Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Nja, ojsan, Adina, du beskriver hur det borde gå till enligt föräldrabalken – men ignorerar helt hur det ofta faktiskt ser ut i praktiken. Det är ett klassiskt försvarsknep: citera principen, blunda för tillämpningen. Eller så lever du i någon sorts yrkesbubbla med ideologiska filter. Du vill att det ska vara så?

Att “den föräldrar som främjar umgänge” ska få vårdnaden stämmer i teorin. Men i verkligheten belönas ofta den som mest effektivt saboterar – för att “undvika konflikt” eller för att barnet “nog vill det själv, fast det uttrycker sig precis med mammans vuxna ord”. Det är en välkänd effekt i svag svensk vårdnadspraxis, och den har dokumenterats både i forskning, JO-kritik och fall efter fall, gång på gång. Att flytta långt från den andre föräldern borde diskvalificera – men i praktiken tolkas det ofta som mammans rätt att “skapa stabilitet”.

Du skriver som om lagen tillämpas objektivt. Det är tyvärr naivt – eller bekvämt för dig i din yrkesvardag. I verkligheten viker sig socialtjänst och domstol gärna och ofta för den som ropar högst, snyftar, skyller mest och har majoriteten av umgänget redan i praktiken. Det vet nog vi alla som sett de här målen på nära håll. Vill du diskutera rättssäkerhet på riktigt – börja där. Men möjligen är du redan på andra sidan och hjälper de som umgängessaboterar och skadar barn och närstående.

Men Gold94, du applåderar att barnen ”slipper” sin pappa – som om det vore ett kvitto på rättvisa. Men du glömmer att den enda anledningen till att de inte har kontakt är en konfliktfylld vårdnadsprocess där anklagelser togs för sanning utan bevis och där umgänget ströps utan riskbedömning. Och du skulle ju sluta skriva dina hat-inlägg och personangrepp som den enda input i debatten. Glömmer du? Vad ger dina inlägg oss andra? Vi förstår att du hatar pappan jättemycket. Dygnet runt.

Att mamman fick flytta långt borde ha bedömts som negativt för barnets kontakt med båda föräldrarna – vilket du till och med själv verkar medge. Men sen vänder du på det, och firar att barnen glidit bort. Det säger mer om din personliga jätteilska än om barnens bästa.

Ditt knep är genomskinligt: demonisera pappan för att slippa diskutera systemfelen. Men i verkligheten vet vi att barn inte mår bättre av att förlora en förälder utan saklig grund – de mår sämre. Och det borde oroa dig, om du faktiskt brydde dig om barnen. Vilket du nog inte gör alls. Du bryr dig bara om ditt hat. Är det friskt? Gå vidare. Göra klart skolan? Börja leva själv? Må lite bättre. Sluta kräkas.

Denne man var ju tydligen en mycket etablerad person som sågs som stabil och engagerad individ med engagemang i lokala idrottslivet och dessutom lärare ändå förlorade han vårdnaden vilket är mycket ovanligt när folk separerar där gemensam vårdnad är det vanliga dessutom godtog myndigheter en flytt där umgänge blir i princip omöjligt .
Att det inte blir gemensam vårdnad när föräldrar aldrig levt tillsammans är en annan sak än när man varit familj, den typen av vårdnadstvister borde ses för sig med tanke på att de som råkat få barn tillsammans utan att ha en etablerad relation och känna varandra kanske inte ens kan kommunicera om någonting än mindre samarbeta kring ett barn

Du ljuger så du tror det själv, INGENSTANS i domen finns det med att mamman tog kontakt med den man hon tvingades ha sex med som hennes sambo desutom tog betalt för!!!!

Bara Håkans vidriga hjärna o beteende!

Och svaret blir, nej, jag är inte arg utan superlugn så nu behöver du inte skriva om vad jag känner o inte känner itan detta är fakta om en man som vägrar ta på sig skuld o vägrar behandling.

Stor återfallsrisk på den mannen obehaglig snorkråka

Det är nog inte alls ovanligt, tyvärr. Adina, du låtsas som om rättssystemet alltid fungerar som det är tänkt – men struntar helt i hur ofta det misslyckas i praktiken. Du beskriver läget som om det vore en juridisk lärobok, inte verkligheten i svensk vårdnadstillämpning. Märkligt.

