Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

AI är tyvärr inte så bra på källkritik.

Vilken fantombild gäller det, och vem gjorde observationen som ligger till grund för denna?

När, var och hur?

Palmes son. Sonen kom på under natten när han inte kunde sova att han "sett C A" och polisen gjorde en fantombild. Som jag förstått det tog man inte detta på allvar först. Sju år senare (!!)... började man fundera över om man skulle kolla upp de som inte hört av sig frivilligt ang provskjutningen man genomförde med magnumägare och alltså med samma Magnumpistol som Palme sköts med. C A var bland de. Men han "hade sålt den".

Men MP var inte nöjd med fantombilden?

I så fall bygger likheten på en felaktig premiss?

Lustigt att AI slutleder detta just nu när CA är på tapeten.

Är AI trendkänslig?

Vi vet dock inte om den mannen, som MP såg, vat inblandad. Kanske bara var en lite starstruck civilist ...

Mannen i korvkuren ser en helt annan individ gå efter LOP?

Förstår dock att Otto är lycklig. Han har propagerat för CA intensivt nu en tid. Till och med skickat "flaskpost till framtiden".

Otto byter ju spår och GM som en annan byter kalsonger. Går inte att ta han seriöst!

Det här var bland det bästa och klokaste jag läst på senare tid. Jag är rätt trött på alla som säger sig använda Ockhams rakkniv. Precis som du säger så finns det inget som säger att lösningen måste vara enkel.

Vi vet helt enkelt för lite för att kunna säga så mycket om mordet är enkelt eller komplicerat. Att använda en rakkniv när man inte vet vad man rakar bort är därför vårdslöst.

En sak som jag tycker det talas för lite om är att mördaren vid något skede måste ha identifierat Palme innan han sköt honom. Om mordet endast involverade en skyldig, så måste GM antingen ha sett OP vid Grand och följt efter dem, eller så har han mött dem någonstans på vägen från Grand till mordplatsen och sett dem framifrån vid något tillfälle. Men vi saknar ju tillräckligt med vittnesmål för att vare sig kunna säga att någon följt efter dem hela vägen från Grand eller sett dem framifrån på vägen mot mordplatsen.

Eftersom vi saknar dessa vittnesmål så finns det ju mer som talar för att någon stått och väntat på dem eftersom GM attackerar dem bakifrån och aldrig verkar ha mött deras blick precis innan mordet, och i så fall lär ju den personen fått förhandsinformation, t ex via WT, att makarna var på väg åt GM:s håll.

Visst kan det vara så att någon följde efter makarna hela vägen från Grand, men att det finns luckor i vittnesmålen för att kunna slå fast det. Men det kan också vara så att det faktiskt inte var någon som förföljde dem hela vägen.

Att använda Ockhams rakkniv här vore att göra antaganden som inte är bevisade. Det är ju snarare motsatsen till vad en rakkniv är designad att göra. Ockhams pappkniv är ju därför en utmärkt liknelse, för vad man gör är ju att bygga upp en egen teori och utesluta en annan, utan att ha någon egentligen grund för det.

Bra inlägg. Pluspoäng.

Man kan heller inte utesluta, att eventuell GM (eller mindre konspiration) stötte på makarna Palme redan på Västerlånggatan eller omkring tunnelbanestationen i Gamla Stan, och följde efter makarna redan därifrån?

Något som förbryllar mig, om nu GM/konspiration fick korn på makarna omkring bostaden på Västerlånggatan, är varför man inte släckte dem redan där? Långt mer öde och bättre flyktvägar där än omkring Grand (enligt min uppfattning). Men, kanske svek modet i Gamla Stan?

Mårten ser en man som han säger gick efter LOP när de började gå. I ett senare förhör så backar han och säger att han inte längre minns att mannen går efter. Ändock - Den mannen har blå lång jacka och keps. Det vittnet som är närmast mördaren om man bortser från Lisbet är LJ - han säger att mördaren hade blå lång jacka och keps. En objektiv bedömning av detta ger att det till en viss sannolikhetsgrad är samma person.

Om man adderar en NF:s observation av en man i blå lång jacka mellan Mårten och LJ så ökar den tidigare nämnda sannolikhetsgraden. Lägger man ytterligare till mannen Korhonen och Storhök ser vid Grand i keps och blå lång jacka ökar sannolikhetsgraden en aning ytterligare.

Först ett tack för dina vänliga och uppskattande ord. Jag brukar svara på direkten men igår var jag alltför upptagen med annat.

