Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Nej, att TÅ inte hade närmare koll på C:s bekantskapskrets är tydligt. Han uppgav själv att han kände igen de flesta via utseendet, men inte visste vad de hette.

Jag tänker ändå att det, med tanke på de uppenbart stalkermässiga tendenser som TÅ tidigt uppvisade, vore dumt att bjuda på informationen om Sabas boende. Ju mindre han visste desto bättre.

TÅ:s och BM:s gränslösa beteende när de senare skulle leta efter C i city indikerar att det inte hade varit förvånande om TÅ t ex hade följt efter Saba för att se var hon bodde, ifall han stötte på henne.

Därför kan man föreställa sig att TÅ inte var det primära hotet för C just då, utan kanske någon/några andra.
Ja, bristerna i uppföljning gällande den blonde mannen är iögonfallande.

Beträffande farligheten och den tidigare diskussionen om C:s skulder såg jag ett intressant, kortfattat tips som kom in -99. En f.d. prostituerad som sa sig känna Catrine tipsade om en man som var granne till någon C kände. Denne granne skulle ha sagt att C var skyldig honom pengar och fick vad hon förtjänade.

Frånvaron av samordning och komparation tycks emellertid prägla hela utredningen. Med reservation för att vi inte har tillgång till allt material kan man ändå konstatera att flertalet omständigheter i Catrines liv är omgärdade av kraftiga motsägelser. Inte minst boendesituationen är gravt förvirrande:

Utöver att TÅ och BM inte tycks kunna enas kring Johanneshovlägenheten, menar någon som bör vara BM:s flickvän att den lägenheten fanns tillgänglig redan från slutet av maj och att innehavaren var en kompis till Catrine.

I ett av TÅ:s förhör låtsas han inte ens om lägenhetens existens utan säger att han och C bodde på Essingen och diverse hotell.

Alla luddiga och undvikande uppgifter kring denna lägenhet gör att jag tolkar den som på något sätt känslig i sammanhanget.

Om det skulle vara så att lägenheten fungerade som en bordell och TÅ och BM som C:s hallickar skulle det förklara många underligheter.
Det är ju i sådana fall ganska anmärkningsvärt, eftersom både en väktare i Midsommarkransen (som omhändertog C och tillkallade tunnelbanepolisen) och en polisman som sa sig ha gripit C i city anger tidpunkten en månad innan första fyndet.

Dessa vittnesmål känns trovärdiga, väktaren nämner t ex att han pratar med Catrine om hennes två barn.

Enligt polisens sammanställning över 1984 hade C ingen interaktion med polisen under vare sig maj eller juni. Innan dess blev hon gripen i genomsnitt en gång i månaden.

Sammanställningen är dock bristfällig, bland annat nämns inte omhändertagandet på Gullmarsplan som skedde i juni, så man kan ju undra vad som saknas mer.

Några spridda tankar:

• Kortfattat berättade polisen Ulf Pauli 2005 att han och en kollega gripit C för stöld någonstans i city ungefär en månad innan första fyndet. Hon hade då en plånbok tillhörande en man som bodde i Kristineberg.
Enligt Pauli kontaktade han utredningen så snart da Costa hade identifierats.

2005 följde upp utredarna upp detta och händelsen verkar ha ägt rum. I en mailkonversation framgår det att en FUP finns för detta specifika ärende.

Något jag funderar på är om polismannen Pauli har misstagit sig angående när detta skedde. I polisens sammanställning från 1984 över Catrines sista halvår finns en notering den 23 mars om att hon gripits på Impuls på Drottninggatan för stöld och innehaft checkblanketter tillhörande en Fredriksson.
Beskrivningen påminner i stora drag om Paulis minnesbild, men frågan är om han kan ha misstagit sig så gravt angående tiden.

Att C greps för stöld i city och hade föremål som tillhörande någon annan lär ju inte ha skett enbart en gång...

• En snabb notering beträffande Gladhs förhör och hans eventuella tendens att inte berätta allt han vet: förhöret inleds med att Gladh påpekade att han endast uppehöll sig på Eugeniavägen kvällstid, efter 18.

