Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Adina, tack för att du är så smart och kan berätta för mig att jag inte fattar så mycket. Det känns tryggt. Det måste vara så eftersom du känner så och gärna vill att jag ska vara korkad. Det känns bäst för dig.

Ditt inlägg är en lärobok i hur man flyttar fokus från sakfrågan när argumenten tagit slut. Igen. Du vill att vi ska ”glömma” – inte för att något är utrett, utan för att det känns obekvämt att fortsätta prata om rättsövergrepp, ensidiga medier och rättsosäkra domar. Det är ett klassiskt försvarsknep: tysta debatten i stället för att ta i innehållet. Och inte avslöja den lilla stadens farliga rättsröta och moralpanik.

Du försöker vända berättelsen: att den som kritiserar systemet är problemet. Det är bekvämt, men avslöjande. För vad du egentligen säger är: Det spelar ingen roll om domar byggde på tolkningar och om bevis saknades – det viktiga är att vi inte pratar om det längre. Och det är precis så rättsstatlig röta tillåts fortsätta.

Du nämner att han avbröt ett behandlingsprogram som om det vore bevis på skuld. Du nämner inte att många av dessa program kräver att man erkänner brott man inte begått – och att det inte handlar om vård utan om bekännelse. Du duckar hela frågan om domarnas innehåll, om att han friades från grov våldtäkt, om att samtycke fanns dokumenterat i tusentals sms. Allt det låtsas du som att det inte finns – för att din berättelse inte håller ihop om man granskar den. För du vill för allt i världen att barnen aldrig mer ska träffa sin pappa och att falska anklagelser ska fortsätta fungera fint i Sverige? Aldrig granskas?

Så vad är det du skyddar? Din investerade känslobild? En vänsterideologisk övertygelse? Eller bara motstånd mot tanken att kvinnor ibland ljuger, system i små korrupta städer ibland fallerar och att pappor ibland oskyldigt förlorar sina barn?

Du behöver inte hålla med – men sluta låtsas att själva debatten är skadlig. Det enda den skadar är din illusion av att allt redan är avgjort. Och det är inte rättvisa. Det är din bekvämlighet och kanske har du blivit lurad eller lurar andra?

Du hakar upp dig på att han inte blev dömd för grov våldtäkt men struntar i att han fick drygt 3 år och har avtjänat straffet och dessutom inte anses vara lämplig som förälder vilket är en helt separat utredning och faktiskt inte har med brottet att göra utan om barns bästa

Ninjasun – du försöker snäppa till med ett “Aha! Han dömdes för dopingbrott!” som om det vore en gamechanger i sakfrågan, det är lite komiskt? Men det är ett klassiskt fult avledningsförsök. Ja, pappan dömdes för ett eget bruksrelaterat dopingbrott – helt och hållet frikopplat från familjemålet. Det fanns inga kopplingar till hot, tvång eller barn. Det är irrelevant i frågan om rättssäkerhet i sexualmål. Du vet det mycket väl. Men du vill smeta. Och har bara svaga argument i en falsk historia och sannolikt rättsröta som du medverkat till.

När det gäller koppleriet så missar du – eller undviker medvetet – att hovrätten själv slog fast att kvinnan tog initiativet till sexkontakten. Det pappan fälldes för var att han “inte avstyrde”. Alltså: inget tvång, inget säljande, ingen planering. Det är juridisk passivitetstolkning, inte handling. Att du väljer att kalla det “teknisk bevisning” avslöjar att du hellre spinner skvaller än läser vad som faktiskt står.
I hovrättens dom fastslås att pappan fälldes för koppleri enligt 6 kap. 12 § brottsbalken. Det handlar inte om att han aktivt sålt någon annans kropp, utan om att han ansågs ha "främjat och otillbörligt utnyttjat att målsäganden haft tillfälliga sexuella förbindelser med andra män"

Det är en väsentlig juridisk skillnad: Hovrätten tonade ner grovheten i åklagarens initiala koppleripåstående, och det som fanns kvar var en bedömning om passivt främjande – inte tvång, inte kommersiell exploatering, inte trafficking. Även åklagaren medgav i processen att målsäganden själv initierat vissa kontakter, vilket belyser att det rättsliga ansvaret mer handlade om underlåtenhet än aktiv handling. Poliserna och åklagaren var enligt uppgift skärrade och oroliga att hovrätten skulle fria helt...

Alltså: ja, han dömdes för ett koppleribrott, men inte på det sätt som ofta antyds i mobbens och slasktidningens debatter – där det felaktigt framställs som om han agerat hallick i vanlig mening. Kontexten är komplex, och just därför är det avgörande att hålla sig till faktiska formuleringar i domstolens beslut – inte till dramatiserade föreställningar.

Och varför denna iver att misstänkliggöra boken? För att den rubbar en berättelse du behöver, vill eller låtsas tro på? För att du ogillar att någon berättar om hur samtycke plötsligt simsalabim blev skuld – trots tusentals sms som sade något annat? I den lilla stadens moralpanik över hennes hobby BDSM som förstås skulle vara hans mångåriga ansvar...