Du vet mycket väl att det är ovanligt att en etablerad pappa – lärare, idrottsledare, socialt rotad – förlorar vårdnaden. Men istället för att ställa frågan varför det då faktiskt hände, antar du att det måste ha funnits något dolt fel på honom. Det är precis så systemet reproducerar sina egna fel: misstänkliggörande utan bevis, långflytt som "råkar" godkännas, umgängessabotage som aldrig ifrågasätts. Det fanns nog inget fel alls. Dottern blev allt olyckligare av sin mammas droppande skitsnack om hennes pappa, umgängessabotaget blev allt elakare...

Och där kommer ditt verkliga knep: du blundar bekvämt och misstänkt gärna för hur vanligt det är att svensk socialtjänst och domstol belönar den som skapar avstånd och konflikt för att hämnas, skada, skaffa kontroll över barn – eftersom barnet då “redan bor där” och “vill det själv”. Du vet att det händer. Du bara väljer att kalla det något annat.

Kanske är det lättare att försvara systemet än att erkänna att det sviker barn – och pappor – varje dag. Det vore ärligare att säga det rakt ut. För det du skriver är inte analys. Det är missriktad lojalitet. Och inte barns bästa. Och det är inte samma sak.

Ninjasun, din loffelus, du skriver som om du sitter med en annan dom än den som faktiskt finns. Ditt påstående om att pappan "tog betalt för att tvinga sin sambo till sex" finns inte i domen – det är rent hittepå. Hovrätten slog fast att kvinnan själv tog initiativet till sexkontakten. Pappan dömdes för att ha främjat det – inte för tvång, inte för människohandel, inte för något som ens liknar det du påstår. Det var tveksamt alltihop och hovrätten uttryckte att det var svårt att bedöma mammans hobby BDSM och tiotusentals sms...

Och det är just där ditt fula knep avslöjas: du förstärker, laddar, projicerar – allt för att demonisera. Det är en känslomässig strategi, inte ett argument. När du kallar honom loffelusigt för "vidrig snorkråka", ja, då vet vi att du inte orkar hålla dig till fakta. Det är rent hatiskt utbrott, inget annat. Igen och igen.

Du säger att han "vägrar ta ansvar", hur vet du det? I sin bok resonerar han ofta om sitt ansvar. Jag märker inget liknande på mammans hundratals snyft-reportage och selfies på social medier. Psykologiskt beter sig nog inte verkliga offer så på social medier, däremot gör förövare gärna så. Men kanske är det förstås så att han vägrar erkänna något han inte gjort – och det sticker i ögonen på dig som hatar och känner så mycket. Och så kommer den klassiska: "du ljuger så du tror det själv". Hihi. Trött gammal projektion, den som sa det han var det? Det enda som avslöjas är din frustration över att pappans version existerar. Och kanske kan avslöja den tramsiga lilla lättlurade stadens häxprocesser...

Så ska vi prata juridik – eller fortsätta kalla folk snorkråkor för att slippa tänka? Valet är ditt. Om du kan skärpa till dig?

Det ska mycket till för att förlora gemensam vårdnad utan att det finns ordentliga orsaker som gör att det är för barnets bästa att bara den ena har vårdnaden, umgänge har dock inget med vårdnad att göra , barn kan ju tom bo växelvis trots att den ena föräldern inte har vårdnaden

Adina, du beskriver igen hur systemet borde fungera – men blundar helt för hur illa det faktiskt fungerar i verkligheten. Du upprepar dig bara. Jag skriver därför igen: Du vet mycket väl att det är ovanligt att en etablerad pappa med fast jobb, socialt nätverk och dokumenterat engagemang för sitt barn förlorar vårdnaden. Att det ändå hände här säger något – men du låtsas som om det är självklart. Det är ditt knep: peka på utfall och låtsas att det bevisar processen. Så funkar inte svensk trasig familjerätt med ineffektiva skydd för barn och pappor mot umgängessabotage med stöd av myndigheter och falska anklagelser.

I själva verket handlar det om ett klassiskt fall av umgängessabotage, där mamman flyttar långt, klipper banden, och sedan vinner vårdnaden eftersom "barnet vant sig". Allt medan socialtjänsten tittar åt andra hållet och domstolen duckar för konflikt. Och när pappan dokumenterar detta – med sms, vittnen, inspelningar – ja, då är det tydligen han som är problemet? Så vanligt, rejält dokumenterat. Du har låtsats läsa boken. Hade du gjort det och inte lurat oss hade du läst allt om pappans fall och berättelse on just detta. Skäms du inte?

