Citat:
Det här är i och för sig sådant som man tycker att du kunde slå upp i tråden, för det har naturligtvis stötts och blötts till förbannelse. Spekulationerna haglar om vilken väg de tänkt sig att gå hemåt och vilken alternativ väg de möjligen kunde ha tagit om de nu inte tog den väg som de faktiskt tog. Vidare spekuleras det i avsikterna bakom det faktiska vägvalet.
Den enda person som finns hörd i utredningsmaterialet och som sitter på information om vägvalet, det är Lisbeth Palme. Fastän även med henne blir det inte helt rättfram, för hon själv ger nämligen två olika stories om den saken.
Den första storyn berättar Lisbeth för sköterskan Ingeborg Sundh redan inne på Sabbatsbergs sjukhus, medan läkarna håller på i operationssalen med att "försöka återuppliva" den stendöde Olof Palme. Det höll de på med i ungefär en halvtimme, fast mest för syns skull eftersom Palme var död som en sill redan vid ankomsten till Sabbatsberg.
Till Sundh säger Lisbeth att "det var Olof Palme som varit den som ville att de skulle gå förbi Dekorima." (se länkad pdf, sid 9, min fetning) Den här saken är något som de andra som svarat på din förfrågan här i tråden visst "glömt bort" att nämna. Om du ska läsa upp dig på Palmemordet får du vara beredd på att folk manipulerar och utelämnar på det viset. Så var inte blåögd utan dubbelkolla allt.
https://drive.google.com/file/d/1QlrCP0ENWShQ1uo8_ki_uIDbsTOLt0eK/view
Senare ändrar Lisbeth sin story, och redan dagen efter mordet låter det så här (se sid 2 i den länkade pdf:en, min fetning):
"Makarna Palme skiljdes då från Mårten och hans flickvän och fortsatte att gå Sveavägen söderut. Något längre fram gick de över gatan för att se i ett skyltfönster varefter de fortsatte på den vänstra trottoaren."
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMVDFMbjBQQ19nbUk/view
Den 25 mars 1986, alltså fyra veckor efter mordet, har länspolismästaren Hans Holmér ett "samtal" med Lisbeth Palme, och i "anteckningarna" från det står det så här (se sid 5 i samma pdf, min fetning):
"De gick Sveavägen söderut på den västra sidan, samma sida som biografen. När de kom fram till Adolf Fredriks kyrkogata gick de över Sveavägen för Lisbet ville titta i affären med indiska kläder."
Samma story igen alltså, fast med tillägg om vilken affär det var som Lisbeth ville titta i. Holmérs handgångne man Roland Ståhl gör också en egen sammanställning av Holmérs "anteckningar" från "samtalet" med Lisbeth Palme, och även om ordalydelsen inte är identisk så är innehållet detsamma (se sid 8 i samma pdf).
Den 29 april 1986, två månader efter mordet, hålls ett regelrätt förhör med Lisbeth. Det är första gången som man gör en ordentlig och detaljerad genomgång av händelseförloppet med henne. De tidigare förhören har antingen varit korta och grunda eller så har de varit informella "samtal" som alltså inte ska räknas som regelrätta förhör. Så här låter det i alla fall vid det här förhöret (se sid 14 i samma pdf, min fetning):
"De fortsatte Sveavägen söderut och strax efter Adolf Fredriks kyrkogata sneddade de över Sveavägen (i anslutning till övergångsstället) i riktning mot affären SARI, där Lisbeth Palme en kort stund tittade i skyltfönstren. De fortsatte sedan Sveavägen i samma riktning."
Som du ser är det enda som tillkommer här att den indiska affären heter Sari, men i övrigt är det samma historia som tidigare. Noga räknat sägs inte att Saris skyltfönster skulle vara anledningen till att de korsade gatan, utan det står bara att de korsade "i riktning mot Sari". Men en rimlig tolkning är förstås att syftet ligger inbakat i rörelseriktningen.
Mer än så tänker jag inte ta upp här, utan det som kommer senare i tiden är bara upprepningar av samma story. Du kan kolla vidare själv under Lisbeth Palmes sida på WPU (se länk), där det finns länkar till alla polisutredningens uppslag med henne.
https://wpu.nu/wiki/Lisbeth_Palme
Förhören med Lisbeth Palme vid rättegångarna 1989 finner du här:
Tingsrätten:
https://lennartremstam.blogspot.com/2015/04/lisbeth-palme-forhors-i-tingsratten-1989.html
Hovrätten:
https://gunnarwall.wordpress.com/wp-content/uploads/2019/01/Förhöret-i-hovrätten-med-Lisbeth-Palme.pdf
Sammanfattningsvis har Lisbeth Palme alltså två olika stories: Först en direkt på mordnatten, om att det var Olof Palme som ville gå till Dekorima; sedan en annan story med början på eftermiddagen efter mordet, om att det var Lisbeth som ville titta i Saris skyltfönster.
Det intressanta här är förstås, att i det chockade tillstånd Lisbeth befann sig bara något tiotal minuter efter skotten inne på Sabbatsbergs sjukhus finns all anledning att tro att hon sagt som det är, utan att hinna tänka igenom konsekvenserna.
