Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Som person tycks M vara ett klassiskt exempel på hur kvinnors brottslighet i hög grad minimeras eller bortförklaras, särskilt när de både är offer och förövare. Utifrån den aspekten är beslutet om rättspsykiatrisk utredning oerhört anmärkningsvärt.

Samma avspeglas ju i det onyanserade, upphöjda eftermälet av Catrine.
En intressant passage i början av Catrine och rättvisan är när några bekanta och Catrines mamma berättar lite kort om henne. Någon som kallas Nils (kan det ha varit Korsvall?) påstår att Catrine kunde vara aggressiv och skrek på "fullgubbar på stan". Det är första gången jag såg ett direkt vittnesmål om att C själv möjligen kunde uppfattas som skrämmande.
Att (oprovocerat?) börja skrika på folk på stan ger ju intrycket av att någon tappat kontrollen helt.
Verkligen. Det vi har funnit kanske inte skulle vara ett bevis, men ett mycket starkt indicium och det kanske är det närmaste man kan komma så här långt i efterhand.

Fast nu tillbringade väl CdC mer tid i den 60-årige arkitekten sällskap den sista tiden än i Åbergs sällskap?

Varför tror du att arkitekten ville umgås med henne?

Var inte arkitektens bostad hennes sista kända sovplats? Var inte arkitektens bil det sista fordon hon verkar ha suttit i?

Ja, R:s uppgifter krockar ju med med Åbergs och Möllers uppgifter!
De påstod att sökandet var resultatlöst och R påstod att de sagt att de hittat C.
Jag vet inte om R fick följdfrågor om den intressanta krocken mellan förhören.

Troligen inte.

Om Åberg och Möller hittade C efter pingsten, är det ju inte konstigt alls.
Om man ska tro på vad R, Saba och CB har sagt, levde C efter pingsten.

Den våldsamma hallicken kan mycket väl ha varit Åberg (+ Möller?).

Alla som valde att ha daglig kontakt med C på våren och sommaren 1984, hade missbruksproblem.
Antingen var de alkoholister eller narkomaner. Ingen ren och frisk person väljer att involvera sig med en trasig blandmissbrukare som C.

Åberg var iaf inte narkoman. Jag antar att han var alkoholist. Han var dessutom finne. Och en finne som väljer en sådan flickvän som da Costa, bör enligt beprövad erfarenhet vara alkoholist.

Han kan såklart ha "kört lite tjack" då och då (amfetamin var inte allmänt ansett som tung narkotika på åttiotalet), tex under långa bilfärder, men någon narkoman tror jag inte att han var.

Åberg hade absolut obehagliga kontrolltendenser.

Erfarenheten säger att en person som C är både verbalt och fysiskt aggressiv.
Men C:s utåtagerande beteende har inte intresserat någon, eftersom hon var en kvinna.
Varken män eller kvinnor överlever i missbrukarvärlden utan aggressivitet.
Att C skulle ha fungerat som knarklangare, tjuv och prostituerad utan att befatta sig och med våld och utan att kunna hävda sig verbalt, är en löjlig tanke. Hon hade nog sin kniv, sitt rakblad, sin skruvmejsel och diverse otäcka manliga polare, som hon kunde hota med, när hon satt i skiten.
I flera förhör nämns dessutom "flödder", och det verkar som att C knaprade piller dagligen. När hon var "flöddrad" och samtidigt heroinabstinent, var hon nog väldigt trist att ha att göra med.....

Alla som har den minsta koll på kriminologi och psykologi, stryker under M:s namn med rödpenna.
Som jag fattat det, blev M polishandräckt (hämtad med polis) till rättspsyk i Huddinge, på vintern 1982. Eftersom kvinnors våldsamhet alltid bagatelliseras, får vi förmoda att M uppvisade ett extremt beteende. Och att hon var farlig, hade inte bara att göra med hennes polare, som brukade spöa henne (och varandra) på fyllan.

M hade en egen drivkraft och kunde dra kniv utan själv bli angripen. M var livsfarlig och spritt språngande galen. Det kan vi alla vara överens om.

Att C brukade sova (på HGV) ett stenkast från en sådan farlig person, måste polisen ha vetat om, på hösten och vintern 1984.

Våldsamma och livsfarliga kvinnor klemas alltid bort i rättssystemet, vilket är tabu att tala om.

Den rosa lagboken har du kanske hört tala om...

Detta är knappast ett populärt ämne när det snackas genus. Men att genusdebatten inte handlar om jämställdhet, det får diskuteras i en annan tråd.

