”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Du påstår att jag misstolkar dig, men det är du som konsekvent lägger fokus på detaljer för att undvika helheten. Att du kallar en spade för en spade betyder inte att det faktiskt är en spade, särskilt inte när det är saklig kritik du försöker reducera till halmgubbar. Bemöt innebörden, inte bara ordvalet.



Att du säger att du inte försvarar systemet samtidigt som du konsekvent ifrågasätter all kritik mot det, det är det som skapar mönstret. Det handlar inte om vad du säger att du står för, utan om hur du faktiskt resonerar i inlägg efter inlägg.



För att systemkritik inte kräver att man deltar i det man kritiserar. Man behöver inte bli del av problemet för att se att det är trasigt

Ja, jag motiveras av att skydda barn och just därför kritiserar jag ett system som ofta skadar dem i namn av att hjälpa. Kritik mot övergrepp är inte motsatsen till barnets bästa. Det är barnets bästa.

Ja. Och det finns statistik som bekräftar det, men det talar ni sällan om i socdyrkarklubben.

För att min roll är att granska och kritisera makten i egenskap av enskild medborgare, inte att bli en del av den. Att starta familjehem löser inte systemfelet, det döljer det bara.

Att jag skulle kunna göra det bättre betyder inte att jag vill delta i ett felbyggt system. Det är inte pengar jag saknar, det är snarare rättssäkerhet för barn och föräldrar. Och det får man inte genom att blunda och gå med i maskineriet.

Det är glasklart. Jag gör det inte för att jag vägrar legitimera ett system jag anser är skadligt. Att kritisera något och samtidigt delta i det är inte lösningen, det är hyckleri.

Det går visst ihop. Andra insatser kräver samtycke och LVU gör det inte. Där har socialtjänsten full kontroll, vilket minskar risken för kritik eller rättslig granskning. Det är enklare att omhänderta än att bygga upp fungerande stöd.


Jag förstår din fråga, men du missar min poäng. Självklart är allt våld oacceptabelt. Det jag ifrågasätter är när varje fysisk situation, oavsett sammanhang eller allvarlighetsgrad, slentrianmässigt tolkas som våld. Det är där graden plötsligt blir relevant och inte för att ursäkta, utan för att skilja verkligt övergrepp från feltolkning.


Jag tog upp graden för att visa att allt inte är svartvitt. Det handlar inte om att något våld är ok, utan snarare om att vissa händelser felaktigt tolkas som våld. Min poäng är inte att ursäkta, utan att ifrågasätta slentrianmässiga tolkningar som leder till felaktiga ingripanden.



Men snälla nån, här har det verkligen brunnit i proppskåpet hos dig.

Att en förälder på pappret har rätt att begära ut material betyder inte att det i praktiken fungerar så. Socialtjänsten kan och gör ofta det som i praktiken blir ett sabotage av partsinsyn, genom att fördröja utlämningen, vägra vissa handlingar med hänvisning till sekretess eller tvinga föräldrar in i en separat process hos kammarrätten för att överklaga nekad tillgång. Den processen kan ta veckor, ofta månader medan omhändertagandet redan är ett faktum.

Till detta kommer att föräldrar sällan får någon information om att de har rätt att begära ut allt. Det krävs ofta både juridisk kunskap och erfarenhet för att ens förstå vilka handlingar som finns och hur man ska begära ut dem. Att tolka en BBIC-utredning är inte som att läsa en skolrapport. Det kräver insyn i myndighetsspråk, rättsliga begrepp och strukturell läsförståelse. Den kunskapen sitter inte den genomsnittlige föräldern med, särskilt inte mitt i en kris där ens barn precis ryckts bort.

Så när du påstår att "föräldrar kan få ut allt" låter du exakt som socialtjänstens officiella reklambroschyr. Det är den typen av systemförsvarande naivitet som skaver, för den bortser helt från den verklighet många föräldrar faktiskt lever i. Där kampen inte bara står mot ett beslut, utan mot ett ogenomträngligt informationsöverläge.

Det ni i socdyrkarklubben gång på gång gör är att sprida systemets fasadversion, dvs den teoretiska modellen där allt är rättssäkert och transparent. Men den verkliga versionen, den som föräldrar vittnar om gång på gång med bristfällig insyn, feltolkade händelser, sekretesskyddade lögner och tidsmässigt sabotage den vill ni inte kännas vid.

Och det är just därför så många börjar genomskåda det här. För att era svar inte tål verkligheten.



Det finns gott om exempel på grova fel och fabriceringar som passerat domstol utan granskning eftersom förvaltningsrätten i LVU-mål sällan prövar bevis självständigt, utan lutar sig på socialtjänstens material.

JO-anmälningar, IVO-ärenden och granskningar visar på ihopklippta citat, felaktiga tolkningar och vittnesuppgifter utan förankring. Ofta upptäcks felen först långt efteråt.

