Skandiamannen

Jag tycker det, eller det beror väl på vad man menar med trovärdighet. Sådana uppenbara överdrifter har jag svårt att se komma från någon som har som främsta mål att sälja in sig som ett trovärdigt vittne, men som egentligen är gm. Det ligger dock helt i linje med ett vittne som har tendenser att förstärka sin roll och sväva iväg med historierna.

Sedan är det väl en definitionsfråga vad man menar med normalt. Alla vittnen har väl sina egenheter. Och inget annat vittne är som SE såklart, likt inget annat vittne är som LJ eller LL. Men det känns också som ett inbyggt cirkelresonemang. SE är märklig som vittne och är därför gm, och gm måste vara märklig som vittne eftersom SE är märklig.

Det hjälper inte ett vittne att varken ljuga eller överdriva nej.

Ennu värre är det för en misstenkt. En sån som polisen INTE felaktigt tror finns kvar på mordplatsen.

Då kan det ha förödande konsekvenser.

Det jag egentligen vill peka på att även dessa punkter är möjliga och det faktum att det behövs en revolver.
Anser man sig inte komma runt SE, så kommer man inte runt CA heller.

Hjälper ett vittne? Vad menar du med det? Ett vittne behöver inte bli hjälpt, för ett vittne är inte anklagad för något.

SE kan ju dessutom, om han bara är ett vittne, svårligen förstå att han ska bli misstänkt och att varenda litet ord ska granskas och hårddras.

Man kan heller inte dra alla lögner över en kam sådär. Det är tex misstänkt att ljuga om att man inte varit på plats när man egentligen varit det. Men det är inte nödvändigtvis särskilt misstänkt att försöka förstärka sin roll, eller som i det gär fallet påstå att det rörde sig om över 20 bilar när det egentligen verkar röra sig om någon enstaka.

Sedan kan man ju tänka på ett annat sätt här. För att kunna överdriva så måste man ha kunskaper om vad som kan överdrivas. SE uppvisar här kunskaper om att LP stoppar bilar, vilket är en uppgift gm svårligen kan ha. Då blir det märkligt att reagera på överdriften, men inte den grundläggande kunskapen överdriften bygger på.

Det är en form av cherry picking där man ser förbi allt förutom den lilla bit man vill se. I det gär fallet är det dock värre än cherry picking då man inte ens tar med hela körsbäret, utan bara själva skalet.

Jag kan demonstrera här nedan hur det ser ut när hjärnan väljer ut information den vill ha.

SE beskriver att LP springer runt och stoppar bilar. Och överdriver om det.

Precis, Engström blev aldrig anklagad för nåt. Där hadde han tur.

När det gäller det du kallar "trivselhypotesen" är vi naturligtvis helt eniga. Men låt oss ändå ta en titt på det fetade – om Jan Anderssons utpekande av Engström på bild, som "varande på mordplatsen".

Mig veterligt utgör det utpekandet den enda konkreta bevisningen i materialet där ett vittne bokstavligen ställer Engström på mordplatsen. Som bonus får vi också, att Engström haft en keps på huvudet, vilket jag strax ska återkomma till. Men först tar vi placeringen av Engström på mordplatsen.

Vilket bevisvärde har Anderssons utpekande egentligen? Å ena sidan är det ett regelrätt utpekande och utgör därför normal och konkret vittnesbevisning. Det bygger alltså inte på någon hermeneutisk övning i att försöka stämma av Engströms egna påståenden mot varandra eller mot vad andra sagt, utan här handlar det om en normal och oberoende vittnesuppgift.

Med det sagt finns det också en del svagheter i utpekandet. En sådan är att Andersson inte sedan tidigare känt Engström och kan därför lätt ha misstagit sig vid utpekandet. I så måtto blir problemet ungefär detsamma som det som Lennart Remstam brottats med på sin Engström-sida, nämligen den bild som finns på en Engström-liknande gubbe och som står framför en polisbuss.

"Engström-bilden" här:
http://www.itdemokrati.nu/StigE5.jpg

Remstams förtydligande tolkning här:
http://www.itdemokrati.nu/StigE8.png

Är det Engström på bilden? Jag vet inte svaret, men om det inte är Engström utan bara någon som liknar honom så betyder det ju att Jan Andersson mycket väl kan ha sett den här andre mannen och förknippat denne med Engström vid fotovisningen hos polisen. Det här blir en variant på "två olika personer"-teorin, fast i det här fallet skjuter den bössan i motsatt riktning – så att säga.

