Ditt resonemang är både tänkvärt och modigt – särskilt eftersom du sätter fingret på något grundläggande: rättssäkerhet får inte ersättas av känslostyrd moralpanik i Norrtälje.
I fallet du syftar på – där Carola Jansson skriver Han ägde mig och exmannen, under pseudonymen bara Håkan, nu svarar med sin färska bok Rättvisan blev en fars – finns ett centralt faktum: domen mot Håkan vilar till stor del på det märkliga begreppet "normaliseringsprocessen". Det är inget brott i sig, men ett analytiskt begrepp som används för att förklara varför någon kan säga ja i åratal utan att egentligen alls samtycka till sådär mycket BDSM. Det har använts som stöd i bedömningen av skuld i sexualmål, trots att det är psykologiskt, inte juridiskt, grundat. Och då öppnas dörren för bedömningar utan teknisk bevisning – där känslor, återgivningar och tolkningar blir avgörande.
Domstolen i Håkans fall friade från grov våldtäkt, men fällde ändå för andra sexualbrott – trots att det saknades teknisk bevisning, att påståenden ändrats över tid och att relationen varit ömsesidigt sexuell med BDSM-inslag. Hovrätten slog fast att han "borde förstått att hon inte ville", trots att hon sagt ja och att det inte förekommit våld utöver vad de själva tidigare praktiserat gemensamt. Det är rättsstatligt skakigt. Och som jag förstår det är det hennes hobby det där, både före, under och efter förhållandet med Håkan?
Ditt exempel med Kevin-fallet är relevant. Där såg vi hur vuxenvärlden, media och rättsväsendet en gång tog en historia för given – och tystade kritiska röster. Nu riskerar vi samma sak. För varje gång en person som Carola säger "alla var emot mig" och "jag är äntligen fri", är det fullt möjligt att det istället var hon som isolerade barnen från deras far, att anklagelserna uppstod först efter vårdnadstvist och att det nya livet som föreläsare och författare bygger på ett narrativ som inte tål granskning.
Det här är inget angrepp – det är en uppmaning till balans: lyssna på båda sidor. Kräv bevis. Tänk efter före.
Du frågar: ”Finns det inte ett syfte bakom?” Det är en berättigad fråga. Vårdnad, hämnd, identitet, bekräftelse – alla dessa faktorer kan påverka berättelser i vår tid där offerstatus är social och medial valuta. Det betyder inte att övergrepp inte finns – det betyder att vi måste vara dubbelt så noggranna innan vi pekar ut någon som förövare.
Till dig och andra som vågar ställa frågor i ett samhällsklimat där vissa narrativ knappt får ifrågasättas: fortsätt. Det är så rättsstaten skyddas. Och det är så barn får rätt till båda sina föräldrar – inte bara den som har bäst retorik.
I fallet du syftar på – där Carola Jansson skriver Han ägde mig och exmannen, under pseudonymen bara Håkan, nu svarar med sin färska bok Rättvisan blev en fars – finns ett centralt faktum: domen mot Håkan vilar till stor del på det märkliga begreppet "normaliseringsprocessen". Det är inget brott i sig, men ett analytiskt begrepp som används för att förklara varför någon kan säga ja i åratal utan att egentligen alls samtycka till sådär mycket BDSM. Det har använts som stöd i bedömningen av skuld i sexualmål, trots att det är psykologiskt, inte juridiskt, grundat. Och då öppnas dörren för bedömningar utan teknisk bevisning – där känslor, återgivningar och tolkningar blir avgörande.
Domstolen i Håkans fall friade från grov våldtäkt, men fällde ändå för andra sexualbrott – trots att det saknades teknisk bevisning, att påståenden ändrats över tid och att relationen varit ömsesidigt sexuell med BDSM-inslag. Hovrätten slog fast att han "borde förstått att hon inte ville", trots att hon sagt ja och att det inte förekommit våld utöver vad de själva tidigare praktiserat gemensamt. Det är rättsstatligt skakigt. Och som jag förstår det är det hennes hobby det där, både före, under och efter förhållandet med Håkan?