Om "Ockhams pappkniv" finns kanske inte så jättemycket mycket att tillägga. Hela föreställningen om att lösningen måste vara enkel utgör, som du mycket riktigt påpekar, ett (löst) antagande i sig. Dessutom feltolkas ju rakkniven. Vad den säger är "pluralitas non est ponenda sine necessitate" – "en mångfald skall icke antagas om det inte är nödvändigt". Det som trillat bort är bisatsen "om det inte är nödvändigt". På bondsvenska heter det att man inte ska krångla till saker i onödan, och det är ju riktigt. Men vad är "i onödan" när vi inte vet hur mycket tillkrångling som är nödvändig? It begs the question, som man säger därborta.

På frågan om någon följde efter paret Palme från Grand till mordplatsen så finns som jag ser det två sätt att förhålla sig till vittnesbevisningen kring det. Det ena är att försöka bilda en vittneskedja, och då har vi tre tillförlitliga iakttagelser – Mårtens, Najics och Fauzzis i tur och ordning – på att någon gick efter. Frågan blir därför inte om någon gick efter, utan om det är en och samme gubbe som de här vittnena ser i sina respektive iakttagelser.

Där kan man dels göra en förloppsanalys, och då talar den klart och tydligt för att det är en och samme gubbe. Vidare kan man göra en signalementsanalys, och då blir Najic lite "odd man out" i det att hans signalement avviker lite från Mårtens och Fauzzis, som ju verkar stämma hyfsat inbördes.

Mycket kommer alltså att hänga på just Najic, och då måste man ta med i beräkningen att dennes signalement på mannen som följer efter Palme varierar en del mellan förhören. Det tyder på att han inte sett så noga, vilket i sin tur gör att avvikelsen gentemot Mårten och Fauzzi får mindre vikt.

Det som Najic däremot tillför är förloppsaspekten, att han tittar söderut genom fönstret en halvminut efter att paret Palme passerat och då ser han det "främre paret" (Enocksson & Blomkvist) gående en bit bort i kvarteret, men både paret Palme och mannen bakom har försvunnit. Det ska mycket till för att en gubbe ska försvinna spårlöst från västra trottoaren, och en annan dyka upp på östra trottoaren precis i synk så att han också hamnar bakom paret Palme – på en i övrigt folktom trottoar.

Det andra sättet att förhålla sig till frågan om det är samma gubbe som alla tre vittnena ser, det är att tänka kring motsatsen, dvs att det skulle vara olika gubbar de sett. Om det är tre olika gubbar så förutsätter det att vi har tre män av ungefär samma längd och i ungefär samma ålder som skulle vara ute och traska på stan och avsiktligt eller oavsiktligt hamna bakom paret Palme på denna korta sträcka om cirka 300 meter. Ingen av dessa tre män skulle sedan känna igen sig från medierapporteringen och höra av sig till vare sig polis eller tidningar. Det låter ju föga sannolikt.

Tänker man sig att vittnena ifråga sett två olika gubbar så hamnar man också i svårigheter eftersom det är Najics gubbe som ur signalementssynpunkt är "odd man out". Då måste man ju kunna förklara dels hur Mårtens gubbe kilat förbi ner till Skandiakvarteret och hamnat bakom paret Palme när Fauzzi ser dem, och dels måste man kunna förklara hur Najics gubbe först dyker upp och sedan går upp i rök.

Faktum är att jag under ett (tidigt) skede tänkte i de banorna, att två gubbar hade bevakat Palme och följt efter på varsin sida Sveavägen, men fick sedan förpassa den idén till cylinderarkivet i takt med att jag började tackla frågorna om när och hur Engström dök upp på Skandiatrottoaren och vem det var som Delsborn såg stå och samtala med paret Palme. Jag ska inte gå in på allt det här och nu.

Summa summarum får jag det i alla fall till att det är en, och endast en, gubbe som följer efter paret Palme från Grand (eller Bokcirkeln om man ska vara noga) till mordplatsen. Men det betyder ju inte med nödvändighet att denne skulle vara gärningsmannen. Tvärtom talar det mesta för att den här gubben inte är gärningsmannen, utan att han är någon som Palme har med sig i släptåg, så att säga, ner till "mötesplatsen som blev mordplats".

På frågan om gärningsmannen "stått och väntat" på paret Palme så menar jag, att den gubbe som Morelius ser stå vid Dekorima troligtvis är identisk med gubben vi just talat om, alltså den som följer efter paret Palme från Grand till mordplatsen. Tids- och förloppsanalysen ger vid handen, att paret Palme gör ett uppehåll på nästan en hel minut någonstans mellan Skandias huvudentré och Dekorima. Medan de dröjer där så passerar mannen som gick bakom och går ner och ställer sig vid Dekorima. Där står han då en knapp minut innan paret Palme kommer fram och då stannar de och samtalar med honom.

