Citat:
Ursprungligen postat av
Jenny9
Sanningen är naturligtvis att det förekommer flera olika parningsstrategier hos människan i sitt urtillstånd. Liksom hos våra närmsta släktningar, primaterna.
Det finns knappt några belägg för matriarkala samhällen från stenåldern och tidigare, och det fåtal som funnits har inte blivit framgångsrika.
Citat:
Våldtäkt och de långt senare uppkomna patriarkala strukturerna får nog anses som de sämsta parningsstrategierna. Iallafall för honorna/kvinnorna och avkomman och därmed artens fortlevnad.
Nu gör du det igen, blandar samman våldtäkt med patriarkat. Vad jag försökt förklara för dig är att vår kultur, som i grunden är patriarkal, har motverkat våldtäkt genom att skapa ett samhällskontrakt där våldtäkt inte varit acceptabelt.
Att vilja vidareutveckla den kulturen i förhoppningen om att minska våldtäkter eller andra dåliga beteenden ännu mer är en rimlig ståndpunkt. Att kalla vår kultur en "våldtäktskultur", såsom feminister plägar göra, är inte en rimlig ståndpunkt med tanke på att det är en av de kulturer på jorden som gjort mest för att skydda kvinnor.
Citat:
Demokrati, jämställdhet och jämlikhet har hittills visat sig vara överlägset alla andra strategier.
Nej, det har inte visat sig överlägset. Samhället för 100 år sedan var mindre demokratiskt, mindre jämställt och mindre jämlikt men långt mer framgångsrikt i att fortplanta släktet.
Med det inte sagt att det är vare sig möjligt eller önskvärt att vrida tillbaka klockan. För min del börjar jag ärligt talat ge upp hoppet om att skapa ett samhälle där vi kan skapa harmoni mellan könen. Framtiden är antagligen artificiella livmödrar, sexrobotar och konkurrens på lika villkor, vilket jag för min del tror kommer att göra kvinnor långt mer olyckliga än män.
Men om vi nu ska försöka lite till innan vi hamnar där, hade det till att börja med varit trevligt om ni kunde erkänna att det gamla patriarkatet hade sina fördelar för kvinnor, även om ni anser att vi nu borde gå i en annan riktning. Är det för mycket begärt att ni visar en smula respekt för våra förfäder (inklusive förmödrar)?
Citat:
Den patriarkala kulturen skyddar inte kvinnor eftersom i ett patriarkalt samhälle tvingas kvinnor leva och anpassa sig efter en modell som går helt emot deras natur. De är också helt utlämnade åt mäns godtycke, vilket leder till osäkerhet och otrygghet.
Om den patriarkala kulturen hade gått emot kvinnors natur hade den aldrig blivit totalt dominerande på vår planet. Återigen är du bara verklighetsfrånvänd och historielös. Och för min personliga del är detta orsaken till att jag avskyr feminism (och de allra flesta feminister), det är en ideologi som vägrar att se grundläggande sanningar.
Hade er argumentation varit något i stil med "Ok, patriarkala samhällen har fungerat jättebra historiskt och det har rent generellt varit ett helt rimligt samhällskontrakt där kvinnor varit mycket tryggare än män i utbyte mot att män bestämt över 'den stora världen' - men på grund av den tekniska utvecklingen behövs det inte längre på samma sätt och nu är det läge att hitta nya vägar framåt"... då hade det funnits något att respektera, gemensam mark att stå på för att försöka hitta vägen framåt.
Men så gör ni inte, annat än ett litet fåtal särartsfeminister som resten av er pissar på. När ni inte är upptagna av att pissa på vår historia, vår kultur och en av de mest icke-misogyna manliga befolkningarna i världen. Vilket ni vägrar att fatta att vi skandinaver varit sedan (troligen bokstavligen) Hedenhös tid.
Citat:
För tiotusenden gången. De två största partierna i Sverige, Socialdemokraterna och Moderaterna förde samma invandringspolitik fram till 2018/2022 ungefär. Till exempel, 2014 höll högerns Fredrik Reinfeldt sitt ökända "öppna era hjärtan" tal. Året därpå, 2015 och 2016 vällde det in migranter. Ungefär hälften från Syrien, andra hälften bottenskrapet från flera olika skithålsländer. Inte förräns väljare från S och M började gå över till SD på allvar ändrade de sin ansvarslösa invandringspolitik.
Hence, svenska röstberättigade kvinnor har inte röstat hit en massa värdelösa män, inte mer än de svenska röstberättigade männen.
Det är i stort sett korrekt, och jag tycker själv att det ofta blir överdrivna tongångar på den punkten. Att skylla hela invandringskatastrofen på kvinnor är orättvist. Men med detta sagt är det till övervägande del kvinnor som utgör invandringsförespråkarna, och det är ett problem.
