Vem ska stifta lagarna i ett libertarianskt samhälle?

Jag menade att du var upprörd över att man inte följer lagarna i dagens samhälle. Att man anger fel körsträcka tyckte jag egentligen vara ett bra exempel. Kan man kringgå lagar med minimal risk, kommer man att göra det. Om man avskaffar lagar kommer man att göra det som tidigare var olagligt. Finns det inga lagar mot mord, kommer mördandet att öka explosivt. Inte heller kan privata poliser eller privata domstolar förhindra brott. Så det blir ingen skillnad på det sättet.

Man måste se till vad som är dess uppgift. Polisens uppgift är inte att förhindra brott, utan ta fast och lagföra de som gör det och därigenom avskräcka till brott. För ingen kan förhindra att brott sker. Sen kan det förstås fungera dåligt som idag. Men finns inget heller som säger att din polis skulle vara bättre på det. Bara en åsikt. Men effektivisera polisen går förstås både i privat och offentlig verksamhet, men det måste finnas incitament för att göra det.

Privatiseringen av skolan har fungerat bra, ekonomiskt, men inte läromässigt. När höga betyg blir en konkurrensfördel kommer marknaden att leverera höga betyg. Den kommunala skolan är inte bättre heller. Så då behövs det hos båda incitament, för att lära ut och sätta korrekta betyg. Regler att följa och som kontrolleras att de efterlevs. Vem ska göra det?

Privat sjukvård har inte fungerat bra i USA för de fattiga. Människor dör där också. Så det är ett annat problem. Hur skapar man en bra och effektiv sjukvård för alla. Den privata är effektiv för de som har pengar, men inte för de som inte har det. Men mycket går att effektivisera och göra bättre. Inte tu tal om det. Men hur är frågan?

Som jag skrev tidigare, handlar lagar om mycket mer är beskattning. Men när det gäller skatter, bör det förstås finnas ett incitament hos politiker att hålla ned de så mycket som möjligt och förstås slakta alla projekt som inte har med vad de ska syssla med. Konst och kultur menar jag är sånt man inte ska syssla med t.ex. Men finns mycket mer. Regler har även en tendens att skapas bara för skapandets skull.

En viss beskattning går inte att undvika, hur pengarna kommer in och hur mycket är en annan fråga. För till gemensamma projekt behövs pengar. Jag kan ta ett exempel som lösts privat ofta. Vatten och avlopp på landsbygden.

Det har lösts genom att man gemensamt har betalat en viss del och grävt ned rör och ledningar och sedan underhållit det till en riktig skälig ersättning. I ditt sätt att se det skulle ett privat företag göra det, äga rören och sedan ha monopol på hur mycket de ska betala i avgifter. Men tar vi det första exemplet är det faktiskt en form av beskattning på samhället. Där den beskattningen leder till att det blir billigare i längden, men med en hög engångsskatt.

Så för mig är frågan egentligen hur man använder skatterna, till vad och hur man gör det så effektivt som möjligt för att hålla ned skatterna. Inte skatten i sig.

Men som jag sa tidigare, moralen styrs till stor del av lagarna, de blir moralen. Så för ditt etiska och moraliska samhälle behöver du lagar som styr det, kanske till och med förtrycker dem och deras åsikter och indoktrinerar dem i den moralen. Ett totalitärt system, helt ofritt. Men människan kommer inte att förändras, det är biologiskt.

Jag vet inte riktigt, jag är inte övertygad. Hur resonerar du? Varför söker inte alla jobb på typ SpaceX? Möjligheterna är ju större där än på ICA?


Jag gillar ditt konstitutionella tänk. Jag håller spontant med, men jag är inte säker på att det är förenligt med den demokrati som vi har idag. Den yttrandefrihet du talar om har åtminstone bakåt varit relativt helig i USA, men inte alls i EU. USA går EUs väg just nu och inte tvärtom, dvs man begränsar yttrandefriheten för att någon kan bli kränkt. Du har ju rätt, men jag menar att demokrati eller konstitution ändå inte lyckats lösa det.