Den bild av förloppet som jag får är att mannen går efter paret Palme på vägen för att kolla så ingen annan följer efter, och sedan går han i förväg ner till Dekorima för att kolla läget där, och paret Palme går då fram först när "kusten är klar". I min modell blir det alltså en och samme gubbe som Mårten, Najic, Fauzzi, Morelius och även Delsborn ser – i sagda ordning. Märk väl att detta inte är gärningsmannen.

Det närförlopp jag ser är att bara en handfull sekunder innan skotten skiljs de åt efter samtalet och vår "vår gubbe" (som jag just talat om) viker då av in på Tunnelgatan. Han hinner kanske 10-15 meter in i gränden innan skotten faller. Då går han inte tillbaka och hjälper Lisbeth utan han springer via norra sidan av barackerna bort till trapporna och sedan upp på åsen. Med andra ord ser även Jeppsson samme gubbe – liksom även Nieminen & Zahir och Robrandt & Samson. Men det är alltså inte mördaren.

Enligt Lisbeth Palme dröjde sig mördaren kvar en stund vid barackerna, där hon såg honom stå och blänga mot mordplatsen uppemot minuten efter skotten. Då kan han ju inte samtidigt ha sprungit upp på åsen. Med andra ord har vi här ett "tvåmannascenario", där mördaren går in och skjuter och sedan försvinner åt ett annat håll medan den "ockhamske kandidaten", om man så vill, i själva verket är någon som känner Palme och som medverkar i attentatet som "decoy", han utför en avledningsmanöver i syfte att sätta polisen på fel spår.

Att gärningsmannen, som du mycket riktigt säger, anfaller bakifrån, det innebär att han i det absoluta närförloppet – sekunderna innan skotten – kommit norrifrån och rört sig söderut. Men någon sådan man går inte att placera uppe i Skandiakvarteret. Lösningen på logistikfrågan blir därför, att gärningsmannen kommer in på scenen söderifrån, möter paret Palme vid Dekorima, och sedan vänder på klacken, kilar ikapp och skjuter. Mycket riktigt nämner Lisbeth till sköterskan Österman inne på Sabbatsberg att de just mött någon när skotten kom. Den mannen dyker alltså upp söderifrån och sedan försvinner han spårlöst. Det enda sättet att "få bort honom" från scenen blir då just att låta honom vända på klacken, skjuta och sedan sticka in på Tunnelgatan – där han alltså dröjer sig kvar vid barackerna cirka en minut efter skotten. Vart han sedan försvinner blir en annan diskussion.

Där har du lite inputs från mitt håll om de här signalements- och förloppsfrågorna. Om du har ytterligare tankar eller synpunkter så välkomnar jag dem. Vill du höra mer om mina idéer så går det fint att fråga härute på banan eller så kan du kolla i arkivet på min "kanal" här på forumet. Det här har jag ju skrivit en hel del om i många tidigare inlägg. Än en gång tack!

Sent svar, men tänkte att ditt intressanta inlägg förtjänar en replik. Bra också att du konkretiserade varianten av Bofors och vapenspåret, något som oftast uteblir när det diskuteras. Syftar då på.den franska förbindelsen, som utgör en utmärkt konkretisering.

Tyvärr har inte jag något mer konkret än tidigare, men skall.försöka utveckla tankegången ändå. Ett problem.som snabbt uppstår om en Mellanösternkoppling letas är att motivbilder radas upp och det slutar med en lång kö på.Sveavägen, alla i stånd att skjuta.

Dock för att återgå till PKK och förhållandet gentemot Olof Palme så var det intressant att titta i materialet hur utredningen såg på PKK och motiv, istället för att få det recenserat av Wall, Borgnäs eller Jan Gulliou.

Täta kontakter rådde med Fru Palme i alla fall, tyvärr är mycket maskat. En nyhet är att det gjordes en husrannsakning på hennes arbetsplats. Framgår att det fattats någon sorts intresse mot en av Lisbeths kollegor som var gift med en Turk, Lisbeth kommenterade det med "hon som verkade så söt". Men sedan följer bara svarta sträck.

Gällande hus- och kommunarresteringarna framgår att Palme ville hålla den hårda linjen, i samband med det diskuterade makarna Palme eventuell hotbild dom kunde uppstå. I synnerhet då till exempel överklaganden nästan utan undantag avslogs.

Som nämnts så stoppade Palme flyktingrutten via Östberling genom att hota Honecker med avbrutna diplomatiska förbindelser. Ett betydande antal av dessa hade ursprung i Kurdistan. Om det inte försvunnit i maskningar så är det här något som inte tas upp av utredningen. Eftersom källan till det hela är Jonas Widgren, Palmes medarbetare, förefaller det märkligt då han faktiskt är hörd av utredningen.

