Citat:
Ursprungligen postat av
MissPlutonia
Har man sett ett typiskt LVU-gripande och fortfarande står bakom systemet är man en känslolös psykopat som antagligen tänder på att plåga barn.
Skriken när barn slits från sina föräldrar av hårdhänta poliser och hånleende sockärringar har för alltid etsat sig fast hos mig.
Jag gissar på att 9 av 10 sockärringar är pedofiler. Att vara sockärring är perfekta täckmanteln för en pedofil. Kvinnliga pedofiler går under radarn, dom är nämligen socionomer.
Bra att tråden ligger under Konspirationer, för påstående om påverkanskampanj mot Sverige är en stor konspiration, som dessutom är skapad av Staten.
Det finns en anledning till att så många som arbetar med LVU-ärenden inom socialtjänsten antingen slutar snabbt eller förlorar sin mänsklighet på vägen. Vanliga människor, med empati och samvete i behåll, klarar helt enkelt inte av att dag ut och dag in sitta och skriva BBIC-utredningar som leder till att barn slits från sina föräldrar på tveksamma grunder. Det är inte ett jobb som går att göra utan att mentalt stänga av. Och de som inte klarar det de lämnar.
Så vilka blir kvar?
De avtrubbade. De som lärt sig att blunda för samvetsfrågor, eller som aldrig ens ställt dem. De som ser på människor som problem att administrera bort. Eller ännu värre: de som drivs av ett slags kontrollbegär maskerat som "barnets bästa". En skrämmande del av dessa handläggare är faktiskt helt övertygade om att de vet vad som är rätt oavsett vad fakta, lagstiftning eller professionella utlåtanden från läkare och psykologer säger. Då har man lämnat verkligheten bakom sig.
Att det är lätt att få jobb inom barn- och familjeenheten är heller ingen slump. Det är nästan ingen som vill arbeta med LVU på lång sikt, åtminstone inte om man vill kunna sova gott om nätterna. Det är ett jobb som många unga socionomer "går med på" för att få in en fot i kommunen, samla lite erfarenhet och sedan flytta vidare till andra avdelningar där skadan man orsakar inte är lika brutal.
Men just därför är det också de mest samvetslösa som blir kvar. De som trivs med makten, med kontrollen. De som njuter av att få skriva en BBIC-utredning som ett slags domslut över hela familjer. De som aldrig ställer sig frågan om de kanske har fel, för de är så säkra på sin egen rätt. Det är dessa som blir kvar.
Det är dessa som blir "häxorna" i sammanhanget.
Och det är dessa vi lämnar våra barn i händerna på. Det är ett systemfel av bibliska proportioner.