Citat:
Detta har också upprepats tusentals gånger. Men aldrig någonsin har jag sett något som helst bevis som visar på sambandet mellan ökat självbestämmande och ökad psykisk ohälsa bland kvinnor. Det finns inte ens några studier på psykisk ohälsa bland kvinnor från förr som du kan jämföra med dagens.
Nej, det är nog svårt att bevisa och ingenting som jag tänker försöka mig på. Men tror du på fullt allvar att ökad jämställdhet är allena saliggörande? Du tycks ju ha någon form av insikt i att det faktiskt finns biologiska skillnader som är mer omfattande än våra reproduktiva organ. Inser du att det finns generella könsskillnader i hjärnan som gör att vi aldrig kan få ett fullt jämställt samhälle annat än genom tvång? Hört talas om könsparadoxen? Har du läst Annica Dahlströms
Könet sitter i hjärnan?
Och om du förstår att det finns generella mentala och fysiska skillnader mellan män och kvinnor, då måste det ju någonstans handla om hur vi ska få ett harmoniskt samhälle - inte om jämställdhet för jämställdhetens egen skull? För ska allt vara
helt jämlikt ska ni ju även möta män i boxning, inte sant? I själva verket finns det ju dam-VM till och med i schack - och det är bra, därför att vi inte är jämlika.
Citat:
Ja jo, det blev ju så i och med att kvinnor förbjöds att äga, öppna konton i sitt eget namn, var under förmyndarskap, tjänade mycket mindre än männen, stängdes ute från utbildning och många jobb, osv osv osv.
Vi har haft ett antal olika modeller för samhällskontraktet under vår historia. Du väljer att se på historien med bitterhet och lyfta fram valda delar som du kan gräma dig över, istället för att försöka förstå kontexten och varför dessa modeller växte fram.
Hur många kvinnor tror du ville vara jämställda när Titanic sjönk? Hur många ville vara jämställda på Karl XII:s tid, dra ut i fält och riskera att dö av sjukdomar, köld och fiendens kulor? Och så vidare.
Och då blir feministers invändning vanligtvis något i stil med att om samhället varit jämställt så hade vi inte haft krig, utan att fatta att det bara hade lett till att vi blivit krossade av första bästa fiende som hade ett patriarkalt system. Det finns ju en orsak till att patriarkatet blivit den dominerande samhällsformen, nämligen att de samhällen som försökt sig på matriarkat eller jämställdhet någon gång i den dimmiga forntiden snart inte fanns kvar längre.
Citat:
Kvinnor brukar gå ner i tid under småbarnsåren för att orka och hinna med. Jo tro fan att de blir sönderstressade. Kvinnor föder det antal barn de orkar med. Om män vill att det ska födas fler barn får de börja bete sig som riktiga föräldrar.
Återigen, när ni slutar att bara skylla på män och pissa på vår historia finns det något gemensamt att utgå från, och då kan vi börja diskutera vad som är det vettigaste sättet att skapa ett harmoniskt samhälle för framtiden. För min del hade jag storligen föredragit det framför sexrobotar och artificiella livmödrar, men jag misstänker att det är dit ni och alla jävla incels gemensamt kommer att driva det.
Citat:
Kvinnor som är ekonomiskt beroende av sina män befinner sig i en mycket sårbar situation. Vilket alla soft girls kommer upptäcka, liksom tidigare generationers kvinnor upptäckte det. Och de liksom tidigare generationers kvinnor kommer då att mana sina döttrar och kvinnliga barnbarn att utbilda sig, skaffa sig ett jobb, en bra lön och ekonomisk stabilitet.
Jag tror för min del att - allt annat lika - de som väljer att vara hemmafruar och skaffa 3+ barn rent generellt kommer att vara lyckligare än de som väljer att vara oberoende till varje pris. De allra flesta kvinnor vill ha barn, och jag tror att det är långt värre för genomsnittskvinnan att nå klimakteriet och inse att det är försent, än att komma till klimakteriet med 3+ barn, ett halvdant jobb och en skilsmässa bakom sig.
Men visst, att lita på någon annan är alltid en chanstagning. Jag hade för min del hellre försökt finna på sätt att göra den chansningen mer attraktiv och mindre, tja, chansartad, än att förkasta hemmafrurollen som obsolet.
Jag uppmuntrar mina döttrar att utbilda sig och skaffa bra jobb, och de ser ut att göra mig stolt på den punkten. Men lyckas de landa tillräckligt bra karlar (sammantaget - hög lön är inte allt) hade jag verkligen inte haft några invändningar ifall de valde hemmafrulivet, vilket man ju kan göra även om man är högutbildad. Väldigt enkelt uttryckt, barnbarn och deras lycka är viktigare än pengar.
(Som parentes sagt är döttrarna oerhört intelligenta, och jag ger faktiskt blanka tusan i om deras framtida män är mer eller mindre intelligenta än dem, så länge det är rejäla karlar med heder.)
Långt inlägg, jag vet. Dags för en Flashbackpaus tror jag.