Skandiamannen

Nej du. Det hela är som Quick-fallet fast utan en sjuk och drogad Quick! Som Quick-fallet men med bara de som pekar ut honom! Som Quick-fallet fast utan en sjuk och drogad Quick men med gott om inbilska utredare i stället! Vill du vara en del något sådant, well, go ahead.

Minnesbilden AB? Den har du att bevisa först. Klippa och klistra hjälper dig ingenstans.

Den som hade bäst möjlighet att studera gärningsmannen sa så här 2018 angående CP och SE.

Ett av Palmemordets främsta vittnen pekar nu - för första gången - ut en möjlig mördare.

Mordvittnet Lars Jeppsson berättar för Expressen att det är ”mycket möjligt” att mördaren han såg var Stig ”Skandiamannen” Engström.

Om Christer Pettersson säger han så här:

Han berättar i stället hur han under Christer Pettersson-utredningen pressades av polisen att peka ut Pettersson som mördare.

– De märktes att de ville få mig att säga att det var Pettersson jag sett. De upprepade samma frågor och jag kände mig nedtryckt i skoskaften. Det var lite aggressivt, en tuff stil och de försökte pressa mig.

– Men jag kände ju till Pettersson sedan tidigare från Sollentuna och visste att det inte var han jag sett. Så jag bestämde mig för att inte ge mig, utan försökte berätta korrekt vad jag sett och hört.

https://www.expressen.se/nyheter/palmevittnet-pekar-ut-engstrom-som-mordaren/

Vi vet åtminstone vem av Engström och Pettersson ett de "främsta" vittnena, kanske det främsta, skulle lägga sin röst på som GM. Värt att ha i bakhuvet, åtminstone när man diskuterar SE vs CP.

Det är precis tvärtom. Ser du inte det? Säga vad man vill om gökarna i Palmerummet och Hans Holmers närmast sexuella dragning till svartmuskiga kurder, men i detta fallet satte de huvudet på spiken.

Om jag får anmäla mig som panelhöna så är det väl så, att de som sköter mörkläggningen har funktionärer som tapetserar trådarna med desinformation. Huvudtråden är i praktiken förlorad, den kunde lika gärna döpas om till "Lebel-tapeten",* och även där går propagandan ut på att misskreditera Lisbeth Palmes uppgifter. Skälet till det är naturligtvis, att det är i hennes uppgifter som nyckeln till mordgåtan står att finna.

Mörkläggningen börjar ganska omgående efter skotten, och om man tittar på förvecklingarna på Sabbatsbergs sjukhus så ser man tydliga spår av dem, inte minst i Lars Christiansons fejkade uppgifter som dementerar både de uppgifter som Lisbeth Palme lämnat till Åke Rimborn och de uppgifter som förekommit från andra vittnen på själva mordplatsen. Uppstädningen går ut på att sopa allt under mattan som tyder på att paret Palme varit i sällskap med en tredje man, och att det ska ha förekommit två män – en gärningsman och en medgärningsman – på mordplatsen.

Till mörkläggningen hör även de ständigt återkommande försöken att sopa Lisbeth Palmes signalementsuppgifter under mattan, till exempel genom att påstå att hon förväxlat gärningsmannens ytterplagg med Anders Björkmans. Man pekar på att Lisbeth inte sett om gärningsmannen haft någon mössa och påstår att hon skulle ha dålig syn eller helt enkelt kokat ihop allt utan verklighetsgrund. Det finns ganska många varianter på att blanda bort korten.

Nu hör jag till dem som menar att signalementsfrågorna vid mordplatsen är komplexa och inte låter sig förenklas till några tvärsäkra utlåtanden. Men när jag lägger pussel med de olika bitar vi har, rörande närförloppet, signalementsuppgifterna och även ballistiken, då finner jag att det mest troliga är att Lisbeth Palme sett rätt rörande ytterplagget. Däremot har hon som sagt missat mössan, och skälet till det är troligtvis att hon stått på huk invid sin fallne make redan sekunderna efter skotten när hon gjorde iakttagelsen av gärningsmannen inne i avfasningen. Ytterplagget såg hon ju också bakifrån i den andra iakttagelsen när gärningsmannen rörde sig inåt gränden.

Hukståendet menar jag dels är påvisat av andra vittnesuppgifter och dessutom är det relevant för hennes längdbedömningar. Avståndsbedömningarna hennes är som vi vet helt uppåt väggarna, i det att hon överdriver avstånden med en faktor på nästan tre. Avfasningen sätter hon "10 meter" bort och Björkman ställer hon "30 meter" norrut på Sveavägen och när hon i sin tredje iakttagelse får syn på gärningsmannen när han dröjt sig kvar inne vid barackerna så heter det "75 meter". I hovrätten går de igenom avstånden och då justerar hon ner siffrorna men ligger fortfarande något högt.