Resten håller jag med om typ rakt av - tog bort för att det inte ska bli längre och längre inlägg!

För att alla får inte jobb på SpaceX. Om alla som kunde få jobb på SpaceX kom hit, skulle vi inte ha några problem.
En pizzabagare i Afrika, tjänar mer här än i Afrika. Om han arbetar för en tredjedel av lönen här, kommer han ändå att få det bättre än där. Därför kommer de. Sociala förmåner ökar det hundrafalt, men de skulle komma ändå.

I Sverige hade vi större yttrandefrihet förr och även en annan syn på andras åsikter. Men det är vilka åsikter man får ha, som är problemet idag. Den liberala demokratin kräver, liksom den kommunistiska, att man har åsikter enligt ideologin. Så vi behöver en fri demokrati. Sätta yttrandefriheten högst.

Man behöver förstås en ny konstitution. Hur det ska gå till vet jag inte. EU är förstås ett problem då dess lagar står över våra och även att politikerna följer deras ukas nästan bokstavligt. Man ser inte till landet och folket i första hand.
Inte jag heller har lösningar på alla praktiska problem. Däremot menar jag, att jag har en idé om hur samhället borde vara, rent praktiskt. Om man ska skapa ett nytt, när det gamla faller.

Endera är du inofficiell mästare i halmgubbar på flashback eller så läser/förstår du inte det jag skriver. Jag har aldrig påstått att staten ”skapar marknader”. Dessutom besvarar du alla mina frågor med motfrågor och som alltså inte ens är relevanta. Vad jag sagt är att staten upprätthåller ett legalt ramverk bl.a för skydd av äganderätten. Något som är helt central för att kunna ha en fungerande marknadsekonomi. Gång på gång har jag försökt få svar av dig på hur du tänkt dig att hantera sånt i ditt anarkokapitalistiska samhälle.

Bevisligen gav USAs protektionism under andra hälften av 1800-talet ett kraftigt ökat välstånd som tillkom alla. Du lever i någon slags idealiserad fantasivärld och bortser ifrån t.ex att inkomsteffekten för ett land kan vara mycket större än priseffekten och att landet därför kan tjäna på att ha tulltariffer. Det verkar du se som att ”staten skor sig” men det är inte vad tulltariffer handlar om.

Hur ska du på egen hand försvara dig mot organiserade banditer med massivt våldskapital? Det kan du inte och här återfinns också svaret på varför en centralmakt/stat uppstod för många tusen år sen när människor blev bofasta. Så fort människor tillsammans börjar organisera ett fast försvar så har du embryot till en stat.

Så till dina exempel då. Cospaia där blev ju ganska snabbt ett tillhåll för rövare. Island hade trots allt ett allting och en formell lagkod fram till 1200-talet. Men det höll ändå inte utan massivt våld och strider mellan olika krigsherrar gjorde att Island hamnade under norske kungen på 1200-talet. Vad gäller vilda västern så låg mordfrekvensen på typ 165 per 100k invånare. Ca 15x högre än de mer civiliserade delarna av USA under andra hälften av 1800-talet. Du kan ju semestra på Haiti några veckor och betänka att mordfrekvensen i vilda västern var mer än 4x högre än på Haiti. Dina exempel stödjer nästan till 100% det jag sagt.

Ok, bra tanke angående pizzabagare. Jag försökte vrida och vända på det men jag kommer spontant inte på någon bra motargumentation (annat än first principles då, men vi lämnar det därhän eftersom ingen av oss riktigt är first principles-frälst).