Det här är inte konspiration. Det är dokumenterad verklighet. Och när barn drabbas är det oacceptabelt.

Att något är sant blir inte mindre sant bara för att få vågar säga det högt. Historiskt sett har all systemkritik börjat i det lilla ofta med få röster, motstånd och förlöjliganden. Det säger mer om rädslan att ifrågasätta makten än om bristen på problem.

Antalet demonstranter avgör inte om systemet är fel. Många tiger av rädsla och skam. Jag står inte bakom FU:s linje men förstår deras frustration. Det är dokumentationen som kommer fälla systemet inte hånet från er.

Skillnaden är enkel: systemkritik bygger på mönster som återkommer i många enskilda fall, inte på att försvara systemet med ett undantag. Du lyfter ett fall där det gick "bra". Jag pekar på hundratals där det gick fel. Det är inte motsägelse det är statistik i praktiken.

Nu framträder ett tydligt mönster hos er i socdyrkarklubben: ni körsbärsplockar enstaka fall där systemet tycks ha fungerat och använder dessa som motargument mot välgrundad systemkritik. Ni vill inte tala om helheten, inte om de strukturella bristerna, inte om bieffekterna av tvångsplaceringar som i praktiken ofta missbrukas av socialtjänsten.

Det är som att blunda för en läckande damm bara för att någon råkar stå torrskodd. Bara för att några fall slutar väl betyder det inte att systemet är sunt. Särskilt inte när så många andra vittnar om fel, övergrepp och rättsosäkerhet. Att konsekvent undvika att diskutera helhetsbilden och istället klamra sig fast vid undantag är inte försvar, det är snarare ren förnekelse.

Lägg ner, nu har jag visat två gånger svart på vitt hur du säger emot dig själv, och du vägrar se det.

Din förra motsägelse om hur det alltid är oacceptabelt att slå barn samtidigt som du lägger vikt i hur hårt man slår valde du att totalt bara ignorera.

LVU är korrekt i de allra flesta fall, det har du till och med sagt själv, ska jag gräva fram det citatet också? Känns onödigt då du inte klarar av att ha fel trots att du får det serverat på silverfat med citat.

Varför skulle någon ta din ”systemkritik” seriöst när du inte ens klarar av att vara konsekvent i din så kallade kritik?

Överdriften är att myndigheterna skulle omhänderta barnen i syfte att omvända dem bort från islam. Det är inte syftet, och emot riktlinjerna och lagen, utan en konspirationsteori. I samtliga fall finns olika sociala problem som ligger bakom, det vet vi eftersom problemen måste dokumenteras, annars får de inte dömas i domstol enligt LVU.

I de 10 fall av omhändertagande som skett pga "hedersvåld" i västsverige kan flera ha placerats i icke-muslimska hem. Det är väl helt rimligt? Då är det inte emot barnens vilja, så det är ingen "kidnappning".

Frågan är hur vanligt det är i andra fall att barnen placeras i icke-muslimska hem mot deras egen önskan. Ingen verkar veta. Men om barnen vill och föräldrarna inte vill så är det ingen kidnappning.

Religion ska spridas genom att man föregår med gott exempel och predikar så att folk frivilligt väljer att bli religiösa. Inte genom tvång. Måste man tvinga folk till en religion, och förbjuda dem från att omvändas till en annan tro, så är det en skitreligion som inte är värd respekt.

Du kallar det motsägelser, men det du egentligen inte klarar av är nyanser. Att något är oacceptabelt betyder inte att alla anklagelser är korrekta. Och att LVU ibland är befogat innebär inte att systemet som helhet är rättssäkert. Din svartvita tolkning är exakt det jag kritiserar och det är därför ditt och din socdyrkarpolare adinas pinsamma försök till "motbevisning" faller platt.

Det är stor brist på familjehem självklart är det då mycket svårt att matcha utifrån religion och annat dessutom är det såklart färre muslimska familjehem i ett kristet land , är säkert svårt att hitta familjehem som är buddister eller hinduer också

Ja fast grundproblemet är inte bristen på muslimska familjehem, det är en dimridå. Det verkliga problemet är att svenska staten har körsbärsplockat några överdrivna eller felaktiga påståenden (som exempelvis att muslimska barn skulle placeras hos barnlösa homosexuella par) för att sedan använda dessa som murbräcka för att stänga hela debatten.

I stället för att bemöta den breda och sakliga kritiken mot LVU-systemets rättsosäkerhet, bristande transparens, godtycke och brist på proportionalitet, så drar man fram den bekväma etiketten "desinformation". Det blir ett sätt att misstänkliggöra och tysta tusentals drabbade föräldrar, oavsett religion eller bakgrund, som med stöd i dokumentation och vittnesmål försöker lyfta systemfel.

Detta är ett återkommande mönster i auktoritära strukturer: man tar ett extremfall eller en överdrift, gör det till hela samtalet, och låtsas att det är hela kritiken. Då slipper man ta ansvar för den verkliga frågan: varför så många barn far illa i ett system som påstår sig skydda dem.

