Varför behövs fattiga?

Alla kugghjul måste finnas annars stannar skiten.

Miljardärer behövs för de kan bränna pengar på projekt som staten inte kommer undan med.
Ingen politiker skulle komma undan med en raket till månen i Sverige, på bekostnad av det vi kallar välfärd.

Fattiga utgör mänskligt kapital, de förökar sig, förser de högre kasterna med arbetskraft och konsumerar tjänster från medelklassen. De utgör också det vi ur flashbackadeln kallar valboskap. Makt är absolut och vi socialdemokrater vill ha makt, det får vi genom så högt antal röster som möjligt. Samhällets undre skikt är alltså till gagn för politiker.

På något sätt ska de bestraffas, böter är en bra början.

Appropå förtryck - man kan inte nog poängtera hur bra kyrkan är för förtryck. Typiskt fattiga att gå till kyrkan - och få sig en dusch förtryck av någon besserwisser-präst. Och prästj-vln flyter upp och tar förtryckarens plats. Egentligen finns två riktigt stora förtryckare. Staten/kapitalet och kyrkor. Finns otroligt många bra exempel på kyrkoförtryck.

Jag läste tråden varför behövs miljardärer?
(FB) Varför behövs miljardärer?
och kom att tänka på alla sorgliga fattiglappar man brukar se. Det fick mig att undra, varför behövs fattiga?

Vad ska vi egentligen med fattiglappar till? Vad fyller de för funktion i vårt annars så väloljade samhällsmaskineri?

De har sina fördelar: de är oumbärliga som billig arbetskraft. De skurar våra toaletter, tvättar gamlas nedbajsade arslen och lyfter våra paket från hyllor i kyllager.
Utan fattiga hade vi kanske tvingats göra sånt själva — och det vill vi inte, så det lilla bidrar de med.

Fattiga hjälper oss också att känna oss lite bättre. När vi ser dem gnälla på sin situation (som de förstås försatt sig i helt själva), så får vi ett skönt kvitto på att vi valt rätt. De klagar, men gör inget åt sin situation. De ska bara ha och ha utan motkrav.

Men annars gör de ingen nytta. De är starkt överrepresenterade i statistik vi helst inte pratar om — kriminalitet, missbruk, ohälsa. Det är nästan som om fattigdom inte är en ekonomisk situation utan en moralisk defekt.

Kulturellt sett är de rätt trista också. De går inte på opera. De sitter inte på vinbarer och pratar postmodernism. De bidrar inte till stadsbilden genom att resa till Toscana eller posta boktips på Instagram. Kort sagt: fattiga förstör stämningen. Istället sitter de på sunkhak som säljer plankstek och en stor stark för 69kr.

Så ärligt talat — tillhör inte fattigdom historien? Något från tiden innan folkhemmet? Vi har ju Swish och självscanning nu. Har inte samhället utvecklats tillräckligt för förbjuda fattigdom?

Så varför behövs fattiga?

Det är ju en bra fråga.
Det finns anledning till att höger-människor vill 'hålla folk nere'.
Samhället har en struktur - att vissa flyter upp för att andra hålls nere.
Att hålla folk nere har gjorts på olika sätt. Ett gammalt knep var att ge dem alkohol. Ju längre ner man kan trycka någon - desto bättre "flyt" för en själv.
Kunskaper - se till att hålla kunskapsnivån låg, så kan de nertryckta inte 'flyta upp'.
Se till att de har dålig ekonomi, ge dem pengaspel att spela bort sina sista slantar. Nertryckta spelar mer, hamnar i skuld och är lättare att förtrycka - och man känner sig flyta upp.
Appropå skuld så är det jättebra - en härlig saftig smocka, för att hålla fattiga nere.
Servera drömmar om ekonomisk frihet till dom. Ju mer orealtistiska lyckodrömmar de har desto sämre mår de. Veckotidningar är som porr. Förvrider sinnet på kärringarna, så de lever i ett tillstånd av att känna sig rika när de ser andras rikedom, och fattiga när de ser sin egen fattigdom. Ett bra sätt att hålla dem nere. Ja det fungerar som ett 'knark'. Ett gift för sinnet.
Appropå förtryck - man kan inte nog poängtera hur bra kyrkan är för förtryck. Typiskt fattiga att gå till kyrkan - och få sig en dusch förtryck av någon besserwisser-präst. Och prästj-vln flyter upp och tar förtryckarens plats. Egentligen finns två riktigt stora förtryckare. Staten/kapitalet och kyrkor. Finns otroligt många bra exempel på kyrkoförtryck.

Kyrkans stora roll är att tala om för de fattiga att det inte spelar någon roll - de får sin belöning i himlen när de dött.

Problemet är redan löst. I DDR hade alla jobb och ungefär samma lön. Alla basvaror var billiga och hyrorna låga. Hade man en bil var det samma bil som alla andra. Kort sagt ett samhälle utan fattiga.

(DDR hade en del andra problem, men fattigdom var inte ett av dem.)