Flashback bygger pepparkakshus!
Garanterat sexuellt ofredande. Men av vem?
Du säger att du vill ha saklig argumentation, bra. Då får du också tåla att det blir juridiskt på riktigt och inte bara känslostyrda utrop. Det här handlar inte om vad som känns fel, utan vad som faktiskt är ett brott enligt lagtext, förarbeten och prejudikat.
1. Motiv och anmälan – det spelar visst roll
Du påstår att det inte spelar någon roll varför Flodh åkte hem, eller varför hon anmälde. Men i ett mål där ord står mot ord är trovärdigheten hos målsäganden helt avgörande.
HD har i flera domar (bl.a. NJA 2010 s. 671 och NJA 2013 s. 115) betonat att domstolen ska väga in allt kring parternas relation, beteende efter händelsen och eventuella fördröjningar av anmälan.
När någon skickar försonliga sms dagen efter, pratar vänligt, föreslår lunch och strandhäng, då talar det emot att hon upplevt en chockartad kränkning. Det är inte spekulation, det är bevisvärdering.
Det spelar alltså stor roll om motivet för anmälan i efterhand påverkas av sociala faktorer, t.ex. rädsla för att maken ska få veta. Det är juridiskt relevant, inte skvaller.
2. ”Tingsrätter dömer inte mot rättspraxis” – jodå, det händer.
Om du tror att tingsrätter aldrig dömer mot praxis har du inte läst många domar. Det är därför hovrätter och HD finns.
I NJA 2017 s. 393 (”rulltrappemålet”) dömde både tingsrätt och hovrätt, och HD friade. Alltså precis det scenario du nu hävdar inte existerar.
Så jo, domar kan vara fel. Och i Leijnegards fall finns goda skäl att ifrågasätta tingsrättens tolkning av ”sexuell prägel”.
3. ”Man kan väl inte pussa någon mot dennes vilja!”
Ingen säger att man bör. Frågan är om det är ett sexuellt ofredande enligt lagens rekvisit.
För att det ska vara det krävs att handlingen objektivt sett har sexuell karaktär, inte bara att någon upplevde den som kränkande.
Lagtexten (6 kap. 10 § BrB) kräver att handlingen syftar till eller är ägnad att kränka den sexuella integriteten.
Att en berusad kollega ger en kort puss på munnen under festliga former är inte självklart ett ”sexuellt angrepp”. Det kan vara olämpligt, ja, men olämpligt är inte automatiskt sexuellt brott.
Rätten måste döma på bevis och objektiva rekvisit, inte på stämningar och rubriker.
4. Rättspraxis är restriktiv – punkt.
Du verkar inte känna till den linje HD faktiskt slagit fast.
HD har gång på gång dragit en tydlig gräns mellan ”allmän integritetskränkning” och ”sexuell kränkning”.
I rulltrappemålet (NJA 2017 s. 393) friades en man som rört en kvinnas rygg och underliv. I lärarfallet 2024 friades en man för en kommentar om bröst, eftersom den inte hade tydlig sexuell avsikt.
Och nej, dessa domar är inte föråldrade. De gäller efter lagändringen 2019 och speglar exakt den objektiva gränsdragning som tingsrätten i Leijnegards fall verkar ha ignorerat.
5. ”Han tänkte i romantiska termer, alltså sexuellt”
Nej. Efterhandsreflektioner eller ånger bevisar inte uppsåt vid gärningstillfället.
Om man i fyllan gör något ogenomtänkt och sedan försöker förstå varför, betyder det inte att handlingen i stunden hade en sexuell intention.
HD kräver uppsåt eller objektiv sexuell prägel, inte efterhandsanalys.
Att Leijnegard uttryckte ånger och omtanke talar snarare emot sexuellt motiv än för det.
6. ”Han ljög om antalet pussar”
Det finns ingen bevisning som med säkerhet styrker antalet pussar. Han har själv sagt att minnesbilden är osäker.
När bevisningen är svag, ska rätten döma till den tilltalades fördel, det är rättsstatens grundprincip (in dubio pro reo).
Att tingsrätten lutar sig på målsägandens ensidiga uppgift utan stödbevisning är rättssäkerhetsmässigt tveksamt.
7. ”Han har sexuella motiv – det är tydligt”
Nej, det är inte tydligt. Det finns inget sexuellt språk, inga inviter, inga antydningar.
