Du får nog läsa lite mer.
Nicola Fauzzis konfrontationer är rolig läsning.
Fauzzi konfronterades med Viktor Gunnarsson den 29 april 1986 (E13-1-D). Fauzzi sa nej till alla på en gång. Konfrontationen var meningslös. Han såg inte mannens ansikte.
Fauzzi konfronterades med Christer Pettersson den 18 december 1988 (E13-1-C). Fauzzi sa tolv ord under konfrontationen. Han sa
"nej" tolv gånger. Att Fauzzi såg Björkman har inte
"blivit en sanning" efter Christer Pettersson.
Att Fauzzi såg GM har varit ett
halmstrå. Sedan 1986.
Att Fauzzi kunde ha sett Björkman, sannolikt såg Björkman (
"med all sannolikhet" enligt kommissionen 1999) och själv var övertygad att han såg Björkman var uppenbart. Redan den första veckan. Tidsmässigt fanns inga problem för Björkman att följa efter kamraterna och vända 20 meter norr om Skandias entré. Mannen som Fauzzi såg hade en jacka i samma färg som Björkmans, gick på samma avstånd från paret Palme (som Björkman gjorde vid mordplatsen 70 meter söderut), gick
"lite underligt" liksom Björkman (som var onykter) och hade händerna i fickorna liksom Björkman (enligt vittnet Charlotte Liljedahl).
Istället för att utreda om Fauzzi såg Björkman valde Holmér att lämna frågan öppen. Klart och tydligt redovisat i Ann-Marie Åshedens bok "Jakten på Olof Palmes mördare" från 1987 och hennes inspelade (och numera delvis offentliggjorda) intervjuer med Holmér.
Man
kunde utreda saken. Man kunde valla Björkman på Sveavägen den 26 mars (efter förhören med kamraterna). Eller den 3 mars (efter andra förhöret). Björkman och hans tre kamrater kunde visa vad som hände vid bankomaten. Vid rekonstruktionen den 5 april. Inget av detta gjordes. Kamraterna deltog inte i rekonstruktionen. Björkman fick inte visa vad som hände vid bankomaten. Bara vad som hände vid Dekorima.
Björkman fick inte den självklara frågan. Inte förrän den 25 mars 1987. Ett år senare.
"Hur långt norrut var du?" När Björkman svarade
"10 meter norr om dörrarna till banken" borde man självklart ha frågat
"vad menar du med banken?" (Götabankens kontor eller Skandiahuset) och
"vad menar du med dörrarna till banken?" (bankomatens och bankkontorets gemensamma entré 20 meter norr om Tunnelgatan eller Skandias entré 60 meter norr om Tunnelgatan).
Det fanns all anledning att fråga. Särskilt när bankomaten och bankkontoret ersattes av Linders Resor i maj 1986 och Björkman uppgav tre timmar efter mordet att bankomaten låg 10 meter från Skandias entré.
I tingsrätten 1989 uppgav Björkman att bankomaten låg
vid Skandias entré (
"mitt på det kvarteret"). Ingen i rätten invände. Bankomaten var för länge sedan borta. Ingen kom ihåg var den låg. Trots att åklagaren Anders Helin visade en karta.
Valet står inte mellan Fauzzi-Björkman (att Fauzzi såg Björkman 5 - 10 meter bakom paret Palme när Fauzzi mötte paret 10 meter norr om Skandias entré) och "Tensonmannen" (att den nyktre Fauzzi otroligt nog missade den onyktre Björkman och såg en okänd man 5 - 10 meter bakom paret Palme).
Valet står mellan Fauzzi-Björkman och Bankomat-Björkman (att Björkman stod och spanade i två minuter vid bankomaten 20 meter norr om Tunnelgatan när kamraterna lämnade bankomaten och fortsatte norrut).
Inge Mårelius såg inte Bankomat-Björkman. Det är inte konstigt. Bankomat-Björkman finns inte. Björkman stod inte och spanade vid bankomaten i två minuter när kamraterna lämnade den och fortsatte norrut.
Att Björkman tillbringade den tiden (eller en del av den) vid Dekorimas ingång 15 meter söder om bankomaten (och förväxlades med GM) finns inte på kartan.
Inte i utredningen heller. Inte i någon tidning, bok eller rapport. En Flashbackanvändare fick den idén 2017. Alla var idioter i 31 år. Inklusive Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt och granskningskommissionen.
En omöjlig idé. Den idén är oförenlig med förhören med Inge Mårelius och Anders Björkman. Den idén är oförenlig med Björkmans klädsel och längd. Den idén strider även mot Fauzzis uppgifter (att den nyktre Fauzzi missade den onyktre Björkman om denne rörde sig så är ännu mer osannolikt). Även mot Lisbeth Palmes uppgifter (att Lisbeth missade Björkman om denne rörde sig så är också osannolikt).
Vagnhäradskvinnan (EAD13783) kan
inte ha sett Björkman
"15 - 20 meter" norr om Tunnelgatan. Då hade Vagnhäradsparet tvingats stanna bakom Hans Johanssons taxi. Hon måste ha sett Björkman och paret Palme 40 - 50 sekunder längre norrut. Strax norr om Skandias entré. Hon beskrev Björkmans täckjacka och mössa som en jacka med uppfälld huva (när hon förhördes fem år senare).
Hon såg att han gick
"något underligt" (Björkman var onykter) och
"höll händerna i höjd med bröstet" (både Fauzzi och Liljedahl såg att Björkman hade händerna i fickorna).
"Mellan fem och tio steg" framför Björkman gick
"två mindre personer" som
"gick arm i arm".
Vagnhäradskvinnan var okänd för allmänheten före 2020.
En ensam GM gick på den västra sidan, korsade Sveavägen vid reklampelaren och väntade en kort stund. Som Kanger nämnde i boken 1987. Det kräver att Inge Mårelius (som såg att GM väntade 3 - 4 minuter) och Pia Engström (som såg att ingen följde efter från Grand) båda såg fel och att walkie-talkie-männen har andra förklaringar.
En grupp hade tre alternativa GM i tre riktningar från Grand. Som
Ingemar Krusell nämnde i artikeln i
Polistidningen nummer 4 1986. Kanske bara två. Tre är mer sannolikt. Paret Palme kunde gå norrut, västerut och söderut. Att de skulle gå norrut (samma väg som de kom) var mest sannolikt. Att paret Palme skulle korsa Sveavägen om de gick söderut var i viss mån förutsägbart. Man kunde förmoda att de ville undvika den ökända nattklubben Monte Carlo på den västra sidan (som Mårten Palme påpekade 1988).
Krusell började tro på en ensam GM när Alf Lundin (1952 - 2011) dök upp. Ett falskt vittne som "såg" en man följa efter paret Palme när de korsade Kammakargatan och fortsatte söderut. Lundin erkände 1994 att alla hans uppgifter var påhittade. Han kunde ha avslöjats i andra förhöret den 28 april 1986. När han påstod att Mårten och dennes flickvän gick Kammakargatan västerut (de gick Sveavägen norrut). Samma fel fanns i DN den 6 mars.
Att en ensam GM väntade vid Dekorima av en slump och råkade få lust att skjuta Palme när han såg denne gå förbi är en omöjlig tanke. Den tanken avvisades av FBI:s expert Robert Ressler i Striptease 1996:
"There's too much of an escape plan here just to be a random shooting by a drug addict or a crazed individual."