?

Om batchen kom i slutet på 70-talet, så torde den väl ha varit avverkad inom ett par år?

Mockfjärd var 1983 ...

Bara en hypotes, men kan tänka mig att GM inhandlade kulorna en 5-6 år före dådet.

Varför blev de liggande? Vi vet att SE åkte på en stjärnsmäll och fick gå med nackstöd.

Ja, det kanske är så att de snabbt skulle gå åt, men vi vet inte varför de blev liggandes.
Du menar att SE med nackstödet inte kunde skjutit? Men det finns ju inga uppgifter att SE ens sköt från 60-talet och framåt?

Mockfjärdsrevolvern och skotten blev använda ganska snabbt av Veijo K. med bröderna Ainasoja?
Men de hade då legat hos ägaren ett antal år utan att skjutas.
Jan-Erik i Haparanda köpte vapnet och ammunitionen den 19 juni 1979, Järn & Sport i Luleå.
Han skulle använda det för målskjutning.
Möjligen var inte aktiv eller så var det mest med annan, billigare, ammunition han sköt med.
7 september 1983 stals vapnet.
28 september används vapnet vid rånet i Bruzaholm, utan att användas.
och 27 oktober användes vapnet i Mockfjärd där Grabb Gunnar träffades i benet av ett skott.

Här kan du kolla på en compilation:

Länk

Det är mycket vanligt att GM försöker påverka en utredning på olika sätt, speciellt vid impulsiva dåd. Numera har polisen stenkoll på detta och noterar avvikelser och motsägelser direkt. SE hade blivit häktat omgående idag.

Om du vill ha ett annat svenskt fall som exempel så gick Lisa Holms mördare med i skallgången mitt framför ögonen på poliserna.

Trams.

Gärningsmannen hade en relation till offren.

I samtliga exempel. Även Ian Huntley (hans flickvän var flickornas lärare).

SE hade inte blivit häktad omgående idag.

Trams.

SE hade blivit bättre förhörd idag. Liksom YN, AZ och LJ.

Polisen hade snabbt frågat de vittnen som hade bäst förutsättningar att minnas SE.

SE, YN och AZ hade noggrant fått beskriva vad som hände mellan Sveavägen och Luntmakargatan.

Polisen hade snabbt konstaterat att YN och AZ mötte SE väster om manskapsbodarna.

I Riksåklagarens resningsansökan mot CP avser Riksåklagaren att kalla SE som vittne:

https://wpu.nu/wiki/Sida:Pol-1997-12-05_KH18116-00_resningsans%C3%B6kan_mot_CP.pdf/29

Förhör med Stig Engström. Stig Engström hördes i hovrätten på begäran av Christer Pettersson. Han kommer att åberopas också av åklagaren. Stig Engström skall höras till styrkande av att dels överfallet utfördes av en ensam gärningsman som sprang från platsen österut längs Tunnelgatan, dels att Lisbeth Palme sett och beskrivit gärningsmannen och inte någon annan.

I viss kontrat till följande vittnen:

Bevisning som faller ifrån

Förhör med Lena Schödin, Ann Charlotte Holmgren, Christina Wallin och Susanne Karlsson. Förhören avsåg att visa att överfallet utfördes av en ensam gärningsman som sprang från platsen österut längs Tunnelgatan och uppför trapporna till Malmskillnadsgatan

Det är således CP som kallar SE som vittne i Hovrätten.

I resningsansökan ska SE återigen vara åklagarens vittne.

Vidare går att läsa:

Förhör med Göran Svensson (fup del TG s 73 - 95). Han skall höras till styrkande av att gärningsmannens flyktväg sammanfaller med den väg som Christer Pettersson många gånger tagit då han flytt från en brottsplats i samma område.

Här framgår i resningsansökan att CP som påstådd palmemördare 1986 "speglade sig själv" som den verkliga Bajonettmördaren 1970 genom sitt val av flyktväg. Om Riksåklagaren menar att vittnena rörde ihop de olika brotten är inte helt enkelt att förstå, men CP verkar skyldig hur man än tänker.

