Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

TÅ uppgav väl att C och han träffade en säljare på centralstationen?

C hade tydligen snackat om en kattanonns med TÅ och även Korsvall.

Och bland hennes tillhörigheter hittades två ex av Aftonbladet......

Någon som lika obsessed som jag, kan hitta datum för de två tidningarna i dropboxen och sedan kolla i KB:s arkiv vilka personer som sålde katter i de två tidningarna.....

Det är bara att kontakta KB:s arkiv och beställa kopior på annonsdelarna.

Eller var bilderna från ett sågverk där de hade glass i runda skålar.

Är inte allt bara fantasier låter det mer som ett prank som någon utsatt fotohandlaren för. Skräckbilder och sedan så mycket uppmärksamhet som möjligt i butiken. Som om inte bilderna vore nog skulle det härjas runt i butiken på ett extremt sätt.

Det där med en stor takmonterad sågklinga som styckar kroppar låter onekligen som taget från en filminspelning och ej verklighet ...

Enligt fotohandlarnas utsago så framkallade de "skrämmande" bilder emellanåt. Och säkert har affären haft sin del av knepiga eller otrevliga kunder under årens lopp. Så man undrar om de blandat ihop dessa tidigare "skrämmande" bilder och märkliga kunder och skapat en falsk minnesbild. Av en "homosexuell" man som presenterat sig som "obducent" och på ett provocerande sätt begärt framkallning av "otäcka" bilder.

Låter det troligt? Kanske, men jag tror själv att makarna Schröder var två assholes som såg det som sitt kall att hjälpa till att sätta fast två misstänkta personer som de trodde var på väg att klara sig från straff för monstruösa brott.

Och när det gäller dessa, för vissa personer så intressanta, runda glasskålar kan jag meddela att detta med stor säkerhet är ren goja. Glasskålar är ett no no i dessa sammanhang, det är rostfritt som gäller. För att personalen flyttar runt dessa kärl t.ex. när de väger organ som tagits ur kroppen, eller sorterar mänskligt material. Glasskålar går som bekant i tusen bitar vid felaktig hantering och är dessutom onödigt tunga. Vidare skall dessa kärl rengöras i hög temperatur och då är dessa metallkärl bättre. Glasskålarna har de i sjukhusets kök, inte på Patologen.

Det framkommer nedan att det på KS, detta mycket konservativa och gammaldags sjukhus vid tiden för CdC-fallet, tydligen användes glasskålar vid obduktioner på Rättsmedicin. Förvånande och märkligt, för att inte säga rent unikt och naturligtvis väldigt farligt.
Det gjordes sannolikt inte på andra ställen i Sverige - och skulle naturligtvis aldrig ske idag. Arbetsskaderiskerna - smittspridning vid skärskador av glassplitter är överhängande.

Dock fanns det tydligen ingen såg eller några andra instrument som hängde från taket i obduktionssalen.


Förhör den 26 november 1987 genomfört av förhörsledare kriminsp. Per-Åke Larsson F med obduktionsassistenten Åke Fredriksson, 35 år Å

”F. - Hur gör man när man tagit ut det här ur kroppen, hur förvarar man detta sedan.
Å. - Ja om det bara är för kortare tid då, för utskärning, då har vi typ av plastburkar som man lägger det i, vill man förvara det på annat, vi har också glasskålar då, som vad ska ja, jag kanb beskriva dom, dom är lite koniska, uppåt, dom kan ha en diameter på kanske 40 cm eller nåt sånt där, runt det, med lock på, som man lägger saker i och det kan man till exempel då fylla med formalin och lägga i en hjärna för fixering nånting, ja man alltså förvara det också tillfälligt i en sån.
F. - Du visar med dina händer, om jag förstår dig rätt, en halvmåne, en kupad skål.
Å. - Ja.
F. - En halvmåne och diametern däruppe visar du med händerna, 30-40cm
Å. - Ja, nånting sånt
F - Är dom i glas eller i plast?
Å. -Dom är i glas.
/
Å. - Det är glas.
F. - Vanligt klart glas.
Å. - Ja. Ja precis.
/
F. - Dom använde ni 1984.
Å. - Ja såna fanns det ju och finns än idag i salen, i och för sig försöker man väl övergå då mer och mer till plast, därför att det händer lite, … man tappar eller att dom går sönder dom här glas, men vi har dom fortfarande kvar. (1987)
/
F. - Jaha. Sen skulle ja vilja gå vidare i det här och fråga dig, är det vid något av borden eller i något utrymme, om vi tar dom andra obduktionssalarna du har nämnt, där så att säga någon form av maskinell utrustning är ansluten i taket, om man säger direkt hängande ovanför ett obduktionsbord.
Å. - Nej inte som jag kan, inte ens 84 kan jag påminna att vi hade nåt hängande från taket faktiskt”.

https://www.dropbox.com/scl/fi/cguntv8bngo5iqqjvgl44/dacosta.zip?dl=0&e=4&file_subpath=%2FBilaga+A-G+(grund)_NY+(1451+sid).pdf&rlkey=u41ganzqvzocqke0 qi7k685ul&st=k2mi9g0i

Du kanske skulle läsa vad du citerar. Mitt inlägg handlade om att jag ansåg att ett resonemang om att glasföremål är opraktiska i sjukhusmiljö lät rimligt. Detta på grund av risken att de exempelvis går sönder.