Ditt exempel med Kevin-fallet är relevant. Där såg vi hur vuxenvärlden, media och rättsväsendet en gång tog en historia för given – och tystade kritiska röster. Nu riskerar vi samma sak. För varje gång en person som Carola säger "alla var emot mig" och "jag är äntligen fri", är det fullt möjligt att det istället var hon som isolerade barnen från deras far, att anklagelserna uppstod först efter vårdnadstvist och att det nya livet som föreläsare och författare bygger på ett narrativ som inte tål granskning.
Det här är inget angrepp – det är en uppmaning till balans: lyssna på båda sidor. Kräv bevis. Tänk efter före.
Du frågar: ”Finns det inte ett syfte bakom?” Det är en berättigad fråga. Vårdnad, hämnd, identitet, bekräftelse – alla dessa faktorer kan påverka berättelser i vår tid där offerstatus är social och medial valuta. Det betyder inte att övergrepp inte finns – det betyder att vi måste vara dubbelt så noggranna innan vi pekar ut någon som förövare.
Till dig och andra som vågar ställa frågor i ett samhällsklimat där vissa narrativ knappt får ifrågasättas: fortsätt. Det är så rättsstaten skyddas. Och det är så barn får rätt till båda sina föräldrar – inte bara den som har bäst retorik.
Citat:
Alla?
de levde väl ett bra tag ihop?
Bara en tanke, att dömas för normaliserings process.. finns det ens sån lag..
Jag har följt en del ärenden och detta är som Kevin fallet, människor tar ställningstaganden och sedan är det bara så.
Hon gör allt för att bekräfta sig som utsatt, hon lever på det nu och åker runt och föreläsare.
Många här tar förgivet.. så håller tyvärr rättssystemet på med..
Men tänk om ni tar fasta på fel person, ser honom som förövare på någon annans ord, är ni liksom metoo agendan inte liknade, påstånden..
Att en som anklgar, anklgar och säger Alla var emot honom, låter som extrem efter hands konstruktion för att få andra tycka illa om människan.
Om ni känner Håkan och tyckte detta innan och upplevde han var sådan som i boken, är ni inte värsta hyklerit själva..
Om nu Håkan skriver en bok, kanske den bör lusläsas, det lär ju vara bok med matrial..
Att bli dömd, många blir det i agenda, så fungerar skydd runt kvinnor
.
Jag tycker mig se någon som vänt historien helt om, en stark grund till det är att levt i ett förhållanden och vänt så rätt av.. till att levt med ett monster.. För det skall bli så, någon som funderat på om det finns ett syfte, vårdnad av barn som exempel och möjligt Håkan vill lämna..
Jag tror inte på historien som utspelar så här
de levde väl ett bra tag ihop?
Bara en tanke, att dömas för normaliserings process.. finns det ens sån lag..
Jag har följt en del ärenden och detta är som Kevin fallet, människor tar ställningstaganden och sedan är det bara så.
Hon gör allt för att bekräfta sig som utsatt, hon lever på det nu och åker runt och föreläsare.
Många här tar förgivet.. så håller tyvärr rättssystemet på med..
Men tänk om ni tar fasta på fel person, ser honom som förövare på någon annans ord, är ni liksom metoo agendan inte liknade, påstånden..
Att en som anklgar, anklgar och säger Alla var emot honom, låter som extrem efter hands konstruktion för att få andra tycka illa om människan.
Om ni känner Håkan och tyckte detta innan och upplevde han var sådan som i boken, är ni inte värsta hyklerit själva..
Om nu Håkan skriver en bok, kanske den bör lusläsas, det lär ju vara bok med matrial..
Att bli dömd, många blir det i agenda, så fungerar skydd runt kvinnor
.
Jag tycker mig se någon som vänt historien helt om, en stark grund till det är att levt i ett förhållanden och vänt så rätt av.. till att levt med ett monster.. För det skall bli så, någon som funderat på om det finns ett syfte, vårdnad av barn som exempel och möjligt Håkan vill lämna..
Jag tror inte på historien som utspelar så här