Som ren kuriosa kallas också SEs "mordplatskompis" JA och dennes chaufför LJ som vittnen:

Leif Ljungkvist hördes i rättegångarna på begäran av åklagaren. Den 3 mars 1996 blev Leif Ljungkvist intervjuvad i TV-programmet Kalla fakta. Han lämnade då uppgifter som ledde till att han kallades till ett nytt förhör.

Leif Ljungkvist hördes den 6 mars 1996 (fup del TH s 1720 - 1731): Leif Ljungkvist är nu säkrare på att gärningsmannen är identisk med Christer Pettersson. Det är framför allt Christer Petterssons "fingeravtrycksliknande rörelsemönster" som gjort honom säkrare genom att han kunnat jämföra sina minnesbilder med rörliga bilder av Christer Pettersson som han i efterhand sett på TV. Han är säker till 95 % (Leif Ljungkvist har inte sett gärningsmannens ansikte).

Värdet av Leif Ljungkvists nya insikter kan naturligtvis ifrågasättas. En viss vägledning kan man emellertid få av uppgifter som har lämnats av Leif Ljungkvists hustru.

Förhör den 12 mars 1996 med Ann-Britt Ljungkvist Lindén (fup del TH s 1732 - 1742): Leif Ljungkvist var med om en konfrontation på ett tidigare stadium av utredningen.

När han kom hem var han helt oberörd. Efter den andra konfrontationen (med Christer Pettersson) reagerade han däremot mycket starkt (ifr protokollet över konfrontationen, fup del III:2 s 193 - 200, tab 116). Han var "alldeles skakis" och mådde väldigt dåligt. Ann-Britt Ljungkvist Lindén förstod direkt att hennes make hade känt igen någon. På fråga härom svarade Leif Ljungkvist att han inte hade pekat ut någon, utan han hade bara blivit mycket illa berörd av konfrontationen.

Jan Andersson var passagerare i Leif Ljungkvists bil. Han har också hörts på nytt.

Förhör med Jan Andersson den 15 maj 1996 (fup del TH s 25 - 51): Efter rättegångarna såg Jan Andersson på TV en film tagen i smyg på Christer Pettersson när han rör sig. Då "klack det till” i honom. ”Det här lite klumpiga sättet just när (Christer Pettersson) vänder sig om och skall iväg" - det är samma bild som han fick av gärningsmannen på brottsplatsen; "det är det som klack till”. Leif Ljungkvists och Jan Anderssons uppgifter åberopas till styrkande av att gärningsmannen är identisk med Christer Pettersson. Ann-Britt Ljungkvist Lindéns uppgifter åberopas till styrkande av att de uppgifter Leif Ljungkvist lämnat är riktiga.

Det är ganska anmärkningsvärt att CPs "fingeravtrycksliknande rörelsemönster" enligt LJ inte direkt liknar SEs rörelsemönster i Rapport, men inte heller utseendemässigt är SE och CP speciellt lika vilket även överåklagare LG så förtjänstfullt konstaterade.

För de som fantiserar om att SE var medlem i EAP går det kanske att hitta på argument till varför SE kan ha haft boken "Land du förskingrade" av Carl G. Edquist från 1979 inlåst på sitt mystiska kontorsrum. Som påhittad medlem av EAP köpte SE i så fall alla böcker som "Bevara Sverige Svenskt" (BSS) gav ut? Boken är kraftigt Palmehatisk och duger för Riksåklagaren för att brunsmeta CP:

Som tillkommande skriftlig bevisning kommer att åberopas boken Land du förskingrade (utdrag i fup del II:4 s 1270 - 1273, tab 111, och THS s 155 - 158). Denna bevisning åberopades i hovrätten av åklagaren men återkallades innan den hade förebringats.

Som påhittat bevis mot SE borde boken vara användbar även mot honom?

Fast en utstämplingstid samt ett signalement om en mindre väska på DBG är inte kanske substans

Du har inget liknade på CA utan hans vapen blev aldrig kollat ...det är vad man har !

En sak som talar mot att SE återkom från lunchen efter kl 17.00 är att det saknas anteckning i listan över personer som går in efter 17.00

Även RB reagerar på att SE inte står med i boken vis SEs besök i receptionen efter mordet, men om SE kom tillbaka kl 20.10 eller vid 21-tiden borde han också stått med i boken.