Att tolka en kort puss som en sexuell handling kräver betydligt mer stöd än vad som finns här.
Om man ska kriminalisera en sådan handling måste man kunna visa att den var ägnad att kränka den sexuella integriteten, inte bara att den var olämplig.
8. Det milda straffet säger sitt
När en tingsrätt dömer men samtidigt ger ett symboliskt bötesstraff är det ofta ett tecken på att domstolen själv inser att fallet ligger på gränsen.
Det är en markering, inte en övertygad rättstillämpning. Sådana domar ändras ofta i hovrätten, särskilt när bevisningen är så tunn.
9. Proportionalitet och lagens mening
Syftet med sexualbrottslagstiftningen är att skydda mot verkliga, sexuella kränkningar, inte att moralisera över socialt tafatta beteenden.
Att dra in en enstaka fyllerpuss under det sexualbrottsliga området innebär en farlig överkriminalisering, något HD själv varnat för.
Hade rätten bedömt detta som ett vanligt ofredande (4 kap. 7 § BrB) hade domen haft bättre grund i praxis.
Slutsats
Det du kallar ”saklighet” är egentligen bara känslomässiga påståenden klädda i juridiska ord.
En objektiv läsning av rättspraxis visar att tingsrätten sannolikt gått för långt.
Det finns varken tydligt uppsåt, tydlig sexuell prägel eller stödbevisning som motiverar fällande dom för sexuellt ofredande.
Det här är exakt den typ av fall där hovrätten brukar reversera domen, inte för att beteendet var okej, utan för att rättsstaten kräver att brott måste vara bevisade, inte bara kännas som det.
Citat:
Garanterat sexuellt ofredande. Men av vem?
Citat:
I sak så spelar det ingen roll varför Flodh åkte hem, eller varför hon valde att anmäla ofredandet. Vid det laget hade händelsen redan ägt rum. Och dina "indicier" har inte heller nåt med rättegången att göra, det är bara dina egna påhittade spekulationer. Håll dig till saken.
Leijnegard har själv klart vittnat att han INTE var aspackad, han har heller aldrig påstått att han var det. Annat än i sms:na, där han använder det som excuse för sitt beteende.
Det är i princip omöjligt för en tingsrätt/hovrätt att döma mot rättspraxis, så istället för att lista HD-domar bör du förklara varför så skulle ha skett. Speciellt som det du hävdar är att män utan förvarning kan kasta sig över en kvinna och pussa henne på munnen (en eller två gånger) eftersom rättspraxis (HDs prejudicerande domar) säger att det är tillåtet i Sverige.
Hör du hur vansinnigt det låter?
Precis så vansinnig är hela den tanken.
Ok. Så var är den juridiska analysen som visar att detta är tillämpligt på fallet med Leijnegard? Så att vi kan diskutera det I SAK. Eller är det igen bara nåt jävla tyckande, i stil med att får man smekla kvinnor på ryggen i en rulltrappa så får man också pussa dem mot deras vilja
Du missar helt grundläggande i din tolkning, HD visar ingen "restriktiv linje". HD tolkar lagen enligt hur den är skriver i kombination med lagstiftarens avsikt (som finns beskriven i bakgrundsmaterialet till lagen). Dessutom är det en totalmiss, HDs dom gäller den gamla skrivningen i brottsbalken, lagtexten har uppdaterats både 2005 och 2019.
Vaddå "kontrasterar", menar du att det är någon juridisk slutsats? Du får gärna försöka förklara varför tingsrätten brutit mot brottsbalken kap. 6 §10 genom att döma Leijnegard för sexuellt ofredande, med hänvisning till ovanstående fall. Ditt "kontrasterande" är bara nåt slags tyckande.
Antingen är Leijnegards dom MOT rättspraxis, vilket innebär att tingsätten har dömt mot gällande svensk lagstiftning. Då får du argumentera, juridiskt, varför så är fallet. Du kan i samma veva motivera varför du kommit fram till att HD i sina prejudicerande domar lagstiftat om att det är tillåtet i Sverige att gå omkring och pussa andra människor mot deras vilja.
Eller så är Leijnegards dom INTE mot rättspraxis, och då har tingsrätten inte gjort något formellt fel.