Ytterligare en nyhet, i alla fall för undertecknad, var Palmes goda relation till Turkiets dåvarande president Kenan Evren. Något som knappast fölll i god jord hos den kurdiska diasporan i Sverige. Till på.köpet skall Palme vid ett officiellt besök ha kammat hem ett kontrakt för järnvägsinfrastrukturutbyggnad värt två miljarder kronor åt svensk industri.

Allt som allt kan det ses att Olof Palme som person handlade på ett sådant sätt att det säkerligen väckte ont blod hos både diasporan och därmed i förlängningen även PKK.

Sedan blir det mer komplicerat med sammanknytningen med ett vapenuppslag. Palme agerade i Mellsnöstern som fredsmäklare mellan Iran och Irak. Därutöver gav han han PLO och Arafat legitimitet genom stöd och erkännande via socialistinternationalen, varvid då Israel kommer in i bilden.

Att Svenska vapen både hamnade och användes i Mellanöstern är belagt. Däremot är det inte belagt att Palme agerade likt vid Indienordern vid något tillfälle, vilket helt klart kunnat upobringa ett konkret motiv. Så tanken är att PKK, med egna motiv, agerat mellanhand åt en anstiftare. Ytterligare motiv hade då varit om Palme ansågs ha försett någon part med svenska vapen som användes i Kurdistan. Mest trolig uranstiftare i det här scenariot utgörs av Israel.

Som nämnts blir det snabbt en ringlande kö av mördare utanför bion när krutdurken Mellanöstern beträds. För att eventuellt få till något konkret gäller det att vapenbyken faktiskt tvättas och Olof Palme påvisas ha varit direkt inblandad. Diskussionen är intressant men blir lätt allt för diffus då alla kort inte ligger på bordet.

Stort tack för ett matigt och välskrivet inlägg. Jag ska här spinna vidare på några valda aspekter av det. Hela ditt inlägg är intressant och urvalet här handlar mest bara om att nysta i ett par trådar, det är inte som sådant något försök till nedvärdering av de idéer som blivit utelämnade i vad som följer här.

Den idé som du bollar med, att PKK fungerat som ett slags fikonlöv för en bakomliggande kraft, är ju också något som Walter Kegö säger helt öppet på senare år. Enligt honom ska det vara Sovjet som ligger bakom och PKK har fungerat som mellanhand eller utförare. Bevisningen bakom det är naturligtvis hemlig, och utgörs av "Källa Erik" som bistått med information om diplomatbuggningen. I verkligheten heter "Erik" Birger Elmér.

Här finns naturligtvis utrymme för desinformation när det gäller de hemliga bevisen från diplomatbuggningen på att Sovjet känt till mordet i förväg. Vi har här tre huvudsakliga möjligheter. En är naturligtvis att bevisen är riktiga och att Sovjet verkligen kände till mordet i förväg. Det betyder nu inte med automatik att Sovjet också låg bakom mordet, men det skulle onekligen vara bestickande om de känt till det i förväg.

Den andra möjligheten är att bevisningen är falsk, och under den finns två underalternativ. Det ena är att Kegö själv vet om att den är falsk och alltså ljuger rent ut om bevisningen. Det andra är att Kegö blivit lurad av Elmér som försett Säpo med falska bevis. Av de här tre alternativen tror jag mest på det sistnämnda, även om det nog kan vara så att Kegö "låtit sig luras" snarare än blivit genuint dragen vid näsan.

En annan invändning ligger i utförardelen. Bo Theutenberg har ju påstått rent ut att det var Latif Abdalrahim som sköt Palme, och den uppfattningen verkar delas av David Fredin även om han inte sagt det rent ut. Att Abdalrahim skulle ha skjutit Palme håller jag för rent nonsens. Tre dagar efter mordet fotograferas han av polisen och har då en turkisk bjässemustasch av det slag som vittnet Jonny Wiklund beskriver – som som även finns på den med Wiklund framtagna fantombilden.

Möjligheten finns förstås att Wiklunds mustaschturk är just Abdalrahim, men i så fall är han visserligen inblandad i attentatet men han är inte mördaren. Om det jag just sagt är riktigt så flyttas fokus istället till frågan varför Säpo släppte iväg Abdalrahim. Han har ju en prominent plats i Kegö & Barrlings material, vilket gör det än mer obegripligt att de släppt honom. Vart han tagit vägen verkar ingen ha någon koll på, jag har i alla fall inte sett något.