Varför ta upp avståndsbedömningarna här? Saken är väl, att hennes avståndsbedömningar hamnat så pass fel just därför att hon står på huk och därmed saknar det perspektiv man får när man står upp. Det smittar även av sig på längdbedömningen av Björkman, som hon framställer som särdeles lång medan han i själva verket knappt når medellängd (173 cm är han). Om hon överdriver Björkmans längd på det viset kan man nog utgå från att hon också överdriver gärningsmannens längd, om än kanske inte i riktig samma grad.

Björkman säger på mordplatsen (till Lena Löhr) att gärningsmannen var ungefär lika lång som honom själv, alltså cirka 173 cm. I förhöret på mordnatten säger han att alla tre i "sällskapet" (dvs paret Palme och gärningsmannen) var ungefär lika långa. Olof Palme var 174 cm upprättstående och 175 cm liggande på obduktionsbordet, Lisbeth Palme var 163 cm. Då kan ju gärningsmannen inte gärna vara längre än Olof Palme utan snarare något kortare i så fall. I det andra förhöret uppger Björkman att gärningsmannen var ungefär lika lång som Olof Palme, och i det tredje förhöret (ett år efter mordet) upprepar han båda varianterna från det första och andra förhöret. Det är först i tingsrätten som gärningsmannen "växt till sig" till 180 cm. I mörkret blir alla katter grå, och alla män tycks bli 180 cm.

Varför dra upp det här då? Därför att jag tycker att det är en händelse som ser ut som en tanke, att de två närmaste vittnena till fots – Björkman och Jeppsson – båda har blåa och lite bulliga täckjackor på sig, precis som Lisbeth Palme beskriver gärningsmannens jacka. Båda två har dessutom varsin axelremsväska, och då undrar man om det kanske ändå hängt en sådan på gärningsmannen också. Jag vet inte svaret, men jag unnar mig i alla fall att tänka högt om saken.

Tittar man sedan på Engström så är ett problem med honom att vi faktiskt inte säkert vet hur han var klädd på mordkvällen. De kläder han fotograferades i hade han ju själv tagit på sig, och även där finns två varianter på ytterrock. Anna-Lisa Gahn vill jag minnas pratar om någon beige duffel, och även det har förstås kommit att tas till intäkt för att Engström är "den beige mannen" som Lisbeth Palme talar om "30 meter" norrut på Sveavägen. Vid rättegångarna framkommer emellertid, att det är Björkman hon talar om och inte någon annan mystisk beige man.

Kan det inte rentav vara så, att Engström haft någon slags blå jacka på sig, typ Tensonjacka, seglarjacka eller parkas? Här vet jag heller inte svaret, men vad vi vet är ju att "Grandmannen" enligt Mårten Palme har en sådan jacka, och det har även "Tensonmannen" enligt Fauzzi. Det jag grunnar över är om inte Engström kan ha varit klädd just i syfte att likna medgärningsmannen, så att man kan hävda att vittnena förväxlat dem – på samma sätt som man inte bara kan hävda, utan faktiskt hävdar, att Lisbeth Palme förväxlat gärningsmannen med Björkman.

En sådan optisk fint tycker jag ligger i linje med vad jag ser i övrigt. I materialet har vi ett tvåmannascenario med en gärningsman och en medgärningsman, men vi har också ett mötesscenario där paret Palme stannar och pratar med någon de känner just innan skotten. Från regimens sida har man gjort allt för att sopa båda de här sakerna under mattan, vilket har gått alldeles utmärkt under väldigt många år.

Tapetseringen av trådarna med desinformation handlar helt och hållet om att se till att fiktionen om ett enmansscenario utan mötesscenario vidmakthålls. Och för att vidmakthålla det måste man också trixa med signalementen, precis på det sätt som både tapetseraren av huvudtråden gör – och nu även den här killen här på Skandiachatten.

I vissa fall handlar det naturligtvis om att skribenter fått för sig något och skriver av egen övertygelse, men när det gäller de professionella tapetläggarna så är det naturligtvis inte så, utan där handlar det om att etablera en ny mörkläggningsmodell efter att de ensamma galningarnas kavalkad helt och hållet förlorat sin trovärdighet. Istället för ensamma galningar tänker man nu köra en liten sammansvärjning med ett "chase-scenario", och hur man designat det är det bara att läsa om på Lebel-tapeten.

