Vem ska stifta lagarna i ett libertarianskt samhälle?

Eftersom sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg är till största delen privat i Schweiz och offentligt i Sverige, så är det ju klart att en större del av BNP går till offentliga utgifter i Sverige. Min poäng är att kostnaden är ungefär densamma.
Sen kan man ju tycka att det är bättre om verksamhet drivs privat än offentligt.

I Schweiz är enligt "UBS Worry Barometer 2024" de stigande sjukvårdskostnaderna överlägset nummer ett på listan över bekymmer hos befolkningen. Det talas mycket om hur andra länder (t.ex. Sverige) erbjuder högklassig sjukvård till lägre kostnad. Ett grundläggande problem (eller fördel som vissa ser det) i Schweiz är att om en patient vill ha en viss undersökning eller behandling, så får han ofta det. Det är lite av en win-win; patienten får som han vill och läkaren får betalt, men kostnaderna stiger förstås.

Troligen ligger orsaken till Schweiz högre sjukvårdskostnader just i dessa tendenser till "övervård" och onödiga undersökningar, och är inte någon indikation på att privat sjukvård skulle vara mindre effektiv än offentlig.

Framför allt förstördes den av kriminella element som våldförde sig på de som skapade mervärde, genom att hävda den starkares rätt.

Vilket gjorde att bönderna inte kunde livnära sig.

I en libertarians stat hade det funnits en lagstiftande församling, och den hade stiftat lagarna.

Libertarianism förbjuder inte existensen av en stat. Däremot stipuleras att den inte är omfattande.

Hur de i den lagstiftande församlingen utses bestämmer inte libertarianism. Det kan vara via val som idag. Eller val där man har röster efter hur mycket man betalar till staten (skatt). Just detta senare arrangemang kan vara ett sätt att hindra staten från att växa.


För ett anarkokapitalistiskt samhälle så finns ingen stat så där blir det lite annorlunda. Där anlitar man ett vaktbolag för sin mark, och det blir vaktbolagets lagar som tillämpas där.

I Schweiz är det högre BNP/Capita än i Sverige. Därför lägger man mer pengar på sjukvård.
I Sverige lägger man på samma sätt mer pengar på sjukvård än i länder med lägre BNP/Capita.

Men bör förstå att även om sjukvården sägs vara offentlig i Sverige är det privat sektor som levererar allt vad läkemedel och utrustning till sjukvården i såväl Schweiz som Sverige.
Skillnaden uppstår i organisation av arbetet och hur mycket tjänster som sjukvårdskunderna erhåller.

Jag skulle gissa att köerna i Schweiz är betydligt kortare. Det kan också vara så att patienterna i snitt i Schweiz förfogar över dyrare utrustning.

Därför är det bättre att jämföra hur många procent av BNP som läggs på sjukvård, när man vill jämföra.
USA 17%
Schweiz 12.1%
Sverige 10.9%
OECD genomsnitt 8.8%

Eftersom det inte pratas något alls om köer i Schweiz (förutom väntetider på akuten), så antar jag att köerna är obefintliga.
I Schweiz hävdas att en av de främsta orsakerna till de höga kostnaderna är onödiga undersökningar och behandlingar. Till exempel görs koloskopi (tarmspegling) på alla över 50 år. Huruvida nyttan överstiger riskerna är omdebatterat.
Jag har ingen stor erfarenhet av sjukvården, men jag skulle inte tro att utrustningen skiljer sig åt nämnvärt.

Huruvida sjukvården betalas via skatt eller försäkring gör i sig ingen stor skillnad. Schweiz har högre kostnader än Sverige, men det beror på mer vårdkonsumtion, inte på systemet med privata försäkringar.

Och min poäng är att din poäng är fel. Du sa det ju själv, dvs hur andel av BNP till offentlig verksamhet är lägre. Därmed är kostnaderna INTE "ungefär samma".

Har du någon länk kopplat till hur Schweiz blickar på svensk "längst vårdköer i EU-sjukvård" som inspiration?

Är det sistnämnda eget statement eller har du några underlag för även det? För krasst resulterar ju fri sjukvård i exakt det samma. Vem som helst kan boka en tid via 1177, man går dit... och det ofta kanske inte är något viktigt alls. Och där har det spenderats vårdtimmar.

Det man ser i data som kartlägger specifikt sjukvård världen över, så talar det snarare för att offentlig sjukvård ALLTID resulterar i köer, väntetider och därmed bristfällig sjukvård.

Kostnaderna är "ungefär samma", men i ena fallet handlar det om att pengarna går till offentlig verksamhet och i andra fallet går de till privat verksamhet. Tjänsten är densamma, doktorn tar blodtryck och tittar i halsen, och säger "kom tillbaka om det inte är bra om två veckor".