Det här är det första RB tycker är märkligt då, att det inte finns några fler avläsningar. Sen så tycker han det är konstigt att SE har, att han berättade att han återvände tillbaks in på Skandia efter mordet Där kan du prata med RB själv, hur det ligger till, men där är det faktiskt så att man skall skriva in sig i en bok och legitimera sig. Det där är mycket märkligt tycker RB själv också för det saknar han också, inskrivning...

SE kan ha kommit tillbaka 16.45 när väktaren påbörjade sitt pass och blev därför aldrig inskriven i boken.


Att SE frågar om "tidiga kvällen" i sitt förhör tyder också på att en återkomst runt 16.45 är mer rimlig.

SE hade varit ute för att äta och då är det lite drygt att tro att han först åt lunch kl 12 och middag kl 20. En tidigare middag känns mest rimligt.

Det blir väl svårt att pussla ihop en mördare av SE eftersom han stod och pratade med två väktare inne på Skandia när skotten föll och att SEs signalement var ganska generellt.

"Substansen blev till sand"

F: Kan du berätta för mig Henry, minns du den här dagen, det är en fredag 28 februari.

HO: Ja, jag minns den ganska väl. Men vad jag kommer ihåg är liksom från 23:40 ungefär.

Stensäkert alibi!

Hjärnblödningen (som Hans Ölvebro kallade Krister Peterssons utredning av SE) började efter 30 år.



Hjärnblödningen började efter 30 år.



Såvitt känt av polisen.



Det förändrar inte att SE var 52 år och inte 30 - 45 år.



Vittnena vid mordplatsen såg ingen keps (och ingen handledsväska).

AD:s passagerare CL såg ingen huvudbonad. Hon kunde inte utesluta att GM hade en huvudbonad som såg mörk ut. Till exempel en keps.

LJ säger att den var "kepsliknande". Han var inte säker på keps (som åklagaren påstod 2020).

AD använde ordet "herrhatt". GM:s mössa med utstickande upprullad kant (som IM och AB såg) kunde uppfattas som "kepsliknande" eller som en "herrhatt" vid en flyktig iakttagelse. Den stämde inte med keps.



RB förhördes den 9 juni 1986. Varken förr eller senare.

RB syftade på två klockor.

Förstår man inte att RB syftade på två klockor förstår man inte vad han menade.

Informationsfönstret på TIMECON-systemets kortläsare innanför Skandias reception ("vår tidsapparat") visade 23.20 (och gick rätt).

TIMECON-systemets systemklocka ("vår klocka") visade 23.19 (och gick en minut efter).

Systemklockan bestämde vilken tid som registrerades i tidredovisningssystemet (23.19).

SE fick fel tid av RB den 1 mars (23.19). RB förklarade varför när han förhördes den 9 juni.

RB ställde inte systemklockan ("vår klocka") den 1 mars. Den är inte innebörden av "då" när RB säger "den kollade jag med fröken ur då". Innebörden är att kontroller med Fröken Ur är självklara. RB kollade klockorna senare. Sannolikt den 2 mars (när det blev känt att skotten kom 23.21). Senare i mars fick SE rätt tid av RB (23.20). Sannolikt när SE återvände från semestern den 10 mars.

Det är inte oklart om det var något samtal mellan SE och väktarna. Väktarnas förstahandsuppgifter väger tyngre än RB:s andrahandsuppgift.



IM såg GM stå och vänta vid Dekorimas ingång. Strax söder om ingången. Fem meter norr om huslivet på Tunnelgatan. Inte vid Götabankens fönster 15 meter norrut. Att IM skulle ha förväxlat GM och AB finns inte på kartan. En Flashbackanvändare fick den galna idén när han "spånade och fantiserade" 31 år efter mordet. Tror man på den idén bör man kontakta läkare.



Både SE och LP såg LJ när GM hade passerat trappkrönet och LJ vände sig mot Sveavägen.



Tror man att JA pekar ut JÅS vid fotovisningen den 14 maj 1986 bör man kontakta läkare.



