Citat:
Ursprungligen postat av
Beria
Du är fortsatt ute och cyklar på tunn is. I nästan alla andra typer av brott döms det utifrån kontext...hastigt mod, påverkad av alkohol, psykiskt sjuk...långvarig konflikt, etc. Att rycka ut en puss ur sin kontext är fel och jag anser att lagstiftningen kring de här frågorna där män, främst män, blir anmälda för diverse saker där det ibland som i det här fallet inträffat i en kontext där det är lätt att se hur det kunde bli så här.
Som sagt, lyssna på senaste veckopanelen i kvartal och andra som kommenterat, jurister, tex Mårten Schultz. Det är många, skulle säga majoriteten, som anser att lagstiftningen är dålig och att det möjligen kan vara fråga om ofredande, men inte sexuellt ofredande då bevisningen är ytterst tunn.
Tyvärr har Sverige spårat ur totalt i och med Me-Too psykosen som gick totalt överstyr och till och med orsakade att oskyldiga män tog sina liv. Det har lett till konstig lagstiftning och domar liknande denna mot Leijnegard där rutinerade jurister står som frågetecken och undrar hur detta ens kunde gå till åtal.
Här är en sammanfattning av prof i civilrätt Mårten Schultz synpunkter, som exempel så du själv kan se att även duktiga jurister ser en hel del problem med den här lagstiftningen och även hur den tillämpas:
Kvalificeringen som sexuellt ofredande är diskutabel
Tingsrätten slår fast att Leijnegards agerande (pussarna) hade en "tydlig sexuell inriktning eller prägel" och var ägnat att kränka kvinnans sexuella integritet. Schultz håller med om att det var ett ofredande men ifrågasätter om det nödvändigtvis når upp till den sexuella nivån. Han pekar på att domskälen i denna del är "inte helt övertygande" – de bygger främst på omständigheterna (festmiljö, vuxna personer, Leijnegards grepp om kvinnans kinder vid andra kyssen) men saknar djupare motivering kring varför det specifikt är sexuellt kränkande. Han kontrasterar med fall där liknande handlingar (t.ex. en ovälkommen kyss på munnen) inte alltid klassats som sexuella om de saknar tydlig erotisk eller intim karaktär.
Bevisningen och trovärdighetsbedömningen
Rätten finner kvinnans berättelse trovärdig och entydig, med stöd från vittnesmål om händelseförloppet. Leijnegard nekar inte till kyssen men hävdar att den var öppen och inte sexuell. Schultz noterar att rätten väger in Leijnegards maktposition som programledare i produktionen, vilket stärker kränkningsperspektivet. Han ser dock utrymme för överklagande till hovrätten, särskilt kring uppsåtsbedömningen (visste Leijnegard att handlingen skulle uppfattas som sexuellt kränkande?).
Bredare samhällsreflektion
Schultz lyfter fram hur MeToo-rörelsen har skärpt synen på samtycke och gränser i arbetsmiljöer, särskilt inom mediebranschen. Domen markerar en "viktig gränsdragning" för vad som räknas som oacceptabelt beteende, men han varnar för att den kan bidra till osäkerhet kring vardagliga interaktioner om kvalificeringarna blir för breda. Han betonar också straffets mildhet (böter, ingen fängelse) som proportionerlig för en ensam händelse utan våld.
Jag tycker det räcker mer än väl att läsa FUPpen och lyssna på själva rättegången.
Rekommenderar alla att faktiskt lyssna på vittnesmålen från rättegången.
Det som är kristallklart är att de enligt båda jobbat väldigt bra ihop professionellt. Och kommit bra överens privat, som vänner. Så är den synvinkeln är hela händelsen en smärre tragedi.
Min uppfattning är att Flodh berättar allt ärligt och precis som hon uppfattat det. Inga tricks, inget ljug. Samma med kvinnan som är inkallad som vittne.
Leijnegard börjar bra men säger sedan emot sig själv, och hänger i princip sig själv med vissa utsagor. Han försöker "reparera" det han sagt i polisförhöret, men verkar inte förberedd på att få frågor om det.