Det är förmodligen svårt att hindra negrer från att komma om vi inte har en stat som aktivt motarbetar det. Alltså en nationalistisk stat, som vi ju båda anser om jag förstått dig rätt. Jag tror inte att multikulturella samhällen ens kan existera utan att vara på randen till kollaps konstant och extremt volatila. Nu är jag inte troende, men det finns bibliska berättelser om detta, ex. Babylons torn. Det är så att säga ingen ny insikt, utan dessa progressiva idéer om det multikulturella samhället är snarare direkt infantila fantasier som inte över huvud taget tar människans natur i beaktande. Jag länkar en artikel om en studie som du antingen redan läst eller kommer tycka är intressant:

https://www.wcfia.harvard.edu/publications/downside-diversity


Nog kan vi teoretisera att det hade varit bättre om vi haft en smal åsiktskorridor som krävt en annan världsåskådning, och det är förmodligen sant. Jag gillar bara inte tanken på en åsiktskorridor över huvud taget, och det är lite det som blir svårigheten här om man ska vara ärlig med hur människor fungerar. Tillåter man alla åsikter så får man problem. Nu råkar jag ju betrakta detta från en viss synvinkel, men det är samma resonemang som vänstern för idag, nämligen att om man tillåter nationalistiska åsikter så får man problem. Och här kommer den absoluta yttrandefriheten in i bilden.

Som jag skriver i tråden jag länkade tidigare i vår dialog, så har ironiskt nog större meningsutbyte, kommunikationsfrihet m.m. lett till att vi accepterar färre och färre åsikter och blir mer och mer likriktade, och på det sättet har den libertarianska friheten på något vis förgjort sig själv. Nä, jag tycker det är svårt att resonera kring detta. Spontant vill jag säga att vi behöver sortera ut idioter, men då gör jag ju mig själv till den diktator jag i andra fall argumenterar emot.

Du och jag diskuterade IQ i en annan tråd nyligt, du ser ju själv hur omöjligt det kan vara att nå människor med andra sätt att tänka. Hur hanterar vi det? Det är inte oproblematiskt när en stor andel av befolkningen har åsikter som helt enkelt inte rimmar med verkligheten, och det är ju där vi hamnat nu (ex. transrättigheter m.m. som i många fall är att betrakta som närmast psykotiska). Hur hanterar vi det som samhälle? Genom att ha en absolut yttrandefrihet som även inrymmer detta? Det verkar ju fungera sådär.

Kopplat till både diskussionen vi har i den här tråden och den om IQ: https://youtu.be/RO04pmW2Njk

Nyborg för ett resonemang om hur en viss, lägstanivå av IQ krävs för att en demokrati över huvud taget ska fungera. På premissen att det är sant, hur hanterar vi det faktum att typ hela södra halvklotet och förmodligen halva norra direkt diskvalificeras? Är det här nationalismen kommer in i bilden?


Jag instämmer i att vi behöver något slags konstitution (för mig kan den likväl vara befäst i religion, tro, homogenitet, gener, kultur som politiska manifest), jag är bara inte övertygad om att det löser något långsiktigt. Alltså, vi kan ju säga "vi behöver åka tillbaka i tiden till ca. 1820 i USA" och på samma vis lösa något, men det kommer inte åt kärnan. När de skrev konstitutionen så visste de ju inte att det skulle urarta ett par hundra år senare. Problemet är således inte konstitutionen, utan snarare varför det blir en glidning bort från den.

VARFÖR kan marknadsekonomi inte fungera utan en stat? Förklara skälen till varför människor inte kan producera, konsumera, uppfinna, arbeta, köpa och sälja utan en lag? Vad är det konkret som gör att ingen kan leva, agera och utföra handlingar?

Den enda som systematiskt vägrar att svara på frågor eller formulera hållbara argument för sina påståenden är du.

Du lägger också ned oerhört mycket onödig tid på att metagnälla på diskussionen och sitter som nån bekräftelsesjuk barnunge och deklarerar att du har ”rätt” efter varje hugskott du slänger ur dig, snarare än att logiskt och faktamässigt försöka motivera dina utsagor.

