Citat:
Du kan ju försöka bemöta det som faktiskt var fel i listan istället? Men det är väl klart att det blir svårt, när den träffsäkert naglar fast hela er lilla interna ekokammare även känd som socdyrkarklubben™ i all sin skenheliga prakt. Det var både roligt och relevant. Därför duckar ni det.
För det är ju exakt så ni alla opererar, mer eller mindre. Ni spelar objektiva, men varje gång det kommer kritik mot socialtjänsten så slår ni reflexmässigt ifrån er: "men alla barn som tas omhand har det faktiskt dåligt hemma", "det finns nog skäl", "du har inte hela bilden", eller min favorit: "du kanske bara är bitter?" som om bitterhet i sig diskvalificerar verkliga övergrepp.
Ta Adina som exempel. Hur gör hon? Jo, hon körsbärsplockar några extrema exempel gärna med grov misshandel inblandad och använder det som murbräcka för att försvara hela LVU-maskineriet, oavsett om det gäller fabricerade citat, dokumentation utan rättsligt stöd eller tvångsomhändertaganden som saknar proportionalitet. Sedan bygger hon en halmgubbe som går ut på att alla kritiker försvarar barnaga eller hatar barn, och sen får hon slå på den i lugn och ro. Klart! Nu har hon vunnit debatten i sitt eget huvud.
Och du själv? Du är knappast bättre.
Du säger att "föräldrar har laglig rätt att begära ut sina handlingar", som om det i sig bevisar att systemet är rättssäkert. Men du nämner aldrig att det är socialtjänsten själva som är grindvakt till vad som lämnas ut. Du glömmer bekvämt att de kan maska, fördröja, hänvisa till sekretess, kräva avgifter och i praktiken göra det omöjligt för en vanlig småbarnsförälder att få insyn i sitt eget ärende innan det redan är kört.
Det är ju just där problemet ligger:
Ni använder lagens existens som alibi för att allt fungerar.
Vi andra påpekar att det är tillämpningen som brister.
Men det orkar ni inte ta in, för då spricker bubblan.
Ni gömmer er bakom mallar, PM, handlingsplaner och BBIC-cirklar. Och varje gång någon lyfter blicken och säger "vänta nu, det här är inte rättssäkert", så svarar ni med något i stil med "du kanske bara är känslomässigt påverkad", eller "är du en bitter förälder?"
Kanske kan många kritiker vara bittra av olika anledningar.
Men känslomässig påverkan från att ha fått sina barn tvångsomhändertagna på felaktiga grunder det är faktiskt en rätt rimlig reaktion.
Vad är er ursäkt?