Rent logistiskt "nere på Sveavägen" påminner Palmemordet om de fem blinda munkarna och elefanten. På västra sidan Sveavägen har vi en del uppgifter om "turkar" som man gärna förknippar med just kurder och PKK:are i synnerhet. På östra sidan däremot finns mer uppgifter om knasbollar ute på högerkanten, som vi med lite bred pensel kan kalla för EAP:are. Med andra ord blir mordet ett PKK-attentat om man tittar på det från västra hållet, men ett EAP-attentat om man tittar från det östra hållet.

Det jag just sagt är förstås väldigt grovt förenklat, men ändå en tankefigur som satt sig i huvudet och hängt med några år nu. Om den modellen stämmer blir frågan: Vad finns det för möjliga skärningspunkter mellan PKK och EAP? Tittar man efter dem så visar det sig att Abdalrahims hyresvärdinna, Natalia Tapinskaja, som han alltså var inneboende hos, hamnat just i den skärningspunkten.

Å ena sidan inhyste hon Abdalrahim, men å andra sidan kände hon visst Jüri Lina som hör till EAP:arna i vid bemärkelse. Till exempel känner Lina i sin tur Victor Gunnarsson, som hör till dem som eventuellt – eller rentav sannolikt, om du frågar mig – varit ute på östra sidan Sveavägen vid mordet. Kanske finns det fler kontaktytor, men det här är den enda jag funnit. Och den säger alltså att "EAP känner PKK" – mycket förenklat uttryckt igen.

Att locket åkt på rörande Abdalrahim kan mycket väl bero på att vissa av de här figurerna har förbindelser med Säpo. Jüri Lina hörde ju till Contra-gänget, vars verksamhet var kopplad till Säpo via "Contra-Stig" Johansson. Så jag lutar mot att någonting blivit alltför känsligt för Säpo för att gå vidare med det, utan man har smällt på locket och låtit Abdalrahim smita så att "man inte får tag på honom" och därför inte kan komma vidare i den riktningen.

När det gäller vapenaffärerna är dina iakttagelser mycket värdefulla. Det jag ville ta fasta på är just idén om PKK som ett fikonlöv, och till det kan jag nu lägga att EAP också fungerat som fikonlöv. Ett fikonlöv för den västra kulan och ett annat för den östra, om man så vill! Men skämt åsido, "fikonlöv" betyder naturligtvis att man vill dölja något bakom det, och i det avseendet håller jag med Walter Kegö.

Nog är det något annat som finns bakom "PKK-lövet", men när man för in "EAP-lövet" i bilden så blir det ju omöjligt att hävda att det är Sovjet som är den dolda faktorn. Det är alltså inte bara problemen med den hemliga bevisningen från "Källa Erik" som ställer till det för Kegös teori utan även EAP-sidan av "elefanten" – dvs förloppen nere på Sveavägen – röjer att den dolda handen knappast kan sitta på någon sovjetisk arm.

Men vems arm sitter den på i så fall? Något definitivt svar har vi naturligtvis inte, men i min näsa luktar det "tredje part" om det hela. Den tredje parten agerar oberoende av både USA och Sovjet, men samtidigt har den tillräckligt med information och resurser för att kunna manipulera fram en bild av det slag jag redogjort för ovan, och där attentatet kan länkas till den ena eller andra sidan alltefter vad man politiskt vill se. När Kegö och kompani tittar på det blir det raskt Sovjet som ligger bakom. När folk på vänsterkanten tittar på det blir det USA som ligger bakom. Attentatet verkar liksom designat för att man ganska lätt ska kunna se endera saken – beroende på vilken sida av "elefanten" man tittar på.

Den franska förbindelse jag tittat på har kopplingar till israelerna och Mossad. De motivbilder du pekar på har också sådana kopplingar, till exempel Palmes fredsmäkleri mellan Iran och Irak, där israelerna inte ville se något slut på kriget. Försvagningen av både Iran och Irak stärkte ju Israels relativa geopolitiska position i regionen. När det kommer till den indiska haubitsordern och "Boforsaffären" så menar jag, att den kan förklara varför fransoserna tittat åt andra hållet när det gäller en operation som utförs med Frankrike som bas.

Det du säger om komplexiteten i motivbilderna stämmer utmärkt, och just därför har jag undvikit att börja i den abstrakta änden utan istället försökt arbeta från Sveavägen och upp. Det är det enda sättet att på grundval av konkret bevisning sålla bort motivbilder som inte stämmer med förloppen nere på Sveavägen. Problemet med den ansatsen är, att även om man på så vis kan sålla bort många motivbilder så återstår ändå tillräckligt många möjliga sådana för att det ska vara omöjligt att plocka fram ett entydigt svar.

