Astrofysikern Nir Shaviv och geologen Jan Veizer visade 2003 att klimatet de senaste 500 miljoner åren inte varit speciellt känsligt för CO2. Den tydligaste påverkan på dessa tidsskalor (miljontals år) är kosmisk strålning som modulerar molnigheten.
http://dx.doi.org/10.1130/1052-5173(2003)013%3C0004:CDOPC%3E2.0.CO;2
Men även på kortare tidsskalor (veckor) verkar samma mekanism. Solen modulerar kosmisk strålning och därmed moln.
Effects of Forbush decreases on clouds determined from PATMOS-x
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1364682622000219
Javier Vinos är författaren till den fackgranskade akademiska boken Climate of the Past, Present and Future
Springer Nature
2019
Sedan 2022 är bokens andra upplaga tillgänglig på Researchgate:
https://www.researchgate.net/publication/363669186_Climate_of_the_Past_Present_and_Future_A _scientific_debate_2nd_ed
Vinos går grundligt igenom ett antal faktorer som påverkar klimatet. Han visar att vinkeln mellan solen och jordens rotationsaxel, som varierar periodiskt omkring 23° i en cykel på 41000 år, påverkar värmetransporten från ekvatorn till polerna, och därmed förekomsten av glacial-/interglacial-cyklerna inom nuvarande istid.
Vinos går igenom forskning som visar hur solens varierande UV-strålning under solcykeln påverkar vädret i stratosfären, vilket påverkar vädret i troposfären, och i slutligen värmeförlusterna vid polerna. Därmed påverkar styrkan på solens UV klimatet.
Under 1900 talet var solens aktivitet högre än den varit de senaste 8000 åren. Troligen har det fått följden att den kosmisk strålningen och och därmed molnigheten varit lägre än tidigare under samma period, vilket ökat den absorberande solstrålningen. Samtidigt har UV-strålningen varit stark, vilket, enligt Vinos, minskat avkylningen vid polerna. Både dessa faktorer har sannolikt verkat samtidigt under 1900-talets Grand Solar Maximum.
Sambandet mellan solaktiviteten (Φ) och värme har kvantifierats, och skulle kunna användas i klimatmodeller och liknande verktyg.
Att IPCC, trots stark evidens, av, framförallt, sol-moln-kopplingen, inte tar med dessa solfaktorer, säger nog mer om IPCC och vad för slags resultat de söker, än forskningsläget. Resultatet av att inte ta med de solmodulerade faktorerna då den moderna uppvärmningen studeras, blir att känsligheten för CO2 överskattas.
http://dx.doi.org/10.1130/1052-5173(2003)013%3C0004:CDOPC%3E2.0.CO;2
Men även på kortare tidsskalor (veckor) verkar samma mekanism. Solen modulerar kosmisk strålning och därmed moln.
Effects of Forbush decreases on clouds determined from PATMOS-x
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1364682622000219
Javier Vinos är författaren till den fackgranskade akademiska boken Climate of the Past, Present and Future
Springer Nature
2019
Sedan 2022 är bokens andra upplaga tillgänglig på Researchgate:
https://www.researchgate.net/publication/363669186_Climate_of_the_Past_Present_and_Future_A _scientific_debate_2nd_ed
Vinos går grundligt igenom ett antal faktorer som påverkar klimatet. Han visar att vinkeln mellan solen och jordens rotationsaxel, som varierar periodiskt omkring 23° i en cykel på 41000 år, påverkar värmetransporten från ekvatorn till polerna, och därmed förekomsten av glacial-/interglacial-cyklerna inom nuvarande istid.
Vinos går igenom forskning som visar hur solens varierande UV-strålning under solcykeln påverkar vädret i stratosfären, vilket påverkar vädret i troposfären, och i slutligen värmeförlusterna vid polerna. Därmed påverkar styrkan på solens UV klimatet.
Under 1900 talet var solens aktivitet högre än den varit de senaste 8000 åren. Troligen har det fått följden att den kosmisk strålningen och och därmed molnigheten varit lägre än tidigare under samma period, vilket ökat den absorberande solstrålningen. Samtidigt har UV-strålningen varit stark, vilket, enligt Vinos, minskat avkylningen vid polerna. Både dessa faktorer har sannolikt verkat samtidigt under 1900-talets Grand Solar Maximum.
Sambandet mellan solaktiviteten (Φ) och värme har kvantifierats, och skulle kunna användas i klimatmodeller och liknande verktyg.
Att IPCC, trots stark evidens, av, framförallt, sol-moln-kopplingen, inte tar med dessa solfaktorer, säger nog mer om IPCC och vad för slags resultat de söker, än forskningsläget. Resultatet av att inte ta med de solmodulerade faktorerna då den moderna uppvärmningen studeras, blir att känsligheten för CO2 överskattas.
__________________
Senast redigerad av suppose 2024-10-01 kl. 22:34.
Senast redigerad av suppose 2024-10-01 kl. 22:34.