Citat:
Ursprungligen postat av
Malmens1
Den som sköt var CA, men de fanns givetvis fler skyttar utplacerade, bla vid hemmet när olof var på bion. Säpo var inblandade med walkie talkies info
Livvakterna John-Erik Hahne och Björn Söderberg visste inte att Palme var på bio. Båda förhördes av juristkommissionen 1986 (Hahne intervjuades i Sydsvenska Dagbladet 1990). Ingen hos Säpo kunde veta att Palme var på bio. Om ingen hos Säpo råkade lyssna på Palmes telefon vid rätt tidpunkt (när han ringde sonen Mårten vid halv sju-tiden på kvällen). Eller råkade se paret Palme vid Grand eller på vägen dit.
Då kan den personen ha varit inblandad. Inte Säpo.
Före detta utrikesministern Sten Andersson berättade i TV-dokumentären "Mannen, mordet, mysteriet" 1999 att han informerades 1986 och 1987 att tre namngivna personer hos Säpo
"skaffade information om Olof Palme". Kommissarie Melker Berntler hos Säpo berättade i intervjuer 1987 att två namngivna kollegor var motståndare till Palme. Att
"skaffa information" om Palme och vara motståndare till Palme är förvisso inte samma sak som att skjuta Palme. Var det en fördel att jobba hos Säpo? Om man ville skjuta Palme?
Det kunde ha varit en fördel. Om Säpo visste var Palme befann sig. Problemet var det omvända. Ofta visste de inte var Palme befann sig. Hans åtta livvakter jobbade i par en vecka i taget. De hade jour i sina bostäder. Palme var tvungen att vänta en stund (vid oplanerade aktiviteter). Sex av åtta livvakter bodde långt från Palmes bostad i Gamla Stan. I Nykvarn (John-Erik Hahne), Södertälje (Björn Söderberg), Tumba och Sollentuna. Två bodde i Vallentuna. Bara två bodde i innerstan.
Palme rörde sig ofta utan livvakter mellan bostaden, Rosenbad och riksdagshuset ("gyllene triangeln"). En överenskommelse mellan Palme och Säpo. Vid ett tillfälle (den 1 februari 1986) svarade ingen när Palme ringde Säpos nummer (kanske ett tekniskt fel). Han tog sin egen bil och körde till Stortorps konvalescenthem i Trångsund (för att besöka Alva Myrdal). Efter mordet blev skyddet bättre. Livvakterna fick en övernattningslägenhet. En artikel om skyddet finns i Dagens Nyheter den 26 september 1993.
Att en "reservskytt" väntade i Gamla Stan var en av Holmérs idéer. Vittnet Anna-Lena Carlsson (Z8078) förhördes två dagar efter mordet. Hon kom från en restaurang på Kornhamnstorg. En jäktad man ville följa med i hennes taxi. Taxiresan började i närheten av Gamla Stans station. Dock inte efter mordet.
Före mordet (mellan 23.15 och 23.20). Mannen följde med till Norrmalmstorg. Varför han lämnade Gamla Stan
före mordet (om han var "reservskytt") och delade taxi med en främmande kvinna (som kunde tipsa polisen) visste inte Holmér. Om "reservskytten" kände igen sig i Holmérs bok 1988 kan han numera visa fantombild
13 för sina barnbarn (han hade otur).