Den analytiska utmaningen här handlar därför om att hitta sådana förhållanden "nere på Sveavägen" – och i materialet i övrigt – som snävar in urvalet tills bara en enda möjligt motivbild finns kvar. Där är vi inte ännu, men jag är ändå ganska optimistisk om möjligheten att nå dit. Det kan ta ett tag, och framför allt lär det kräva mycket arbete med pannan i djupa veck, men som sagt tror jag att det ska gå. Kanske inte med absolut och definitiv säkerhet – för i historieforskning är det som regel omöjligt – utan snarare någonting som är höggradigt sannolikt.

Stort tack för den infallsvinkeln, avlägsnat ett stycke i orginaltexten p.g.a. teckenantal.

Bra att Gunnarsson kom på tal, finns i och med det eventuellt något med bäring gentemot PKK och möjligtvis i förlängningen EAP.

Avser närmast det Kurdiska bokcafeét där Gunnarsson avlade besök vid några tillfällen. Inte omöjligt att han där knöt en del kontakter. Vida känt är att just det var hans signum, med tanke på den berömda telefonboken. Läggs därtill Gunnarssons tidvisa arbete som SFI-lärare uppstår ytterligare tillfällen för att utöka nätverket, och då inte enbart med avseende på just Kurder.

Tanken är således att Gunnarsson utgjorde länken rent konkret mellan PKK och EAP. En intressant notering i sammanhanget är att Palmeutredningen fann att PKK faktiskt använt sig av inhyrda kontraktsmördare, dock inte i Sverige, men väl i Västtyskland.

För att återknyta till mordplatsen finna ju "Anatolliern" som observerats av flers personer på olika platser. Gärningsmannen själv får väl anses mörk, men med Europeiskt utseende. Bör beaktas att alla Kurder inte är kopior av personen med WT mittemot mordplatsen, en del kan se nog så Europeiska ut. Menar bara att ursprung inte alltid är så lätt att härleda enbart på utseende.

I Lillehammerfallet var de inblandade födda i alla möjliga länder. För att då återgå till Palmemordet kan väl en grupp bestående av både PKK:are och EAP:are som utförarre anses möjlig, men dock knappast troliga som anstiftare. Där måste det upp en hel del steg i hierarkin.

Och då kan det vara skäl att återkomma till Mellanöstern och Palmes roll som fredsmäklare, men även kompanjon till Arafat och stödjare av PLO. Geopolitiskt, som du nämnde, gynnades Iarael av att Iran och Irak fokuserade på.varandra i ett krig utan slut. Därutöver låg väl även stödet till Palestina från deras sida i träda p.g.a. det långtgående kriget.

Kanske landar då Boforsuppslaget här någonstans. Tanken är att Palme via sina välodlade kontakter försökte få stopp på att svenska vapen var med och underblåste kriget, varvid en möjlig fred hölls ur sikte. Tanken mynnar ut i konsekvenserna om Palme hade lyckats i båda delar. D.v.s. fick till stånd en varaktig fred och slut på olagliga vapenleveranser via mellanhänder. Rent geopolitiskt hade då Israel missgynnats. Därtill var Palme via Internationalen även inblandad i förhandlingarna med PLO, då kunde mera fokus läggas där, vilket förstås hade utgjort ytterligare en pressfaktor med avseendee på Israel.

Väl medveten om att allt det här är väldigt spekulativt och innehållandes många lösa trådar, men det ligger lite i sakens natur när nystningen börjar i motivändan och inte på Sveavägen.

Kanske Holmér var något på spåret trots allt, han sade ju en gång "vi var i trappan, men kunde inte gå hela vägen upp"...

Tack för ännu ett matigt och tänkvärt svarsinlägg! Det är absolut inget fel med att spekulera lite, för hur skulle man annars få fram arbetshypoteser? Så vad mig anbelangar är det bara att ösa på med det.

För egen del är jag lite tvehågsen inför "PKK-spåret". Å ena sidan går det inte att avfärda som någon slags medial ploj, där man torgför ett villospår för att vilseleda allmänheten. För varför skulle de i så fall ha fortsatt i lönndom under Ebbe Carlssons ledning, och ta så stora personliga risker för att kunna fortsätta? Något ligger det definitivt i spåret, men det svåra är att sätta fingret på vad detta "något" är.

Å andra sidan har vi just problemet med Hasse & Ebbe, för närhelst de dyker upp tillsammans brukar det inte handla om problemlösning utan om problemhantering – för sosseriets räkning. Deras uppgift hade tidigare varit att mörklägga kopplingarna mellan sådana skandaler som Sjukhusspionaffären och sosseriet. När de dök upp igen i Palmemordet så var det nog en och annan som tänkte, att här handlar det om samma slags problemhantering, nämligen att mörklägga kopplingarna mellan mordet och sosseriet.

