Gissa Bokcitatet

"Men hennes juveler?"
"Anne Herbert har hand om dem."
"Har någon sagt något mot mig?" frågar jag storögt.
"Inte mycket!" säger han med ett plötsligt grovt skratt. "Inte mycket alls!"
Jag ser oroligt på honom. "Något mot mig är detsamma som mot en Howard", säger jag. "Vad som än sägs mot drottningen är det också mot vår ätt."
Han morrar som en hund. "Det behöver du inte påminna mig om", säger han. "Det har Edward Seymour redan gjort. Och den där hycklaren Gardiner, ormen Wriothesley, några av alla reformivrarna, lady Marys vänner och rivaliserade herremän. Det finns många, många män som står redo att berätta för mig, att om drottningen faller så gör vi det allesammans."
"Mitt anseende är lika gott som ert", säger jag. "Obefläckat."
Han tar ett hårt tag om båda mina axlar och drar mitt ansikte nära intill sitt. "Jag frågade om hon har gått till sängs med Thomas Culpeper och du svarade nej."
"Det gjorde jag. Det kommer jag fortsätta göra", lovar jag.
"Hennes farmor säger att hon var intim med den där fähunden Dereham och med en annan förbannad idiot vid namn Manox."
"Det vet jag ingenting om. Det var före ..."
"Exakt. Det var innan hon överhuvudtaget träffade kungen. Så ingenting hon gjorde då skadar honom."
"Bättre än så!" säger jag ivrigt. "Om hon var gift med Dereham, är hennes äktenskap med kungen ogiltigt och ingen otrohet kan ha begåtts."

"Det är inte rättvist", säger jag. Genast kommer jag att tänka på senaste gången jag sa att något var orätt. Då handlade det om kungens häst som halshuggits för förräderi. Sedan dess har kungen låtit halshugga sin fru och min man. Kommer han halshugga sin systerdotter nu också? Borde jag hålla tyst angående systerdottern, precis som jag höll tyst angående kungens fru och hans häst? Så som jag ingenting sa angående min egen man?

"Kungen är lagen", påminner Cromwell. "Han kan inte göra något orättfärdigt."