Du citerade mitt första inlägg i den här tråden där jag redogjorde för vad som sker med välståndet när beskattning, reglering, monopol osv. försvinner.
Du dundrar då in med dina jävla muh roads-argument man hört till leda tusen gånger om att det ”aldrig har fungerat i världshistorien”, vilket i intelligensnivå är i paritet med pizza- och Zlatan-argument för att mångkulturen skulle ha berikat Sverige.

Att marknadsekonomi fungerar och att planekonomi inte fungerar är självklarheter. Men du hävdar att marknadsekonomi inte kan fungera utan en stat och menar att jag omvänt ska belägga att marknadsekonomi faktiskt fungerar. Du har fel i sak och du diskuterar som en pueril fjortisbrud.
Tullar var den amerikanska statens största inkomstkälla innan införandet av inkomstskatten.
Det uppstod enorm smugglingstrafik på grund av tullarna.
Tullar orsakar resursslöseri i den inhemska produktionen eftersom man är sämre på att producera en viss vara, därav importbehovet.
Konsumenter tvingas betala ett artificiellt högre pris. Inkomsteffekten är alltså att köpkraften blir lägre. Tullar ökar således inte välståndet.

Att USA hade en hög välståndsökning är inte kausalt bundet till tullar. Den amerikanska ekonomin blomstrade redan innan tullarna infördes. Den amerikanska staten gjorde vad politiker alltid gör när ett samhälle producerar välstånd: man börjar med beskattning.
Det här har jag besvarat ett antal gånger nu. Det finns redan idag marknadslösningar för allt från skolvakter till legosoldater.
Vad är ett ”massivt våldskapital”? Är det flertalet försök från både Ryssland och USA att nedkämpa några utfattiga, skäggiga, afghanska grottmänniskor? USA:s nederlag i Vietnam mot risodlare och bönder? Etc.

Att du har en så omanlig och räddhågsen självtillit är patetiskt, men det förklarar väl varför det ser ut som det gör idag. Ditt paranoida, panikslagna och hysteriska ylande i den här helt hypotetiska och spekulativa frågan om ”skurkar och banditer” är totalt ointressant i relation till det reella faktum att staten idag etniskt rensar svenskar.

Det enda sätt svenskar kommer överleva på är om vi som vill överleva går samman och gör motstånd mot staten. Det kommer alltså krävas frivilliga och anarkistiska ansträngningar för att inte gå under. Men du tillhör väl oduglingarna som tror att det går att rösta sig ur den här situationen och att staten kommer tillåta det.

Eller vad är din etatistiska plan för att lösa samtidens högst verkliga problem? Sitter du och filar på ett legalt ramverk?
Nu idiotförklarar du bara dig själv fullständigt. Du bad om exempel och fick exempel.

Att sitta som en obstinat och grälsjuk mupp och försöka dra substanslösa invändningar ur röven visar bara vilken undermålig person du är. Din trovärdighet i sakfrågorna är obefintlig. Men som blivande civilisationsminister är du givetvis ett utmärkt ämne som floskelsprutande politiker.

Du var enligt egen utsago okunnig om historiska statslösa och ekonomiskt framgångsrika samhällen. Jag förväntar mig inget tack av dig, men nu lärde du dig något.

Egentligen är det saker som jag insett själv. Vad finns det för bevis för att multikultur är bra är frågan jag ställt mig. Då hittar jag inga belägg för det, mer än att man bara påstår det. Man tar lite anekdotiska belägg, som för det mesta handlar om förr i tiden, när man reste runt i världen och upptäckte nya saker, eller att någon reste till ett land och tog med sig nya idéer. Men det har ändå inte med multikultur att göra, utan information. Med boktryckandet och nu, internet, behöver man inte färdas till andra länder och absolut inte bosätta sig där. Det påstås även i din artikel, men egentligen handlar det om information. Men lär sig om en sak och inser att det går att applicera på något annat, som man lärt sig.

