Citat:
Jag håller med. När jag är ute och äter lunch vill jag inte behöva beblanda mig med fattiga. Bara tanken gör mig illamående
Jag läste tråden varför behövs miljardärer?
(FB) Varför behövs miljardärer?
och kom att tänka på alla sorgliga fattiglappar man brukar se. Det fick mig att undra, varför behövs fattiga?
Vad ska vi egentligen med fattiglappar till? Vad fyller de för funktion i vårt annars så väloljade samhällsmaskineri?
De har sina fördelar: de är oumbärliga som billig arbetskraft. De skurar våra toaletter, tvättar gamlas nedbajsade arslen och lyfter våra paket från hyllor i kyllager.
Utan fattiga hade vi kanske tvingats göra sånt själva — och det vill vi inte, så det lilla bidrar de med.
Fattiga hjälper oss också att känna oss lite bättre. När vi ser dem gnälla på sin situation (som de förstås försatt sig i helt själva), så får vi ett skönt kvitto på att vi valt rätt. De klagar, men gör inget åt sin situation. De ska bara ha och ha utan motkrav.
Men annars gör de ingen nytta. De är starkt överrepresenterade i statistik vi helst inte pratar om — kriminalitet, missbruk, ohälsa. Det är nästan som om fattigdom inte är en ekonomisk situation utan en moralisk defekt.
Kulturellt sett är de rätt trista också. De går inte på opera. De sitter inte på vinbarer och pratar postmodernism. De bidrar inte till stadsbilden genom att resa till Toscana eller posta boktips på Instagram. Kort sagt: fattiga förstör stämningen. Istället sitter de på sunkhak som säljer plankstek och en stor stark för 69kr.
Så ärligt talat — tillhör inte fattigdom historien? Något från tiden innan folkhemmet? Vi har ju Swish och självscanning nu. Har inte samhället utvecklats tillräckligt för förbjuda fattigdom?
Så varför behövs fattiga?
(FB) Varför behövs miljardärer?
och kom att tänka på alla sorgliga fattiglappar man brukar se. Det fick mig att undra, varför behövs fattiga?
Vad ska vi egentligen med fattiglappar till? Vad fyller de för funktion i vårt annars så väloljade samhällsmaskineri?
De har sina fördelar: de är oumbärliga som billig arbetskraft. De skurar våra toaletter, tvättar gamlas nedbajsade arslen och lyfter våra paket från hyllor i kyllager.
Utan fattiga hade vi kanske tvingats göra sånt själva — och det vill vi inte, så det lilla bidrar de med.
Fattiga hjälper oss också att känna oss lite bättre. När vi ser dem gnälla på sin situation (som de förstås försatt sig i helt själva), så får vi ett skönt kvitto på att vi valt rätt. De klagar, men gör inget åt sin situation. De ska bara ha och ha utan motkrav.
Men annars gör de ingen nytta. De är starkt överrepresenterade i statistik vi helst inte pratar om — kriminalitet, missbruk, ohälsa. Det är nästan som om fattigdom inte är en ekonomisk situation utan en moralisk defekt.
Kulturellt sett är de rätt trista också. De går inte på opera. De sitter inte på vinbarer och pratar postmodernism. De bidrar inte till stadsbilden genom att resa till Toscana eller posta boktips på Instagram. Kort sagt: fattiga förstör stämningen. Istället sitter de på sunkhak som säljer plankstek och en stor stark för 69kr.
Så ärligt talat — tillhör inte fattigdom historien? Något från tiden innan folkhemmet? Vi har ju Swish och självscanning nu. Har inte samhället utvecklats tillräckligt för förbjuda fattigdom?
Så varför behövs fattiga?

Hoppas inte S tvingas mig tvångsbeblandas med allt socpack