Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Ja, CA har idag sekretessmarkerad identitet - trots att det förflutit så många år.

De flesta andra aktörer i CdC haveriet fick aldrig skyddade identiteter.
Fd maken Tomas har det inte. Inte heller Jovan Rajs, inte Frank Lindblad, inte Hanna Olsson. Inte heller polisutredaren ”Pierre”, Spak eller Helin hade det på sin tid.
Inga andra personer som vittnade fick skyddad identitet efteråt. Inte fotohandlarparet, inte Ingeborg med hunden eller jägmästaren. Inte heller Teets partner Margareta har haft det.

Sekretessmarkerad identitet omprövas efter två år - då måste man ansöka hos Skatteverket på nytt och beskriva att man fortfarande är utsatt för hot. Tydligen har CA fortsatt fått det beviljat.

CA fick ensam vårdnad om dottern. Pappa Tomas, har inte haft någon som helst kontakt med dottern Karin sedan innan hon fyllde tre.
En åldrad Tomas uppger att han tänker på sin dotter varje dag. I och med att CA fick skyddad identitet och tog dottern med sig till hemlig adress, hade varken Tomas eller barnets farmor och farfar några möjligheter till fortsatt kontakt med Karin under hennes uppväxt eller idag.

Ja det blev många förlorare i denna rättshaverisoppa. Inte heller fick den verklige mördare/styckaren något straff.

Klåparna under utredningen, de som bland mycket annat gömde undan viktiga vittnesmål i slasken och som helt snöade in på fel gärningsmän, de som skrev icke-korrekta expertintyg som Rajs och Lindblad och de som begick mened i vittnesbåset, som numera avlidna dagboksvittnet och som Christina Allgen - fick inga som helst påföljder.

Det kan vi tyvärr inte korrigera idag, även om det naturligt skulle kännas rimligt om de fick stå till svars.

Men vi kan rätta till rättshaveriet och korrigera justitiemordet genom att ogiltigförklara kammarrättens indragna läkarlegitimationer. Dessutom kan dagens ansvariga be om ursäkt och ge de båda felaktigt utpekade idag äldre männen ett symboliskt skadestånd ex gratia = ”av nåd”.

Passet och telefonboken för onekligen tankarna till fallen då en make eller sambo uppger att den försvunna (ofta senare återfunna och mördade) partnern stack iväg efter ett gräl, men där vare sig skor eller ytterkläder saknas.

Jag instämmer i att TÅ tycks ha haft en mycket obehaglig tendens att "hålla koll" på C. Exempelvis kan man tänka på dygnen ute i Ösmo, där C bör ha varit helt utlämnad till TÅ:s godtycke för att kunna ta sig därifrån.

Men med det sagt skulle närvaron av pass och telefonbok ha varit än mer alarmerande, om C inte hade missbrukat och saknade kontroll över väsentliga delar av sitt liv. Nu skulle hon teoretiskt ha kunnat glömt eller lämnat sakerna av något annat skäl.

Tidigare hade hon ju lämnat ett, förvisso värdelöst, ID-kort som pant till en annan man som hon lånat pengar av. Eftersom TÅ:s och C:s relation kantades av bland annat ekonomiska konflikter skulle möjligen passet ha fungerat som pant om hon lånade en större summa av TÅ. Det kanske han inte ville diskutera med polisen, även om han inte var inblandad i hennes död.

Man har inte glasskålar på obduktioner.

Man har metallskålar och metallfat som tål tre-fas specialdiskmaskiner som går högt upp i gradantal under rengöringsfasen liksom vb autoklavering under rätt lång tid.

Obduktionsbänkarna är av metall och golvet är klinkers, glas kan gå sönder - man vill inte ha glassplitter som någon kan skära sig på.
Jmf med en simbassäng där föremål av glas inte heller är tillåtna.

Det är stor risk för smittspridning vid obduktioner därför måste allt tåla kraftig rengöring.
Glas förekom mig veterligen inte heller i obduktionssalar under 80-talet.

Det du skriver låter helt rimligt, och förekomsten av runda glasskålar på de hypotetiska fotografierna skulle i sådana fall snarast motsäga Helins tes att dessa skulle ha tagits på rättsläkarstationen.

Därför undrar jag vilken relevans Lawnmoverman menar att runda glasskålar skulle ha. Men min fråga kommer inte att besvaras adekvat, vilken visserligen är ett talande svar i sig.

Men varför tror du Christ*na Allg*n har skyddad identitet till skillnad från de andra uppräknade personerna?

Under en lång tid har man kunnat ana en väldigt aggressiv hållning gentemot henne, dvs långt innan den nya dokumentärserien sändes.

Kan inte hennes skyddade personuppgifter bero på detta?

Inte det nä.

Det kanske var så ändå, att det var några bilder därifrån ICA-butiken som de var inne i förhören som var inlämnade för 3 år sedan.
Edit: Vilket i och för sig då skulle vara en en anledning till att Fotohandlarparet inte kom ihåg något huvud.

Hahaha. De här inläggen var bara för roliga.

Visst beror det på att hon upplever att det kan finnas en aggressivitet mot henne - det är väl därför hon begärt sekretessmarkeringen. Rimligt att göra det om man känner så.