Däremot kan man se att multikultur leder till etniska konflikter och/eller totalitära samhällen. Egentligen utan undantag. Det finns enstaka exempel, där det löst sig genom att man helt enkelt bor på olika ställen. Det är även ett problem i Afrika. Även om man kan tycka de ser likadana ut, finns det olika stammar som agerar i sin stams intressen, inte i landets. Medborgarna är inte vi. Därför har de svårt att skapa demokratier. Jag menar att majoriteten måste se sig som vi för att det ska fungera. Små etniska grupper fungerar, men när de blir nästan lika stora, handlar det om makten. Vem ska bestämma i landet, vi eller dom. Något som inte ligger långt borta här.

Problemet som jag ser det idag, är just åsiktskorridoren. Att det inte finns olika åsikter. Den bygger på vissa saker. Ett påstående om något, ett hot och ett epitet.

Tar vi invandringen, så är påståendet är att invandringen är bra, hotet är rasism och nazism och epiteten är rasist och nazist. Så man skrämmer människor med nazism och rasism och alla som protesterar får det epitet, vilket skapar en bild av att nazismen håller på att ta över. Vilket är helt överdrivet men skapar åsiktskorridoren av rädsla för hotet.

Samma gäller egentligen vänsterfeminismen och dess lögner. Tillåter man andra åsikter, ja till och med sanningen, kommer kvinnor att tvingas tillbaka till spisen och alla som kritiserar den är misogyna män som hatar kvinnor. Så man tystar alla kritik genom rädsla, eller kanske till och med skräck, för vad som skulle hända, om man får kritisera den öppet.

De som försöker protestera drabbas av en våg av hat och cancelleras på det sättet. Man fryser ut dem på arbetsplatserna, ifrågasätter deras moral och heder och kräver att de ska sparkas. Journalister som vågar, hängs ut i media som ett hot mot samhället och friheten och som amoraliska.

Speciellt kvinnor är lättpåverkade på det här sättet, men även vissa män. Men resultatet är att det inte går att föra en debatt. Det skapar hat och splittring mellan grupper. Idéerna sprids från akademierna, där vänsterforskare för fram de här påhitten som sanningar med postmoderna metoder.

Anledningen att det fungerar menar jag, är att man ställt vissa liberala åsikter över yttrandefriheten. Man utgår från de mänskliga rättigheterna, men har ställt t.ex. olika gruppers rättigheter över yttrandefriheten. Det handlar inte längre om att du inte får diskriminera andra grupper, du får inte ens kritisera dem eller anse något om dem. Försöker du finns ett epitet att kasta på dig. Det är därför jag menar att yttrandefriheten måste ställas över alla andra rättigheter. För det är den viktigaste rättigheten i en demokrati. Hade det varit så tidigare, hade massinvandringen inte uppstått.

Om du får kritisera transrörelsen utan att ses som en transofob, finns det två sidor som människor kan ta hänsyn till. Idag finns det bara en.


Jag håller inte med om det här. Jag anser att även det från början är ett postmodernt påhitt. Grunden handlar om att man röstade på Hitler, därför menar man att för att undvika det, borde bara de med en viss IQ få rösta. Mest judar som drivit det här på akademier i USA. Handlar även om att man anser att bara en liten bildad elit ska få bestämma. Lustigt nog är de samma åsikter som nazister och fascister har. Att människor inte vet sitt eget bästa, utan måste styras av en elit. Jag håller med Machiavelli i hans diskurser på Livius. Folket har alltid rätt. Men det förutsätter en öppen debatt. Att man kan väga åsikter mot varandra och ta beslut utifrån det. En ensidig information förhindrar det.