Ditt retoriska knep är tydligt: byta ämne, dra in sidoärenden, ignorera frianden och kalla selektiv citering “lögn”. Det är genomskinligt. Gäsp.

Så här: det är okej att du har så mycket härliga känslor. Men blanda inte ihop det med juridik. Och kalla det inte fakta när det du gör är att skydda en berättelse från granskning. För då är det inte rättssäkerhet du försvarar – det är bekvämlighet. Och inte så intressant i debatten. Mest tröttsamt.

Adina, du säger att det inte spelar någon roll att han friades från grov våldtäkt – men det är ett avgörande juridiskt faktum. Det mest allvarliga påståendet höll inte i hovrätten. Att då påstå att detta är oviktigt eller "patetiskt" att lyfta fram, tyder på att du hellre vill att känslor ska väga tyngre än bevis. Och du hittar så lustigt på att jag struntar i fängelsedomen, när det tvärtom är ett av de stora fula märkena i den här lilla stadens rättsröta, häxprocess och moralpanik? Hur menar du? Det blir ju naivt.. vad ska du hitta på härnäst?

Du menar så självsäkert och belåtet också att han är olämplig som förälder och att detta minsann är ett helt separat spår. Men i verkligheten hänger dessa beslut ofta ihop, som du nog innerst inne förstår. Det vet alla som läst vårdnadsutredningar. Påståenden som inte lett till fällande dom används ofta som grund för att neka umgänge – utan att faktiska risker bevisas. Det är inte ovanligt, det är dokumenterat. Falska anklagelser, hämnd, umgängessabotage är vanliga i vårdnadstvister och socialtjänster är ökända i Sverige för att elda på och stötta, tvärtemot barnens bästa. Däremot hycklar socialtjänster ofta och låtsas att de bryr sig om barnens bästa.. ibland lurar socialtjänsten effektivt andra myndigheter med sådant.. det är en sorts ful korruption.

Och om vi nu talar om barnets bästa, enligt numera svensk lag barnkonventionen, så måste vi komma ihåg:
– Barnet har rätt till båda sina föräldrar (artikel 9). Alltså även pappa, även i Sverige
– Barnets vilja ska höras (artikel 12). Och man måste kolla noga att de inte manipulerats och lurats.
– Barnets bästa ska styra varje beslut (artikel 3). Sker i praktiken nästan aldrig...

När en förälder stängs ute utan bevisad fara för barnet, och socialtjänst eller domstol inte utreder barnets verkliga upplevelse utan bara antar att ena parten är farlig – då sviker systemet barnet. Det är inte rättssäkert. Det är inte barnets bästa. Det är ett fult vuxendrama där barnet får betala priset.

Det handlar inte om att försvara någon till varje pris. Det handlar om att rättsstaten måste gälla även när det är svårt, även när det finns känslor. Annars är vi bara ett könsideologiskt opinionsstyrt känslosamhälle – inte en rättsstat. Och det borde oroa alla, oavsett vem man tror på i det här fallet. Även dig.

Vill fortfarande veta hur extremamitten tycker att bevisen kring våldtäkt i nära relation ska se ut?

Du byter fokus och svarar inte på frågor.
Det du kallar alla andra inlägg är endast en spegelbild av dina egna inlägg.

Återigen det du skriver om kring koppleriet stämmer INTE.

Intresant också att alla i tråden utom du är i ett känslotillstånd när dom skriver här.

Du kanske borde skaffa ett jobb ?

Han anses uppenbarligen inte särskilt lämplig för äldsta barnet den vårdnadstvisten skedde innan dom och fängelse då när han ansågs vara en bra social person och känd som idrottsprofil och ingen visste om hur han behandlade partners

Tack för ditt fjärde inlägg här på FB, nystartad och allt. Ninjasun, du frågar hur man ska bevisa våldtäkt i en nära relation – en relevant fråga. Men då behöver vi också prata om just bevisvärdering, inte bara känslor eller att någon blivit dömd. Hovrätten i det här fallet friade från grov våldtäkt just därför att bevisningen inte höll, trots omfattande utredning. Det luktar rättsröta i tingsrätten, och moralpanik hos viktiga aktörer och mobben i den lilla staden.

Att du kallar det “att byta fokus” att nämna det mest centrala rättsfaktumet – ett frikännande i hovrätten – är antingen okunnigt eller fult medvetet förskjutande. Det är inte jag som byter fokus. Det är domstolen som gjort en nyanserad bevisvärdering, där vissa åtalspunkter föll bort.

Vad gäller koppleriet, igen: det framgår i hovrättens dom att målsäganden själv tog kontakt med den andre mannen. Pappan dömdes för att inte ha hindrat det. Det är alltså en juridisk tolkning av passivitet – inte hallickverksamhet. Du kan kalla det vad du vill, men det står svart på vitt. Läs gärna beslutet innan du påstår att det är fel.