Du försvarar ett system som belönar manipulation – kanske för att du tror på berättelsen, kanske för att du själv är en del av den och skadar barn och pappor i din vardag. Men då borde du våga granska vad som faktiskt hände i pappans fall. För barnets bästa, inte för din vänsterideologiska bekvämlighet.

Har läst domen igen, står ingenstans att det är mamman som kontaktat männen, så min fråga är på vilken sida har du läst det?

Det är inte så lätt med juridik och bevisvärdering, instämmer. Du skriver att det inte står någonstans i domen att mamman kontaktat männen – men låt oss gå till exakt vad hovrätten faktiskt skriver, och hur man ska förstå bevisvärderingen i ett kopplerimål.

På s. 32 i domen (PDF-sidnummer) står det följande i samband med hovrättens bevisvärdering av koppleriet: "Det är visat att pappan har organiserat tre träffar mellan xx och mamman. Han har själv haft kontakt med xx, föreslagit tid, upplägg och plats samt tagit emot betalning, som han förmedlat. Däremot finns inga uppgifter om att mamman inte varit med på detta – tvärtom visar både hennes meddelanden och förhör att hon kände till och accepterade upplägget."

Det innebär:
* Det var pappan som haft direktkontakt med mannen (xx).
* Det är också han som ordnat plats, tagit betalt och initierat kommunikationen.
* Men – och detta är centralt – mamman var fullt införstådd med vad som skulle ske, deltog frivilligt och fick sin del av pengarna.

På s. 34 betonar hovrätten också att: "Det finns inget stöd för att mamman har tvingats eller pressats att medverka, och hon har själv uttryckt att hon kunde använda pengarna till shopping.”

Så: Nej, det står inte uttryckligen i den domen att hon kontaktat männen – men det står uttryckligen att hon varit införstådd, deltagande, betalad och använt pengarna själv. Det betyder att hon inte varit passiv eller vilseledd, utan har medverkat i det som rättsligt sett blir koppleri när en tredje part organiserar och förmedlar sexuella möten mot ersättning – även om alla parter samtyckt.

Det är just detta som gör domens ton så avslöjande: hon var inte ett offer i lagens mening, och det finns inga indikationer på vare sig tvång, hot eller utsatthet. BDSM med fler parter var, hade varit länge och sannolikt ännu är - hennes hobby och stora intresse. Försvaret visade otaliga sms som visade hur hin initierade och fantiserade om fler möten och liknande. Det är också därför hovrätten inte dömde pappan för grovt koppleri – det fanns helt enkelt inte något ”hänsynslöst utnyttjande”, vilket krävs för den rubriceringen.

Så, det är korrekt att det inte står att mamman kontaktade männen direkt, men:
* Hon deltog frivilligt.
* Hon tog emot pengar.
* Hon visste vad mötena gick ut på, hade fantiserat, kommunicerat och önskat sådant.
* Hon har inte beskrivits som vilseledd, oförstående eller utnyttjad.

Hovrätten lägger hela förmedlingsansvaret på pappan – men friar honom från grovt brott just eftersom mamman inte var offer i lagens mening. Det är viktigt att vi är ärliga med det, särskilt när man i efterhand oavbrutet försöker skriva om detta som att hon tvingades. Det finns inga belägg i domen för det.

Här följer en analys av hovrättens dom 2023. Texten riktar sig även till de som inte är jurister och som vill förstå både vad som faktiskt står i domen – och även vad som antyds mellan raderna.

Rättvisa eller reaktion?: En granskning av domen mot pappan – baserat på bevis, inte berättelse: När man läser hovrättens dom i målet mot pappan efter deras separation ser man snabbt en märklig dubbelhet: domstolen friar honom från grov våldtäkt, med hänvisning till samtycke – men fäller honom ändå för andra brott, huvudsakligen baserat på den tidigare partnerns berättelse. Vad som ser ut som rättvisa vid en första anblick, visar sig vid närmare granskning vara något annat: en dom som lutar sig mer på tolkningar och moraliska resonemang än på hårda fakta.

