Citat:
Ursprungligen postat av
bl-gr-n
Man kunde ju önska att, när du citerar mitt inlägg också svarar på det, istället för att komma med ett
Goddag yxskaft svar.
Helt ärligt så blir en sådan här frågeställning från dig inte mindre goddag yxskaftig än en fråga någonsin kan bli. Det var du själv som sade det.
Läs nedan.
Citat:
Fråga: Hur kommer det sig att luften inte sjunker till marken?
Svar: Om du tittar upp på himlen, så kan du se en gul lysande stjärna... Kallad solen.
Det var inte ett svar på frågan. Luften är en gasblandning. Denna blandning skulle inte vara blandad om det vore som du föreslår. Jag frågade om syre. Du underkänner alltså din egen idé i det här svaret genom att blanda ihop (pun intended) syre och luft.
Citat:
Den har större betydelse för att hålla atmosfären i luften... Liksom den kan få vattenånga att stiga från sjöar och hav. Än klimatalarmist expertisens förklaring du nämnde "en turbulent blandning med vindar, konvektion och diffusion"
Vi kan titta på en annan himlakropp... Pluto. Den har en atmosfär när dess bana är nära solen. På dess bana längst bort från solen, fryser atmosfären och av Plutos gravitation faller till dvärgplanets yta.
Testfråga1: Vad för himlakropp ger jorden en atmosfär.
Testfråga2: Hur kommer det sig att vi fortfarande har en atmosfär, när det är -30 eller kallare vid markytan?
Här kommer det.
Solen
värmer atmosfären, men
den håller den inte kvar. Det gör
jordens gravitation.
Om solen ”höll kvar” luften, som du antyder, så skulle den blåsa bort från nattsidan varje kväll och komma tillbaka på morgonen. Vädret skulle bli rätt spännande. Vi skulle kvävas varje natt och få syre igen när solen gick upp.
Pluto-exemplet visar egentligen motsatsen till din poäng. Pluto är så liten och sval att den faktiskt saknar
tillräcklig gravitation för att behålla sin atmosfär när gaserna fryser. Det är inte solen som ”trycker fast” luften där, det är helt enkelt att Plutos svaga gravitation inte orkar hålla kvar de lätta gaserna när de kondenserar.
På jorden är det tvärtom: vår gravitation är tillräckligt stark för att hålla kvar gaserna även när det är kallt.
Temperaturen påverkar bara hur mycket gas som stiger
tillfälligt (konvektion), inte om atmosfären finns kvar eller inte. Det är därför luften stannar kvar även vid –30 °C, både på Antarktis och på vintern i norra Sverige.
Det du kallar ”turbulent blandning med vindar, konvektion och diffusion” är inte ett påhitt. Det är den processen som hindrar gaserna från att skiktas efter vikt.
Utan den skulle de tunga gaserna, som CO2, lägga sig vid marken och livet som vi känner det skulle bli omöjligt.
Så:
* Gravitationen håller kvar atmosfären.
* Solens energi driver väder och konvektion.
* Turbulens och diffusion gör att gaserna blandas och inte separerar.
Det är alltså ingen konspiration, bara helt vanlig fysik.