Han berättar att det var helt hans eget beslut att överraskande gå fram och pussa sin kollega (hon kan alltså inte på nåt rimligt vis ha varit med på det). Det är ju "ofredande" per definition, han kan alltså INTE ha vetat att det var okej. När rätten senare frågar honom om det förekommit nåt sånt tidigare (mellan Flodh & Leijnegard) svara han "absolut inte" (samma svar som Flodh gav tidigare). Det finns alltså inget skäl för honom att ens tro att det skulle avra okej med en puss. Han får sedan en tredje återkoppling genom en fråga om han tidigare (under motsvarande förhållanden) pussat andra produktionsmedlemmar. Sannolikt eftersom han beskrivit sig själv som varm, kramig och pussig. Men han kan bara nämna ett namn, en annan man. Hans förklaring att "han brukar göra så" faller därmed pladask, liksom hans förklaring att det är självklart att Flodh ska förstå att det är en "vänskaplig puss". Trots att han antytt det brukar han ju inte dela ut sådana.
Hans motivering (till varför han tycker det är okej) är "deras jargong" (under samarbetet). Det är helt knäppt, ur juridisk synvinkel, att man har en helt professionell men öppen vänskapsrelation där man kan prata om allt och att det skulle medföra nån rätt att utdela ofrivilliga pussar. Och lika avgörande är det när han säger att det aldrig hänt förut men att han fick ett spontant infall att pussa henne.
Han påstår sedan att han bara skulle "krama henne godnatt" och att det inte förekom nån andra puss. Han erkänner att han blev bortputtad i det sammanhanget. Men han motsäger sig själv om den andra pussen. Bl.a. beskriver han att han den andra gången "böjer sig framåt" mot henne, efter att först ha förklarat att han inte kom nära (innan hon knuffade till honom).
Sen säger han, igen, att han inte har sagt nåt om "läppar", efter att några minuter tidigare, i rättssalen, sagt att han kan ha sagt nånting om "läppar" och "puss". Sen beskriver han att när hon samma dag rör honom "innanför kragen" så gick Flodh över gränsen. Men några timmar senare tycker han att det är okej att själv pussa sin kollega. I det avseendet motsäger han (än en gång) sig själv, för det finns ingen förklaring till att Leijnegard skulle anse att en hand "innanför kragen" på en gata i Spanien är "över gränsen" medan en ofrivillig puss på en fest inte är det.
Sedan försöker han bortförklara sitt sms med att han luras "av omtanke", enligt Leijnegard skriver han "förlåt för två pussar", bara för att "Flodh ska känna sig bättre". Enligt Leijnegard borde allt också ha kunnat lösas genom att "prata om det i bilen" (det är det klassiskt felaktiga sättet att hantera ett eventuellt övergrepp, att komma överens om att "glömma" det).
Hans bortförklaring varför han skrev "två pussar" i sms:et är rent ut sagt idiotisk eftersom han själv påstår att det var bara en puss och ett försök till kram. Han kan alltså inte i det skedet (morgonen efter) ens ha vetat att Flodh anser att det är fråga om två pussar. Om det han berättar i rätten är sant, att det varit bara en puss och ett försök till godnattkam. Leijnegard åker därmed fast för att ljuga i rätten, om sitt sms.
Till råga på allt säger han, i rätten, flera gåpnger att han "inte förstår någonting", att det är "obegripligt". Om det är sant är han en fara för alla kvinnliga OCH manliga medarbetare.
- - -
Grejen är att hur dum hela situationen än är och hur enkelt den potentiellt hade kunnat lösas på plats så är det ett faktum att Leijnegards puss(ar) inte bara är ett idiotiskt tilltag, utan ett straffbart idiotiskt tilltag.
Det har inget med "metoo" att göra, bara med svensk lagstiftning. Jag kan uppriktigt inte se hur rätten skulle ha kunnat frikänna Leijnegard med sms:et, förhöret (i FUPpen) och vittnesmålet i rätten som grund. Han kan förvisso (kanske) vara helt ärlig när han påstår att han inte förstår hur han skulle ha kunnat göra sig skyldig till nåt straffbart, men för vilken neutral person som helst så är det nog inga problem alls att förstå att det var fråga om "sexuellt ofredande".
Att försöka skylla det här på offret är bara patetiskt incel-fnatteri och kvinnohat. Det kan man i alla fall säga till Leijnegards försvar, att nåt sånt för han inte fram överhuvudtaget. Han må ha problem med var gränserna går, men han har inget som helst problem att jobba tillsammans med och uppskatta en duktig kvinnlig kollega.