Jag menar att för att ha en fungerande demokrati måste majoriteten se sig som vi och ha vissa åsikter gemensamt. Det är här nationalismen kommer in. Folkstammen som man sa tidigare. Det har varit enormt framgångsrikt i alla västerländska demokratier. Nationalism behöver inte heller betyda protektionism, som det framställs. Att människor och varor inte skulle ha rätt att fritt färdas över gränserna. Det är en enorm skillnad på det och fri bosättning i vilket land man vill med fullständiga förmåner, som det har tolkats som idag. Så istället borde det vara, kom gärna hit och gör affärer, men tro inte att ni kan bli medborgare eller får några förmåner, utan att först godkänts efter noggrann prövning. De som inte sköter sig, slänger man förstås ut direkt.

Inga styrelseskick är garanterade att vara för evigt. Glidningen anser jag har med postmodernismen att göra. En metod att ljuga egentligen. Man skapar falska narrativ och påhittade hot, som man använder för att skrämma människor att inte ifrågasätta dem. Demokrati har blivit att inte ifrågasätta, för då kommer det att bli diktatur av någon sort. Man ska rädda demokratin genom att faktiskt avskaffa den. Men det är konstitutionen som ska försvara demokratin och tillåta allas åsikter och en öppen debatt, för annars är det inte en demokrati.

Men jag har ju förklarat skälen flera gånger. Du svarar dock aldrig på mina frågor utan ställer bara motfrågor istället. Nu ljuger du dessutom för det är du som inte levererar svar, inte jag.

Din värld är verkligen helt svartvit. Har du en aspergerdiagnos? Dina utbrott när du hamnar i trångmål är också en indikation på det. Valet står inte mellan marknadsekonomi och planekonomi. Det är en falsk dikotomi. Jag tog upp protektionismen i USA under andra hälften av 1800-talet för att bevisa att du har fel. USA kunde bygga upp en framgånsrik industri och lägga grunden till sitt enorma välstånd tack vare tulltariffer. Min poäng är och förblir att marknadsekonomi inte kan fungera på det sätt du tänker dig utan en stat som upprätthåller ett legalt ramverk. Hur hanteras t.ex kollektiva varor, naturliga monopol och externaliteter i ditt anarkokapitalistiska samhälle? Hur skyddas äganderätten utan lagar?

Ja, USA införde ju inte inkomstskatt förrän en bit in på 1900-talet. Överhuvudtaget var skattetrycket innan dess oerhört lågt så att tulltarifferna utgjorde såpass mycket säger föga. Däremot att dessa fyllde ytterligare ett syfte förutom att generera ett högt välstånd. Att hålla skatterna lägre. En win-win.

Jo, det finns ett tydligt kausalt samband mellan den protektioniska politik som USA kunde föra efter inbördeskriget och den kraftigt ökade ekonomiska tillväxten. Det var just under denna period som amerikansk industri verkligen blev framgångsrik. Jag vet inga ekonomer eller historiker som ifrågasätter detta kausala samband.

Att vara en anti-auktoritär anarkistfjant är inte manligt. Påminner snarare om barn i trotsåldern.

Återigen gör sig din digitala psykopatologi och halmgubbeexpertis sig påminda. Låt mig repetera. Jag har inget whatsover till övers för dagens kärringmarxistiska gargantuastat. Men hur fick vi den? Jo, genom den egalitära idén demokrati. Folk röstar sig själva till slaveri. När väljarna upptäcker att de kan rösta sig till pengar och förmåner från den s.k gemensamma kassan så sväller staten som en cancerböld över tiden. Och lo and behold företräder inte också du ett egalitärt tänkande. Men som jag påpekat för dig tidigare. I dagsläget skulle jag också föredra att den nuvarande folkmordiska depraverade marxiststaten går under. Du tror däremot att det är en uthållig lösning. Vilket alltså inte jag tror och är det inte skurkar och banditer som tar över så kommer det att bli någon egalitär ny stat typ demokrati som uppkommer. Såvida då inte ett auktoritärt styre kan upprättas som jag förordar. Privata marknadslösningar som du talar om vad gäller skydd och säkerhet skulle aldrig räcka till mot aktörer med enorma balansräkningar och egna arméer. Inser du inte förresten att du lurar dig själv? Istället för att betala skatt till en gemensam poliskår och ett genensamt försvar så får du högst sannolikt betala betydligt mer för privata lösningar utan att det blir bättre eller effektivare. De bästa och flesta vakterna och legosoldaterna kommer att gå till de som betalar bäst. Nämligen de med störst balansräkningar.