Vad är det här för BS? Vad då "frias ofta"? Det är ju bara idiotiskt "hitte på", har inget med juridik att göra överhuvudtaget.
.
För det första är det extremt osannolikt att HD skulle ta sig an Leijnegards fall, om Hovrätten går på samma linje som Tingsrätten. Det finns inga juridiska oklarheter i det som Leijnegard gjort.
För det andra så framgår redan ur FUPpen att Leijnegard DIREKT efter pussen tänkt i romantiska/sexuella termer, något han upprepade gånger återvänder till.
För det tredje så vittnar Leijnegard i rätten att han anser att röra någon under kragen är att gå "över gränsen", och den gräns han åsyftar är inte någon allmän beröringsintegritetsgräns, tvärtom är det tydligt fråga om en sexuellt gräns. Och att pussa någon mot deras vilja är flera snäpp värre än en sådan beröring.
För det fjärde påstår Leijnegard att han är kramig och ofta pussar sina vänner för att de är vänner. Men när han tillfrågas under rättegången kan han ge bara ett exempel när han pussat någon kollega som vän, och det är en annan man. Hans förklaring att han visar sin vänskap genom att pussas håller alltså inte streck.
För det femte är det tydligt att han under rättegången (och i polisförhöret) ljuger gällande antalet pussar. Han skriver "två pussar" i ett skede när han, enligt egen utsago, borde ha skrivit "en puss". Det är så klart för alla i rätten att han inte ens behöver pressas. Det gör att rätten måste beakta att också annat som Leijnegard påstår ev. inte stämmer, dvs. hans vittnesmål bedöms inte som "trovärdigt".
Om fallet går vidare till Hovrätten så kommer samma förhör, samma bevisning, samma vittnesmål OCH rättsprotokollet från Tingsrätten att utgöra grund för behandlingen. För både Tingsrätt och Hovrätt gäller givetvis samma identiska lagstiftning, den som finns i lagboken uttolkad i enlighet med HDs prejudicerande domslut.
Jag kan uppriktigt inte se någon som helst orsak varför domen i Hovrätten skulle ändras, på någon punkt. Tingsrätten har inte gjort några fel, och det milda bötesstraffet är helt i linje med det företrädesvis milda sexuella ofredande som Leijnegard gjort sig skyldig till. Min gissning är därför att Hovrätten slår fast domen utan att ändra ens ett kommatecken.
Leijnegard har själv klart vittnat att han INTE var aspackad, han har heller aldrig påstått att han var det. Annat än i sms:na, där han använder det som excuse för sitt beteende.
Det är i princip omöjligt för en tingsrätt/hovrätt att döma mot rättspraxis, så istället för att lista HD-domar bör du förklara varför så skulle ha skett. Speciellt som det du hävdar är att män utan förvarning kan kasta sig över en kvinna och pussa henne på munnen (en eller två gånger) eftersom rättspraxis (HDs prejudicerande domar) säger att det är tillåtet i Sverige.
Hör du hur vansinnigt det låter?
Precis så vansinnig är hela den tanken.
Ok. Så var är den juridiska analysen som visar att detta är tillämpligt på fallet med Leijnegard? Så att vi kan diskutera det I SAK. Eller är det igen bara nåt jävla tyckande, i stil med att får man smekla kvinnor på ryggen i en rulltrappa så får man också pussa dem mot deras vilja
Du missar helt grundläggande i din tolkning, HD visar ingen "restriktiv linje". HD tolkar lagen enligt hur den är skriver i kombination med lagstiftarens avsikt (som finns beskriven i bakgrundsmaterialet till lagen). Dessutom är det en totalmiss, HDs dom gäller den gamla skrivningen i brottsbalken, lagtexten har uppdaterats både 2005 och 2019.
Vaddå "kontrasterar", menar du att det är någon juridisk slutsats? Du får gärna försöka förklara varför tingsrätten brutit mot brottsbalken kap. 6 §10 genom att döma Leijnegard för sexuellt ofredande, med hänvisning till ovanstående fall. Ditt "kontrasterande" är bara nåt slags tyckande.
Antingen är Leijnegards dom MOT rättspraxis, vilket innebär att tingsätten har dömt mot gällande svensk lagstiftning. Då får du argumentera, juridiskt, varför så är fallet. Du kan i samma veva motivera varför du kommit fram till att HD i sina prejudicerande domar lagstiftat om att det är tillåtet i Sverige att gå omkring och pussa andra människor mot deras vilja.