När den äldre lastbilen kom på tal menade Gladh att den inte var aktiv under dagen, bara på kvällen och natten. Det är ett lite intressant uttalande eftersom Gladh själv, enligt egen utsago, inte befann sig på E-vägen dagtid och därmed inte borde känna till eventuella lastbilars aktivitet då.

• Slutligen Sollerön och dess märkliga kopplingar till personer inom utredningen: en släkt med samma mycket ovanliga efternamn som Monikas mamma var boende på Sollerön. Förmodligen ingen nära släkting, men ändå lite iögonfallande med tanke på det sällsynta namnet.

(Det fetade)

Du kan kanske ha rätt här för är det inte så att tiden eroderar säkerheten i vittnesmål som dyker upp så pass många år senare?

Nu pratar vi trots allt om ett tidsspann på hela 21 år mellan själva händelsen och tidpunkten för hans berättelse.

Jag har frågat polisen om ingripandet som ska ha skett ung en månad innan fynden vid Ekelundsvägen.

Svaret jag fick var att ärendet inte existerar.

Snygg iakttagelse! Ja, det finns en paradox i Gladhs vittnesmål, som polisen borde ha sett.

Hur visste han var lastbilen var på dagarna?

Och om Gladh själv var laglydig och ordentlig, varför skulle han vilja jobba i slummen på kvällarna?

Eugeniavägen var slum. En person som Gladh bör absolut ha föredragit att jobba på dagarna.

Han var fö statstjänsteman, anställd på Televerket.
Han bör ha haft semester i juni och juli.
Ytterligare ett skäl att vara på Eugeniavägen på dagtid.

Studiet av da Costa-fallet är en fascinerande studie i kollektiv blindhet och kollektiva tankelåsningar.
Den blindhet som polisen, journalister, kulturpersoner och jurister har lidit av i flera decennier, är obegriplig, med tanke på hur många spaltmeter som har ägnats åt da Costa-fallet.

Varför tog det 15 år innan Gonerka exponerades? Varför tog det 30 år innan Vinof exponerades? varför tog det 40 år innan Stig Gladhs förhör blev allmängods? Det är totalt vansinnigt alltihop.

Nu när vi kan jämföra Vinofs, Gladhs och SJ-personalens förhör, ser man väldigt tydligt "the fork in the road", den polisiära Y-korsning som utredarna förhöll sig till på vintern 1984. På Eugeniavägen fanns högintressant stoff, och det naturliga hade varit att genast suga in Vinof, Valle, Robert, Perry, Stig och alla de andra trashankarna på Eugeniavägen 25. Detta var välkända ansikten för polisen.

Att inte göra det borde vara otänkbart.

Men den mystiska bilen (körd av en man som vagt liknade Stig), Gladhs förhör och Vinof & Co släppte som heta potatisar, till förmån för en och sedan två personer, som aldrig hade träffat BO överhuvudtaget.

När polisen valde bort högintressanta personer till förmån för ointressanta personer (Härm och Allgén) gjorde man såklart ett fullständigt medvetet val. De var inte inkompetens som ställde till det.

Intressant att notera, är också att polisen tog med den SJ-anställde till ett garage vid Hötorget, där både da Costa, Åberg och en bekant till da Costa uppehöll sig i maj eller juni 1984. I detta garage köpte da Costa kläder och smycken av sin kvinnliga bekant.

I Hötorgsgaraget visade polisen den SJ-anställde en bil, som den SJ-anställde ombads uttala sig om. Polsien undrade om bilen var samma bil som hade setts på Eugeniavägen.

Och det var "vid Hötorget" som Vinof plockade upp sina knarkarpolare, när han behövde livvakter, tex vid mötet på Anglais, i mitten av juni.

När Vinof sa "vid Hötorget" förmodar jag att han menade någon sorts fast punkt, där han var säker på att hitta Robert, hans bror, Stig och de andra knarkarna han umgicks med. Och jag skulle inte bli förvånad om han menade Hötorgsgaraget, där det kunde ställas skåpbilar och vanliga personbilar, där Robert och andra knarkare tillbringade nätterna.

