Citat:
Ursprungligen postat av
Phailure
Jag har inget problem med det alls. Jag stör mig när folk som du försöker förneka simpel fakta. Du tillskrev detta "manosfärtyperna" och har skrivit spaltmeter för att dansa runt det enkla konceptet att ja, kvinnor är hypergama. Hade varit lika jävlig om d ville påstå att jorden var platt eller något annat idiotiskt.
Jag hatar inte kvinnor, jag förstår och älskar att de inte är som oss män. Varför tror du att jag är något offer? Det har jag aldrig påstått, du har många fördomar. Bara för att jag bryr mig dom sanningen. Skärp dig.
Nu var inte frågan ställd till mig, men jag tycker att det är en väldigt intressant fråga, inte bara för dig och mig, utan för män generellt.
I väntan på eventuella försök till svar från freministlägret, så kan vi väl fundera lite. Frågan är alltså varför feministbrudar inte tål att höra talas om att det kvinnliga könet kommer med vissa privilegier? Och varför vägrar de in i döden att erkänna ens en millimeter av dessa, tex när det gäller det odiskutabelt säkerställda faktumet att kvinnor tenderar till att parbilda uppåt i hierarkierna?
Ett misstag som många feministbrudar verkar göra (och förresten kvinnor i allmänhet), är att utgå ifrån att män tänker likadant som dem själva. Och därför tror dom att vi män inte heller kan förhålla oss till en enda "orättvisa" här i livet, utan att se oss själva som offer. Därför denna eviga gaslightning när en man påpekar även uppenbara sanningar, om de så är det minsta lilla osmickrande för "systerkollektivet" (som isv är ett kollektiv av egoister med en obarmhärtigt brutal hackordning).
Jag gissar, att antingen är man rädd för att luftslottet skall spricka, eller så tror man själv så stenhårt på sin feministhjärntvätt att man slåss för det till sista bloddroppen. Eller, inte bloddroppen rent bokstavligen såklart, men hur långt de nu är beredda att stå upp för "sitt systerskap".
Och i båda fallen är det naturligtvis betydligt enklare att klamra sig fast vid sin egen "feministiska sanning" till varje pris, än att riskera att tappa både ansikte och könsmakt.
Och eftersom hela deras existens går ut på att utöva könsmakt för sitt personliga gagn, så kan de liksom inte få in i sina små söta nätta kvinnoskallar (eller sina blödande kärleksfyllda kvinnohjärtran heller), att vi män skulle kunna fungera annorlunda än de själva.
Men i själva verket så är män annorlunda än kvinnor på ett fundamentalt plan. Vi är skapta för att förhålla oss till våra kvinnor ungefär på samma sätt som våra vuxnare tonårsbarn. Dvs när vi fostrar er till att ta ansvar så är det inte fråga om en maktkamp eller för att vi agerar i eget egoistiskt intresse, utan det är för att vi vill stämma i bäcken och förebygga en dysfunktionell relationsdynamik i relationen eller familjen.
Men såklart är det inte så lätt för den bortklemade tonåringen att inse det alla gånger, eftersom den allt som oftast tycker att den fattar mycket bättre än morsan och farsan. Och eftersom de själva allt som oftast agerar utifrån ett rent egoistiskt perspektiv, som genomsyrar allt, så utgår de ofta ifrån att pappa bara är missunnsam och gammaldags tråkig när han sätter gränser.
Och om tonåringen är tillräckligt bortskämd så brukar det vara väldigt svårt för henne att känna sig tacksam för allt det som mamma och pappa gör, eftersom hon ofta går runt med illusionen att allt är mycket enklare i vuxenvärlden.
Lite så tror jag att kvinnors syn på män blir på män också, och särskilt om vi aldrig sätter ner foten. Och om vi börjar debattera med feministerna på internet så förlorar vi varje gång, även om vi skulle vinna själva debatterna.
(Vilket är otroligt sällsynt, eftersom det knappt går att vinna emot någon som aldrig skulle kunna erkänna en förlust.)