Att fråga om jag “har ett jobb” är förstås inte ett argument i den sakliga debatten. Det är ditt sätt, igen och igen, att försöka sänka nivån när du inte vill diskutera sak. Och du får gärna göra det, men kalla det inte juridik – för där gäller fortfarande bevis, inte ditt förakt när du saknar argument. Ditt förakt kan du säga i din spegel, det passar bättre där. Och jag kanske inte behöver jobba längre, efter ett intressant lönsamt arbetsliv? Eller är jag en dator? Och kanske det är du som borde jobba med något annat och mer nyttigt, utifrån din förmåga och kompetens?

Adina, du upprepar det vanliga: “han var olämplig redan innan domen”, det vet du utifrån dina känslor. Men du nämner inte att vårdnadsförlusten skedde under pågående konflikt, utan bevis för skadlighet – och utan att barnens relation till pappan utreddes neutralt. Det är exakt så umgängessabotage med falska anklagelser och manipulation av barn fungerar: smygande misstänkliggörande, där antydningar blir “sanningar” och pappan långsamt suddas ut, särskilt om han vägrar spela med. Det är mycket vanligt i Sverige och ofta uppmuntrat av myndigheter.

Du använder ett retoriskt knep som kallas förstärkning av berättelsen: bygg bilden av honom som farlig, sen krävs nog inget mer. Men du nämner inte att boken Rättvisan blev en fars innehåller utdrag från domar, åratal av sms, och detaljer som faktiskt visar hans närvaro i barnens liv – innan det systematiskt revs bort av först den ena mamman och sedan i stor stil av den andra mamman när han valde att lämna henne pga alla hennes turer runt sin BDSM och otrohet. Hur behandlade hon sina partners?

Du försöker framstå som neutral, men ditt budskap är glasklart: pappan ska hållas borta, oavsett fakta. Och det är just det som är problemet. När könsideologi, inte bevis, styr myndigheter – då är det inte barnets bästa vi skyddar, utan vuxnas lojaliteter och inkörda enkla stereotypa verklighetsuppfattningar.

Det här är inte ett argument – det är ett rättssäkerhetsproblem. Och barnen och pappan betalar priset.

Har du läst vårdnadsutredningen och kan dra slutsatsen att utredningen inte var neutral , då fanns det väl knappast något som gick att klandra kring en lärare med stor social krets i samhället dessutom fick mamman rätt att flytta mycket långt med barnet något som brukar ses som olämpligt eftersom det då blir ett stort hinder för regelbundet och tätt umgänge , särskilt när barn nått skolpliktig ålder gör stora avstånd det näst intill omöjligt att få till umgänge förutom kring lov och stor helger

Adina, du ställer en fråga om vårdnadsutredningen men avslöjar samtidigt exakt det som brukar hända i just de här fallen: du tar utredningens legitimitet för given – utan att ha läst den själv. Det är ett klassiskt retoriskt grepp: anta att myndigheten gjort rätt, att mamman är trovärdig, att pappan är problemet. Och därmed slippa granska något. Jag läser gärna den om du har den, men anar hur illa den lilla stadens socialtjänst brys sig om barnens bästa och rätt till båda sina föräldrar efter separation. Vad jag förstått misshandlade den första mamman sin familj först fysiskt, vilket nog var orsaken till att han lämnade henne.

Men vi som faktiskt har läst både domar och liknande fall vet att socialtjänsten i Sverige gång på gång just får kritik för bristande objektivitet, selektiv källhantering och systematiskt stöd till den boende föräldern om hon är mamman. Det är så umgängessabotage med hjälp av myndigheter fungerar – subtilt, strukturellt och ofta helt utan bevis.

Att mamman i det här fallet dessutom fick flytta långt med barnet trots att det skadar umgänget, säger mer om socialtjänstens intresse och lojaliteter än om pappans farlighet. Det är exakt den strategi som används när målet är att kapa bandet utan att säga det rakt ut: lång flytt, svagt stöd till återkontakt, ingen sanktion mot umgängessabotage – bara "oro" och "barnets vilja". Jättevanligt. Och nog helt irrelevant till nästa mammas framgångsrika hämndkampanj med falska anklagelser när han lämnade henne. Separationer är vanliga, båda har rätt att lämna, efteråt ska man som vuxen gå vidare i livet, noga sköta umgängesschemat och framför allt inte prata skit om den andre föräldern. Det gäller alla.

Ditt försvar är alltså ett perfekt exempel på hur det går till när rättssystemet viker ner sig: man antar att det är bäst att låta bli att kämpa för kontakt, för att undvika konflikt – oavsett barnets rätt enligt lag. Men du tycker bara att vissa föräldrar ska göra så, eller hur?

Och det är inte en slump. Det är ett mönster. Och det borde du veta vid det här laget.

Tack för den upplysningen adina.
Olyckan Håkan är ännu ett snäpp värre än jag trodde (om det nu kan bli värre). Skönt att barnen blivit lyssnade på och att dom slipper tvingas till umgänge med deras "far". 🤮

Domstol brukar låta den som bäst främjar umgänge få vårdnaden i de fall det är omöjligt med gemensam vårdnad, att flytta mycket långt från den andre föräldern främjar inte umgänge och brukar tvärtom leda till att den andra föräldern som bor kvar där barnet växt upp får vårdnaden