Det här är inte en fråga om religion, muslimer och invandring. Det är en fråga om makt, kontroll, brist på insyn och om vad som händer när myndigheter får agera utan tillräcklig granskning eller ansvarsutkrävande. Därav den extrema aggressivitet från staten de senaste åren, efter den stora spridningen på TikTok 2021 som döptes till "LVU-kampanjen".

Helt sant! Imamer borde vädja till socialt välfungerande familjer i sina församlingar att ställa upp som familjehem istället för att sprida konspirationsteorier. Det är dubbelt så vanligt att invandrarbarn behöver LVU som i övriga befolkningen, och därför måste det vara dubbelt så vanligt att invandrarfamiljer ställer upp som LVU-familjer, för att barnen ska kunna placeras i hem med deras föräldrars religion och kultur.

Partiet Nyans har föreslagit en översyn av LVU-lagen och utredning av socialtjänsten. Men lagen är tydlig, om möjligt ska hänsyn tas till föräldraras kultur och religion. Orsaken till att socialtjänsten inte verkar ha utretts är nog LVU-kampanjen. Ilskan i den gjorde svenska myndigheter livrädda för hot både mot socialtjänsten inom landet, och mot svenskar utomlands.

Med tanke på att det enligt många är så oerhört lönsamt att vara familjehem så borde det vara lätt att locka nya familjehem tex muslimer för barn med den bakgrunden eller familjehem som har ett annat modersmål än svenska så att barn får sin familjs språk när de är placerade

Att Partiet Nyans föreslagit en översyn är inte extremt, det är rimligt. Att svenska myndigheter duckar för granskning för att de blivit "rädda" för kritik är i sig ett demokratiskt haveri.

Orsaken till att socialtjänsten inte blivit ordentligt utredd har knappast något med "LVU-kampanjen" att göra. Det handlar snarare om att det med stor sannolikhet ligger alldeles för mycket smuts begravd i socialtjänstens arkiv. Förmodligen så pass mycket att ingen politiker vågar öppna Pandoras ask. Det skulle nämligen också avslöja hur politiker under lång tid litat blint på tjänstemännen och därmed stått bakom besluten om tvångsomhändertaganden, som i många fall skett på felaktiga och olagliga grunder.

Aldrig någonsin har jag sagt att anklagelsen är korrekt eller inte, jag kan inte rå för att du tolkar det så. Det här är exakt vad en halmgubbe är, du tolkar om det jag skriver, sen attackerar du din egen tolkning av vad jag sagt.

Varför är det relevant hur hårt man slår ett barn?

Det är min fråga som du nu undvikit flera gånger, hur kan jag vara tydligare?

Sen vidare kallar du Adina för socdyrkare, så ett personangrepp alltså, du gör dig skyldig själv till varenda beteende du anklagar andra för.

Jag har gång på gång påtalat för dig att bara för jag inte håller med dig så försvarar jag inte automatiskt socialtjänsten. Jag har tidigare kritiserat dig för att inte kunna tänka nyanserat och nu är det tydligen jag som gör det.

Jag kritiserar ditt resonemang, påpekar motsägelserna du gör, och jag har till och med citerat exakt vad du skrivit, du väljer att tolka det till något annat. Det betyder inte automatiskt att jag tycker tvärtom.

Lev som du lär, du beter dig på samma sätt som du anklagar socialsekreterare för att bete sig nu.

Säger det kanske en hel del om dig?

Du verkar väldigt upptagen med att tolka mina intentioner, samtidigt som du hävdar att jag misstolkar dig. Det är lite ironiskt. Skillnaden är att jag kritiserar ett maktsystem med verkliga konsekvenser, medan du gör det till en diskussion om ordval, känslor och semantik.

Att du gång på gång betonar att du "inte sagt exakt det där" men ändå lägger hela din energi på att relativisera och förskjuta fokus från systemkritiken till detaljer och personangrepp. Det säger faktiskt mer än du verkar inse.

Min poäng är fortfarande glasklar: när staten kan ta ett barn på lösa grunder, utan att föräldrar får tillgång till full dokumentation eller rätt att bemöta anklagelser i tid då spelar det ingen roll hur "nyanserad" du försöker låta. Det är ett rättsosäkert system, som du blundar för och medvetet missförstår. För så dum kan du inte bara vara att du inte förstår maktobalansen i tillgången till information i lvu-ärenden mellan föräldrar och socialtjänsten.

Och nej det är inte personangrepp att visa på ett uppenbart mönster hos vissa debattörer som exempelvis hos sodvurmarsekten, är att sätta ord på vad som faktiskt pågår. Vill du inte bli sammankopplad med dem som blundar för övergrepp i myndighetsnamn? Då kanske du borde sluta försvara strukturen som möjliggör dem.