Citat:
Ursprungligen postat av
Graavarg
Nej, det är inte sjukt att en sådan "kontext" inte spelar någon roll. Försök vända på dina argument så ser du nog det själv:
- om man haft en lång och stabil arbetsrelation med nån så FÅR man pussa dem mot deras vilja
- om stämningen är "på topp" så FÅR man pussa nån mot deras vilja
- om man har oerhört gott rykte så FÅR man pussa nån mot deras vilja
- osv.
Det krävs inte mycket får att inse att sådan lagstiftning och ett sådant rättsssystem kan man INTE ha i ett demokratiskt land. Inte sant?
Samma logiska argumentation kan appliceras mot Flodhs anmälan:
- för att hon först försökte hantera det som att det inte betydde nåt gör att hon sedan inte får anmäla det som ett potentiellt brott?
- för att hon försökte skyla över det som hänt så får hon ionte anmäla det sedan?
- för att hon hoppas att arbetsgivaren ska tag i situationen (och reda ut den i grunden) så får hon inte brottsanmäla händelsen när så inte sker?
- för att hennes man ev. också blir arg och irriterad så får hon heller inte bnrottsanmäla det?
- hennes "motiv" avgör om hon får brottsanmäla händelsen eller inte?
- osv
Det blir liksom snabbt rätt absurt.
Så, återigen. Om man skippar hela den härvan av ologiskt resonemang och går ENBART på gällande lagstiftning OCH på det som finns ovedersägligt bevisat så:
1. Leijnegard HAR pussat Flodh mot hennes vilja (1 eller 2 gånger, men oberoende av om det blev en puss också andra gången så har han sökt upp henne och varit närgåpngen en gång till).
2. Han är själv helt medveten om att han gjort fel: det framkommer från hans SMS och från hans förhör (där jag ännu inte förstår hur hans närvarande advokat lät honom prata sig i påsen).
3. Han är okej med att Flodh åker iväg medan han själv fortsätter att jobba till följd av händelsen. Och han ger också en sådan version av vad som hände till arbetsgivaren (annars hade han förstås inte fått jobba kvar). Hans påstående om att Flodh är en "riktig vän" och "BARA en vän" ter sig smått underliga i den belysningen.
4. Flodh säger själv att hon först inte ville anmäla, men gjorde det eftersom "inget hände". Hela händelseförloppet, så som hon beskrivit det, är helt normalt. Från chocken att bli pussad av en full kollega (som mumlar om hur vacker hon är/hur vackra läppar hon har), till att snabbt bestämma sig för att låtsas som om inget hänt, till att att inte fixa att låtsas som om inget hänt, till att anmäla det till arbetsgivaren (eftersom det var en arbetsfest), till att känna att det är orättvist och fel att hon tvingats "ut" medan Leijnegard får "stanna i värmen", till att därför försöka få upprättelse rättsvägen. Det är så normalt att det skriker "normalt". Och det är framförallt så hon själv beskrivit händelseförloppet.
5. Hennes anmälan är tillräcklig för att det ska förundersökas, och förundersökningen ger tillräckligt med underlag för ett åtal. Hela den delen är också helt normal (och kan läasas i FUPpen).
6. Åtal väcks för både sexuellt ofredande och ofredande. Skillnaden är rätt avgörande, eftersom ofredande är ett avsiktsbaserat brott (för att dömas för ofredande så ska det finnas en avsikt "att ofreda"). Det gör att Leijnegards dom hänger på om det funnits sexuella förtecken eller inte. Och det finns en rätt ansenlig mängd sådana, inte minst i hans egna uttalanden under polisförhöret.