Från den synvinkeln framstår PKK-spåret likväl som ett slags villospår, men här får man hålla tungan rätt i munnen. För även om PKK-spåret är relevant för mordet som sådant så behöver det ju inte utesluta att det finns kopplingar till sosseriet som behöver mörkläggas. Det ena utesluter inte det andra, och då måste man se upp så att man inte kastar ut barnet med badvattnet.

När det gäller Victor Gunnarsson så har jag fått för mig att han haft kopplingar till svensk underrättelsetjänst. Kring både Säpo och IB rör sig allehanda "udda" eller smått eccentriska figurer, och inte bara runtomkring utan även på insidan. Gunnar Ekberg och Donald Forsberg är exempel på sådana figurer mer runtomkring; Birger Elmér och Tore Forsberg är väl bra exempel från insidan. Går man längre ut i periferin hittar man sådana figurer som David Fredin och Jüri Lina, bland många andra.

Att Gunnarsson skulle kunna finnas ute i periferin är något som i alla fall inte kan uteslutas, men däremot finns väl frågetecken kring hans användbarhet i praktiken. Det som framför allt fått mig att tänka i de här banorna är incidenten med Gunnarsson på ITT Flygt i Emmaboda (avsnitt N3340). Det tycker jag ser ut som ett infiltrationsförsök som kan ha gjorts för Industriskyddsgruppens (IG) räkning. IG var en gemensam enhet för Säpo och den militära sidan, och som ägnade sig åt att kontra industrispionage – både förebyggande och mer handgripligt när misstanke om sådant spionage förelåg.

När det gäller Gunnarssons eventuella kontakter med PKK:are så vet jag ingenting om det. Om du har någonting konkret att peka på i materialet så vore det tacknämligt. Att Gunnarsson besökt det kurdiska bokcaféet på David Bagares Gata förvånar nog ingen. Fanns det överhuvudtaget något hål i väggen i hela staden där Gunnarsson inte varit in och orerat och snokat? Det är just det som är problemet med Gunnarsson. Hans adressbok innehåller ju nästan hela telefonkatalogen! Hur ska man kunna sålla agnarna från vetet i den massiva högen?

Om "anatoliern" så skulle jag nog helst vilja ta det i plural, för det verkar finnas mer än en sådan där i trakterna. Jonny Wiklunds (EAD622) gubbe med bjässemustachen är en, och han är tvivelsutan identisk med "Taxijuggens" (EAD2778) gubbe som har radio. Wiklund själv ser ingen radio. Det är även troligt, tycker jag, att det är samme gubbe som "Fröken Swan" (EBC10006) ser en halvtimme före mordet, på Tunnelgatan vid Olofsgatan, och den mannen har också radio. Kanske kan vi kalla den här mannen för "Radioanatoliern".

Utöver honom har vi Tommy Erikssons (EBD26) "Löparanatolier" som kort efter skotten springer norrut längs Olofsgatan och hoppar in i en Volvo som står och väntar ute i korsningen uppe vid kyrkogården. I den bilen sitter det också en förare, som vi emellertid inte har något signalement på. Även i EBD10381 förekommer det två stycken anatolier, som står på samma ställe som Fröken Swans Radioanatolier.

Radioanatoliern verkar ha försvunnit från platsen ett tag, för att sedan återkomma med bil i enlighet med vad Wiklund berättar. Då ligger vi cirka 5-6 minuter före skotten. För att undvika ett "överskott av anatolier" på platsen blir det nog nödvändigt att sammanjämka EAD10381 med övriga uppslag genom att säga att den ene är Radioanatoliern medan den andre är Löparanatoliern.

Då förutsätter det att iakttagelsen i EAD10381 gjorts före skotten men efter Wiklunds första varv, och det tycker jag verkar stämma med vad som sägs där. På så vis begränsar man alltså antalet anatolier till två, och dessutom kan vi säga vart de tar vägen. Löparanatoliern har vi redan sagt, och Radioanatoliern stämmer då fint med limousinföraren Jan Nilssons (E21) gubbe som "springer som f-n" in på Tunnelgatan en halvminut efter skotten.

Det om anatolierfrågan "nere på Sveavägen". Vi har två stycken där på västra sidan Sveavägen före mordet, varav den ene har radio, och vi kan tydligt se vart de tagit vägen efter skotten. Vad det sedan betyder "uppe i helikoptern" är fortfarande lite öppet, tycker jag.

En kärnfråga är om Radioanatoliern är identisk med Latif Abdalrahim eller ej. Porträttlikheten är i alla fall slående, och Abdalrahim själv är förstås skum så det förslår. Det är inte många som ser ut som honom, och därför ligger det nära till hands att det är han som är Radioanatoliern. Vilken sannolikhet man ska sätta på det törs jag inte säga, men den är i alla fall inte låg. Å andra sidan är den heller inte nära 100% utan vi befinner oss därinne i gråzonen mellan säkert fastställande och säker uteslutning.