Det som möjligen är lite bestickande är att hon redan från början fick skyddad identitet, trots att hon absolut inte var utsatt för negativitet från allmänheten när det begav sig. Hon var omhuldad, behandlades med silkesvantar och fick en särställning med specialbehandling av utredarna. Tidningarna skrev enbart positivt om henne, hon var en hårt prövad ”hjälte”.

Hennes vittnesmål som det beskrevs av en erfaren rättegångsjournalist är dock tänkvärt.
Han beskrev att CA uppträdde triumferande, närmast skadeglad och höll låda i vittnesbåset hur länge som helst. Ostoppbar svada, inte riktigt sund och inte trovärdig var hans beskrivning.

Ibland förvånas man över att det finns folk, inte så sällan kvinnor, som har kunnat dupera till synes vettiga och helt normala personer. Som Kristi brud eller terapeuten Margit Norell som skapade ett hov av tjänstvilliga tjänare runt sig som lät sig styras, ibland lydde minsta vink.

När man läser utredningen framstår ibland Christina Allgen som en till sådan person som lyckades dupera omgivningen och utredarna. Utredningar in absurdum av obefintliga incestpåhitt och helt absurda berättelser från CA - inte från barnet - om mord, styckning, kanibalism och satanistriter.

Hur kunde dessa erfarna polisutredare, åklagare och till slut också nämndemän låta denna kvinna få hålla på som hon gjorde - och låta henne luras så?
Hon var ju en buktalare som låtsades att dockan/barnet sa saker som hon själv, buktalaren, inte hade hittat på eller var ansvarig för.

Att ingen vaknade och sa att kejsaren var naken!

Angående SVTs hyllade dokumentär "Det svenska styckmordet" så har det ju blivit lite liv i media. Många nya artiklar och nytt intresse för da Costa mordet. Men en som inte på något sätt uppskattade serien och debatten var journalisten Lars Borgnäs, som under årens lopp jobbat hårt för att hålla liv i misstankarna mot läkarna. Om det kommer något nytt från Borgnäs i da Costa fallet är tveksamt, så vi kan ju titta lite på vad han säger om Palmemordet i sin senaste bok. Det ger en inblick i hur mannen tänker och resonerar.

Borgnäs avvisar föraktfullt den etablerade synen på hur Palmemordet gick till, för det var nämligen Lisbeth som sköts först! Och dessutom kände mördaren paret Palme.. Var Lisbeth mördarens mål? Ja, kanske, och Lisbeth Palme behandlas vidare inte direkt vänligt av Borgnäs, hon ljuger och hon saboterar utredningen.. Hon döljer sanningen.. Men i slutändan är det SÄPO som håller i trådarna, och de blir i Borgnäs fantasi en slags allsmäktig och konspirerande kabal.

Och här känner vi ju igen en del från Borgnäs da Costa skriverier, föreställningen om mäktiga personer i bakgrunden som vill dölja sanningen ("kampanjen" för läkarna), samt antydningar om ett större skeende (Teet Härm som seriemördare). Även det intensiva detaljstuderandet av olika vittnesmål för att "lägga pussel" och komma fram till sanningen. Som när Borgnäs läste ett beslagsprotokoll beträffande Teet Härms VW Golf, för där låg, förutom saker som brukar ligga i en bil, nämligen ett FOTOGRAFI av en av de skyldiga i det historiska rättsfallet Yngsjömordet. Något som Härm tydligen studerade eller skulle skriva om. Då slog det Borgnäs att Teet Härm måste vara seriemördare!

Det där tar jag funderar på. Gjordes det nånsin försök till jämförelse med deras beskrivning och den utrustning som faktiskt fanns i lokalen? Man tycker ju det borde stå någonstans noterat som."bevis" om att just såna glasskålar finns i lokalen där styckningen antogs ägt rum .

Jag har inte hittat uppgifter om att man jämfört vad som verkligen fanns i obduktionssalen med vad fotohandlarparet påstod sig ha sett. Det kan dock finnas - det borde naturligtvis finnas - utan att jag hittat det.

Det fanns rimligen inga glasskålar. Glas som material används inte i en obduktionssal.

Organen tas ut, vägs, läggs upp på bord och brickor, dissekeras och läggs sedan i metallskålar när nästa organpaket ska undersökas. Organen ligger i metallskålar tills obduktionen är klar och ev, prover och preparat tagits till mikroskopi och analys och vb fotograferats, varefter allt läggs tillbaka i den öppnade kroppen som sys igen.

Instrumenten är av rostfri metall, knivar, saxar, tänger, sonder. Obduktionsbordet är av rostfri metal liksom skålarna och faten.
Inget glas. Man är rädd för glas som de som arbetar med obduktioner kan skära sig på om det skulle gå sönder.

Plast förekommer som engångsbehållare med eller ännu inte försett med formalin för prover till mikroskopi. Den plasten är dock ”mjölkig” och inte så genomskinlig, behållarna är oftast små och cylinderformade med lock. Kan inte misstas för glas. Större preparat kan förvaras i cylinderformade burkar med lock, ser dock varken ut som skålar eller som glas.

Som du säger borde man naturligtvis ha gjort en sådan check, ff.a. med tanke på den betydelse vittnesmålet tillmättes. Men vi kan ju naturligtvis vara helt säkra på att det inte gjordes. Vi vet ju en här i tråden som garanterat kommer att motbevisa oss om vi har fel.