Citat:
Genom att granska spåret.
Man behöver inte fastna vid den initiala tanken om att han kan vara gm för att han är i området och har vissa överensstämmande signalement. Den är logisk och gör att man bör granska det.
Men när man gör det finner man att det inte går att få ihop en rimligt scenario med honom som gm, att han har en lång rad korrekta observationer om vad som hände på plats, att det finns andra beskrivna figurer som är mer troliga som gm och att de inte kan vara SE, att signalementet i stort inte stämmer överens med honom, att det inte ser ut som han haft ett vapen eller den sortens ammunition, att ingen närstående märkt något misstänkt, att han inte har någon anledning att svänga vänster ut från Skandia osv osv.
Vilken del man än kollar upp i det här så finner man att det pekar i riktningen åt att han var ett vittne.
Men ändå stå folk och stampar vid "men han stämplade ju ut vid 23:19 med keps och väska". Som om inte spåret är väl genomgånget utan att något nytt dykt upp som stärker tesen. Tvärtom.
Det är så man kommer runt honom. Sedan går det såklart inte att utesluta till 100%. Men det gäller nästan allt här i världen.
Förklara baklängestänket gjorde jag visserligen i inlägget du citerade, så du kan väl läsa där. Annars får jag väl försöka göra det ännu simplare och tydligare här.
Om man börjar med att bestämma utgång och sedan jobbar sig bakåt för att lista ut hur det gick till kommer man alltid att lyckas hitta ett svar på det, särskilt när man inte behöver ha bevis längs vägen. Det betyder inte att svaret är rimligt eller rätt, det betyder bara att man själv har listat ut ett sätt det kan ha gått till på. Det betyder väldigt lite i sammanhanget.
Retrograd analys, som baklängestänk heter på ett fint språk, fungerar i vissa sammanhang. Men då när utgången är känd. Retrograd analys används tex i schack när man tänker bakåt utifrån hur pjäserna står när man observerar dom, för att lista ut dragen som har varit innan.
Problemet uppstår när man applicerar det här tänket på en utgång som inte är känd. Vi vet tex inte om SE är gm, haft ett vapen osv. Om man då börjar använda en metod som är till för kända utgångar blir det fel.
Det går nämligen alltid att "hitta på" hur något kan ha gått till. Särskilt, som sagt, när man inte krävs på bevis längs vägen. Utan när fantasin är det enda som sätter gränsen.
Nu hoppas jag det var tydligt nog.
Man behöver inte fastna vid den initiala tanken om att han kan vara gm för att han är i området och har vissa överensstämmande signalement. Den är logisk och gör att man bör granska det.
Men när man gör det finner man att det inte går att få ihop en rimligt scenario med honom som gm, att han har en lång rad korrekta observationer om vad som hände på plats, att det finns andra beskrivna figurer som är mer troliga som gm och att de inte kan vara SE, att signalementet i stort inte stämmer överens med honom, att det inte ser ut som han haft ett vapen eller den sortens ammunition, att ingen närstående märkt något misstänkt, att han inte har någon anledning att svänga vänster ut från Skandia osv osv.
Vilken del man än kollar upp i det här så finner man att det pekar i riktningen åt att han var ett vittne.
Men ändå stå folk och stampar vid "men han stämplade ju ut vid 23:19 med keps och väska". Som om inte spåret är väl genomgånget utan att något nytt dykt upp som stärker tesen. Tvärtom.
Det är så man kommer runt honom. Sedan går det såklart inte att utesluta till 100%. Men det gäller nästan allt här i världen.
Förklara baklängestänket gjorde jag visserligen i inlägget du citerade, så du kan väl läsa där. Annars får jag väl försöka göra det ännu simplare och tydligare här.
Om man börjar med att bestämma utgång och sedan jobbar sig bakåt för att lista ut hur det gick till kommer man alltid att lyckas hitta ett svar på det, särskilt när man inte behöver ha bevis längs vägen. Det betyder inte att svaret är rimligt eller rätt, det betyder bara att man själv har listat ut ett sätt det kan ha gått till på. Det betyder väldigt lite i sammanhanget.
Retrograd analys, som baklängestänk heter på ett fint språk, fungerar i vissa sammanhang. Men då när utgången är känd. Retrograd analys används tex i schack när man tänker bakåt utifrån hur pjäserna står när man observerar dom, för att lista ut dragen som har varit innan.
Problemet uppstår när man applicerar det här tänket på en utgång som inte är känd. Vi vet tex inte om SE är gm, haft ett vapen osv. Om man då börjar använda en metod som är till för kända utgångar blir det fel.
Det går nämligen alltid att "hitta på" hur något kan ha gått till. Särskilt, som sagt, när man inte krävs på bevis längs vägen. Utan när fantasin är det enda som sätter gränsen.
Nu hoppas jag det var tydligt nog.
Du var tydlig även förra gången men du missförstår ändå ..
Om jag misstänker Engström som GM så måste väl jag inte alls gå bakåt !
Det du syftar på att man bestämt utgången måste vara ett väldigt märkligt feltänk av dig !
Du förväxlar troligen att vi svarar på frågor som att vi måste veta exakt allt bara för man misstänker Engström..