Hur ska jag få min farsa att sluta curla barnbarnen?

Jo, om far/svärfar befinner sig i ts hus när han hälsar på är det deras regler som gäller, inte farsans. Och om far inte kan acceptera ts föräldraskap eller respektera sin son som vuxen myndig då är det dags för en paus tills han begriper.

Och för tydlighetens skull så är det inte barnen som ska säga ifrån till farfar det är ts ansvar. Farfar kan finnas till för ungarna utan att curla dem.

Det handlar om hans kontrollbehov.
Hade jag sålt min bil (som naturligtvis är av samma märke som hans för husfridens skull) och gått och köpt något helt annat utab att säga något så lovar jag dig, han hade fått en stroke.

Problemet är att TS inte accepterar pappans farföräldraskap. Det är TS som vill in och styra över farfar.

Men du ... Sälj den förbannade bilen i morgon! Och köp det du vill ha. Du diskuterar det inte ens med honom. Om han får en stroke eller blir upprörd så låt han! Hans reaktion är bara hans ansvar - inte ditt! Livet är för kort för sånt där... Blir ju som att du är fångad i hans värld även när han inte är där...

Har du råd anlitar du byggfirma att göra klart projekt på huset. Det gör du utan att fråga honom innan . Får han en stroke av det, ja men då är det så och det är fortfarande inte ditt ansvar.

Du skriver att du vill att han ska få finnas i barnbarnens liv, och det är bra. Men det ska inte få vara på bekostnad av ditt välmående.

Så är det dessvärre.
Hade jag gått och köpt nya däck imorgon hade han säkerligen fått panik över jag inte stämt av med honom.
Han hade nog först hamnat i chock och sedan blivit förbannad att jag inte rådslagit med honom först som "kan kolla runt vad som gäller". och sen kommit med ett "ok dom här ska du ha".
Jag förstår ju att han bara vill väl men frågan är om det inte handlar väldigt, väldigt mycket om han själv också.

Nej där har du fel.
I mitt och frugans hem är det våra regler som gäller.
Såsom du hade sagt att jag ska rätta mig efter min pappas regler i hans hem.
"Ja men flytta då om det inte passar".
Ja det är just det jag har gjort.

Så det är OK att han hjälper er (snickrar på huset) men inte barnbarnen?

Låt barnen bli bortskämda av farfar. Barn vet, även från en tidig ålder, att olika saker gäller beroende vilken vuxen det är. Så länge de inte spelar ut er mot varandra ("farfar skulle minsann...") så är det inga problem. Ni är OK med att få guldkant på tillvaron, låt då också barnen få det.

Låt dem få goda minnen av honom. Han kommer inte finnas för evigt så förstör inte deras upplevelser.

Fast du låter ju din pappa komma och bo där för att curla dig? Så reglerna i ditt hem är att dig får man curla, men inte dina barn? Den policyn känns mer skadlig för barnen än att låta honom skämma bort dem.

”Han curlar fortfarande bort mig och ser mig som ett barn fast jag är en vuxen karl med 3 barn.
Hade jag gått och köpt en bil av en modell som han inte godkänt hade han fått panik.”

”Han gör vad som behöver göras, för jag är uppenbarligen 13 och omyndigförklarad.
Behöver jag säga att han åkte hit, närmare 70 mil för att vara med på husvisningen innan vi köpte huset?”

”Jag fick i stort sett klippa banden när jag blev vuxen av ren självbevarelsedrift för att kunna bli vuxen.
Han hade betalat mina räkningar åt mig om jag inte tog ett medvetet val att "detta måste jag kunna klara själv"”

”När vi dessutom säger åt honom att han ska låta dom göra själva och blir totalt ignorerad, är det att visa respekt i vårat hem?”

”Det handlar om hans kontrollbehov.
Hade jag sålt min bil (som naturligtvis är av samma märke som hans för husfridens skull) och gått och köpt något helt annat utab att säga något så lovar jag dig, han hade fått en stroke.”

”Jo men det känns ju meningslöst, jag kommer alltid att vara omyndigförklarad och 13 år i hans värld, det är nog ingen fight värd att ta när man närmar sig 40.
Det har jag helt enkelt löst genom att bli vuxen, flytta och starta egen familj.
Kanske var en av flera anledningar varför jag flyttade rätt långt bort också.
För att lära mig överleva i vuxenlivet.”

Problemet är inte att han curlar barnbarnen, problemet är att du tillåter att han fortfarande behandlar dig som om du vore 13 år. Eftersom du tycker att det inte är en fight värd att ta så får du ju finna dig i att du i hans ögon är en 13 åring som inte klarar saker själv, och däri ingår ju även ditt föräldraskap.

Om du tänker efter, vad är det som hindrar dig från att sätta tydliga gränser gentemot din pappa?

Barn förstår ”Jag älskar dig, men det där beteendet är inte okej!”, så även en pappa/farfar bör kunna förstå det.