Eller så är Leijnegards dom INTE mot rättspraxis, och då har tingsrätten inte gjort något formellt fel.
Vad är det här för BS? Vad då "frias ofta"? Det är ju bara idiotiskt "hitte på", har inget med juridik att göra överhuvudtaget.
.För det första är det extremt osannolikt att HD skulle ta sig an Leijnegards fall, om Hovrätten går på samma linje som Tingsrätten. Det finns inga juridiska oklarheter i det som Leijnegard gjort.
För det andra så framgår redan ur FUPpen att Leijnegard DIREKT efter pussen tänkt i romantiska/sexuella termer, något han upprepade gånger återvänder till.
För det tredje så vittnar Leijnegard i rätten att han anser att röra någon under kragen är att gå "över gränsen", och den gräns han åsyftar är inte någon allmän beröringsintegritetsgräns, tvärtom är det tydligt fråga om en sexuellt gräns. Och att pussa någon mot deras vilja är flera snäpp värre än en sådan beröring.
För det fjärde påstår Leijnegard att han är kramig och ofta pussar sina vänner för att de är vänner. Men när han tillfrågas under rättegången kan han ge bara ett exempel när han pussat någon kollega som vän, och det är en annan man. Hans förklaring att han visar sin vänskap genom att pussas håller alltså inte streck.
För det femte är det tydligt att han under rättegången (och i polisförhöret) ljuger gällande antalet pussar. Han skriver "två pussar" i ett skede när han, enligt egen utsago, borde ha skrivit "en puss". Det är så klart för alla i rätten att han inte ens behöver pressas. Det gör att rätten måste beakta att också annat som Leijnegard påstår ev. inte stämmer, dvs. hans vittnesmål bedöms inte som "trovärdigt".
Om fallet går vidare till Hovrätten så kommer samma förhör, samma bevisning, samma vittnesmål OCH rättsprotokollet från Tingsrätten att utgöra grund för behandlingen. För både Tingsrätt och Hovrätt gäller givetvis samma identiska lagstiftning, den som finns i lagboken uttolkad i enlighet med HDs prejudicerande domslut.
Jag kan uppriktigt inte se någon som helst orsak varför domen i Hovrätten skulle ändras, på någon punkt. Tingsrätten har inte gjort några fel, och det milda bötesstraffet är helt i linje med det företrädesvis milda sexuella ofredande som Leijnegard gjort sig skyldig till. Min gissning är därför att Hovrätten slår fast domen utan att ändra ens ett kommatecken.
Du säger att du vill ha saklig argumentation, bra. Då får du också tåla att det blir juridiskt på riktigt och inte bara känslostyrda utrop. Det här handlar inte om vad som känns fel, utan vad som faktiskt är ett brott enligt lagtext, förarbeten och prejudikat.
1. Motiv och anmälan – det spelar visst roll
Du påstår att det inte spelar någon roll varför Flodh åkte hem, eller varför hon anmälde. Men i ett mål där ord står mot ord är trovärdigheten hos målsäganden helt avgörande.
HD har i flera domar (bl.a. NJA 2010 s. 671 och NJA 2013 s. 115) betonat att domstolen ska väga in allt kring parternas relation, beteende efter händelsen och eventuella fördröjningar av anmälan.
När någon skickar försonliga sms dagen efter, pratar vänligt, föreslår lunch och strandhäng, då talar det emot att hon upplevt en chockartad kränkning. Det är inte spekulation, det är bevisvärdering.
Det spelar alltså stor roll om motivet för anmälan i efterhand påverkas av sociala faktorer, t.ex. rädsla för att maken ska få veta. Det är juridiskt relevant, inte skvaller.
2. ”Tingsrätter dömer inte mot rättspraxis” – jodå, det händer.
Om du tror att tingsrätter aldrig dömer mot praxis har du inte läst många domar. Det är därför hovrätter och HD finns.
I NJA 2017 s. 393 (”rulltrappemålet”) dömde både tingsrätt och hovrätt, och HD friade. Alltså precis det scenario du nu hävdar inte existerar.