Sjukvårdskostnaderna är tema nummer ett i Schweiz. I denna artikel tar man upp ett par länder som jämförelse, bl.a. Sverige (i tabellen). I texten tar de upp Danmark som exempel på ett land med en central försäkringskassa och skattefinansierad vård. Mycket riktigt tas färre valmöjligheter för patienterna och vårdköer upp som nackdelar.
https://www.blick.ch/politik/kranken...d19634529.html

Sen diskuteras förstås att finansiera en större del av sjukvården genom skatt. Ett klassiskt höger-vänster-tema. Ett första försök i den riktningen gjordes förra året, då det var en folkomröstning om att ingen ska behöva betala mer än 10% av sin lön i sjukförsäkring. Det blev nej.
https://www.watson.ch/schweiz/gesund...os-und-contras

"Övervård" diskuteras också intensivt. Man försöker komma till rätta med det genom att t.ex. tvinga läkarna att skriva ut generika istället för originalmediciner. Läkarna tjänar mer på att skriva ut en dyrare medicin, eftersom de har provision på mediciner.
https://www.bfh.ch/de/aktuell/storys...berversorgung/

Ja, andel av BNP är ganska talande. Sedan får man nog anta att den andelen kan stiga med stigande BNP/capita. När BNP/Capita stiger så kan man lägga större andel på sjukvård.

Inga köer i Schweiz (att tala om) lär innebära att privat sektor gör som vanligt, dvs att tillhandahålla mer kapacitet. Och det kostar något. Och det kan förklara (helt eller delvis) att Schweiz ligger på högre andel.

Med utrustning menar jag dels ovanstående, men också att kunderna/patienterna kan betala för t ex en högre "servicenivå". Som gör livet på sjukhuset behagligare.

Det är stor skillnad om något betalas via skatt och sköts av offentlig sektor, eller om det betalas via försäkring och sköts av privat sektor.
På samma sätt som det var skillnad 1989 mellan en Trabant och en BMW.

Offentlig sektor saknar incitament att förbättra och effektivisera. Men det har privat sektor (inklusive försäkringsbolag).


Tjänsten är inte densamma. Privat sektor kommer att förädla och förbättra tjänsten. På samma sätt som BMW förbättrade bilen men offentlig sektor inte gjorde det. Att båda kallas bil gör de inte lika.


Det finns väl inget fundamentalt som säger att man då måste köpa orginalmedicinen. Om det är så i Schweiz är det väl en enkel förändring att "apoteken" tillhandahåller ett urval av likvärdiga läkemedel. Så fungerar de privata apoteken i Sverige.

Din jämförelse mellan BMW och Trabant är riktigt bra! Med bägge kommer man fram till målet, men "customer experience" skiljer sig åt.

Nu befinner sig de flesta stationära vårdplatserna i Schweiz på sjukhus som antingen ägs av "Bund" (Schweiziska förbundsstaten), eller är aktiebolag som ägs av kantoner och/eller "Gemeinden" (kommuner). Den största delen av pengaflödet går från försäkringsbolag och patienter till sjukhusen. Huruvida det ska räknas som privat eller statligt är frågan. Lite LKAB-feeling.

Primärvården är dock helt privat; många kliniker är kopplade till försäkringsbolagen.

Mediciner får man i normala fall av läkaren direkt. Man kan förstås också be att få ett recept, och sen gå till apoteket, men vad skulle det tjäna till?

För att återknyta till trådens ämne; i ett äkta libertarianskt samhälle skulle naturligtvis sjukförsäkring vara helt frivilligt. Schweizarna själva brukar säga "i Schweiz är det som inte är förbjudet, obligatoriskt".

Beror lite på. Om du talar om sjukvård principiellt och det finns en påtvingad försäkring... well... ja... kanske.

Om vi talar om något annat så... aldrig i helvetet, du är så jävla fel ute!


Det där blir rätt mycket bias från din sida... primärt eftersom att även det är en klassisk ideologisk fråga. I synnerhet om man ser till hur det ser ut i Sverige, där mediciner nu i vissa fall inte skrivs ut för att de är dyra (Elvanse t.ex.) och fall där andra alternativ (ibland sämre) skrivs ut som något primärt. Där sätts också en patientsäkerhet på spel, om det är så att man vägrar skriva ut viss medicin eller skriver ut en sämre variant för att man inte vill skriva ut en medicin som är dyr, bara för att man går BACK på den (vilket man gör genom högkostnadsskydd etc).

Ja, klart det suger lite när man ska testa sig fram med olika doser att vid ett tillfälle betala 3 000 kr för ett par burkar Elvanse (ja, det har hänt mig) eller att man normalt får en månadskostnad på 1 - 1500 kr för sin medicin. Men hellre det än att politiken väljer att plocka bort värdefulla läkemedel som räddar livet på folk - alt. (vilket är fallet i min region just nu) att offentliga sjukvården valt att inte skriva ut (t.ex.) Elvanse alls, p.g.a. "det är dyrt".