Skandiamannen

I stället för att skälla och håna, varför svarar du inte bara på min fråga? Varför tar han med sig de tre delarna till intervjun med Arvidson?

Därför att han skulle fotograferas? Inte så svårt att räkna ut.

Du verkar ha fått någon slags hangup på just ”Skytt och säkerhet”-intervjun, men SE har ju visat upp sig i ungefär samma kläder massor av gånger. Så varför denna fixering vid just denna intervju? Varför inte exempelvis Expressen-intervjun 1986?

En ledtråd till varför han visade upp sig i ungefär samma kläder som på mordkvällen (inte exakt samma kläder enligt honom själv, men tillräckligt likt för att man ska få samma intryck) hittar du i Expressens rubrik:

https://i.imgur.com/KVdQRbN.jpeg

Du menar att han tar med dem för att illustrera varför han blev förväxlad med gärningsmannen?

Ja, det tycker jag är den enda rimliga tolkningen.

Det blir också extra tydligt när han demonstrativt håller fram handledsväskan mot kameran:

https://static.bonniernews.se/images/95/f9/95f94965a6e54e15aa61ef698d3c0889/annan/1280@40.jpg

Förväxlingen är ett återkommande inslag i SE:s berättelse, och han illustrerar det med sin klädsel de flesta gånger han blir fotograferad.

Man kan se detta i ett vidare sammanhang. Det han hela tiden framför är att han är ett mycket tidigt och avgörande vittne men som förbises.

Förbiseendet får eller fick som konsekvens att det finns inslag i signalementet som är felaktiga och inte korrigerades.

Han bevisar detta genom att med skarvningar förklara hur han tidsmässigt faktiskt kan ha befunnit sig alldeles intill skotten samt genom att förevisa sin utstyrsel.

Man bör också ha i åtanke att han inte menar sig vara förväxlad med GM i största allmänhet. Utan att en individ misstagit honom för GM när han sprang i gränden flera minuter senare.

Det är i det här fallet som i så många andra betydligt svårare att begripa SE:s tilltag i rollen som GM. Särskilt om man tar av sig glasögonen genom vilka allt SE gör blir misstänkt oavsett vad.

Jag vill ge dig rätt i att det tydligen är anledningen till att han tog med dem, om man läser bildtexten till det första fotot i intervjun. Men förväxlingen spelar överhuvudtaget ingen roll i själva intervjun och fotosessionen i övrigt. Istället handlar det om vad Engström upplevde och vad han gjorde. Dessutom har vi hans filosoferande kring motiv och gärningsman. Sammantaget blir de tre delar kanske allra mest rekvisita i Engströms berättelse. Deras roll som orsaken till en förväxling spelar ingen roll i själva intervjun och bilduppsättningen. Som troféer kanske de inte heller betyder så mycket.

Men vad är det du inte förstår. Artikeln du länkar till är från februari 91, intervjun med Engström i Skydd &Säkerhet är mer än ett år efter. Finns inget som tyder på att dessa två artiklar hänger ihop.

Ja, jag menade alltså att det var just i samband med språngmarschen i gränden som han ansåg sig förväxlad.

Bildtexten i Expressen-intervjun är ganska talande:

Stig Engström sprang Tunnelgatan bort efter mordet i samma riktning som mördaren sprungit. Det var han som hade keps och handledsväska.

Det finns däremot inga belägg för att han ansåg sig förväxlad under promenaden från Skandia exempelvis. Det kan vara värt att påpeka.

För att det är en intervju om Palmemordet. Case closed

Nej man kan inte stämpla ut på en kortläsare utanför. Kortläsaren utanflr är kortläsaren för att öppna dörren. Ni griper efter halmstrån. Konspirationsteoretikerna som pekar ut Engström....

Ja. Menar bara att man bör påminna sig detta när SE tjatar om ”förväxling” och det enligt GM-SE -logik läses som något gällande mordplatsvittnens uppgifter i största allmänhet. Att en strategi verkställs.

Att han fastnar för sin förväxling framstår snarare som det som gör att han blir ett viktigt och avgörande vittne på platsen. Det och att han var så tidigt på plats.

Hade det blivit ett framträdande inför gamla skolkamrater senare på nittiotalet, hade han utan tvekan stått iförd sina attiraljer och återigen orerat om förväxlingen, förbiseendet och att han befann sig intill skotten.

Man bör också komma ihåg att enligt honom själv borde ju den verkliga mördaren haft blå täckjacka. Alltså påstår han inte att han själv var förväxlingsbar med den faktiska mördaren och hans klädsel. Bara att han uppträdde på ett sådant sätt att någon möjligen kunde missta honom för mördaren i ett senare skede.

Det blir ingen vidare ”spegling” av det.

Av någon anledning verkar han tycka att det är lite kittlande att ett signalement som med lite god vilja skulle kunna passa in på honom figurerar. Möjligen såg han det också som sin biljett till rekonstruktionerna, och blev förtörnad när så inte skedde. Sedan vill han ha revansch för det, precis som spaningsledningen själva var inne på.

”Här har han gått och skrutit för familj och vänner och så får han inte vara med på rekonstruktionen”. Ungefärligt citat från Palmerummet. Hörs på Lampers band.