Att sova i bilar är ju en riktig klassiker i missbrukarvärlden.

Jag anar att Hötorgsgaraget var en allmän träffpunkt för missbrukare.

Specificerade du utifrån tidsperioden juni när du frågade efter ingripandet? Det skulle i sådana fall stärka tesen att Pauli misstog sig gällande tidpunkten.

Du har nog redan sett det, men i det dokument som följer direkt efter minnesanteckningen om Paulis uppgifter finns en mailkonversation mellan Anders Burén och en Marie Edhagen.

Buren efterfrågade information om detta ingripande (stöld i city, plånbok tillhörande man i Kristineberg), men angav ett vitt tidsspann - 1 januari 1984 till 30 juni 1984.

Svaret då var att en FUP fanns för just ett sådant ärende, så uppenbarligen har det ägt rum, men det är oklart när.

Det anges även att det fanns många andra ärenden kopplade till da Costa, men det framkommer inte om det gäller denna period eller som helhet. Jag vet inte om man kan göra samma begäran som Anders Burén gjorde och få alla ärenden relaterade till C under hennes sista halvår.
Det som gör Gladhs förhör så surrealistiskt är att han glider mellan en stor lokalkännedom och fullständig okunskap. Kombinationen blir barock.

Om man ska ta honom på orden känner han till följande:
• att Billiga Andersson besöks av prostituerade narkomaner,
• att Vinof har en särskild preferens för yngre flickor,
• att Vinof övergett lokalerna och befinner sig i Småland,
• att "Valle" tar hand om lokalerna och klagar på nedsmutsning,
• att en av "Valles" söner är alkoholiserad och uppehåller sig på E-vägen. Gladh känner därmed även till att "Valle" har flera söner,
• att den aktuella lastbilen brukades kvällstid och under sommaren, inklusive en detaljerad beskrivning av dess utseende,
• att lastbilen stundtals användes av två personer och att den verkade vara involverad i något kriminellt. Med tanke på att Gladh själv beskriver hur nedgången Eugeniavägen var och vilket klientel som besökte platsen kan man undra vad som fick Gladh att tro att en lösryckt lastbil skulle vara inblandad i brottslighet och varför han inte fick följdfrågor om varför han reagerade på den.

Däremot hade Gladh ingen kunskap om:
• vem föraren av lastbilen var, trots att han såg honom flera gånger och visste att han var inhyst i lokaler på E-vägen,
• vilka firmor som hade lokaler på Eugeniavägen 45, där föraren uppenbarligen bodde,
• frågeformuläret/efterlysningen om da Costa som delades ut på Eugeniavägen.

Hur visste Gladh var mannen var inhyst om han varken visste vem det var eller vilka firmor som huserade där? Det hela hänger, återigen, inte ihop.

Existensen av denna lastbil, dess förare och att såväl Gladh, hans anställde och SJ-växlaren tycks ha identifierat samma bil och associerat den med kriminalitet är en talande symbol för allt som har tystats ner, glömts bort eller schabblats undan i da Costa-fallet.

Precis som du skriver uppger växlaren (visserligen 2005) att han under hösten 1984 blev ombedd att titta på en lastbil, med tillhörande förare i Hötorgsgaraget. Enligt polisen kunde denna bil sättas i samband med hans iakttagelse.

Dessutom påstår ju växlaren att han de facto kände igen både bil och förare, men att han inte berättade detta för polisen, åtminstone inte vad gäller föraren. Om han faktiskt identifierade lastbilen redan 1984 är otydligt i protokollet.

Men situationen under hösten 1984 är följande:
Polisen har fått beskrivningar av en lastbil samt dess förare, som är kopplad till Eugeniavägen. Lastbilen har uppehållit sig vid fyndplatsen, och ger intrycket generellt av att figurera i brottslig verksamhet.