Så:
- det kunde ha retts ut av arbetsgivaren, men de fick inte korrekt information från Leijnegard (som antagligen visste att då är det han som åker)
- när det gick till åtal så var det i det närmaste ett skolboksexempel
- allt hängde på sexuellt/inte sexuellt (se ovan)
- domen är i sig självklar, det som kunde ha gjort att Leijnegard kom undan skulle ha varit att rätten kommit fram till att det var en 100% vänskaplig puss (nåt Leijnegard nu till slut gör sitt bästa för att göra gällande, men som sagt finns han "on record" i SMS och FUP)
Det absolut bästa skulle vara att ta sitt straff och be om ursäkt, och därmed visa/bevisa att man faktiskt FATTAR att man inte kan gå omkring och pussa medarbetare mot deras vilja. Och be om ursäkt. Nu väljer Leijnegard att gå ut som att "han inte förstår" och "han är oskyldig", vilket istället gör honom till... tja, man kan välja sina egna epitet. Ska vi säga så här: dum är den arbetsgivare som tar risken att anställa en sån här...
Du är fortsatt ute och cyklar på tunn is. I nästan alla andra typer av brott döms det utifrån kontext...hastigt mod, påverkad av alkohol, psykiskt sjuk...långvarig konflikt, etc. Att rycka ut en puss ur sin kontext är fel och jag anser att lagstiftningen kring de här frågorna där män, främst män, blir anmälda för diverse saker där det ibland som i det här fallet inträffat i en kontext där det är lätt att se hur det kunde bli så här.
Som sagt, lyssna på senaste veckopanelen i kvartal och andra som kommenterat, jurister, tex Mårten Schultz. Det är många, skulle säga majoriteten, som anser att lagstiftningen är dålig och att det möjligen kan vara fråga om ofredande, men inte sexuellt ofredande då bevisningen är ytterst tunn.
Tyvärr har Sverige spårat ur totalt i och med Me-Too psykosen som gick totalt överstyr och till och med orsakade att oskyldiga män tog sina liv. Det har lett till konstig lagstiftning och domar liknande denna mot Leijnegard där rutinerade jurister står som frågetecken och undrar hur detta ens kunde gå till åtal.
Här är en sammanfattning av prof i civilrätt Mårten Schultz synpunkter, som exempel så du själv kan se att även duktiga jurister ser en hel del problem med den här lagstiftningen och även hur den tillämpas:
Kvalificeringen som sexuellt ofredande är diskutabel
Tingsrätten slår fast att Leijnegards agerande (pussarna) hade en "tydlig sexuell inriktning eller prägel" och var ägnat att kränka kvinnans sexuella integritet. Schultz håller med om att det var ett ofredande men ifrågasätter om det nödvändigtvis når upp till den sexuella nivån. Han pekar på att domskälen i denna del är "inte helt övertygande" – de bygger främst på omständigheterna (festmiljö, vuxna personer, Leijnegards grepp om kvinnans kinder vid andra kyssen) men saknar djupare motivering kring varför det specifikt är sexuellt kränkande. Han kontrasterar med fall där liknande handlingar (t.ex. en ovälkommen kyss på munnen) inte alltid klassats som sexuella om de saknar tydlig erotisk eller intim karaktär.
Bevisningen och trovärdighetsbedömningen
Rätten finner kvinnans berättelse trovärdig och entydig, med stöd från vittnesmål om händelseförloppet. Leijnegard nekar inte till kyssen men hävdar att den var öppen och inte sexuell. Schultz noterar att rätten väger in Leijnegards maktposition som programledare i produktionen, vilket stärker kränkningsperspektivet. Han ser dock utrymme för överklagande till hovrätten, särskilt kring uppsåtsbedömningen (visste Leijnegard att handlingen skulle uppfattas som sexuellt kränkande?).
Bredare samhällsreflektion
Schultz lyfter fram hur MeToo-rörelsen har skärpt synen på samtycke och gränser i arbetsmiljöer, särskilt inom mediebranschen. Domen markerar en "viktig gränsdragning" för vad som räknas som oacceptabelt beteende,
men han varnar för att den kan bidra till osäkerhet kring vardagliga interaktioner om kvalificeringarna blir för breda. Han betonar också straffets mildhet (böter, ingen fängelse) som proportionerlig för en ensam händelse utan våld.