För om det var Olof Palme som ville gå till Dekorima så har vi ju "ett helt annat mord" än om de bara råkade ta den vägen därför att Lisbeth ville titta i Saris skyltfönster.
När Lisbeth därför kommer med en helt annan story dagen efter så finns ju anledning att misstänka att hon hittat på den just i syfte att få hela saken att framstå i en annan dager, dvs att genom en enkel manipulation skapa "ett helt annat mord".
Sedan bör det också sägas, att det ena utesluter inte det andra. Det kan ju mycket väl vara riktigt, att Olof Palme ville gå till Dekorima men att de valde att korsa Sveavägen redan vid Adolf Fredriks Kyrkogata just därför att Lisbeth också ville titta i Saris skyltfönster.
Om båda uppgifterna är riktiga skulle den alternativa färdvägen alltså vara västra sidan ner till Tunnelgatan för att korsa Sveavägen över till Dekorima där.
Det skumma är i alla fall, att Lisbeth inte upprepar vad hon sagt till Ingeborg Sundh inne på Sabbatsbergs sjukhus. Möjligheten finns naturligtvis, att det är Sundh som missminner sig när hon hörs först fem år efter mordet. Men ändå tycker jag att det verkar konstigt att hon skulle ha förvrängt saken på det viset inne i huvudet, utan jag tror på vad Sundh säger. Andra får naturligtvis tro vad de vill.
Ifall Sundhs uppgift om vad Lisbeth sagt är riktig så är det ju utomordentligt bestickande att Lisbeth Palme inte upprepar det vare sig vid polisförhören, "samtalen", eller vid rättegångarna mot Christer Pettersson 1989. Det kan ju rimligtvis bara betyda, att hennes senare variant om att titta i Saris skyltfönster är en "cover story" för att täcka över det underliggande förhållandet att det var Olof Palme som ville gå till Dekorima.
Det om vägvalet som det faktiskt blev. Om hypotetiska alternativa vägval så tycker i alla fall jag, som varit bosatt i Stockholm "fler år än jag vill minnas", att makarna Palmes faktiska vägval faller sig ganska naturligt om man nu ska promenera från Grandbiografen till bostaden (på Västerlånggatan 31 i Gamla Stan).
Vad man troligen vill undvika är just "Monte Carlo-hörnan" dvs det nordvästra hörnet på korsningen Sveavägen-Kungsgatan. Sedan vill man kanske även undvika att hamna på Hötorgssidan av Sveavägen så att man behöver korsa nere vid rondellen vid Sergels Torg. Bättre då att korsa tidigt, vare sig det nu sker vid Kammakargatan, Adolf Fredriks Kyrkogata, Tunnelgatan eller rentav vid Apelbergsgatan. Då spanar man kanske efter rödljusen och korsar där det först är "grön gubbe".
Men nu hette det alltså att Olof Palme ville gå till Dekorima, och sedan även att Lisbeth ville titta i Saris skyltfönster. Då korsar man (senast) vid Adolf Fredriks Kyrkogata, vilket ju också blev fallet med makarna Palme.
När det gäller resten av vägen till bostaden från "Hötorgskvarteret" söder om Kungsgatan så måste jag säga, att det finns ingen trevlig väg att gå – i alla fall inte en kall fredagskväll i februari 1986. Drottninggatan är varken trevlig eller säker och skulle kräva att de sneddade över "Plattan" med allt skumrask där.
Vägen över Brunkebergstorg är heller inget vidare, för Malmskillnadsgatan var ju Stockholms "horgata" på den tiden och det var nog inget ställe där Palme borde visa sig, inte ens med hustrun i armkrok. Inte heller vägen via Kungsträdgården ter sig särskilt lyckad, för på den tiden härskade "kungen av Kungsan" Paolo Roberto och hans "kickers" oinskränkt. Risken att bli nedsparkad var stor.
Det som återstår är då Regeringsgatan förbi baksidan av Gallerian, vilket inte är någon trevlig gata heller, men kanske ändå det minst dåliga alternativet.
Vad jag överhuvudtaget inte begriper, det är varför Olof och Lisbeth Palme överhuvudtaget gav sig iväg på den där nattpromenaden "hemåt" till bostaden. Oavsett vilken väg de skulle välja så skulle det vara "bäddat för trubbel" som man säger. Omdömeslösheten i företaget får därför också vägas in när man försöker utvärdera vad som egentligen försiggick.
För egen del tycker jag att det är rimligt att ifrågasätta sanningshalten i hela storyn om att de skulle promenera hem till bostaden. Möjligheten finns ju, att de bara tänkte gå till Dekorima för att möta någon där, och sedan ta en taxi eller kanske gå in på restaurangen Bohemia, som ligger nära mordplatsen, för att ringa efter en bil och bli hämtade. Jag vet inte svaret, men ville ändå föreslå de här möjligheterna just mot bakgrund av huvudlösheten i företaget att promenera hem.