Intressant reflektion. Ja, Åberg lyckades väl snacka in sig hos SOC. Den här alkade stalkern verkar ha sålt in sig som C:s beskyddare och alltihop är väldigt flummigt. Det skulle inte förvåna mig om Åberg och Möller stal C:s SOC-pengar och band upp henne ekonomiskt, för att kunna utnyttja henne.
Ragge sa också att de stal pengar som C tjänat på "streetan". Varför inte SOC-pengar också?

Att C:s planering var total kaotisk, är inte förvånande. Tunga missbrukare håller alltid på sådär, de flyttar hit och dit, de gifter sig efter en veckas planering, de startar företag som kraschar efter en månad osv.

Utan att veta särskilt mkt om C, tycker jag att hon verkar ha varit missbrukaren 1A.
Tiotusentals missbrukare som liknar C har levt och gått under i S-holm de senaste 40 åren.

Känner man till en tung blandmissbrukare, känner man till alla....

Oavsett om det är tjackisar, haschtomtar eller horsare, har de samma livsmönster.

Lever obducenten ?

Absolut, Johan Rajs är 91 år nu och jag hoppas han är lika risig som han ser ut.

tänker på den som var utpekad som misstänkt Teet H.

Vilket är bisarrt, men ändå föga förvånande... Intrycket av den initiala förundersökningen är att den var märkligt halvhjärtad och rumphuggen. Polisen tog självklara initiativ, som att förhöra TÅ, BM och R, men sedan tycks det stanna av halvvägs.
Kombinationen av att BM ska ha sagt att de hittat C och dessutom försökt intala R att han pratat med C i juli känns också olycksbådande.
Något som skulle kunna tyda på det är ju att bägge i samförstånd utövade våld mot C.

Det tycks även som om våldet eskalerade anmärkningsvärt snabbt. Om TÅ vore en vanlig sugar daddy-figur med kontrollbehov kan man förvänta sig en längre "smekmånad" och successivt ökande våld och kontroll.

Med tanke på hur kort tid de kände varann verkar våldet ha förekommit så gott som omedelbart och på en mycket kraftig nivå, vilket ger upphov till många funderingar.
Jo, om man utgår från sina fördomar har du nog rätt. Han verkar dock ha varit mer högfungerande än C och hennes bekanta med tanke på att han hade ett arbete och eget boende.

Jag får associationer till ensamma män på landsbygden som skaffar thailändska fruar av TÅ...

C:s potentiella aggressivitet och möjligheten att hon själv kunde upplevas som ett hot är en väsentlig aspekt som ofta glöms bort. Att hon inte var ett fridsamt unikum känns ju självklart och man kan också notera frånvaron av vittnesmål om eventuellt utåtagerande våld från C:s sida. Det var väl inget man ville diskutera med polisen...
Som jag har uppfattat det var M:s våldsanvändning ofta baserad på en befogad eller obefogad rädsla inför den hon attackerade.
Rädsla är en ofta förbisedd motivation till våld och att M var liten och fysiskt svag borde ha medfört att våldet blev grövre och farligare. Det skulle knappast ha varit någon idé för henne att bruka våld utan något tillhygge och med tanke på hennes storlek bör övervåld ha varit logiskt, för säkerhets skull, eftersom hon svårligen skulle kunna försvara sig om hennes offer slog tillbaka.

När jag har tagit del av beskrivningarna av Roberts våld mot henne ter det sig mer kontrollerat och instrumentellt, medan M:s förefaller ha varit impulsivt och kanske till och med överraskande för henne själv. Risken för en oväntad, fatal utgång borde öka i det senare fallet.

Utifrån ett genusperspektiv är det visserligen möjligt att argumentera för att det beror på att våldsamhet inte ingår i den traditionella stereotypen av vad en kvinna förväntas vara och därför bortförklaras eller minimeras när den väl förekommer, både inom rättsväsendet och hos gemene man.

Uppenbarligen färgades tolkningen av M:s agerande av den här föreställningen, vilket gör den rättspsykiatriska undersökningen än mer uppseendeväckande. Är det känt om M även vårdades inom rättspsykiatrin?

De här endimensionella tankefigurerna återfinns ju även i den mediala tolkningen av fallet, med Catrine och rättvisan som det främsta exemplet. Hanna Olsson var så upptagen med att kritisera hora-och-madonna-komplexet att hon av bara farten förvandlade C till en madonna.