Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Länsväg 160 färdigställdes 1966, åtminstone i sin helhet. Så om de åkte över Orust och hade åkt över Almöbron så kom de nog förbi Grindsbyvattnet.

Se min editering ovan också...

Alla dessa uppgifter har blivit insamlade från olika håll och kanter under 15 års tid.

De flesta av uppgifterna kommer tyvärr från anonyma UL och går inte att bevisa. Samma sak gällande den här kvinnliga kristna kuratorn. Lägg dock märke till att det skulle ha handlat om just en kvinnlig sådan. Kjell-Åke hade ett mycket stort intresse för det motsatta könet och var en "damernas man". Det inkom på ett tidigt stadium om denna hjälp han skulle ha fått. En anonym UL skrev bl. a. "Utan den här hjälpen hade han aldrig överlevt".

Apropå killarnas bil så var det en nio år gammal Volvo PV 444.

Obligatorisk bilprovning infördes just 1965 och något säger mig att den rishögen knappast skulle klara detta. Bilarna höll inte så länge förr, som de gör nu.

Alltså med åsyftning på trafiksäkerheten.

Det är helt riktigt.

Här kommer nu uppgifter om bilen.

Tillsammans med dessa tre så försvinner också en PV 444 KS av 1956 års modell som hade registreringsnummer O18920 när den försvann. Bilen rullade ut från Lundbyverken den 8 mars 1956. Torslandafabrikerna och Volvo City kom inte att invigas förrän 1964. Egentligen var inte bilens färg duvblå. F.o.m. 1954 tillverkades inga Volvos med denna färg. Den försvunna bilens rätta färg var midnattsblå. Att färgen var denna lyckades det att klargöras genom vittnena samt genom ett färgschema. Ibland omnämns bilens färg som blå. Ibland som mörkblå men konstigt nog aldrig som midnattsblå. Detta var alltså den rätta benämningen på bilens färg. I artikeln i Expressen den 22 november 1965, var det känt att de tre ynglingarna från Göteborg färdades i en blå PV. Bilen var alltså registrerad i före detta Göteborgs och Bohus län. Den erhöll aldrig det nya registreringsnumret och registreringsnumret som bilen hade fick då den försvann fick aldrig mera användas. Att bilens registreringsnummer aldrig mera fick användas meddelades den 1 mars 1971 - alltså dryga 4½ år efter att bilen försvann. Onsdagen den 16 augusti 1972 övergår O-län till det nya systemet. Bilens chassinummer 103956 har heller aldrig blivit återregistrerat. Ej heller har det blivit återinlagt att bilen blev skrotad. Bilens motornummer var 120944. Frivillig bilbesiktning infördes i september 1963. Den 1 januari 1965 blev detta obligatoriskt för alla registrerade motorfordon som var fem år gamla eller äldre. Även om Volvon var nio år gammal 1965, så kan vi nog utgå ifrån att den aldrig kom att bli besiktigad. http://sv.wikipedia.org/wiki/Bilprovningen PV 444 K tillverkades under tiden december 1955 - januari 1957 med bl. a. ny kylargrill. Den midnattsblå färgen började användas 1954-55.

Den 29 juli regnade det så mycket så att vindrutetorkarna inte klarade av regnet.

Detta berättade polisen att det drabbade dem när de var på väg till Gamlestaden. En dag som denna var det nog inte någon som ville åka någonstans om det inte var alldeles nödvändigt.

Vill bara kommentera det där med kristna kuratorn. Som jag ser det är det enda möjliga scenariot, om vi tror på att Kjell-Åke levde under 1966 och framåt. För det finns liksom inte en chans att han hade kunnat hålla sig undan rättvisan mer än något halvår eller max ett år, utan att ha gjort någon form av helomvändning i sitt liv. Nytt namn och nytt liv, och då mest troligt såpass nytt liv att han omöjligt kunde göra sig tillkänna senare i livet. Och just något religiöst inklusive kanske en form av hjärntvätt och krav på total brytning med sitt tidigare liv är det man spontant tänker på som enda möjlighet att inte falla tillbaka i det gamla levnadssättet. Att bara byta namn och försöka sköta sig hade aldrig fungerat.

Vet inte om man egentligen borde "jaga" honom, om detta scenario är korrekt. Men t ex Smyrnakyrkan på Haga Kyrkogata 2 är väl den närmaste frikyrkan. Även om jag väl med ovan scenario kanske mer tänker på någon mer "skygg" frikyrkorörelse.

Jag tänker dels på "Elvis lever" och dels på en poliskommissarie som en gång sade att: "Om flera personer försvinner spårlöst med en bil, då ligger bilen i ett vattendrag."

Det man får göra är ju att granska flygfoton från 1960-talet och då märka ut tänkbara ställen. Sedan går man ned med undervattenrobot där, gärna försedd med metalldetektor också.

Detta har också tidigare diskuterats att Kjell-Åke bröt totalt med sitt gamla liv i samband med hjälpen från den kristna kuratorn.

Det skulle kunna ha varit på det sättet. När han blev efterlyst i PU så var det enbart p. g. a. bestämmelse av hans vistelseort. När han försvann så hade han blivit gripen för ett antal gångfyllor så några fingeravtryck lär knappast ha funnits.

Kjell-Åke kom troligen också att försvinna utomlands under 1966 för att sedan återvända hem. Dock går inget att bevisa utan enbart spekulationer. Frikyrkan du nämner har också funnits i åtanke. Personligen tror jag att den här kuratorn kan ha varit anställd hos Frälsningsarmén.

Att "byta" identitet pa 60-talet var fullt mojligt med ratt kontakter. Folkbokforingen samkordes inte med fodda och doda via data pa den tiden. Om nu Kjell-Ake var desperat och traffade pa ratt person sa kan det absolut inte uteslutas att han fick hjalp med detta. Val utomlands sa ar det enkelt att fa nya papper i det nya landet om du bara hade ratt dokument.

Det var ingen slump att manga krigsforbrytare anvande sig av kyrkor for att fa nya papper och fly Europa efter WW2. The "ratline" kordes val i manga ar via katolska kyrkan, om jag minns ratt.

Men varför skulle han byta identitet? Vidare så hade t o m mord en preskriptionstid.

Därför att Kjell-Åke visste vad som skulle hända honom om de fick tag å honom.

Han ville inte sluta på samma sätt som Gay Karlsson gjorde. Detta ville inte heller Dahlsjö som stack iväg till Holland.

Idén är bra om man tror på det scenariot.

Problemet är att ingen skulle vilja vara villig att betala dessa stora kostnader.