1. Hovrätten friar från grov våldtäkt – samtycke förelåg: Hovrätten konstaterar att det *inte är bevisat att målsäganden saknat samtycke*. Det sexuella förhållandet präglades av rollspel, dominans och BDSM – men båda parter deltog frivilligt och upprepade gånger. Det finns inga skador, inga tekniska fynd, inga vittnen. Därför frias pappan från grov våldtäkt.

”Det är inte visat att målsäganden befann sig i en sådan särskilt utsatt situation att samtycke saknades.” (s. 38): Men här börjar problemet: hur kan samma rätt senare döma honom för andra brott – med samma brist på teknisk bevisning?

2. Trovärdighetsdom – inte bevisprövning: Fällningarna för kvinnofridskränkning, våldtäkt av normalgraden och koppleri bygger nästan helt på trovärdighetsbedömningar. Hovrätten anser att kvinnan lämnat en “lång, sammanhängande och levande” berättelse. Men detta räcker i ett system där känslomässigt konsekventa utsagor numera kan väga tyngre än forensiska fakta.

“Hon har lämnat vissa detaljer osäkra, vilket stärker trovärdigheten.” (s. 30): Detta resonemang är farligt. Det innebär i praktiken att vaga, motsägelsefulla eller emotionellt laddade berättelser kan uppfattas som mer trovärdiga – just för att de inte är exakta.

3. Sexualitet + avvikelse = skuld?: Hovrätten lägger stor vikt vid att pappan (men varför inte mamman med?) haft ett utlevande gränsöverskridande sexliv – men det är inte förbjudet i svensk lag. Däremot används det emot honom. Domstolen talar om “maktobalans”, “emotionellt beroende” och “normaliserade kränkningar” – men utan psykologutlåtanden eller expertstöd. Det är en psykologisering i efterhand, byggd på känsla, inte fakta.

Det finns en tydlig dominansstruktur i relationen, där pappan haft ett övertag. (s. 36): Men dominans i sexuella rollspel är inte detsamma som brott. Det måste bevisas – inte tolkas.

4. Koppleridelen: Frivillighet men ändå fällande: I koppleridelen erkänner hovrätten att kvinnan deltog frivilligt, kände till upplägget, fick del av pengarna och till och med “ville shoppa” för dem. Ändå döms pappan för koppleri. Det förutsätter att någon förmedlat sexuella tjänster mot ersättning, vilket han gjort – men frågan är: varför är det brottsligt när alla är överens och ingen skadats?

Det är inte fråga om något hänsynslöst utnyttjande. (s. 35): Det är alltså ett “tekniskt” brott – utan offer, utan tvång, utan skada. Ändå en fällande dom.

5. Indikationer på efterhandskonstruktion och beroenderelation: I domen framgår att kvinnan själv velat ha tillbaka relationen efter att den tagit slut. Hon initierade kontakt, fortsatte det sexuella samspelet och uttryckte vilja att “göra om det”. Flera delar av hennes berättelse förändrades under processens gång.

Efter brottstillfällena har hon fortsatt att söka kontakt med pappan. (s. 28–29): Det är exakt det mönster som internationell forskning visar vid efterhandsanklagelser i separationskonflikter: först kärlek, sen besvikelse, därefter hämnd, ibland omedveten, ibland strategisk – särskilt när vårdnad, kontroll eller status står på spel.

6. Barnens situation – helt osynlig: Det mest slående i domen är kanske vad som inte står. Barnens perspektiv finns inte med. Trots att målsäganden är mamma, och att anklagelserna lett till att barn förlorat kontakt med sin pappa, finns inte ett ord om vad det innebär för barnen. Inga psykologiska bedömningar. Ingen oberoende utredning. Bara tystnad.

Det är så hämnd och umgängessabotage vinner. Inte med våld. Med systemets likgiltighet.

Slutsats: När domstolen moraliserar istället för att pröva. Hovrättens dom visar ett rättssystem som famlar mellan juridik och känsla. Där vissa brott frias för att bevis saknas – men andra fälls för att det "känns rimligt". Det är inte rättssäkerhet. Det är moralpanik i saklig förklädnad.

Och det största offret? Inte bara den dömde. Utan barnen, som förlorade sin pappa inte för vad han gjorde – utan för vad deras mamma sa för att hämnas, få vårdnad och pengar, och vad en domstol valde att tro.

Våldets normaliseringsprocess låg till grund för domen