Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
Ja, på sitt sätt är det så jag menar, men skillnaden är att jag lever det nu. Det finns inget efter, så man får försöka ta tillvara på nuet så länge man lever. För det är det enda som finns.
Det var en person som skrev en konstig bok om en person som dödade ett barn för många år sedan..
Folk reagerade såklart på dådet och vad tragiskt för barnet osv osv...
Så kom frågeställningen upp om barnet och vart tragedin eg handlade om ?
Då kom ju just dessa medvetna tankarna om att barnet hade blivit fråntaget ett liv av upplevelser osv...
Då stod det i boken såhär ;
Blir vi inte egentligen alla fråntagna våra liv även om vi blivit 100år ?
Då slog det mig...
Barnet och 100åringen är ju exakt samma tillstånd , ingen av dom vet ju ens att dom existerat och ändå tror vi att barnet missat något..