Att du inte skäms. Dina s.k exempel var alltså rena rövarnästen och haverier. Något jag belyste med fakta som delvis fanns med i dina egna länkar. Därtill var det civilisationer utan centralmakt/stat jag efterfrågade. Dina exempel var kortlivade och totalt misslyckade samhällen. Du kan åka till valfritt land i Afrika eller Central-och Sydamerika idag utan att ens komma i närheten av den mordfrekvens som exempelvis fanns i vilda västern.

Vet du ens vad kausalitet betyder?

Vilka är alla dessa ekonomer och historiker och vilka studier och verk vill du hänvisa till?
Jag ska vara snäll, så det räcker att du nämner en enda människa överhuvudtaget förutom du själv som påstår detta?

Försök inte med några enfaldiga härskartekniker nu. Sånt biter inte på mig ändå. Återigen svarar du förresten på mina frågor med motfrågor. Börja med att besvara mina frågor så har du en möjlighet att visa om du har några reella kunskaper att briljera med.

Jag har samma åsikter som du här, och detta är något jag inte vet hur man ska förhålla sig till. Jag har skrivit i andra trådar om det är en av vår tids bästa exempel på misslyckad frihet - kvinnor är på alla sätt man kan mäta det mer fria än de någonsin varit tidigare, men de gör sämre val (uppenbarligen, eftersom de mår sämre) och mår sämre än tidigare. Friheten har enligt mig inte fungerat här. I någon annan tråd påtalade någon att frihet och lycka inte är samma sak, men det ger ju en uppsjö av andra frågeställningar som måste lösas som man inte är frist principles-frälst.

Det finns vissa ordningar i naturen som jag tror är svåra att rubba, och många av dessa ordningar är biologiskt hierarkiska, eller de är till synes det i alla fall. Jag har ganska utpräglade psykologiska teorier om vad kvinnor kämpar med på det biologiskt planet och varför de är "fast" i sin dubbelhet (som man kan man ganska enkelt se detta, men jag tror att kvinnor har svårt att introspektera kring det utan mängder av terapi). Mycket av den feminism du ser i samhället idag, är egentligen (och jag uttrycker mig slarvigt nu, det är svårt att kommunicera detta i text utan att det blir enorma textmassor, alternativt att man framstår som direkt bufflig) ett resultat av att denna dubbelhet i kvinnor "tippat åt ena hållet" ungefär som en personlighetsstörning. Och så kan det ju se ut ibland, men om vi accepterar det som den nya sanningen får vi samhälleliga problem.

Jag vet inte om du läst om "Anna O" (eg. Bertha Pappenheim), ett av Freuds och Breuers första psykoanalysfall. I hennes terapeutiska relation till Breuer går det att utläsa "vägen fram till feminism" rent psykologiskt, där en kvinna tappat relationen till sin far, går i terapi, låter terapeuten bli hennes nya fadersfigur och projicerar ilskan mot honom, varpå terapin sedan bryts (Breuers misstag!), Bertha hamnar på ett behandlingshem och efter några år "repar sig", kommer ut från behandlingshemmet, proklamerar sig själv som feminist och lever ti ett slags föraktfullt förhållningssätt till män.

Det är en intressant berättelse (och jag förenklar den givetvis alldeles för mycket ovan) som visar hur feminismen är mannens misslyckande på det vis att mannen (här symbolord både för män i allmänhet och för den "manliga andan", kan vi säga) tappat greppet om kvinnan och låtit henne emanciperas. Bara kort anekdotiskt kan man säga att många av de vulgära effekterna feminism gett på både kvinnor och samhälle, skulle vi givetvis också se om vi gav barn en suverän bestämmanderätt och samtidigt ställde krav på föräldrar att ta hand om den.

