Citat:
Ursprungligen postat av
missionsg
Hej
För ca 6 månader sedan åkte jag in på akuten för svårt illamående. Fick då Primperan som jag fick intravenöst. Direkt så fick jag svåra biverkningar, bland annat svår akatisi och svår depression. Efter 2 månader med detta helvete så försökte detta behandlas med Sertralin, Iktorivil och Zopiklon. Tog Sertralin 2 dagar, Iktorivil 15 dagar och Zopiklon 5 dagar. Alla dessa läkemedel förvärrade mitt tillstånd 10x så jag slutade. Jag är utan allt i över 3 månader. Jag lever i ett helvete dagligen, jag har försökt söka vård ÖVERALLT inom sjukvården utan hjälp. Jag har skrivit till MIND och jag har skrivit till jourhavande präst, dem rekommenderar sjukvården som inte vet vad dem gör/ska göra åt läkemedelsskador. Det tar stopp överallt.. vad ska jag göra? Kan någon rädda mitt liv?
Finns en klinik i USA som kan hjälpa men den kostar alldeles för mycket.
Mina symptom:
Svår akatisi
Svår depression
Svåra panikattacker
Svår yrsel
Koncentrationssvårigheter
Muskelryckningar
Muskelsmärtor
Brännande hud
Brinnande känsla i huvudet
Suddig syn
Sömnproblem
Självmordstankar
Extrema morgnar
Svåra smärtor i huvudet
Extremt tryck i huvudet
Illamående
Snälla hjälp mig och snälla tro mig. Jag vill leva men jag lever i en tortyr varje dag. Jag har extrem PTSD över detta.
Vad jag har provat:
Meditation
Långa promenader
Kalla duschar
Spikmatta
Hej TS!
Suttit halva natten och försökt forska i det som hänt dig för jag blev illa berörd av ditt inlägg, och även ledsen att du känner att vården inte tar dig på allvar och vänder dig ryggen. Jag tror att det handlar om okunskap från deras sida och när dom inte vet vad dom ska göra så skickar dom en bara vidare/stänger dörren istället för att ägna lite extra tid åt dig och det är fruktansvärt när man är den personen som behöver den tiden. Att psykiatrin och Suicide Zero agerat som de gjort är tragiskt att höra, du verkar stött på helt fel personer där.
Gissningsvis har du själv också suttit och forskat i detta precis som jag gjort, och du har säkert hittat samma saker, men jag länkar allt ändå.
Mitt syfte med det? Delvis att du inte ska känna dig ensam med att ha fått såna biverkningar av Primperan (Metoclopramide), och delvis för att du ska se att det finns lösningar på det.
Det är svårt att se när man mår som du gör psykiskt, men det är viktigt att du påminner dig själv om att du mår såhär psykiskt på grund av vad du fått för biverkningar av Primperan. Du kanske har en historik av depression, det vet jag inte, men uppenbarligen har det förvärrats till det här totala mörkret av Primperanet och därav fokuserar jag på det.
Du kommer att må bättre. Du kommer det. Dina självmordstankar har en naturlig och logisk förklaring. Det är förståeligt att du har dom. Du är inte den första som fått Primperan som fått självmordstankar. Du är inte den första som blivit missförstådd efter det.
”A case of severe metoclopramide-induced akathisia in a breast cancer patient being treated with chemotherapy is presented, eventually culminating in hospital admission……
That same evening, however, she was readmitted with anxiety and suicidal ideation.
In this case, in concordance with our overall experience with similar cases, it was quite difficult to convince the clinicians that the psychomotor side effects were in fact caused by metoclopramide, a drug that is commonly prescribed without causing much trouble.
This generally benign side effect profile might explain that the awareness of clinicians of psychomotor side effects of metoclopramide is sometimes lacking
This patient displayed the classical syndrome of akathisia as a probable adverse effect of metoclopramide and highlights the psychomotor side effects of metoclopramide once more”
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC2993902/
Det är helt fullständigt förståeligt att du mår såhär. Och du förtjänar rätt hjälp.
Här är en annan som precis som du provat Sertralin utan effekt med.
Two weeks after his discharge, Mr. L returned to the psychiatric emergency service with further complaints of racing thoughts, sleeplessness, and graphic suicidal mental images. He had not taken any metoclopramide since his last admission. He had continued to take the clonazepam, although after 5 days his anxiety had returned. He had been started on sertraline 50 mg daily as an outpatient the day before presentation, and stated that it made him feel more anxious and the suicidal ideation returned.”
https://www.sciencedirect.com/scienc...33318211001265
I detta case skriver de om när en person får en reaktion på metoclopramide och hur de behandlade detta.
”An acute dystonic reaction (oculogyric crisis) as a result of metoclopramide was diagnosed. The symptoms disappeared immediately upon the intravenous administration of 2 mg of biperiden. No further dystonic reactions were observed after metoclopramide was discontinued”
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC4261495/
Det jag kan läsa mig till är att man vanligtvis behandlar biverkningarna med bl.a Antikolinergika:
”antiparkinson and antihistamine/anticholinergic drugs (e.g. diphenhydramine, benztropine) have effectively controlled extrapyramidal reactions.”
Det verkar dock vara vid akuta tillstånd och kanske inte långvariga som för dig, osäker.
Så mitt råd till dig är att läsa vidare i det jag länkat, kolla källorna där, se om det finns någon du kan kontakta som är expert på området som gjort studierna och rådfråga dom, eller presentera faktan du hittar själv för sjukvårdare här i Sverige.
Något som är så tråkigt är att man måste ligga på och leka läkare och forskare själv för att få rätt hjälp ibland/oftast, men så ser verkligheten ut.
Förbered dig och kontakta vården igen när du har mer kött på benen. Kräv hjälp. Presentera källor. Säg ”jag vet vad jag behöver, här varsågoda” och släng fram det du hittat och kräv rätt vård.
Tills dess, håll ut. Du kommer må bättre. Du vill inte dö för det här. Du ska ju göra massa skoj snart, för du ska ta dig igenom detta.
Det finns fler självhjälpslinjer än de du nämnde i trådstarten om du behöver någon att prata med tills dess. ❤
