Citat:
Ursprungligen postat av
PeoFallmo
Åhlenius och Landgré går från mordplatsen mot Kungsgatan, de är alltså på Sveavägen, när de hör skotten. Avståndet är ca 110 och då de inte nått Kungsgatan så är det mindre än 1 minut före mordet de går därifrån. Då Schaeffer redan gått förbi Kungsgatan, de hör inga skott, visar väl tydligt vem av dem som passerade först...
Ja det är klart han ser någon.... Björkman som vi vet står där mej hej, tro vad du vill...
Alla som förstår något kring hur det här fungerar inser ju naturligtvis att något jävla mötesscenario inte är realistiskt utan något man använder för att få ihop ett i övrigt felaktigt scenario. Men, just det, dit hör ju inte du...
Du är rena skämtet från början till slut. När Ålenius & Landgré lämnar Grand står makarna Palme precis utanför biografen. När Schaeffers lämnar Grand går de efter sällskapet Palme fram till Bokcirkeln och passerar dem där. Ålenius & Landgré ligger alltså före redan där, och försprånget ökar när Schaeffers stannar vid busshållplatsen. Den enda faktor som minskar försprånget marginellt är att Ålenius & Landgré stannar vid Tunnelgatan för att bestämma sig om de ska ta tunneln. Det tar max 15 sekunder.
Du fattar i alla fall att Schaeffers nått fram till Kungsgatan och gått ner i tunnelbanan innan skotten. I och med att Ålenius & Landgré ligger före Schaeffers så har de nått en bra bit ner i kroken på Kungsgatan innan det smäller. Vad de säger om att de hört en knall är troligtvis inbillning, för så många avgasknallar förekom rimligtvis inte.
Det om det. När det gäller dina funderingar i övrigt så vill jag erinra om Hans Ölvebros goda råd till Otto Ekevi. Efter att Otto bedyrat att "jag är seriös och jag har ingen egen teori" (redan här ligger man dubbelvikt) så unnar sig Ölvebro ett utbrott av visdom: "Sluta och gräv i skiten! Ni kommer ju ingenstans!" Inget kunde vara mer relevant i ditt fall, för du har spenderat decennier utan att komma någon vart. Som sagt kan man titta på ett avsnitt med Hasse Aro så får man summan av dina rön på ett bräde. Resten är slöseri med tid och energi.
https://www.youtube.com/watch?v=Dt7dgLGuGi4&t=2m09s
Sedan tyckte jag faktiskt, att Ölvebros råd var utmärkt om vad ni borde ägna er åt istället för att "gräva i skiten": damfotboll. Om du och Otto gjorde gemensam sak med Hörning & Henricsson och resten av clownerna i Juan Espositos hemliga mörkläggargrupp (som du ju var med i) så skulle ni raskt få ihop ett fint damlag – och säkerligen även ordna sponsring från både Rikspolisstyrelsen och Socialdemokraterna.
Jag har gått igenom allt material som finns ute och bildat mig en uppfattning om vad som pågått under snart 40 års tid. Det har varit intressant nog att vara mödan värt. Det tar en stund att samla intrycken och en del detaljtröskning står fortfarande kvar på agendan och kommer vad jag kan se att kunna utföras under innevarande år utan att ens göra sig någon större brådska. Sedan får vi se vad som står härnäst på agendan.
En slutsats är i alla fall redan säkerställd bortom rimligt tvivel, och det är att Olof Palme föll offer för en konspiration med en attentatsgrupp. Han mördades inte av någon ensam galning, det finns ingen grund alls för det. Det menar jag är det kanske viktigaste rön jag gjort under resans gång.
Så sent som igår kväll gick jag igenom Göran Lambertz' nya papper "Vem mördade sannolikt Olof Palme?" (se länk) och tyckte det var intressant att se hur han strukturerade och angrep problemet analytiskt. Pappret utgör ett lovvärt försök, men som Lambertz själv förutsäger så finns det invändningar. Alla dem ska jag inte dra här och nu, utan får återkomma med ett inlägg om det i dagarna.
https://goranlambertz.se/wp-content/uploads/Vem-mördade-sannolikt-Olof-Palme-241228.pdf#page=50
Den enda invändning jag vill nämna redan nu, det är just att Lambertz grovt överskattar sannolikheten för att Palme mördades av en ensam galning. Han drar till med fifty-fifty, medan materialet i själva verket ger stöd för högst 1% sannolikhet för en ensam galning och över 99% för konspiration.
I ett rationellt utredningsarbete fördelar man resurser efter sådana sannolikhetsavvägningar, och då ser vi att den faktiska resursfördelningen i utredningsarbetet snarast är det omvända, och alltså så irrationell som tänkas kan.
Det säger inte så lite om hur inkompetensen satts i system i utredningsarbetet, och den största boven i det dramat är förstås just Hans Ölvebro som inte nöjde sig med att köra utredningen i botten utan att permanent fördärva den på ett irreparabelt sätt. Det är honom vi främst ska "tacka" för att Palmemordet inte lösts. Precis som ni i mörkläggarkotteriet borde Ölvebro ha ägnat sig åt damfotboll hela tiden.