Det är en svaghet i utpekandet. En annan svaghet, som inte direkt härrör från Anderssons utpekande som sådant, är att Andersson är ensam om att genom ett konkret utpekande placera Engström på mordplatsen. Med den ovan noterade svagheten att Andersson inte känner Engström sedan tidigare så når bevisvärdet i utpekandet inte upp till fullgod alibinivå, utan då behövs åtminstone ett par sådana utpekanden. Tyvärr har vi inte det, och då blir det inget alibi av det hela.

En tredje svaghet är att det inte framgår av förhöret där utpekandet görs när Andersson ska ha gjort den här iakttagelsen. Av sammanhanget får jag intrycket att han gjort den först efter att "Chevamännen" Ljungqvist & Andersson varit iväg och hämtat pojkarna, och i så fall talar vi om 10-15 minuter efter skotten. Under alla förhållanden vet vi inte om iakttagelsen gjorts då eller tidigare, och i och med att vi inte vet det så blir det heller inte alibigrundande för Engström. I teorin kan han ha ju tänkas ha skjutit Palme och sedan återvänt till mordplatsen i tid för Anderssons iakttagelse.

Just det här tidsproblemet gör dessvärre att det överhuvudtaget inte finns några alibigrundande vittnesutsagor med avseende på Engström. Anderssons utpekande är det enda konkreta som finns, men det har ingen alibigrundande beviskraft utan är kort och gott värdelöst ur alibisynpunkt.

Engström har alltså inget traditionellt "vittnesalibi", och inte heller går det att pussla ihop ett "hermeneutiskt alibi" genom den typ av avstämningar av Engströms egna uppgifter mot andra uppgifter och förhållanden som är så populära här på Skandiachatten. Alla sådana här försök att ge Engström alibi för gärningen genom att hänvisa till vittnesutsagor eller göra andra hermeneutiska avstämningar är tyvärr dömda att misslyckas.

Den enda möjlighet som finns till att ge Engström alibi är att titta på tiderna och förloppen och på så vis ge honom "tidsalibi". Det har jag gjort och funnit att han har ett kategoriskt tidsalibi. Tyvärr har det resultatet helt och hållet ignorerats här. Visserligen är det begripligt om förespråkarna av "GM-SE" ignorerar det, för de är ju inte betjänta av det i deras brännvinsadvokatyr. Att "Vittnes-SE" sidan också ignorerat resultatet är emellertid ett oroande tecken på demens vid mycket låg ålder.

Det om alibifrågan, där alltså Jan Anderssons utpekande utgör den enda konkreta bevisningen – men som vid närmare påseende visar sig sakna bevisvärde. Låt oss nu titta på den där bonuskepsen som vi fick med på köpet i Anderssons utpekande. I den mån man kan säga att det faktiskt är Engström som Andersson iakttagit så är det naturligtvis värdefullt att få uppgift om dennes huvudbonad.

När det gäller huvudbonaden har vi dessutom Skandiaväktaren Anna-Lisa Gahns uppgift om att Engström hade en keps på sig. Här har vi alltså två stycken inbördes oberoende uppgifter på att Engström haft en keps på huvudet kring tiden för mordet. Den enda svagheten i det här är då den ovannämnda möjligheten att Andersson blandat ihop Engström med en annan Engström-liknande man i enlighet med "två olika personer"-tolkningen av "Engström-bilden".

Nu har det här ingen avgörande betydelse för någonting alls, men för egen del är jag beredd att acceptera att Jan Andersson faktiskt sett Engström och att utpekandet alltså är korrekt. I så fall får man också nästan lov att acceptera att det faktiskt är Engström som kommit med på "Engström-bilden", för om man inte gör det så blir risken för stor att Andersson pekat fel.

Någon definitiv bevisning är det kanske inte, men ur bevissynpunkt finns i alla fall hyfsat stöd för att Engström haft en keps på huvudet den kvällen. Det är ju också vad Engström själv säger – och rentav visar i olika sammanhang – men nu talar vi inte om vad Engström påstår utan vad andra påstår om Engström. Då är det Gahn och Andersson som säger keps, och värdet på det blir i alla fall något högre än om det bara kommit från Gahn.