På något sätt har polisen lyckats identifiera en relevant lastbil, lokaliserat den till Hötorgsgaraget för konfrontation med ett vittne, som eventuellt kan ha sagt sig känna igen den.

Därutöver känner polisen om att prostituerade missbrukare besöker Catrines personkontakt på Eugeniavägen, som dessutom håller sig undan polisen och vägrar låta sig bli förhörd, samtidigt som han gör sig av med bilar vid lämpliga tillfällen.

Polisen väljer i denna situation att fokusera på Teet Härm. Så nej, inkompetens är inte fallet. Detta är ett avsiktligt undvikande av normalt polisarbete.

Förutom de intressanta kopplingarna till Hötorgsgaraget som du nämner bör det finnas åtminstone ytterligare en. Det var inte helt ovanligt att prostituerade och deras kunder använde garagekulvertar för sexakten. Detta kan ha varit aktuellt för både C och Vinof.

Jag skrev tidigare i tråden, gällande lastbilen i Hötorgsgaraget, att jag är osäker på om man fick någon klarhet i vad parkeringskvittona märkta modell carle, upphittade vid FP1, betydde. Om de var från Hötorgsgaraget hade det varit synnerligen intressant. Vet du något mer om dessa?

Jag vet tyvärr inte vad modell Carle betyder.
Att man hittade massor av parkeringskvitton vid FP2 är iaf intressant.
Det verkar ha varit en mycket välbesökt plats och kvittona tappades väl av torskar, som grävde i fickorna.
Men att parkeringsfickan användes av torskar, verkar vara ett välkänt faktum.

Vilken agenda skulle finnas bakom detta tänker du?

Jag tror inte att det nödvändigtvis måste ha funnits en samordnad och gemensam agenda bakom detta agerande, utan att det kan ha funnits flera disparata skäl.

Dels förekom misstro mot TH inom vissa delar av poliskåren, vilket bland annat Per Lindeberg har tagit upp. Om än omedvetet medförde detta ogillande av hans person att utredningen inte bedrevs professionellt.

Dels, som ett mer sinistert alternativ, har det diskuterats att Vinof kan ha varit besvärlig för somliga poliser och att man därmed inte ville gräva för mycket runt honom.

I och med hans påstådda bordellkopplingar och kontakter med prostituerade kan det inte uteslutas att han exempelvis kan ha haft kännedom om poliser som köpte sex, kanske även av minderåriga.

Själv tror jag på en kombination av dessa två orsaker och att olika utredare självfallet hade skilda bevekelsegrunder. Men det är noterbart att utredandet kring Eugeniavägen, Vinof och hans umgänge bara blir ansatser som aldrig fullföljs, trots alarmerande signaler om lögner, motsägelser och misstänkta beteenden.

Jag har varit försjunken i boken ”Catrine och tystnaden” en tid, där det framgår ytterst intressant information. Till viss del använder man sig med andra alias än vi använder här i tråden, och därför skulle jag vilja ha tips från andra läsare hur man översätter dessa alias till namnen vi använder i den här tråden.

De namn som har använts i många år (t.ex Vincent, Robert, Monika och Stanley) behöver inte redas ut. I övrigt får jag det till att Tapani=TÅ, Sune=BM, Dimitri=Stig, Alexander=Nille, Kristoffer=CB etc.

Men jag får inte ihop vem t.ex Viktor är?

Skälen var nog komplexa, ja, och vi får inte glömma vanlig hederlig lättja och kåranda. Stockholmspolisen var dysfunktionell på åttiotalet. Man var van att ljuga, skarva och göra vad fan man ville. Det var flummigt.

Och när polisen valde mellan besvärliga, farliga personer (dvs buset på Eugeniavägen) och två sitting ducks (Härm och Allgén) valde man såklart det slappaste alternativet.

Men att det fanns djupare problem än lathet, är odiskutabelt, för utredning 2 var precis lika dålig som utredning 1. Polisen ville inte göra sitt jobb på åttiotalet och man hade ingen lust på nittiotalet heller.

Utredning 2 var ju rent trams.