Att jag skriver det här svaret till dig, Thurizas-09, beror på att jag länge haft ett gott öga till dig och hoppas att du ska kunna bistå i att röja mörkläggningen och uppdaga vad det är som sopats under den stora palmemordsmattan. Visserligen är det högt ställda förhoppningar från mitt håll, men jag har en känsla att du om någon kan leva upp till dem.

---

* Fotnot: Vilhelm Erövraren lär ha finansierats av en bankirsammansvärjning med säte i Rouen, och omgående efter invasionen av England år 1066 släpptes bankirerna in där också; de första dök upp i rullorna år 1070. Intet nytt under solen med andra ord.

Nej, dom gick inte på djupet med honom. Ingen forensic, inga kryssförhör. Det är fakta.

Du och andra som pekar ut SE har då minsann gått på djupet med honom? Det finns inget att gå till djupet med när man ser klart och tydligt vad något är för något och låter det stanna där. Du medverkar bara till att göra en höna av en fjäder och baka luftpastejer. Den anrättningen var tröttsam, för att inte säga att den smakade skit, redan från början.

Lisbeth var väldigt tydlig med att GM inte hade mustasch. Och ändå väljer du en sen bild på CP där han hade mustasch?

Lisbeth har vidare aldrig omtalat något skägg. Björkman hade helskägg. Och du har ”gett” CP Björkmans helskägg om man tittar närmare på bilden.

Eftersom bilden du länkar till är från 2023 antar jag att folk har påpekat de här sakerna för dig tidigare. Om så är fallet är det inte så lite ohederligt att fortsätta använda en sådan vilseledande jämförelse med en sen CP med mustasch och Björkmans transplanterade skägg. Mycket tyder på att CP inte bar mustasch tidigare.

Äh håll käften på dig, du har fan inget här att göra.

Skandiamannen är intressant, både som eventuell gm och fenomen.

Skandiamannen, intressant som eventuell GM och fenomen, säger du. Om du har ett intresse av honom som eventuell GM och genom borde du välkomna olika slags analyser kring detta, särskilt mina som är så sylvassa.


SE som GM och fenomen har av olyckliga anledningar blivit en och samma för de som pekar ut honom som GM. Jag ser en anledning till att hålla isär SE som eventuell GM och fenomen. Risken är alltför överhängande annars att man tänker inbilskt, vilket de som pekat ut honom visat med övertydlighet att de gjort.

Utredningen avslutades med orden ”vi kan inte komma runt SE”. Ett uttryck för fortsatt inbilskhet eller på sin höjd uppgivenhet inför att man misslyckats kapitalt med sin inbilskhet där man velat sammanföra GM SE med personen SE samt hur SE rent logistiskt ska ha mördat Palme.

Usch!

Strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllne dosor. Och det skadar väl inte att påpeka i detta fall, då det handlar om någon (Lambertz) som försöker komma med "alternativa fakta".

Det är varken respektlöst eller tölpaktigt. Det handlar civilkurage. Är något värt en vass tunga så må så vara.

Jo men det här är ju bara varmluft. Sluta att tära på folks tid och tålamod och kom till saken. Du säger att Lambertz missbrukar Bayes sats. Ja men ut med språket då! Hur menar du att han missbrukar satsen? Du får ju lov att konkretisera dina anklagelser i alla fall.

Jag har haft annat för mig idag men på morgonen funderade jag lite över frågorna om hur man bäst ska strukturera en räkneövning av det slag som Lambertz gett sig in på. Att jag själv aldrig gjort det beror väl främst på att jag haft annat för mig, men även i viss mån på att jag kanske tvivlar lite på värdet i att sitta och bolla med odds när det ändå saknas konkretion. Vad tjänar det till att säga att Engström bara är hälften så osannolik som Andersson eller Pettersson?

Den här typen av sifferexerciser har snarare sin plats när man kommer upp i siffror som närmar sig fullgod bevisning, men när man inte ens befinner sig i närheten av det så blir det hela lite tyngdlöst. Så siffrorna i sig blir inte mycket att hänga i granen, men däremot finns förstås någon slags vits med att försöka strukturera problemen.

Då är det med Lambertz' papper som det är med det mesta, att "all vår början bliver svår". Men någonstans måste man ju börja och med pappret har vi i alla fall något på bordet att utgå från. Produkten må vara bristfällig men om du ska såga den får du allt ta och föreslå något bättre själv. Då först har du trovärdighet i det.