Betydelse av längden på din livstid !

Sen kan det vara dumt att använda döden som ett mättal när man eg kunnat använda medvetandet istället..

Om man skulle ta en person som vaknar en morgon i 50års åldern som helt tappat medvetandet och minnet av sitt tidigare liv, då är det svårt för personen att värdesätta sitt tidigare liv som betydelsefullt !

Men sen kan man ju återigen säga som du sagt att även om han inte har ett medvetandet av sitt tidigare liv så har han ändå levt det )

Fast det beror ju på att detta livet är så jävla dåligt och inte att dom inte önskar uppleva saker. Gissar jag att det är i allmänhet i alla fall. Exempelvis så känner jag mig färdig redan vid 40+ Men det är ju för att livet är för kasst till största del.

Jordelivet är liksom den bajskorv man gör allt för att spola ner men som envisas med att bli kvar. Det är ju ett helvete på alla vis att bli kvitt det när man väl är här. Svarslös psykisk och fysisk tortyr som sedan efter ännu mera tortyr äntligen är bortspolat. Ett spel för utvecklingsstörda.

TS: att dö är ju iochförsig inget som drabbar dig själv, som död.

Men din död påverkar andra, och det är något du bör ta hänsyn till!

Har man levat ett halvsekel eller längre har man antagligen upplevt en del förluster genom döden: av anförvanter, nära vänner, husdjur och så. Och man vet att sådana förluster känns, oavsett vad trösterika teorier om Himmelriket eller stoiska citat av gamla greker man må upprepa för sig själv.

Ditt liv tillhör inte bara dig själv, utan också andra! Om du inte är en total enstöring i öknen eller på en vindpinad klippa i havet, förstås!

Självklart påverkar min död andra , precis som alls död påverkar !

Men jag ställde frågan hur viktigt ens liv är när det kommer till hur lång tid vi har här på jorden !

Insåg att det blir någon skillnad när vi lämnar..

Skulle man dö vid 25års åldern i en olycka eller 85års av ålderdom så vid första anblicken så skulle alla säga att det är mer värdefullt att leva länge !

Men sen slog det mig , eftersom vi ändå inte har något medvetande efter döden så borde inte tiden vi existerar ha någon betydelse !

De enda som inte borde få ta livet av sig hur som helst är föräldrar med ännu levande barn, såvida det inte är så att deras död leder till att deras barn får ärva tillräckligt för att bli ekonomiskt oberoende.

Varför skulle det tillhöra andra? Man har ju inte valt att födas. Sedan är det klart att man kanske väljer att kämpa delvis för andra. Men samtidigt så känns det ju inte rätt att man skall genomleva helvetets alla kval för att inte göra andra ledsna. Dessutom skall alla ändå dö, allt är ju bara en tidsfråga.

Jag blev också förvånad av hans inlägg..

Som att det fanns ett alternativ att inte dö

Att ens död kan påverka andra är ju oundvikligt oavsett när man dör !

Eller ska man försöka dö vid en tidpunkt där man skadar andra som minst ?

I det stora så spelar det såklart ingen roll. Ju längre du stannar desto mer kastar du tärningen dessutom. Risken ökar successivt att du kommer drabbas av en rad förjävliga åkommor och sjukdomar och kanske olyckor. Å andra sidan är det inte heller lätt att checka ut på egen hand utan att hamna i ett betydligt värre tillstånd. Jävla natalister helt enkelt. Så nej, att bli gammal är inget att sträva efter. Men folk har definitivt en snedvriden bild i allmänhet av hur det är att åldras. På samma vis som folk blundar för livets lidande i allmänhet.

Exakt, det kommer ju liksom aldrig ett rätt tillfälle. Klart, det finns ju tidpunkter som är värre, exempelvis när en förälder dör som har barn som inte hunnit bli vuxna.

Svaret på sista frågan är ja, har man en familj och små barn så är det en bra början att försöka leva så länge de behöver en.
Sedan så lägger man rimligen inte ribban så lågt utan man skall förstås försöka leva så att man berikar sina näras liv.
Då blir frågan snarare om man skall leva så länge som man hjälper andra som mest.

Är man helt ensam utan ett kontaktnät av människor och utan nära familj så kan jag förstå din frågeställning bättre.
Ensamhet är ju tyvärr en av de vanligare orsakerna till självmord, vi är sociala djur.

Så resonerar en sann nihilist, inte konstigt att Nietzsche varnade oss för de svaga nihilistiska sista människorna.

De flesta av oss väljer dock inte att leva våra liv så. Man behöver inte blunda för världens lidande för att hitta en mening, Camus skulle faktiskt säga precis det motsatta.

Vad är din input på att vi skaffar så otroligt lite barn numera ?

Om 50år så kommer det synas ordentligt