Citat:
Ursprungligen postat av
StigEngstrom
Jo men det känns ju meningslöst, jag kommer alltid att vara omyndigförklarad och 13 år i hans värld, det är nog ingen fight värd att ta när man närmar sig 40.
Det har jag helt enkelt löst genom att bli vuxen, flytta och starta egen familj.
Kanske var en av flera anledningar varför jag flyttade rätt långt bort också.
För att lära mig överleva i vuxenlivet.
Din pappa behöver känna sig behövd, han vill så gärna ta om hand, så pass att det kan bli för mycket.
Problemet är nog inte så mycket med barnen utan med din relation till dig själv och till din far. (Och antagligen blir du mycket stressad av att din fru beklagar sig till dig.) Jag tror att du måste hitta ett sätt att hitta din egen styrka att stå på dig utan att behöva gå till överdrift.
Var glad för att du har din pappa i livet, tro mig du kommer sakna honom som f*n när han inte är kvar och du kommer ångra att du portat honom från ditt hem när han behövde sin familj som mest.
Fundera över hur man sätter gränser på ett bra sätt och du kanske behöver stå på dig även mot din fru på ett lugnt sätt. Du behöver känna dig vuxen och den känslan kommer inifrån. Kanske inte vara så rädd för att köpa "fel bil" till exempel. Han kommer inte få stroke av det.
Den som
äger sin egen auktoritet behöver inte bli så arg och irriterad utan kan sätta gränser på ett bra sätt samt vara mer överseende och positiv gentemot andra.