Citat:
Ursprungligen postat av
Ormen Långe
Oja, det argumentet har använts i mer än 30 år, och ändå så strävar exakt alla nationer som utvecklar stridsflyg, att utveckla stridsflyg med just smygegenskaper.
Problemet med alla de tekniken som påstås kunna upptäcka stealth, är att de är opålitliga och har låg precision. Samtidigt så är de bara det första steget i en lång bekämpningskedja, där de övriga stegen inte kan använda samma tekniker.
Kanske även att sådan förmåga är dyrt och svårt att ha på plats 24/7, varje dag, varje natt över samtliga approaches mot sina strategiska områden. Flygplan som ska bomba och bekämpa på marken har ju mer möjlighet att välja sina mål, approach och timing.
Tror sanningen ligger någonstans i mitten. Stealth är mindre avgörande idag än på 80-90 talet där det var helt avgörande. Stealth som teknik stagnerar dock fortare än sensorkedjor, detektion och elektronisk störning pga av fysiska begränsningar där sensorer, detektion och störning drar nytta av den otroliga utvecklingen inom beräkningsförmåga och mjukvara sedan 2000-talets början.
Nyttan per de uppoffringar och nackdelar med komplexitet och dyrt har avtagit något för stealth i vissa roller tror jag.
Ska man ha en "strike-figher" som är tänkt för att bekämpa luftvärn och understödja på marken förstår jag man fortfarande vill ha stealth dock.
Men frågan är nog om inte drönare redan (eller inom mkt snar framtid) är 100 ggr bättre och kostnadseffektivt för att bekämpa fientligt luftvärn. Snart kanske man hellre släpar upp ett cargo-plane med en mix av 20 olika drönare som man släpper på väg mot målet som samverkar för att bekämpa målet i stället - till noll risk, högre nytta, mindre träning och till lägre kostnad.