Citat:
Jag håller med dig.Han lyssnar ju åtminstone för stunden om jag ryter till och förklarar något.
Men det är som att han är av gamla curling-stammen.
Ränderna går inte ut, och det går inte att lära gamla hundar att sitta, han kan ändra sig för stunden men en timme senare är det bortblåst. så känns det ialla fall.
Han är av gamla gardens pappor där man inte hade koll eller reflektion över nånting.
Jag svalde detta rätt så länge men nu tycker även min fru att det går för långt.
Och hon är en väldigt tillmötesgående människa och har tagit honom i försvar många gånger.
Men det är som att han är av gamla curling-stammen.
Ränderna går inte ut, och det går inte att lära gamla hundar att sitta, han kan ändra sig för stunden men en timme senare är det bortblåst. så känns det ialla fall.
Han är av gamla gardens pappor där man inte hade koll eller reflektion över nånting.
Jag svalde detta rätt så länge men nu tycker även min fru att det går för långt.
Och hon är en väldigt tillmötesgående människa och har tagit honom i försvar många gånger.
Men frågan är hur någon som läser din tråd skulle känna att ha någon hemma som möblerar om och så vidare. Ifrågasätter spagettimärket...ja han kan ju göra allt och om man har barn räcker det med några timmar så är hela huset förvandlats till en sopptipp och allt är huller om buller. Gubben har obegränsat med tid och kan således göra allt möjligt och det låter nästan som att han försöker ta över papparollen.
Det går inte att ändra någon egentligen då alla ändras sig själva för att de vill. Kan man inte eller vill inte så syns det ju till slut av alla parter att det är så det kommer bli.
Du får boka in honom på psykologmöte med dig och honom. Det vore något. Det är ju mer än min farsa som är den fåordiga typen. Ingen curlande från honom men kanske mer från morsan som hållit en borta från det vanligaste. Argumentation eller snack hemma har alltid varit att föräldrarna visste bäst. Därför har jag lärt mig det mesta själv och det har tagit tid. Det vore en liten genväg att ha det när man for ut ur huset så att man kunde börjat på plus istället för minus.
En annan trådskapare var nästan tvungen att hota folk för att få igenom sina vanliga vardagsärenden. Nu menar jag inte att det är rätt men det är en tankevurpa där frågan är varför gubben inte förstår. För att få till en förändring kanske lite mer rutin och planering vore något där du bestämmer vad som ska göras tillsammans med gubben vilket då skulle kunna bli en win win. Han får bygga sig en attefallsshus "som" är till ett av barnen men där gubben kan "låna det" till en början.