Så jo, domar kan vara fel. Och i Leijnegards fall finns goda skäl att ifrågasätta tingsrättens tolkning av ”sexuell prägel”.
3. ”Man kan väl inte pussa någon mot dennes vilja!”
Ingen säger att man bör. Frågan är om det är ett sexuellt ofredande enligt lagens rekvisit.
För att det ska vara det krävs att handlingen objektivt sett har sexuell karaktär, inte bara att någon upplevde den som kränkande.
Lagtexten (6 kap. 10 § BrB) kräver att handlingen syftar till eller är ägnad att kränka den sexuella integriteten.
Att en berusad kollega ger en kort puss på munnen under festliga former är inte självklart ett ”sexuellt angrepp”. Det kan vara olämpligt, ja, men olämpligt är inte automatiskt sexuellt brott.
Rätten måste döma på bevis och objektiva rekvisit, inte på stämningar och rubriker.
4. Rättspraxis är restriktiv – punkt.
Du verkar inte känna till den linje HD faktiskt slagit fast.
HD har gång på gång dragit en tydlig gräns mellan ”allmän integritetskränkning” och ”sexuell kränkning”.
I rulltrappemålet (NJA 2017 s. 393) friades en man som rört en kvinnas rygg och underliv. I lärarfallet 2024 friades en man för en kommentar om bröst, eftersom den inte hade tydlig sexuell avsikt.
Och nej, dessa domar är inte föråldrade. De gäller efter lagändringen 2019 och speglar exakt den objektiva gränsdragning som tingsrätten i Leijnegards fall verkar ha ignorerat.
5. ”Han tänkte i romantiska termer, alltså sexuellt”
Nej. Efterhandsreflektioner eller ånger bevisar inte uppsåt vid gärningstillfället.
Om man i fyllan gör något ogenomtänkt och sedan försöker förstå varför, betyder det inte att handlingen i stunden hade en sexuell intention.
HD kräver uppsåt eller objektiv sexuell prägel, inte efterhandsanalys.
Att Leijnegard uttryckte ånger och omtanke talar snarare emot sexuellt motiv än för det.
6. ”Han ljög om antalet pussar”
Det finns ingen bevisning som med säkerhet styrker antalet pussar. Han har själv sagt att minnesbilden är osäker.
När bevisningen är svag, ska rätten döma till den tilltalades fördel, det är rättsstatens grundprincip (in dubio pro reo).
Att tingsrätten lutar sig på målsägandens ensidiga uppgift utan stödbevisning är rättssäkerhetsmässigt tveksamt.
7. ”Han har sexuella motiv – det är tydligt”
Nej, det är inte tydligt. Det finns inget sexuellt språk, inga inviter, inga antydningar.
Att tolka en kort puss som en sexuell handling kräver betydligt mer stöd än vad som finns här.
Om man ska kriminalisera en sådan handling måste man kunna visa att den var ägnad att kränka den sexuella integriteten, inte bara att den var olämplig.
8. Det milda straffet säger sitt
När en tingsrätt dömer men samtidigt ger ett symboliskt bötesstraff är det ofta ett tecken på att domstolen själv inser att fallet ligger på gränsen.
Det är en markering, inte en övertygad rättstillämpning. Sådana domar ändras ofta i hovrätten, särskilt när bevisningen är så tunn.
9. Proportionalitet och lagens mening
Syftet med sexualbrottslagstiftningen är att skydda mot verkliga, sexuella kränkningar, inte att moralisera över socialt tafatta beteenden.
Att dra in en enstaka fyllerpuss under det sexualbrottsliga området innebär en farlig överkriminalisering, något HD själv varnat för.
Hade rätten bedömt detta som ett vanligt ofredande (4 kap. 7 § BrB) hade domen haft bättre grund i praxis.
Slutsats
Det du kallar ”saklighet” är egentligen bara känslomässiga påståenden klädda i juridiska ord.
En objektiv läsning av rättspraxis visar att tingsrätten sannolikt gått för långt.
Det finns varken tydligt uppsåt, tydlig sexuell prägel eller stödbevisning som motiverar fällande dom för sexuellt ofredande.
Det här är exakt den typ av fall där hovrätten brukar reversera domen, inte för att beteendet var okej, utan för att rättsstaten kräver att brott måste vara bevisade, inte bara kännas som det.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