Hur som helst, och för att koppla det till tråden eller åtminstone trådens titel: Det har ju egentligen ingen betydelse vem som lagstiftar, eller om någon ens lagstiftar(?), om vi ändå inte har lagar som främjar en välmående nation. Roland Paulsen pratar bra om detta här (dock inte kopplat just till lagstiftning, och landar tyvärr i felaktiga lite slutsatser, men har åtminstone identifierat problemet): https://youtu.be/OoIcsj9ysvs

Nu blev det långt och jag hade kunnat skriva flera gånger så mycket till för att förklara vad jag tror skett med samhället, som dels är kopplat till feminism och kvinnor, men framförallt den mer civiliserade människa naiva tro om att alla människopopulationer är ekvivalenta inför sin ansats i världen. Så är det inte, vissa är genetiskt "underlägsna" i vissa avseenden kontra andra populationer.


Jag funderade lite och jag vet faktiskt inte om jag håller med om att det är den viktigaste principen. Det förefaller ju vara det där vi är idag, eftersom den är inskränkt jämfört med något tänkt ideal. Men säg att vi haft en total yttrandefrihet då - om ingen riktigt vill lyssna på vissa tankar så spelar det ju ingen roll för samhället att de yttras? Jag tror det kan vara ett slags glidande problemdefinition. Löser vi yttrandefriheten så avtäcker vi nästa problem istället. Exempelvis tror jag också att det är ytterst viktigt att få diskriminera fritt, exempelvis "jag vill inte anställa dig för du är svart." Och här kommer vi in på det som jag tror att Nyborg försöker prata om, dvs. (och för att ta ett extremt exempel där det blir uppenbart) om man försöker säga till en schimpans att "nu får du inte ha kvar bananen för du stal den" eller något i den stilen så får man inte som svar "ah, det är sant, du får tillbaka den" utan förmodligen bara massa skrik, bett och slag. Detta är det jag tolkar ur Nyborg, att det krävs en lägstanivå av IQ för att ens kunna upprätthålla en demokrati.



Håller du med Nyborg utifrån hur jag resonerade ovan, eller tycker du fortfarande att han är fel ute? Instämmer bortom det om vad du skriver här, förutom att jag faktiskt anser att människor ofta inte vet sitt eget bästa (och att hävda att de vet det är egentligen en libertariansk tanke, dvs den fria marknaden).


Bra skrivet, jag har inte satt ord på det som du gör här tidigare, men jag tror också att "vi-komponenten" i en demokrati är mycket viktig. Det där tramset att om man är nationalist så får man inte tycka om pizza eller kaffe lämnar vi därhän, det blir för tramsigt och vi vet båda att det bara är snicksnack. Både kultur, varor, språk, idéer och annat behöver få utbytas, men det är helt väsensskilt.

Jag håller med dig, och därtill kan man fundera över hur man ska kunna ha en nationalstat utan nationalism. Jag tänker spontant att det kan bli svårt...


Jag instämmer, och det var därför jag skrev att jag inte vet exakt vad du menade med demokrati tidigare. För mig är för övrigt "att rösta" bland det sämsta som kan ske i en demokrati, eftersom det avskaffar engagemanget. "Jag har röstat, så jag har gjort mitt" eller "jag har betalat skatt, så jag har gjort mitt" är inte ett sätt att lösa problem. Människor måste få lösa problemen själva i sin närhet.

Men om demokratin väljer skatter? Det kan väl inte libertarianer acceptera!?

Libertarianer kanske kan acceptera demokrati på vägen på nattväktarstaten. Men när den är införd vill väl libertarianerna ha en slags libertariansk diktatur!? Jag menar... om nattväktarstaten väl är genomförd blir väl demokrati ett hot mot nattväktarstaten!?