SE kan inte ha sprungit på den norra sidan av manskapsbodarna på Tunnelgatan. Då hade SE inte stannat och vänt vid Luntmakargatan. Gången bredvid skjulet med containern ledde vidare mot trappan. SE tillfrågades inte vilken sida han sprang på. Han uppgav spontant den 25 april att "då" (den 28 februari) gick han "på den södra biten av barackerna på Tunnelgatan tillbaka". Han jämförde inte med sidan han sprang på. Han jämförde med TV-reportaget den 6 april. Där han sprang på den norra sidan (publiken var i vägen och syftet var att visa hur fort han sprang). Den 28 februari sprang han och gick tillbaka på den södra sidan.

YN och AZ gick på den norra sidan (där gången bredvid skjulet med containern fortsatte). Att YN och AZ mötte SE väster om manskapsbodarna är uppenbart. YN och AZ mötte ingen på David Bagares gata innan de mötte LJ vid trappkrönet. Det var svaret till poliserna vid Luntmakargatan och det var beskedet från AZ vid konfrontationsförhöret på våren 1986. Det hindrar inte att GM flydde längs David Bagares gata innan YN och AZ kom gående. YN och AZ kom försent för att möta GM på David Bagares gata (det första alarmet i polisradion sändes när LJ mötte YN och AZ vid krönet enligt polisens egna mätningar och då var klockan 23.25). Poliserna som YN och AZ mötte vid Luntmakargatan beordrade dem att lämna namn och nummer till en polis vid mordplatsen. Oavsett vad de såg.

YN lämnade namn och nummer till pinsp Kjell Östling (kortare och mer nyanländ än pa Ingvar Windén). Kjell Östling antecknade inte vad YN såg. Därför efterlystes YN och AZ den 2 mars. AZ saknade tolk och YN var osäker och fastnade i mediabilden. För att förklara för sig själv vad som hände skapade hon en efterhandskonstruktion. Enligt den hade LJ ropat "stoppa honom, ta fast honom" (berättade YN i radiointervjun 1988). LJ ropade inte. Han frågade om de såg någon "springa förbi". YN bara "pekade, liksom jakande". Mötet vid trappkrönet var bara "några sekunder" och "de stannade inte".

LJ fäste sig inte vid mötet med paret. Han nämnde inte mötet med paret för poliserna som han mötte innan han åkte hem.



SE återvände till Skandia strax efter 23.30. Enligt väktaren AK (som bekräftas av HO).

HO motsäger sig själv (enligt AK) när han säger 23.40.



Inte på samma sätt som SE. Inte en chans.

Det var bra att Krister Petersson kollade SE. För att avfärda honom som misstänkt. Synd att Petersson inte landade där. Åtta förhör med ex-frun borde inte ha krävts. Synd att Petersson inte började med RB och Skandias tidredovisningssystem. I och för sig var RB 80 år 2017.

Petersson hade några poänger 2020.

Håkan Ströms PM den 9 februari 1987 har ett anmärkningvärt fel.

JA beskrev inte SE i fotovisningsförhöret den 14 maj 1986.

JA beskrev AB och JÅS och pekade ut AB och SE.

Ströms PM har även ett annat fel (som kan verka misstänkt).

SE pekade inte ut HL den 25 april. Det hade varit misstänkt (HL var på andra sidan Sveavägen).

SE dröjde vid fotot av HL och valde istället fotot av LJ. Som framgår i förhöret med SE den 25 april.

Jag förstår att Petersson reagerade på fotovisningsförhöret med YN den 30 januari 1987. YN fick se fotot av SE i Expressen den 7 april 1986. Hon pekade ut SE ganska tydligt. Det var ju inte konstigt. YN och AZ mötte ju SE den 28 februari 1986. Väster om manskapsbodarna på Tunnelgatan.

YN tyckte inte SE passade, men på frågan om "vad som stämde" tyckte hon vissa drag, som inte var speciellt utmärkande kunde passa på bilden av SE.

Känner man till att bilden på SE som YN fick se hade ansiktet övermålat förstår man hur svagt detta påstådda "utpekande" var. Den berusad kallskänkan var helt enkelt "ett fladdrigt vittne".