Obduktionsassistenten Åke instämde för övrigt i förhör att denna problematik förelåg, men att glasskålar ändock användes på rättsläkarstationen.

Vidare skrev jag att det skulle tala emot Helins beskrivning att de hypotetiska bilderna togs på rättsläkarstationen om det inte fanns några runda glasskålar där. Detta skrevs alltså med ett förbehåll.

Hela glasskålediskussionen grundar sig för övrigt i att Lawnmoverman anser att de påstådda glasskålarna på de likaledes påstådda och aldrig bevisat existerande fotografierna är en besvärande omständighet. Hur och för vem dessa eventuella glasskålar skulle vara besvärande får jag dock inget svar på.
Självklart förekommer det att människor idag av mer eller mindre genomtänkta anledningar fotar brott de själva har begått.

I det här sammanhanget är det mer relevant att fråga sig hur pass vanligt det var på 80-talet, då gärningsmän inte hade lättillgängliga kameror i form av en mobil ständigt med sig.

Mest intressant är givetvis hur många som valde att fotografera sina nyss begångna brott och lämna in dessa grafiska bilder för framkallning i en vanlig fotobutik, dit de sedan glada i hågen återvände för att hämta ur sina foton utan att veta om personalen under tiden hade ringt polisen som kunde stå där och vänta. Den sortens dumhet torde ha uppvisats av försvinnande få personer.

Catrines omvittnade kattplaner är en intressant och ofta förbisedd uppgift, som kan indikera att hon ämnade skaffa en mer långvarig bostadslösning.

Jag utgår från att djur inte var tillåtna på de bostadshotell hon frekventerade, och hon bör så klart själv ha insett att hon inte kunde släpa med sig en katt på stan.

Att en stadigvarande bostad kan ha varit aktuell kan sättas i samband med den planerade flytten till Saba och/eller den store blonde mannen. Informationen är också tankeväckande i relation till kattägaren Monika.

Jag har inte sett uppgiften om att C och TÅ faktiskt träffade en säljare. Vet du var den finns eller har du någon närmare kännedom om säljaren?

Ja, det verkar ju inte vara helt ovanligt i nutid i samband med gängkriminella avrättningar att det hela fotograferas eller filmas, men det görs ju förstås med anonyma telefoner och laddas sedan upp på sociala medier. Inte ens den absolut mest dummaste gangster från ett "utsatt område" i dag 2025 skulle gå och lämna in bilder på sitt senaste mord på en helt vanlig fotoaffär och begära att få färgförstoringar utskrivna.

Ändå trodde man på fullt allvar att två högutbildade läkare, och tillika brottsgenier, skulle utföra en sådan fantastiskt riskfylld manöver 1984. Dessutom burdust, klumpigt och uppseendeväckande och med en mördare som bokstavligen aktivt vill visa upp foton på mordoffrets likdelar för kassapersonalen!

Förutom CdC vilka är de två andra styckmördade prostituerade?

Det verkade väl vara en bra ide att kalla sig läkare och obducent som FÖRKLARING till att man har bilder på avskilda kroppsdelar (och som inte var från legitim verksamhet).
Åtminstone i en dåtida fotobutik som hade sjukhus och många läkare som kunder.
Med fräcka och självsäkra GM.
(Det är en av flera hypoteser).

Du citerar alltså "Bigpox" inlägg med tankebrist:
"Fotohandlaren lämnade uppgifter i förhör att flickan som gjorde kopior tog så illa vid sig av bilderna att han fick överta jobbet så helt automatiskt verkar det inte gått till. Osökt kommer man att tänka på låtraden, när storfiskaren talar om…"

Framkallningprocessen var automatisk men ett visst handhavande krävdes naturligtvis, bl.a. kontrollera bilderna så att kvaliten och färgtonen var ok, i annat fall behövde de bilderna göras om. Det hände den dagen enligt S, om jag inte minns fel (bilderna blev för blåa, var det nog).

Angående de eviga skålarna var Arne och Anita inte överens. Arne hade sett två tre njurformade rostfria skålar medan Anita hade sett två ovalformade glasskålar där inälvor flöt omkring. Sidan 795.

https://www.dropbox.com/scl/fi/cguntv8bngo5iqqjvgl44/dacosta.zip?e=16&file_subpath=%2FBilaga+A-G+%28grund%29_NY+%281451+sid%29.pdf&rlkey=u41ganzq vzocqke0qi7k685ul&st=k2mi9g0i&dl=0