När vi nu fört in Gahn i sammanhanget så kan vi även titta på frågan om Engströms ytterkläder. Som vi vet påstår han själv att han haft en svart ytterrock på sig. På bilderna har han i olika sammanhang visat upp sig två olika svarta rockar, men skillnaden dem emellan är inte så stor att det har någon avgörande betydelse. Svart rock är det i alla fall enligt Engström själv.

Gahn däremot vill först sätta en beige duffel på Engström, men i "kompletteringen" dagen efter har hon ändrat sig till en svart eller mörkblå rock. Redan den här osäkerheten gör att hennes uppgifter om Engströms ytterplagg har mycket lågt bevisvärde, och mig veterligt är hennes uppgifter de enda oberoende uppgifter som finns rörande Engströms ytterplagg. Bortser man från Engströms egna uppgifter så blir alltså Gahns uppgifter kontentan av vad vi vet om hur Engström var klädd, och den kontentan är i stort sett lika med noll.

Att jag för det här på tal har att göra med att Engström mycket väl kan tänkas ha ljugit om sitt ytterplagg. Kepsen däremot verkar stämma, även om vi kanske inte heller kan vara riktigt bergsäkra på den, men ytterplagget kan lika gärna vara en beige duffel som en mörk rock, och om den är en mörk rock kan den lika gärna vara mörkblå som svart.

Med tanke på bevisläget kan vi därför inte utesluta möjligheten att Engström haft på sig ett annat ytterplagg än han själv uppger. Det blir emellertid ett tveeggat svärd, för å ena sidan underminerar det en hörnpelare i "GM-SE", nämligen Yvonne Nieminens uppgifter om mannen på David Bagares Gata, men å andra sidan underminerar det också hermeneutiken bakom "Vittnes-SE" i det att inget egentligt stöd finns för att han själv skulle tala sanning om ytterplagget.

För egen del menar jag att man åtminstone kan leka med tanken att Engström har på sig ett annat ytterplagg, dock knappast någon beige duffel utan i så fall talar vi om någonting mörkblått typ parkas, seglarjacka eller för all del Tensonjacka. I och med att Engström har kategoriskt tidsalibi så är han utesluten som gärningsman, men möjligheten finns ju att han klätt sig på ett sådant sätt att han ska kunna misstas för gärningsmannen.

Såvitt vi vet kan en sådan "optisk fint" vara en fullt medveten handling som ingår i attentatets upplägg och som syftar till att försvåra utredningen. Det skulle även kunna förklara varför Engström springer in i gränden ganska snart efter skotten, vilket också kan tänkas ha handlat om att skapa förvirring kring gärningsmannen. Det finns naturligtvis andra förklaringar, men den här verkar inte ha dryftats här i tråden och då tyckte jag att jag i alla fall borde lägga in den för övervägande.

CA är ju otroligt lätt att runda..

Innan man kan bevisa att han ägde mordvapnet är allt bara gissningar

Fint att min demonstration av hur cherry picking används även fungerade på mitt inlägg. Bara den biten man vill se fetmarkerades och noterades.

Det var det enda som var intressant för mig ja.

Men jag gav dig cred för det genom att svara. Du hadde helt rätt.

Oavsett vad man tror om det här är det synd att Engström inte synades på riktigt. Som misstänkt.

Kryssförhör och full forensic.

Det finns faktiskt ett sätt att ge honom alibi som är någorlunda starkt. Den man som är framme vid kroppen och drar i benen och pratar om framstupa sidoläge, som flertalet vittnen pratar om, ser ur materialet ut att bara kunna vara SE eller BP. Det stämmer visserligen bättre på SE, men BP kan inte uteslutas. Såvida ingen kontaktar BP och frågar honom.

Det gör mig förbryllad att utredningen inte gjort detta efter att till och med ställt frågor till AH om denna man innan SE presenterades som den man man inte kom runt. Det fanns tydligen inget särskilt intresse i att ta reda på vem det var.

Möjligtvis skulle kanske samma sak kunna göras med bohemiauppgofterna. Där har ju faktiskt SG kontaktats och uteslutits. Men där kan man nog inte heller på ett lätt sätt säkert utesluta att han kan ha varit därinne och samtidigt vara gm heller.

Det har du helt rätt i, men CA är svårare att binda till mordplatsen. Området.

Det fanns en revolver. CA är en revolver. Som funnits.

Smidigt att bara ha intresse av det som hjälper den teori man på förhand bestämt.