Vi får liksom två olika världar, beroende på om Radioanatoliern är identisk med Abdalrahim eller någon annan. Om det rör sig om någon annan så vill jag föreslå att den anatoliska showen på västra sidan Sveavägen i så fall handlar om maskerad. Wiklund antyder rentav något sådant, när han säger att håret och mustachen verkade för mörka i förhållande till hyn. Så blir det naturligtvis om någon med ljusare hy ikläder sig mörk peruk och lösmustasch. Min position är alltså, att antingen är det Abdalrahim som är Radioanatoliern eller så är det maskerad som pågår.

Det du föreslår om att mördaren skulle kunna vara kurd tycker jag personligen låter lite långsökt. Samma med den andra idén om att PKK skulle ha hyrt en lönnmördare för uppdraget att skjuta Palme. Med andra ord har jag svårt att svälja "PKK-spåret" just i den delen, men däremot tänker jag mig att Radioanatoliern hjälpt till vid själva attentatet fast från motsatt sida Sveavägen.

För om mördaren står och väntar nere vid mordplatsen på att Palme ska komma dit, ja då måste han ha hjälp med någon slags signal som dels säger när de är på ingående och dels anger exakt när det är dags att skrida till verket. Enligt min uppfattning står mördaren och väntar strax söder om mordplatsen, alltså nere vid den mörka nisch som fanns direkt invid tunnelbanenedgången ungefär, och att denne på given signal började gå norrut, mötte paret Palme på vägen och då genast vände på klacken, kilade ikapp bakifrån och sköt.

Den här "klackvändningen" stämmer med vad sköterskan Lena Österman berättar att Lisbeth Palme sagt inne på Sabbatsberg, att de "mötte en man och sedan hörde hon smällarna och sedan såg hon en man springa från platsen" (se sid 4 i den länkade pdf:en).

https://drive.google.com/file/d/1QlrCP0ENWShQ1uo8_ki_uIDbsTOLt0eK/view

För att klackvändningen ska fungera måste det till en signal från västra sidan, och det "klickar" ju i högsta grad med att Radioanatoliern står precis där. Med andra ord menar jag att mördaren och Radioantoliern samverkar i attentatet, de utgör jämte Olof Palmes följeslagare som de (enligt Anders Delsborn) stannar och samtalar med vid Dekorima den lilla attentatsgruppen på tre personer. Övriga inblandade har inte direkt med mordet att göra utan de bistår med sådana kringtjänster som bevakning i området kring mordplatsen och flyktbilar.

En väg till att finna Olof Palmes mördare går därför via Radioanatoliern. Om man kan bestämma vem han är så kan man sedan undersöka hans kontaktnät och i det kanske vaska fram mördaren.

En annan ingång som jag nyligen skrivit om går via de två män som övervakat paret Palmes bostad i Gamla Stan, och som Lisbeth direkt på mordkvällen pekar ut som närvarande på själva mordplatsen. Om hennes intuition varit riktig så är en av dem mördaren, och då får vi en ingång där via identifieringen av "Fyrtornet & Släpvagnen" som står utanför bostaden och beter sig underligt. Det är då Släpvagnen som är mördaren, och genom att vaska fram Fyrtornets identitet kan man kolla dennes kontaktnät och på så vis kanske inringa mördaren.

Två ingångar alltså, och då har jag föreslagit Abdalrahim som Radioanatoliern och Jüri Lina som Fyrtornet i Gamla Stan. Finns det någon man vars signalement stämmer på mördaren och som både känner Abdalrahim och Lina? I så fall är det en stark kandidat, vill jag påstå, till rollen som Palmes baneman. Någon absolut säkerhet föreligger naturligtvis inte, men en sådan här "triangulering" ger i alla fall de lägsta odds (eller högsta sannolikheter) som vi kan hoppas på i det här ärendet.

När det gäller Hans Holmér så kan vi prata mer om honom senare. Är han upphovsmannen till PKK-spåret? Knappast, utan det kommer inifrån Säpo. Det sägs att Holmér styrde utredningen med järnhand, och så kan nog vara fallet även om det kanske också överdrivs lite. Men för vems räkning och i vilket syfte i så fall?

Min bild av Holmér är lika blandad som nyanserad, jag håller honom varken för att vara den personlighetsstörde skurk som somliga projicerat, men heller inte som den ädle riddare som jämte parhästen Ebbe Carlsson enbart var ute efter sanningen och inget annat.